Den 10 januari år 49 före Kristus befann sig Julius Cesar vid floden Rubicon. Han måste fatta ett beslut som skulle medföra politiska konsekvenser. Med de bevingade orden "tärningen är kastad" korsade han floden. Den som vill forma sitt öde måste våga ta språnget och ta dess konsekvenser. "Alea iacta est" Hela vår historia genomsyras av denna metafor som i grund och botten är osäker. Denna handling har blivit symbolen för ett beslut- efter det finns inte någon återvändo. Floden Rubicon har blivit en metafor för livets ödesval. Vi sätter nu fokus på vår tids politik och beslut. Det gäller Centerpartiet och Liberalerna. Genom ett oåterkalleligt val har dessa personer format sitt öde. Hur de har tänkt kan de bara själva svara på, men som politiker får de räkna med att bli satt i strålkastarljuset då de ständigt är närvarande.


                              


  
Avgörs nu framtiden av dessa politikers beslut? Kommer deras dådkraft att förändra Sveriges politiska karta? Hade florentinaren Niccolo Machiavelli levt hade han säkert kunnat ge ett svar. Kanske hade han sagt att ödet  bestämmer hälften av våra handlingar, den andra hälften beror på vår beslutsamhet. Enligt Machiavelli visar ödet bara sin makt då det inte finns någon handlingskraft. Rubicon blir sinnebilden för den som vill forma sitt eget öde. Här återfinner vi nu Lööf och Björklund, de har kastat sina tärningar.

    Enligt författaren Mar Twain är vi inte fria att skapa våra öden. Vi är insnärjda  i historiens "spindelväv". Helt klart är att de ständigt närvarande politikerna har lovat så mycket så dessa löften måste ovillkorligen hållas. Här återfinner vi det frö som kan resultera i en nedgång för Sverige då förtroendet för politiken smälter som snön i vårsolens sken. Tagna beslut av C och L leder till en kontraproduktiv lösning. Den mänskliga historien bottnar i hur vi försöker fånga de omständigheter som omger vårt liv. Centerpartiet och Liberalerna är förblindade av sitt hat för Sverigedemokraterna som förmörkar deras möjlighet att avgöra sakfrågorna. Detta som vi upplever kan rubriceras som en klassisk historisk filosofi. Man väljer att krossa floden Rubicon men drunknar i den strida strömmen.

    Sverige hade behövt en frisk vind som blåste rent i regeringskansliets dammiga korridorer. Så blev det icke. Övergången av Rubicon leder endast till att gamla synder begravs, effekterna av gjorda felsteg skrivs om och man får sitta kvar på taburetterna. Vad är det då i slutändan som bestämmer hur landets öde kommer att utformas? Har då C och L genom sitt språng gjort rätt? Nej de har tänkt fel! De lämnar efter sig en förvirring som ingen förstår, ett förakt för det politiska skrået. De hamnar i facket för landets svikare.


    Klockan är 1545 och det är +5,5gr.

    God kväll

   Pelle