Underlåtenhet kan vara ett brott om det funnits en skyldighet att agera. Begreppet är socialt konstruerat och är ett praktiskt begrepp. Den som undertecknar stadsplaneförslaget kan aldrig slippa ansvar. Men om det inte finns någon juridisk handling vad händer då? Skulle inte stadsarkitekten ingripit beträffande "Lågvattenmärket"? Behovet att tala om att någon underlåtit att utföra en handling uppstår när det finns skäl att förvänta sig att personen skulle ha handlat. Det är emellertid långt till att begå ett brott genom underlåtenhet. Vad hade hänt om ett barn hade rusat ut och blivit skadat?

    

                     

   I många fall finns det ansvar för den som underlåter att avslöja eller förhindra ett brott. Kände stadsarkitekten till att förändringen på nedre Götaplatsen skulle genomföras? Om så var fallet varför ingrep han inte?

   Kommer Västlänken att orsaka fara för någon annans liv? Frågan är i högsta grad berättigad. Har vi inte enligt lagstiftningen skyldighet att påpeka detta? Har räddningstjänstens krav tillgodosetts? Här kan man peka på "äkta underlåtelsebrott", när någon åsidosätter sin redovisningsplikt. GP har på denna punkt inte agerat vilket är en underlåtelsesynd. Vi har fallet då man vilseleder en grupp att begå ett säkerhetsbrott genom att tiga. Man kan också genom underlåtenhet och bagatellisering vilseleda en person eller grupp om att detta är inte så farligt. Kan underlåtenheten att inte följa Räddningstjänstens krav rubriceras som uppsåtlig?

   Det finns en accepterad princip i svensk rätt som innebär att den som underlåter att avvärja en följd kan dömas enligt ett lagrum som straffbelägger den som orsakat en effekt eller följd. Det finns således helt klart en skyldighet för den som är medveten om att det slarvats med säkerheten mm att påpeka detta även om personen ifråga inte formellt kan belastas med ett ansvar. Genomförs Västlänken kommer vi att få se ett antal processer där detta begrepp lyfts fram.

   För att någon skall kunna dömas för att ha underlåtit att göra något krävs att det har funnits en förväntan att personen eller gruppen skulle agerat. Personen (gruppen) måste befinna sig i en sådan ställning att hon kan ha orsakat effekten. Rasar tunnelröret och orsakar skada kan någon dömas för detta.

   "Garantilärans" syfte är att avgränsa kretsen av de personer som kan bli ansvariga. Men rättsplikten att handla skall anses vara så stark att den som underlåtit att förhindra en effekt skall vara "klandervärd"

   För att man skall döma för underlåtenhet att avvärja en effekt krävs att det varit möjligt att förhindra effekten. Det som gäller är att personen (gruppen) gör vad som skäligen kan begäras. Man kan således kräva mer av en person som är kunnig inom det område som det är fråga om, än av den som inte är det.

   En juridisk plan skrivs på av tre personer. Planförfattaren, stadsplanechefen och stadsbyggnadsdirektören. Dessa tre skall hängas om det går åt helvete, ansvaret är glasklart. Vem är ansvarig för ett ras i ett tunnelrör? Har detta klarats ut?


   Klocka är 1630 och det är väldigt varmt så jag sitter i källan och skriver+30gr

   God kväll

   Pelle