Tyskarna förbehöll sig rätten att ange routen ut från Göteborg i Nordsjön och engelsmännen ville ange routen västerifrån in i Nordsjön. Tyvärr så möttes inte dessa router. Den 9 december överlämnade "Ministry of Shipping" ett defintivt förslag till avtal till legationen i London, vilket accepterades från svensk sida. Frågan om vägen som fartygen skulle gå var fortfarande inte löst,likaså vilka kontrollhamnar som skulle angöras.

   Man var helt enkelt tvungen att skapa ett aktuellt fall. Fartyget "Gullmaren" fanns i  nordamerikanska farvatten och båten skulle lastas för att gå till Göteborg.

                                 

   Då någon route fortfarande inte fanns, fick skepparen order om att styra norr om Shetlandsöarna och avvakta närmare route-instruktioner. Den tyska legationen gav meddelandet att fartyget skulle styra "gegen Molde". Man skulle därefter inhämta närmare meddelanden för gång utefter norska kusten. Den 27 december telegraferade kaptenen att han närmade sig kusten och han kunde inte få kontakt med Bergen-radio.(Det visade sig senare att den hade bombats av engelsmännen).

   På natten till den 28 december,klockan tre på morgonen, kom ett radiotelegram från kaptenen som meddelade att han var i oroväckande närhet av norska kusten,det rådde hård storm med hög överbrytande sjö och han ville veta vart han skulle ta vägen. Det var verkligen kris, men lyckligtvis kunde  longitudsbestämmelser som uppgivits för den s.k. minfria rännan,som enligt uppgift skulle gå mellan de engelska och tyska minfälten,överlämnas via telefon. På kontoret nästa dag kunde uppgifterna kontrolleras. Vid åtta-tiden på kvällen den 29 december telefonerade lotsen i Strömstad att båten var på ingående. Den 30 december kom "Gullmaren" till Göteborg som första båt under det nya lejdavtalet. Pressen jublade att blockaden nu var bruten. 

                              

 

   Fartyget "Remmaren" som i slutet av året färdigställts på Lindholmen rustades ut och  avgick den 1 januari som första utgående lejdbåt. Destinationen var Sydamerika.

   Den 24 september 1942 avgick M/S Remmaren från Buenos Aires mot Göteborg. Den 22 oktober skakades fartyget av en våldsam explosion i förskeppet. Omkring två minuter senare inträffade ytterligare en explosion och fartyget sjönk. Hela besättningen kunde lyckligtvis rädda sig i fyra livbåtar.

   Totalt under lejdtrafiken sänktes 10 fartyg. 5 fartyg i Nordatlanten och 5 fartyg i Nordsjön. 5 fartyg minsprängdes,4 torpederades av U-båten U70 (som senare sänktes av brittiska korvetter), ett fartyg sänktes genom flygangrepp. 166 svenska sjömän omkom. Transatlantic förlorade endast ett fartyg,nämligen M/S Remmaren. Samtliga sjömän klarade sig.

   Ovanstående är intressant historia,särskilt för Göteborgare,om vår roll i en mycket dramatisk tid.

 

Klockan är 0935 och det är +13gr.

 

God morgon

Pelle