Staden Córdoba ligger vid floden Guadalquivir och har ca 327 000 invånare.
Den har en rik kulturell historia med byggnadsverk som vittnar om korsbefruktning mellan islamisk, kristen och judisk kultur. Det är en stad med vita byggnader som ligger där inbäddad i grönska i den dallrande hettan. Den omgivande marken är så här års sönderbränd av den obarmhärtiga solen. Det är det klara friska vattnet i floden som gjorde det möjligt att denna oas kunde uppstå. Floden är i princip farbar ända till Cadiz och Atlanten men I dag går båtarna bara till Sevilla. Córdoba brukar ha de högsta temperaturerna på sommaren som då brukar ligga runt 40 grader i skuggan.


              

                   Bron över floden vars vatten aldrig lär ha sinat.


   Córdobas storhetstid inföll på 900-talet. Man hade då en tolerant syn på religionen, vilket innebar att staden blev västvärldens andliga och vetenskapliga centrum. År 710 var området politiskt oroligt och morerna såg då sin chans, och tio år senare hade de tagit över makten. Morerna värnade verkligen om religiös tolerans, vetenskap, filosofi och kulturell odling. På 900-talet växte Córdoba till den största och mäktigaste staden i hela Europa. Men upplösningen av kalifatet år 1031 blev början till slutet för det arabiska Spanien då olika fundamentalistiska grupper konkurrerade om makten. Detta gjorde det möjligt för katolska krafter att erövra landet och år 1492 kapitulerade morerna.


  
              

                 Vattenhjulet från romartiden har restaurerats.


   Den främsta sevärdheten i Córdoba är moskén "La Mezquita", ett av världens  arkitektoniska mästerverk. Det är världens tredje största moské. Den ligger i de gamla judiska kvarteren med anor från romartiden med smala gränder omgivna av vitputsade hus. 


                        

   Det är omöjligt att bortse från La Mezquitas identitet som moské, trots att den varit en kristen plats i nära 900 år. Kejsar Karl V bär skulden för en estetisk taktlöshet som i dag alla kan ta del av. Han lyssnade inte på borgmästaren, experterna, människorna och andra rådgivare utan gav klartecken för uppförande av en katedral inne i moskén. När han fick se resultatet ångrade han sig djupt. Makt, dårskap och oviljan att lyssna kan ge oreparerbara följder. Alla förstår säkert att jag tänker på Göteborg och makthavare som vägrar att lyssna. År 1523 flyttades ca 60 av de 1013 pelarna från moskéns hjärta, och andra murades in i väggen när man byggde katedralen.

   Det var 34 grader denna dag, inte en vindpust, och solen glödde från en klarblå himmel.

           

 

   Människans maktbegär, dumhet och ovilja att lyssna kan resultera i konkreta beslut som blir ödesdigra. La Mezquitas finns där som ett exempel på människans ofullkomlighet. Kanske detta är mänsklighetens öde att det skall vara så. Karl V kunde mycket väl byggt sin katedral vid sidan om moskén, visat hänsyn till ett arkitektoniskt  mästerverk, lyssnat på borgmästaren och alla rådgivare, men han ville inte för maktdemonstrationen var det primära för honom.


   Klockan är 0910 och det är +3gr.

   God morgon

   Pelle