En tjänsteman är länken mellan det politiska etablissemanget och medborgaren. Han har ansvaret att "landa" projektet som den politiska nämnden har fattat beslut om. Medborgaren förstår inte alltid innebörden av detaljplanen, han har svårigheter att tyda alla tecken och siffror. Detta resulterar i ilska, rädsla och han känner sig förd bakom ljuset av en konstig handling med ett konstigt språk. Ilskan tenderar att slå över till avsky mot ansvariga tjänstemän och politiker. Man organiserar sig i grupper där oftast andra, mer insatta, tar ledningen. Ledarna kanske också har ett helt annat mål framför sina ögon.

   Politikern utgår ifrån att ärendet sköts på ett fackmannamässigt sätt och bryr sig inte, det får andra ansvariga göra. Politikern kan alltid hävda att de demokratiska reglerna följts i vanlig ordning. Jag har aldrig, under mina 32 år i kommunens tjänst träffat på något "förakt" för medborgaren hos någon politiker, bara ett lättsinne, slöhet,underlåtelsesynder samt fantasilöshet. Avståndet till det konkreta är så stort att man orkar inte bry sig. Man tar lätt på om medborgaren har begripit innebörden i det beslutade förslaget.

   Det är en absolut nödvändighet att man förvissar sig om att budskapet gått fram, detta är en skyldighet. Trängselskatten och Backa får stå för politikernas fantasilöshet och slöhet. Medborgarna måste känna sig delaktiga i de förändringar som sker, på det viset bygger man upp ett förtroende mellan politikern och medborgaren. Backa var inget annat än en katastrof.

   Att ställa upp en friggebod på torget och svara på frågor från allmänheten är en helt annan sak. Politikern kan sitt program, är trevlig i största allmänhet, och levererar de svar som man tror medborgaren vill ha.

   När ett projekt innebär att två kvarter skall jämnas med marken och de boende måste lämna sina hem så krävs ett annat synsätt. Man måste ha förståelse för människorna som drabbas av detta beslut som för många kan innebära en tragedi. Man möts av, ilska, tårar och hyresgästerna förtränger beslutet, "detta kan helt enkelt inte vara sant". De begriper ingenting, och att bemöta dessa människor med nonchalans leder direkt till ett tjänstemanna-och politikerhat. Man måste ta sig tid att förklara varför beslutet ser ut som det gör. Man måste förklara att husen är så dåliga att ett bevarande inte är möjligt. Man måste med andra ord involvera medborgaren i planprocessen. Att utgå ifrån att brukaren ändå inte kommer att begripa är fel. Det är politikerns och tjänstemannens skyldighet att förvissa sig om att budskapet har gått fram.

   Ovanstående ord anser nog många är att slå in öppna dörrar, för detta begriper var och en. Men ändå syndas det hela tiden beträffande dessa  mänskliga begrepp.

   Trängselskatten och Västlänken har handlagts uselt. Backaborna har nonchalerats, därav detta politikerförakt. Tjänstemännen har inte begripit situationen och politikerna har utgått ifrån att allt skall fungera. Västlänken har varit för komplicerad, så man har bara glidit undan och hänvisat till gamla demokratiska beslut. Ilskan hos Göteborgarna har stigit i samma takt som bättre alternativ har presenterats. Göteborgarna vaknar och ställer frågor och politikerna svarar med att dra sig in i sina skal. Man nonchalerar andra, bevisligen, bättre förslag. Man sätter näsan i vädret och tillbakavisar seriösa tankegångar från garvade planerare med orden, detta vill vi inte ha, vi har experter i våran stab som kan bedöma detta. Köksbordsarkitekter har vi nog av.

   Så föds ett politikerförakt!

   Klockan är 1530 och det är -2gr.

   God middag

   Pelle