En tidig höstmorgon 1976 stormade ett par hundra ungdomar in på Kungstorget med plakat och banderoller med texter som:"Kapitalisterna har tagit vårt torg","Köpmännen förstör miljön","Korrumperade tjänstemän går kapitalets väg". Göteborg hade fått sin "Almstrid". Som ansvarig planhandläggare vill jag här försöka återge de avgörande faktorerna för att det slutade som det gjorde. Hela ärendet urartade till en strid mellan vänster och högerkrafter. Den sociallistiska delen av byggnadsnämnden deltog aldrig i besluten. Den borgerliga majoriteten drev ärendet från början till slut.  

     

                   

                                                               

      I begynnelsen var Kungstorgsplanen en miljösatsning. Bilar roterade sakta runt torget i avsikt att hitta en parkeringsplats och luften förpestades med avgaser. Tomgångskörning i en temperatur kring noll alstrar avgaser och dålig luft. Detta var helt klart  mätbart. För att skapa en bättre miljö för torgförsäljare och besökare var tanken att lägga ett plan under torgytan, detta hade gjorts i andra städer. Köpmannaförbundet var naturligtvis mycket positivt inställt till att utöka parkeringsmöjligheterna. Trafiksidan och Köpmannaförbundet ville nu ha en konstruktionstävling om hur ett garage skulle se ut. Det är nu ärendet börjar urarta, för det vinnande förslaget innebar en anläggning i tre plan som man var tvungen att förankra i berget för att inte hela härligheten skulle flyta upp. Det tidigare enkla förslaget hade konvergerat till en gigantisk komplicerad teknisk apparat,ett monster med armar under Vallgraven,teknologien hade gått för långt. 



                                 

          Egos perspektiv. En försök att försköna verkligheten. Inte en bil syns.



                   

                                      750 platser trollades bort.


     Centerpartiet ville dra sig ur,då man hade tidigare hade lovat;"Inga mer bilar över Vallgraven".Nu löstes problemet på sätt som innebar nedkörning vid Stora Teatern och en tunnel under Vallgraven. Centern kunde nu acceptera lösningen som genast döptes till centerns "undergång".

      Kritiken hårdnade och stridslinjerna formerades. Chalmers med Lars Ågren slog an tonen och skrev en rad artiklar om hur förslaget slog sönder den gamla planen,"man skulle nalkas staden i "mullvadsgångar" Han formulerade sig utmärkt väl och det var synnerligen svårt att bemöta hans inlägg. Jag hade mycket hellre önskat att jag hade befunnit mig på hans sida.

     Hur torgytan skulle gestaltas blev också föremål för en tävling. Huskropparna orienterades på sätt som affärsidkarna ansåg vara bäst ur försäljningssynpunkt. Den gamla halvcirkelformade huskroppen i söder blev därför inte aktuell.

  

                       

                       Torget ockuperas och bygget kommer inte igång.

     

      Planarbetet var en segdragen historia. Det blåste en kall motvind hela tiden. Byggnadsnämnden var kluven och detta medförde att även tjänstemännen var delade. Efter en lång tids kamp så var planerna klara,det blev två detaljplaner,en över +15,0 och en under +15,0. Efter fullmäktiges beslut så var det länsstyrelsens tur. Då inträffar följande;

     Jag blir uppringd av en jurist från länsstyrelsen som säger:"Du har inte hört riksantikvarien,vi hittar inget yttrande". Vi kommer inte att kunna ta planen,vi har ett stort möte i morgon och Du måste  vara här och redogöra för ärendet. Mycket riktigt, jag hade utgått ifrån att museet hade tagit den kontakten men så var inte fallet. Jag hade gjort ett fatalt misstag. Nu gällde det att snabba på. Jag ringde min kontakt i Stockholm och förklarade situationen och han förstod precis. En handling gjordes upp som jag faxade över. Jag fick tillbaka handlingen samma dag med stämplar och datum.

     Mötet på länsstyrelsen nästa dag var en dramatisk tillställning med folk från TV och press,man förväntade sig något. Lars Ågren höll ett magnifikt tal,han hade aldrig varit så bra. Som avslutning anklagade han SBK för att inte handlagt planärendet korrekt,det saknades Riksantikvarieämbetets yttrande. Nu var det min tur och jag måste erkänna att jag njöt av situationen när jag la på overheadbilden med godkännandet. Det var tyst i salen. Sedan började journalisterna från press och TV att samla ihop sina kamror för att gå. Chefsjuristen smålog och sa:"Bättre sent än aldrig,då kommer vi att ta ärendet på nästa möte" När jag gick så kommenterade han handlingen och sa:"Datumet var intressant"

     Länsstyrelsen godkände ärendet och därefter återstod bara för motståndarna att ockupera torget. Lennart Ström,kommunstyrelsens ordförande var hårt trängd,han kallade gänget på torget för "Wollters arme". Det var inte bra. Polisen ville inte ingripa då det juridiska läget var oklart. Kommunen tvingades till slut ge sig och därmed så vann ockupanterna.

     Hade vi hållt oss till den ursprungliga handlingslinjen,med endast ett plan under torget, hade det sannolikt gått bra,för det var försvarbart ur miljösynpunkt. Men det är tydligen så att den som har mycket vill mer ha och detta blev trafikchefens fall. Han var en hårding och hade t.ex. i planen för Östra Nordstaden ställt ultimatum att Eggers skulle rivas för att lämna plats för trafiken. Som väl är så finns Eggers kvar idag.

     Ärendet rev upp djupa sår och det var en väldig svår situation för en lång tid framåt. Idag har tanken väckts att lägga ett p-plan under torgytan och jag säger,lycka till!

     Den här bloggen är lång,men den var avsevärt längre när jag började skriva. Mycket har jag tvingats utlämna. Ärendet inrymdes,på sin tid, i två fulla A4-pärmar. Hade stadsplanechefen varit starkare, skulle ärendet säkerligen tagit en annan vändning. Nu tog Chalmers över "leadet" med Lars Ågren som stadsmiljöns försvarare och på andra sidan fanns trafikexperterna och köpmännen.


   Klockan är 2205 och det är 12gr,varmt.

   God natt

   Pelle