Mediebolag har naturligtvis pressen på sig att hålla produktionskostnaderna låga. Det gäller att få ihop fakta med nyheter för att fylla en tidning som  GP. Man tvingas att vända sig till etablerade och lättillgängliga nyhetskällor. Myndigheter, stora företag gör allt för att underlätta för nyhetsföretagen. Massmedierna blir subventionerade av makthavarna som bidrar till att sänka kostnaderna. Endast en mindre del av det material som publicerats har skapats av reportrarna själva. Sjunkande annonsintäkter och generella åtstramningar innebär att tiden för att  göra research, kontrollera och skriva har minskat betydligt enligt vad de största bolagen framhåller, så i hela världen återfinner vi samma trend.

    Det är två nyhetsbyråer, Associated Press (AP) och Reuters som står för huvuddelen av världens nyheter, foton och filmer som lyfts fram till medierna. Urvalet som dessa gör  når över en miljard människor. "Journalisterna" blir i praktiken endast megafoner för makthavarnas röster. Att framställa ogrundade påståenden från de som har makten är inte journalistik, det är propaganda. Detta framgick väldigt tydligt i samband med Irakkriget.



                                    


    Seriöst undersökande reportage  kan kräva månader av researcharbete och tär därför på de begränsade resurserna, så man upprepar de "nyheter" som man får från andra. Alla medieföretag i hela världen har drabbats av samma problem och detta i kombination med prestationskraven har ökat. USA och Pentagon har en PR-budget på 4,7 miljarder dollar kan erbjuda "nyheter" och detta "gratis". Pentagons ensamrätt att leverera nyhetens innehåll  gör det möjligt att styra medierna så att det tjänar deras syften, detta är naturligtvis dåliga nyheter för demokratin. Men det finns andra, frilansare som leverera artiklar som inte de stora "drakarna" vågar ta in, tex William Blum , tidigare anställd på UD i USA. Att denne journalist inte råkat ut för en "olycka" är förunderligt.

   

        

    För att medierna skall upprätthålla en illusion av frihet och trovärdighet tillåts en viss tolerans för avvikande åsikter, samtidigt som de elegant glider förbi de verkligt stora frågorna. Pressen har en gemensam strategi som bestämmer de ideologiska gränserna som vilket innebär uteslutning av vissa källor. När William Blum beskriver hur USA systematisk torterar fångar i Irak så är det ingen svensk press som tar upp detta.

    Det som oftast marginaliseras som en kommersiell snedvridning är i själva verket en politisk snedvridning som har stora följder för samhället. Internet är ett  mycket viktigt slagfält. Wikileaks är här det verkliga exemplet på dagens motsättningar.

      

                     

 

    Vem kommer att ha resurser för att bekosta seriös undersökande journalistik? Vem skall få styra flödet av fakta och tankar i samhället? Vem skall få forma åsikter och värderingar? Hur länge kommer internet att få vara en fri tummelplats?

    Lagstiftning är på gång som berör "Övervakning av internet". Detta är en fråga som är väldigt het.


    Källa: Raoul Martinez


    Klockan är 0505 och det är -1,6gr

    God morgon

    Pelle