Vår stad befinner sig i ett tillstånd som skulle kunna karaktäriseras som ett verbalt inbördeskrig med förvirrade människor som aktörer. De vet inte åt vilket håll de skall gå. Människor som hela sitt liv varit trogna sitt parti, ser sig nu tvingade att söka sig andra vägar då det är en omöjlighet att vara kvar i ett parti som förordar en demolering av staden. Göteborgarna förtränger ett ställningstagande i det längsta, men de ser nu att avgörandets stund närmar sig. Hur man som makthavare kan ställa sina invånare inför denna situation är naturligtvis oförklarligt, det är det största misstaget som inträffat på 400 år. Det var nu man istället gemensamt skulle tagit språnget in i framtiden, men så har det inte blivit, fiaskot är i dag ett faktum.

   

                   

                              Dessa frontsoldater som aldrig ger upp.

   När människor känner sig hotade och förbigångna sluter de sig samman i en gemenskap som blir mycket starkt utvecklande på alla områden. Aldrig någonsin har denna motkraft utvecklat så många idéer och tankar. Makthavarna har i sin hybris aldrig förstått  vad sammanhållning innebär i den digitala revolutionens tid. I detta ögonblick utvecklas konstruktiva krafter som är häpnadsväckande i sin genialitet. En pedagogisk utställning har konstruerats av frivilliga arkitekter och planerare som visar att en politisk förolämpning konstruktivt kan resultera i en motreaktion. Som för makthavarna är kontraproduktiv i ordets verkliga bemärkelse, då den avslöjar makthavarna i all sin nakenhet.

    

                       

                    Arkitekten som visade att makthavarna var nakna.    

   Men det finns ett problem. Dessa konstruktiva krafter måste samordnas för att uppnå sin fulla kraft. Dessa krafter måste ha en gemensam nämnare. De måste inordnas under ett begrepp som alla förstår, nämligen stadens identitet.

   En människas identitet formas under hela livet. En identitet skapas kontinuerligt i samspel med sin omgivning. En stad utvecklas på samma sätt och erhåller sin identifikation genom fysiska delar som hus, parker och vattendrag. Stadens identitet är ett självklart uttryck och känsla för att makthavare måste kunna våga och stå för detta begrepp. Det gäller för invånarna att tänka på vad man tycker är viktigt för staden, och sedan inte låta sig förledas av falska idéer. Man bygger genom åren upp stadens identitet som är under ständig utveckling. I dag har Göteborg utvecklat en identitetskris, man vet inte vad som är de verkliga värdena. Detta har skett förut i stadens historia. 

    

                      

        För tillfället kan jag inte finna någon annan ledare än Martin Wannholt.

   Samordningen av samtliga krafter, som sett dagens ljus på grund av Västlänken, måste samordnas under en ledning. Det måste ske en radikal förändring som endast ett nytt politiskt parti kan garantera. De partier som ingår i kartellen för Västlänken är naturligtvis uteslutna. Det måste bildas en förnuftets kartell som värnar om stadens identitet och även har kraft till att rensa staden från korrupta tendenser. Det behövs ett paradigmskifte. Ett namn på ett sådant parti skulle kunna vara Göteborgsdemokraterna. Partiet som värnar om stadens identitet.

   Tankar i väntan på Godot.


   Klockan är 1700 och det är +3gr.

   God kväll

   Pelle