Verkligheten i Quick-härvan handlar inte om en seriemördare utan om besatthet och galenskap. Monstret var Margit Norells grupp som gjorde Sture till seriemördaren Thomas Quick. Två kvinnor,Margit Norell och Birgitta Ståhle drev frågan i ett för mig kusligt samförstånd. Männen,advokaterna och byråkraterna svalde allt utan att det minsta ifrågasätta detaljer som vittnen,tidpunkter mm. Det fanns i praktiken ingen försvarsadvokat som hade kunnat smulat sönder åklagarens lögner. Försvarsadvokaten godtog Quicks sagor till hundra procent. Den som slutade att tänka kritiskt belönades istället med en känsla av samhörighet. Utbildade människor, men totalt avsaknade av en självbild, reagerar på detta sätt. Människor blir rädda för att plötsligt befinna sig utanför gruppens trygghet.Tankarna går till rättegångarna under Hitlertiden och när alla får springer åt samma håll är det dags att börja fundera.

   Vårt behov av uppmärksamhet är så stort att vi kan bete oss hur som hels.Därför blev Thomas Quick ett utomordentligt lämpligt offer. Frieda Fromm-Reichman uttryckte det på följande sätt:"Lonelines seems to be such a peinful,frightening experience that people do practically everything to avoid it". Margit Norell var Säters beundrade ledare och Birgitta Ståhle hennes medhjälpare,verktyget för att bevisa att  hypotesen var riktig.

   Sture Bergwall hade misslyckat med allt i sitt liv,han lyckades inte ens bli bankrånare. Syskonen hade lämnat honom och han hade inte en enda vän. Han var som ett läskpapper och sög till sig allt som kunde göra honom till en betydelsefull person. Detta insåg Margit Norell och hon älskade honom, så dessa två kvinnor gav honom all uppmärksamhet och kärlek om han i gengäld berättade dessa fruktansvärda minnen från barndomen. Han befann sig i en virvel av bekräftelsebehov och kärlekstörst.

    
                       

   Riksåklagaren fann att Christer van der Kwast och Seppo Pentinen hade gjort ett skickligt arbete. Justitiekanslern gav alltså i praktiken immunitet mot att någon i praktiken skulle kunna ställas till svars för sina gärningar under Quicktiden. När ett brott blir alltför stort är det inget brott längre,tolkningsrätten har justitiekanslern.

   
                                   

   Säters sjukhus har i dag ägnat sig åt total mörkläggning. Birgitta Ståhle har skrivit till socialstyrelsen där hon säger att hon aldrig hört talas om någon terapi för att återkalla bortträngda minnen,med andra ord så blånekar hon. Chefsöverläkaren Susanne Nyberg hade ingen aning om vad Stures psykterapi gått ut på. Hon hade arbetat på Säter under större delen av 1990-talet.

   Alla smiter undan och ingen vågar ta konsekvensen av sitt handlande. Livet går vidare som inget hänt och århundradets rättsskandal förpassas till historieböckerna. Två starka kvinnor drev en hypotes som fick förfärliga konsekvenser för Sverige som rättsstat,endast ett fåtal insåg att alltihop var fel från början till slut. Det fanns inga bevis,inga vittnen utan bara Thomas Quicks egna berättelser som godtogs för ett domslut. Allt var sagor från början till slut.

 

   Tidigare bloggar i ämnet:

   2012-09-19 Fallet Thomas Quick-vår tids häxprocess

   2012-09-21 Thomas Quick och mordet på Charles Zelmanovits

   2012-09-23 Quickcirkusen-eller ett kringresande teatersällskap

   2013-02-21 Quick-skandalen

   2013-10-21 Gnosticism-när mystiken tar vid

   2013-10-27 Thomas Quick och en psykoanalytiker

   2013-10-27 Quick och alla dessa bortträngda minnen

   2013-10-27 Thomas Quick får en idé

 

   Klockan är 1210 och det är + 11gr.Ingen storm än

   God middag

   Pelle