Mordet på vår statsminister var inte något mord, utan bara en väl genomtänkt statskupp, ett teaterscenario med utvalda statister. Palmeaffären är nu ett ämne för historiker och romanförfattare. Makten ville ha det till ett mord utfört av en ensamstående galning, för det är enklast så. Verkligheten bakom Palme-affärens dubbelspel överträffar allt vad vår tids fiktion och deckarskribenter har presterat.
Mordet på Gustav III förbleknar. Men år 1809 skakades Sverige av en statskupp då kung Gustav IV Adolf avsattes och sedan fick tillbringa återstoden av sitt liv utomlands. Han kallade sig själv Överste Gustafson.
Det har när det gäller Palme-mordet funnits en grundmurad tro på att etablissemanget skulle kunna förhindra ett avslöjande av "mordet", men så har inte varit fallet. Men som Emile Zola uttryckte sig beträffande Dreyfusaffären 1897, "Sanningen är på väg och ingenting kan hindra den".
Pseudohändelsen på Sveavägen förändrar i ett slag vårt land till ett samhälle där man inte längre kan känna sig trygg, man blir misstänksam. "Palme-mordet" kommer säkerligen gå till historien under benämningen som outplånlig. Palme-affären framstår som en mer adekvat benämning. Förnekandet att Palme-mordet har ägt rum kommer att i vissa kretsar betraktas som en hädisk tanke. Det hela konverterar nu till ett praktiskt problem, hur skall man hantera namn på gator och monument?
Sverigebilden utomlands har varit skamfilad så länge "mordet" inte var uppklarat. Hur denna nya vändning i Palme-affären kommer att uppfattas återstår att se, den är ju inte officiell ännu, och kanske heller aldrig blir det, sannolikt kommer det att dröja till ett politiskt lämpligt tillfälle.
Men vad var då motivet? Det måste alltid finnas ett motiv till varje brott. Det får bli en annan fråga och en annan blogg.
Klockan är 1630 och det är +6,0gr.
Önskar en trevlig fredagskväll
Pelle
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS