Denna irrationella rädsla att stängas inne i små rum eller mörka tunnlar förekommer inte bara i skräckfilmer, den kan komma att bli verklighet i Göteborg. Att drunkna i en trafiktunnel, att kvävas av brandrök, att trampas ihjäl av människor som flyr i panik för att nå ljuset och räddningen. Tankarna finns där och kommer att förpesta varje resa i denna tunnel. Det finns människor som aldrig kommer att åka i dessa tåg under centrala staden, för de vet vad som kan ända om ödet slår till. Olyckan som aldrig får hända, men som ändå inträffar. Fem procent av människorna har svårt att kontrollera sin skräck. Till denna grupp skall läggas en lika stor grupp som känner en intensiv motvilja mot tunnlar men som stålsätter sig, förtränger obehaget. Det finns mycket man kan frukta, spindlar, höjder, åskväder mm. Listan kan göras lång. Men i detta fall med en tunneln, belägen under havsytan, förvandlas denna irrationella rädsla till en fullt motiverad skräck för vad som kan hända om olyckan är framme.

  

                             

   Vi talar inte om dessa irrationella faktorer, det är på något vis genant för det går inte att uttrycka i tekniska termer, för man måste vara seriös. Man måste ställa de rätta frågorna om teknik, klimat och kapacitet. Ingen säger rent ut att det är fel att färdas på detta sätt under jorden, när det är fullt möjligt att färdas ovan jord. Händer det något är det bara att kliva ut i ljuset, man vet vad man befinner sig. I tunneln är allt mörkt, du får treva dig fram åt det håll du tror att räddningsschaktet är beläget. Du hinner tänka mycket innan räddningstjänsten kommer, om den kommer.

     

                                       

                                      

   Vansinnet i denna tunnelhistoria är att man medvetet utsätter människorna för denna klaustrofobiska rädsla när det inte är nödvändigt.

   Västlänken är belägen under havets nivå och tunneln är inte klimatsäkrad inför en oviss framtid. Den kan vid olyckliga väderförhållanden med extremt högt vattenstånd vattenfyllas. Ett fullt möjligt scenario som uppstår om en orkan drabbar Göteborg. Elsystemet slås ut och förhindrar länspumpning mm. Att inte göra tunneln klimatsäker är fullständigt tillräckligt för att den bör diskvaliseras vid en miljöprövning.

   Blir det strömavbrott så får detta konsekvenser för tåg i tunnlar. Ett kraftigt åskväder vid extrem värme kan slå ut stora delar av det befintliga nätet över Västsverige. Ett exempel var strömavbrottet som drabbade New York den 13 juli 1977 som visade på teknikens sårbarhet när vädrets makter slår till med full kraft. Klarar vi oss bättre här i Göteborg? Det värsta som kan inträffa är att en terrorist eller sjuk människa slänger in en brandbomb i tåget när det just lämnat stationen. Elden sprider sig och röken kväver resenärerna.

Räddningstjänsten säger följande: "Vid en brandkatastrof eller tågolycka i den planerade jättetunneln varnar räddningstjänsten för att en räddningsinsats kan fördröjas och ta ca 45 minuter att påbörjas". Ofta bara en utgång och långa utrymmesvägar. Personalen i tunneln kan inte ta sig ut-och räddningstjänsten kan inte ta sig in. Vetskapen om detta gör det full naturligt att resenärer grips av ångest. Den klaustrofobiska rädslan blir väldigt konkret. Vi behöver ingen tunnel, vi behöver en snabbspårväg i ljuset.



                        

               Alternativet till tunnel är en station i Gårda och en snabbspårväg. 


   Klockan är 1520 och det är +2,7gr. Solen lyser

   God kväll

   Pelle

                                       Tankar i väntan på Godot