Göteborg är en attraktiv stad och den kan bli ännu bättre. Segregationen är ett komplext ämne som kräver att man måste sätt fokus på stadsplaneringen och dess möjligheter. Stadsplaneringens roll måste utvecklas för vi måste undvika kriminalitet, social oro och utanförskap, detta kräver ett annorlunda synsätt, en annorlunda planering.

   Bristen på samband mellan socioekonomiskt svaga bostadsområden och staden i övrigt är ett grundläggande hinder för Göteborg att få en social hållbar utveckling. Det gäller att motverka rumsliga uppdelningar av staden. Ett helhetsperspektiv krävs där det gäller att motverka understimulerade stadsdelar. Den fysiska planeringen är därför ett kraftfullt verktyg för att skapa en välfungerande stad. Det gäller att överbrygga barriärer med ny infrastruktur och utforma ny bebyggelse på rätt sätt. Detta bör naturligtvis kompletteras med ekonomiska styrmedel för att reglera balansen, tex genom olika upplåtelseformer.

   Den amerikanske forskaren Ed Glaeser har en positiv syn på staden. Han ser fattiga områden som ett bevis på en stads styrka och attraktionskraft. Detta är något som städer aldrig skall behöva be om ursäkt för, säger Ed. Dessa områden kan man tex  se som en utgångspunkt för en "klassresa", så staden spelar en central roll när det gäller att bekämpa fattigdomen. Staden har således en inneboende kraft när det gäller att erbjuda enskilda människor en väg upp i samhället. Ed Glaeser är med andra ord en "stadsoptimist" och jag delar denna syn med tanke på Göteborgs möjligheter. Han har skrivit en bok "Stadens triumf" (Kan beställas)

   Det har skett en social polarisering med ökande inkomstskillnader och en medveten stigmatisering av vissa områden, beroende på att de är skarpt åtskilda från varandra och det övriga Göteborg. Det uppstår grannskapseffekter som hela tiden förstärks, denna trend måste avta. Polariseringen mellan rika och fattiga områden måste avdramatiseras och motarbetas genom ny infrastruktur, samtidigt som servicenivån i dessa stigmatiserade områden måste upprätthållas och stärkas.

  Ser man på den infrastruktur som Västlänken erbjuder så finns det ingenting som medverkar till en minskad segregation, effekten kommer att bli den rakt motsatta. Man har helt enkelt inte tagit hänsyn till denna parameter, så Hisingen har helt enkelt lämnats åt sitt öde. Det dåliga samvetet har man dövat med en gondol över älven, förslaget är rent ut sagt patetiskt. Den skyskrapebyggelse som redovisas vänder sig till människor som kan betala 10-15 miljoner för en topplägenhet, och den höga exploateringsgraden innebär en till ytterlighet komprimerad bebyggelse som på sikt kommer att leda till slum och kriminalitet.

   Segregationen är den parameter som definitivt kräver ett nytt tänkande och därmed levereras dödsstöten för Västlänken med sin skyskrapsbebyggelse. Tiden har förändrat synsättet, tänkandet och prioriteringen. Utvecklingen är ofrånkomlig och vi betackar oss för ett nytt Malmö. Vi skall lära av misstagen.



                    

   En snabbspårväg som sammanbinder stadens delar. Avgångstid var fjärde minut. Detta är ett förslag som bör utvecklas och kompletteras. Det är principen som redovisas här ovan.



                    

   Ett förslag som är motpolen till Västlänkens skyskrapbebyggelse Bebyggelsen ansluter till stadens skala. Vatten och grönska erbjuder ett hållbart samhälle och ger staden ett lyft med tusentals lägenheter i ett centralt läge.

   Malmö har tillsatt en kommission som hanterar segregationsproblemen och det bör man absolut göra även i Göteborg. Dessa pengar man satsar nu kommer man få igen flera gånger om efter några år. Planering innebär att spara pengar genom att undvika att göra dumheter och naturligtvis lyssna på dem som redan har fått erfarenheter.


   Klockan är 0430 och det är +4,5gr.

   God morgon eller god natt

   Pelle