Vissa brott får inte preskriberas. De skyldiga måste tvingas fram i ljuset och de skall inte undgå sitt ansvar. De måste ställas till svars för ett brott som innebär att  rikets andra stad förstörs av ett tunnelbygge som inte tillför någonting, utan enbart förpassar staden till ett undantagstillstånd under ett par decennier, och till en kostnad som vi inte vet vad den kommer att sluta på. Detta är ett politiskt brott med historiska proportioner. Att medvetet krossa stadens själ och att vidtaga detta emot invånarnas uttryckliga vilja är oförlåtligt Man trampar medvetet på demokratins grundprincip och väljer diktaturens förhatliga väg. Detta brott får inte preskriberas, de ansvariga har härmed grävts sin egen grav.

    Varför denna bitterhet, varför dessa hårda ord mot människor som gjort ett val i den fasta förvissningen om att detta skulle lyfta staden till oanade höjder, till en gyllene framtid? Alla diktaturer kan uppvisa en kärna av djupt troende av övertygade fanatiker som är förvissade om att de har skådat ljuset, den absoluta sanningen. De försvarar sedan sitt val med alla till buds stående medel. De som inte tror förstår inte sitt eget bästa, de leds in på fel väg av illasinnade, som enbart ser chansen till politiska fördelar. Denna diktaturens kärna, dessa politiker, kommer vid en kommande rannsakning att svara, "icke skyldig". 

    I den Romerska republiken ansåg senaten att vid en tid av oro eller fara för staten hade konsulerna rätt att utnämna en diktatur för en period av 6 månader. Få länder har dominerats av en enda person, för man är beroende av ett folkligt stöd, om än ett passivt sådant. Gränsen mellan demokrati och diktaturmåste därför betraktas som flytande. Det gäller kontroll av landets eller stadens resurser. Många diktaturer har åtnjutit ett så stort stöd att en mer omfattande repression inte varit nödvändig för att behålla makten. Brasilien mellan åren1960-1980, samt flera stater inom Östblocket. Fidel Castro omvandlade polisstaten Kuba till en kommunistisk enpartidiktatur som väckte svenska socialdemokraters intresse och beundran, man kan fråga sig varför.

    Ju längre en "diktatur" varar, desto större risk föreligger för att en personkult uppstår. vilket hände i Göteborg efter 24 års oavbrutet socialdemokratiskt styre. Staden anpassar sig vilket innebär att "solidariska" chefer tillsätts som inte ifrågasätter de direktiv som kommer uppifrån. När "diktatorn" sedan avlider uppstår ett problem då man måste föra hans arv vidare. I detta fall fördes det vidare med en lögn som belönades med en tjänst som landshövding.

   

                                                                                        

    Västlänken motiveras i dag med att alla demokratiska beslut ligger fast. Därtill tillkommer att det finns ett regeringsbeslut på att tunneln måste byggas som inte kan eller får ifrågasättas. Det sitter tydligen ett orakel på högsta nivå, en Gud, som inte får störas eller misstros. Detta är synnerligen märkligt, ett projekt som är avgörande för Göteborgs invånare. Ansvariga politiker borde inse detta, men vägrar att reagera - tystnaden är kompakt. Ansvariga kommer att ställas till svars för denna tystnad. Som det ser ut inför det nya året 2019 kommer vi att tvingas uppleva att arbetet fortskrider. Att detta skulle bli stadens öde är djupt tragiskt och onödigt!

    Året 2019 kommer att bli den yttersta dumhetens år, eller rent konkret, de tusen lertransporternas år. Dieselavgaserna kommer att ligg tungt över staden och människorna kommer att ompröva sina vanor. Sakta, men obönhörligt, kommer konkurserna att öka för det blir lönlöst att försöka upprätthålla någon sorts verksamhet när människorna inte längre är där. Göteborg kommer att befinna sig i ett undantagstillstånd för minst ett decennium.

    Makthavarna lyssnade inte, de valde diktaturen.


    Ett nytt år

    Pelle