Den 28 juni 1919 skulle få stor betydelse för de återstående 25 åren för världen ända fram till dags dato. Det var minst sagt en extremt svår uppgift som fredsmäklarna hade framför sig. "The big four" representerade segermakterna och de var inte överens om hur fredsvillkoren skulle formuleras. De hade alla olika mål och fredsrecept, så det tog inte lång tid förrän den fronten krackelerade. Att tillsätta en samordnare var det ingen som tänkt på och den anklagade fick inte vara med.

   



            

          Den 28 juni 1919. Så många utbildade människor, så litet resultat.                      


    Man döpte Clemencau till tigern för sin rovlystna hållning till Tyskland. De fyra stora var egentligen bara tre, eftersom Italien hade föga intresse för annat än vinst för sitt land. Willson hade lanserat sina fjorton punkter där punkt nr.1 på listan var Nationernas förbund där alla konflikter skulle lösas. Willson ville ha en "rättvis" fred som kunde göra världen säker för demokratin. Willson och Clemencau befann sig mentalt väldigt långt ifrån varandra. Det franska målet var hämnd och säkerhet. Tyskland skulle tvingas till skadeståndsbetalningar och landavträdelser.

    

                        

    Bland de amerikanska eliterna fanns det en djup oenighet om hur USA skulle förhålla sig till rollen som global stormakt, man var även oenig om den internationella fredsorganisationen, Nationernas förbund. Britterna hade kritiska synpunkter på den franska hållningen. John Maynard Keynes  skrev boken "The Economic Concequences of Peace", han reagerade starkt mot de ekonomiska kraven på 132 miljarder guldmark samt 26 procent av det årliga exportvärdet på tyska produkter så Keynes avgick från delegationsarbetet som han uppfattade som en Kartagisk fred vars mål var att helt förinta fienden eller driva dem i kommunisternas famn. Clemencaus svar blev: "Amerika ligger långt bort, skyddat av ett stort hav, och inte ens Napoleon kunde rå på England, Ni är båda skyddade, inte vi".

   

                

                                              The big four.          

    Var det då inte upplagt för en kompromiss? Problemet var att kompromissviljan var obefintlig efter ett brutalt fyra år långt krig. De som representerade den förlorade staten Tyskland var inte inbjudna, de skulle ställas inför fullbordat faktum och tvingas acceptera alla krav. Det hårdaste av alla dessa krav var krigsskadeparagrafen, fredsfördragets artikel 221.

   

                  

            Det var detta man skulle stoppa, men beslutet tände krutdurken.

   Krigsformuleringen var dynamit för det var inte alls korrekt att Tyskland ensamt hade vållat krigsutbrottet 1914. Tyskarnas åsikt att kriget blev påtvingat bekräftas av en hundraårig forskningsdebatt. Christopher Clark ger följande beskrivning av de ansvariga, "sömngångare, vaksamma men oförmögna att se, ansatta av drömmar men blinda för den skräckens verklighet som de stod i begrepp att ge världen"


                                        -----------------------------


    Vi spelar alla våra roller, om vi så skall avsluta ett världskrig eller avgöra framtiden för staden Göteborg och ett fåtal personer tänker utanför ramen. Ingen har rollen med uppgiften att se konsekvenserna av ett beslut för framtiden som innebär att staden grävs upp för en tunnel som 70 procent av invånarna inte vill ha. Staden delas och "kriget" blir ofrånkomligt. De ansvariga är som "sömngångare"

'

    Källa: Professor Klas-Göran Karlsson


    Klockan är 1145 och det är +19gr. Sommaren har anlänt.

   Trevlig helg

   Pelle