Sverige är landet där många förstår vad som händer men i stället väljer att hålla tyst. För protester sätter jobb, vänner och äktenskap på spel. Det självklara för de flesta länder är att stå upp för den egna nationen och det egna folket, men så icke i Sverige där överheten förlorat verklighetskontakten. De "nya svenskarna" blir den börda som sänker Sverige, men den svenska offentligheten föredrar vackra lögner framför bittra sanningar. Filosofen Benjamin Höijers säger: "Sök sanningen! Och för den dig tillhelvetets port, så klappa på". Går vi tillbaka i vår historia kan vi lyfta fram följande: Cassandra varnade trojanerna för att ta in den gigantiska trähästen utanför stadsporten men ingen brydde sig. Trojanerna släpade istället in hästen och ställde till med en fest. De som gömt sig inne i hästen smet ut, öppnade stadsportarna för fienden. Troja plundrades, brändes och invånarna dödades.

     



     Kostnaden för att gå mot strömmen är alltid ett risktagande. För den som vill försäkra sig om politisk framgång i Sverige är "det rätta tänkandet" överlägset sanningen. Kulturrelativismen som formades mellan de två världskrigen innebar att man inte behövde ta ställning då kulturerna betraktades som lika mycket värda. Detta gäller inte längre. Socialdemokrati och nazism är inte likvärdiga, inte heller socialdemokrat och islams ideologi. Denna kulturrelativism fungerar inte och har därför blivit starkt ifrågasatt.

     Mångkultur och globalisering ersatte det svenska folkhemsidealet. Nu gäller striden globalism eller nationalism. Lite förenklat så står vår opposition för folkhemsidealet. Sveriges maktelit företräder inte längre folkets intressen utan är ett överstatligt organ där EU anger politikens spelregler. Den makt som en överstatlig organisation har innebär ett hot mot demokratin, eftersom nationen är demokratins förutsättning. Kombinationen demokrati och nation är omistlig, globalism verkar för ett totalitärt samhälle.

     Ca 1,4 miljoner personer i landet försörjs av bidrag. Men för politikerna gäller att inför omvärlden presentera Sverige som en moralisk stormakt, det land som gör mest för att minska lidandet i världen. Men det har blivit svårt att förklara verkligheten med brinnande bilar och en nivå av våld som ökar. Sverige är mer segregerat än någonsin och de problematiska samhällena växer i antal, där naturligtvis ingen av våra politiker vill bo.

     För omvärlden utgör inte Sverige något moraliskt föredöme, utan ett varnande exempel för hur det kan gå med ett land som faller för mångkultursideologin. Sverige har erhållit en underklass av invandrare med arbetslöshet, och våldsbrottslighet. I ett land där makten är sams med invånarna behövs ingen mörkläggning eller propaganda, men så är det inte längre. Vi skall lära oss att acceptera att främlingar utan identitetshandlingar kan släppas in i landet med stöd av dogmen "människors lika värde".

     I Danmark och Norge har statliga utredningar granskat invandringens sociala och ekonomiska konsekvenser, detta har den socialdemokratiska regeringen i Sverige struntat i, så vi behöver en ny regering, som kan se sanningen och det pris som nationen måste betala.


     Klockan är 1315 och det är +17,0gr

     Trevlig söndag

     Pelle