De islamiska ländernas samarbetsgrupp, OIC, drev år 1999 kravet på att kriminalisera all form av kritik mot religion och dess profeter. Ett initiativ som i grund och botten syftade till att fastslå att den Gudomliga lagen, sharia, befinner sig över all nationell lagstiftning. Detta var ett genomtänkt sätt att omöjliggöra all diskussion och debatt som rörde islam. Detta skulle gälla i samtliga muslimska länder, liksom för länder i Väst.

  

                           

   Detta har satt sina spår. Detta leder till att tryckfriheten i Sverige är i farozonen. Den rädsla vi kan spåra hos våra redaktioner och politiker börjar få sin förklaring. Våra politiker tror nämligen på att undfallenhet fungerar. Deras slapphet och flathet bottnar i en tro som innebär, att om vi bara är tysta så upphör allt våld automatiskt. Helt logiskt blir det också då fel att konfrontera våldsverkare, så våldtäktsstatistik mm marginaliseras. Sverige lägger sig inför hotet. Nu framträder den islamistiske chefsideologens ord i klart ljus när han i egyptisk TV framhöll att Sverige är det lättaste landet att islamisera, för vi gör allt för att underlätta, vi till och med plockar ner våra kristna symboler i kyrkorna för att inte störa. Vi är enormt fega, det behövs inte mycket för att skrämma vettet ur svensken, vi lägger oss platt på marken.

   Röster hörs allt tätare att inskränka yttrandefriheten, till och med att begränsa sociala medier som tex Facebook mm.( Ett fall har redan inträffat). Att införa en särlagstiftning har också lyfts fram. Problemet som vi står inför är, att när Väst möter en politisk islam som är säker på sin sak, så blir konflikten ett faktum. I Sverige har även våra universitet talat om inskränkningar i yttrandefriheten. Detta är häpnadsväckande, då de om någonsin skulle stå fast vid dessa värden.

   Efter Paris-attentatet sa Saudiarabiens mest kände predikant- imam Issa Assisi att, "svärdet är starkare än boken" och att detta är "det enda språk de förstår". Väst började genast förstå att hotet var seriöst menat.

   De islamiska attentat som hänt de senaste åren har också i många fall varit riktade angrepp på yttrande-och åsiktsfrihet, nämligen de demokratiska värden som Europa har byggt upp under många år. Dessa grundvärden existerar inte hos islamismen. Där tillåts inte kritik, satir eller humor. Där finns absolut inge tolerans mot oliktänkande. Nazismen tålde heller inte humor eller satir så vissa filmer förbjöds på våra biografer. Sverige vandrar i dag samma väg.

   Men om dessa friheter inte försvaras, och attacker inte krossas, kommer dessa att förvärras. Rushdie-affären gav islamismen den inkörsport genom vilken islam kunde etablera sig i Sverige och denna process hade inte varit möjlig utan ett indirekt stöd från den politiska vänstern. De politiska beslut som tagits har oftast varit präglade av undfallenhet.

   Det behövs inte mycket för att i dag bli kallad för islamofob eller rasist, för det är ett utmärkt sätt att tysta ner och omöjliggöra en seriös debatt. I det officiella Sverige talas det om "våldsbejakande extremism", nästan aldrig om militant islamism. Man talar mer om högerextremt våld som det största hotet i Sverige. Chefen för "Al Jazeera English" gick ut med ett internt meddelande och varnade journalisterna att överhuvudtaget använda termerna terrorist, militant, islamist och jihad. Här i Sverige ansåg man att termen islamism borde tas bort. Ett krampaktiga försök att leva upp till undfallenhetens filosofi och att därmed förhindra att tala om ett aktuellt fenomen. Det är lätt att bli anklagad för hets mot folkgrupp.

   Allt detta gör det värre för reformister av islam att göra sig hörda, de som med livet som insats vill uppgradera Koranen. Att islamofobi är ett effektivt vapen i händerna på islamister och deras allierade har vi redan kunnat konstatera. Likaså att det är ett effektivt sätt att stigmatisera sina politiska motståndare. 

   Jag ser en parallell med Sveriges syn på nazismen och den debatt som fördes innan andra världskriget. Det var många i Sverige som ville tysta pressen när Torgny Segerstedt skrev om skränfocken Hitler. Hitler stampade med foten, fick raseriutbrott och regeringen darrade. Den gjorde allt för att tysta ner kritiken mot tredje riket. I dag darrar vår regering för islam och dess hot, och man fundera på att minska vår tryckfrihet, då man tror på att undfallenhet skall löna sig. Men undfallenhet lönar sig aldrig, och absolut inte mot arabländer. Churchill är nog det bästa exemplet på hur man skall tackla ondska. Visar man undfallenhet så flyttar ondskan bara fram sina positioner med större snabbhet och kraft. Det är genuin ondska vi har att göra med, signalerna är många och tydliga, det är helt enkelt nazism i en ny tappning.


   Källa. I huvudsak Magnus Norell


   Klockan är 0350 och det är -1gr

   God natt eller god morgon

   Pelle