När historien är på väg att upprepa sig med ledarskap och överväganden som leder till felgrepp, så är ett historiskt kunnande värdefullt. Historiska lärdomar blir därmed en kontinuerlig bearbetning som kommer det goda samhället till godo.Historien rymmer många exempel på där goda intentioner har resulterat i mindre goda resultat. Så låt oss börja med fredsfördraget i Versailles år 1919 som avslutade första världskriget, "nu skulle det aldrig bli något mer krig".

    "En grupp intelligenta, erfarna män var här angelägna att lägga grunden för nästa världskrig"- Det var naturligtvis inte detta som var deras vision, men det blev faktiskt så. Diplomatiska och politiska fredsperspektiv som inte räcker längre än till statsgränserna, som inte tar hänsyn till historiska oförrätter  och som bygger på  gamla kartor är omöjligt att förena med ambitionen att uppnå fred. Georges Clemenceau öppnade förhandlingarna med orden, "Det är dags att göra upp räkningen" och med dessa ord så inleddes dolkstötlegenden som Hitler tog fasta på.

    Freden i Treanon förvandlade miljoner ungrare till utsatta etniska minoriteter i grannstaterna. I denna fred är det omöjligt att finna en god och konstruktiv avsikt. Ungern drivs av revanschistiska program som vi än i dag kan notera. "The Winner tages all" är en farlig och helt felaktig strategi som skapar bitterhet och hämndkänslor.

    Risken för revanschistiska strömningar i ett stort land, som kan falla tillbaka på kulturgiganter som Goethe, Schiller och Herdar, även den berömda arkitektur- och designskolan Bauhaus, så ger oss detta lärdomen om ömtåligheten i demokratiska processer. Weimarrepubliken var en svag och splittrad statsbildning som var beredd att åsidosätta överenskomna spelregler. Locarno blev en plats där politikerna inte lyckades hantera komplexiteten i de historiska motsättningarna, man klarade inte av att tillfredsställa Tysklands missnöje med fredsvillkoren som ledde till att säkerhetsläget försämrades i Central-och Östeuropa, tiden var förgiftad om föreställningar om historiska oförrätter och hämndbegär.

    "München -syndromet"  var Chamberlains naiva fredsvilja att stoppa Hitler från vidare erövringar. Man kan spekulera i om kriget hade blivit annorlunda om Chamberlain bestämt hade avvisat krav i München, men sannolikt inte krigsmaskinen var på gång. En diktators aggressionspolitik  som inte tas på allvar leder till att den upprepas. Den diktatoriska ondskan kan inte blidkas, den kan bara mötas med kraft och beslutsamhet (Churchill)

    

               

   "Vichysyndromet" kan leda till djupa mentala ärr på samhällskroppen för ett land med demokratiska traditioner. Ännu i dag plågas Frankrike av denna uppdelning. Även staden Göteborg kan få "ärr" efter en svår politisk process. En uppdelning i två läger är aldrig bra och måste förhindras.

    Vändpunkten Stalingrad var mötet mellan två totalitära diktaturer som var oförsonligt, brutalt och prestigefullt. Stalin hotade Röda armens soldater med dödsstraff om de backade i striderna, särskilda truppenheter sattes in för att omedelbart bestraffa feghet.

    Så knöts första och andra världskriget ihop till ett enda stort krig.

    Det talas i dag om en "moralisk krigslogik" som bör ersätta den traditionella logiken genom insikten att vi är fiender men icke desto mindre tillhör samma mänsklighet.


    Källa: Professor Klas-Göran Karlsson


    Klockan är 0615 och det är +12,3gr.

    God morgon

    Pelle