Socialdemokratin i Europa befinner sig i fritt fall. På bara ett par decennier har rörelsen gått från att vara en maktfaktor till att i vissa länder bli utraderad. Det är således en genomgående trend att socialdemokratin förlorar mark över hela Europa sedan millennieskiftet. Integrationspolitiska program är här med all tydlighet en av orsakerna. Man har misslyckats med att hantera invandringsfrågan, man har enbart hyllat mångfald. Medborgarna hyser oro inför framtiden och de bekymrar sig för att kulturella normer skall förändras. Socialdemokratin har börjat sin golgatavandring som förr eller senare leder till splittring, kanske redan den tredje mars när beslut om Ann-Sofie Hermanssons framtid skall avgöras.

    Dessa inbördes stridigheter är nedbrytande för partiet och fyller skyltfönstret mot väster med oväsentliga frågor i sak. Tiden går åt att positionera sig, inte att lösa stadens problem, partiet imploderar. Partiet har haft sin storhetstid i Göteborg under ledning av Göran Johansson som med kraft talade om var Teatern skulle ligga. Ingen vågade höja sin röst till försvar för något annat läge. Individen inom detta parti har inget att säga till om. Det är inte en fråga om rätt eller fel, det är kollektivet som bestämmer. Ann-Sofie Hermansson kämpare nu för sin framtid. Felet var att hon markerade i integrationsfrågan, hon sa nej till Burka-Song.

   

                     
  

  När en rörelse känner att marken darrar under fötterna så måste detta kompenseras med yttre tecken, symboler, som tex byggnader, tunnelbanor mm. Det är svårt att känna att framtiden håller på att försvinna så man måste markera sin betydelse. Västlänken är ett sådant exempel men de skyskrapor som planeras är mera tydliga exempel på storhet.



                   


    Oavsett vad beslutet blir den 3 mars i Folkets Hus så innebär detta datum en punkt på partiets golgatavandring. Man förlorar röster som i slutändan innebär ett mindre antal mandat i KF. "Soffan" blir brickan i spelet som man absolut inte ville ha.
     
    

                    

                  Hon har en sagolik kämpaglöd som man måste beundra.



    Klockan är 1155 och det är definitivt vår.

   God middag

   Pelle