En kanal mellan Uddevalla och Vänersborg har föreslagits redan på 1600-talet och projektet finns i dag fortfarande kvar då bygglov har stoppats då det låg inom reservatet för kanalen. Det fanns två skäl att bygga denna kanal, nämligen en ny sjöfartsled till Vänern och att snabbt kunna tappa av vatten från Vänern. Nu kan det tillkomma ett tredje skäl när Västlänken utgår, men låt oss först se på historiken så vi får en bakgrund till detta projekt.

   

                   

   Karl XI gav sina fortifikatörer i uppdrag att undersöka möjligheten för en kanal. Ritningar gjordes upp och han själv gjorde besök på platsen år 1673. Det dröjde sedan till 1835 då frågan åter väcktes till liv då den välkände kanalbyggaren Nils Ericson fick uppdraget att göra avvägningar mm. Men denna gång stoppades det hela av mäktiga affärsintressen i Göteborg, man ville helt enkelt inte ha någon konkurrens. Frågan återkom åren 1889, 1904, 1907 och 1909. Så sent som 1957 gjordes en genomgripande utredning där representanter från våra största firmor ingick. Vad kom man fram till?

   En kanal för 6000-tonnare med ett djupgående av 6,5 meter skulle bli nationalekonomiskt lönsam. Kanalen skulle få en längd av 25 kilometer och kostnaden beräknades då till ca 350 miljoner kronor.(Ett förvånansvärt lågt pris). Men därefter hände ingenting, kraften försvann, för finns det ingen eldsjäl så dör projektet. År 1995 väcktes en motion i riksdagen som inte vann något gehör.

   Kraften och viljan för ett kanalbygge har med andra ord inte varit tillräckligt stark. Den ekonomiska drivkraften har saknats och det har inte funnits några politiska pluspoäng i frågan. Men två saker förändrar i dag situationen.

 

                 

   Göteborgs expansion, och myndigheterna val av en låg bro som kräver att den måste öppnas med korta mellanrum. Detta leder till trafikstockningar som kommer att väcka frågan hur skall detta kunna förhindras. Klimathotet aktualiserar åter frågan om en snabb avtappning av Vänern, för att undvika skador för miljardbelopp runt dess stränder. Vi har således en annan situation år 2018, så det kan bli en valfråga. Detta kräver en arbetsgrupp och en politisk ledningsgrupp som synliggör  problemet. Det är vansinnigt att rikets andra stad skall vara beroende av denna sjöfartsled rakt igenom staden när det finns andra möjligheter. Någon duktig ekonom kan säkert räkna ut vad detta kostar staden. Dagens affärsintressen kan nog inte se någon hake i detta.

   När vi har fått ett nej till Västlänken så står vi inför en annan situation då förlamningen har släppt. Krafter och pengar kommer att frigöras och diskussionen om Göteborgs framtid kommer att intensiveras. Göteborgs delar måste bindas ihop på ett effektivt sätt, så det blir aktuellt att förena Hisingen med Göteborgs södra delar med lågbroar. Det är nu Uddevalla-kanalen återigen kan bli aktuell. Det blir orealistiskt att dra 6000-tonnare genom staden, det kommer inte att fungera. Göteborg kan inte bestå av två separata delar, de måste förenas och inte bara med en gondol som får stängas när det blåser kuling.

   Således det kan bli en "Västlänk" när allt kommer omkring. Denna gång en "förnuftets" länk som motpol till dumhetens trafikprojekt. När förutsättningarna ändras måste man snabbt kunna förändra tankegångarna och politiken. Kan pengar lösgöras från miljardprojektet Västlänken genom att välja ett billigare trafikalternativ, så kan pengar användas till att utveckla Göteborg på ett positivt sätt,då Göteborg måste hållas ihop.



                   

      Som avslutning en bild på en vacker stad som hålls ihop med vackra broar. 



   Man skall aldrig ta ut någon seger innan man skuret mållinjen för allt kan hända. Men efter det senaste rundningsmärket kan man börja ana en seger, Det politiska mästerverket Västlänken delar staden i två hälfter och man kan aldrig möta en framtid på detta vis, då enighet ger styrka. Bilden ovan blir därför en symbol för framtiden, en enad stad.



   Klockan är mitt i natten och det är +0,9gr.

   God natt

   Pelle