Hårt väder är verkligen ett relativt begrepp."Här slår monsterstormen till på västkusten",kunde man läsa på kvällstidningarnas förstasidor. Detta är inget annat än journalistiskt trams för att sälja lösnummer för det råder för tillfället nyhetstorka. Vädret hade redan ett par dagar tidigare sett intressant ut för i det stora vida lågtrycksområdet hade det utvecklats ett sekundärt lågtryck som rörde sig snabbt åt vårt håll.


                              

   Prognosen visade en bild där ett lågtryckscentra hamnade någonstans på västkusten,men det är en absolut omöjlighet att förutsäga vilken dess bana skulle bli. Skall ovädret gå rakt in över Skagerrak eller vika av och ta en sydligare bana. Av tre fall tar två  lågtryck oftats den sydligare banan,men säker kan man inte vara,du måste välja modell och SMHI valde den nordligare banan vilket visades sig vara fel.

   Klockan 1900 blåste det på Vinga 10m/s,på Nidingen 11m/s och på Hallands Väderö 28m/s. Saken var klar, lågtrycket gick längre söderut. En klass 3-varning ändrades också  till en klass 2-varning.

   Klockan 2100 blåste det på Vinga som mest 18m/s.Detta är kulingstyrka. Hallands Väderö uppvisade 20 m/s,således inte ens stormstyrka. Vinden hade däremot ökat vid Ölands södra udde till 21m/s. Således inte storm någonstans.

   Det syndas något alldeles förfärligt beträffande begreppen som rör vindstyrka. Kuling är 13,9m/s,storm 24,5m/s och orkan 32,7m/s. Dessa medelvindsstyrkor skall mätas på en höjd av 10 meter över havet och under en tid av 10minuter. Byvinden brukar ligga på ca 50% mer. Det är oftast dessa begrepp som man blandar ihop. Så när reporten på västnytt säger att vinden har orkanstyrka så är det byvindarna han åsyftar.

  
               

 

   Vinden klockan 1900 såg ut så här. Notera pilen med fylld flagga norr om Hallands Väderö.

   Den högsta medelvinden som uppmätts vid en kuststation är 40m/s (Ölands Södra udde). Den högsta byvinden är 81m/s och uppmättes i Tartala den 20 december 1992. Den högsta byvinden i världen 113m/s uppmättes på Barrow Island i Australien 10 april 1996 (Tropisk cyklon).

  
                 

   Detta är byvinden uppmätt vid Måvholmsbådan. Det är naturligtvis i denna vindtopp som saker går sönder,båtar tappar master,segel sköras,takpannor flyger omkring och gamla träd ramlar ner. En likadan vindtopp noterades under Bohusracet 2012. Sjöfartsverket står för dessa uppgifter. Vattenståndet var 46 cm över det normala och vattentemperaturen var +12,8gr.

 
                                 

   Detta är novemberstormen 1969 som naturligtvis de flesta av oss kommer ihåg. Ovädret utvecklades på Nordsjön och gick in i Skagerack med full kraft. Vädret tog således en nordligare bana än "Simone" med en medelvind på 30,5m/s vid Måseskär. Detta var ändå ingen orkan,men vindstötarna låg på över 40m/s och räckte till för att slita av taket på Kronhuset.

   Monsterstormar hör hemma där vattentemperaturen ligger på ca+28gr. Då utvecklas dessa orkaner som har vindstyrkor på 50-60 m/s som rasar in över New Orleans med flodvågor upp till 6 meter. När sedan ovädret kommer in över land försvinner kraften och orkanen dör ut. En del av dessa orkaner fortsätter ut över Atlanten och omvandlas till vanliga lågtryck som sedan drabbar Storbritanniens västra kust.

   På sommaren kan det uppstå mycket hårda byvindar i samband med frontpassager med åska.Toppnoteringar på över 30m/s förekommer och kan ställa till med mycket skada. Dessa oväder kan inga meterologer förutse, de kan plötsligt bara dyka upp.

   Hårt väder är ett tacksamt samtalsämne och jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om hårda vindar till havs,men detta är en blogg som skall vara kortfattad så nu får det bli slut.

   Jag noterar att Gp har hela sex sidor fulla av synpunkter på stormen- som inte blev någon storm. Det måste råda nyhetstorka.

 

   Klockan är 1100 och det är +12gr.

   God morgon

   Pelle