Blogg

   Relativism betyder att alla sanningar är sociala konstruktioner och därför relativa. Din sanning är inte min sanning och vice versa. Ovanför ingången på Uppsalas universitets aula står det, "Tänka fritt är stort, men tänka rätt är större" Tänka rätt måste vara att följa majoriteten. 

   Pragmatism-teorin är den sanning som gagna livet,  det som är nyttigt för Göteborg och dess invånare. Enligt Lenin är politik den sanning  som gagnar partiet. Men om det är valresultatet som räknas så begriper jag inte det som händer i Göteborg. Enligt koherensteorin skall det råda samstämmighet med andra utsagor, nämligen att ett genomförande av denna tunnel under centrala staden är överensstämmande med verkligheten.

   Lögner förekommer alltid i ett drama och illusionen om Västlänken är här inget undantag. Det faller på invånarnas lott att demaskera dessa politiska skådespelare genom att peka på sanningen som vi uppfattar den, men vad är då sanning?

   Det är sant att kunskapen ökar när man blir äldre. Men det är osäkert om någon lyssnar eller ber dig om råd, då du befinner dig utanför systemet. Den enda sanning som existerar är döden och så naturligtvis skatterna. Vi vet också att de som ljuger  klarar sig utmärkt, de slipper fängelse och får istället bonusar. Varför är då Västlänkskartellens politiker så tysta? Jo, för det är problem med att inte tala sanning, man kommer inte ihåg vad man sa första gången man ljög, och sanningen är något som skall överensstämma med det förväntade, därför tiger man för att inte tappa ansiktet. Det politiska språket är således inte lämpat för sanningar utan för trovärdighet, av denna anledning har de intaget musslans attityd. En försvarsadvokat förmedlar inte hela sanningen utan bara det som gagnar hans klients förhållande till saken. Journalisten vill vara först med "sanningen" så den blir vad den blir, där motsatsen är forskaren som måste vara väldigt noga med sina källor, för annars kanske det inte blir något nobelpris. Så det enda konstanta är att allt förändras, vilket talar för flexibilitet. Det finns naturligtvis eviga sanningar, för tappar man en marmeladsmörgås så kommer alltid sylten ner.

    Men en livslögn kan vara bra att ha, det säger Ibsen i Vildanden,- och man kan styra sanningen med ironi om den är elegant, elak och rolig. Men det hela kan lätt konvertera till ärekränkning och då får "sanningen" avgöras i en domstol och av en jury. Kända personer blir aldrig korrekt citerade, man måste därför uppsöka flera källor, men ändå kan artikeln avfärdas med, "källan är inte seriös". En sanning kan rubriceras som en sanning om erkända tidskrifter över hela världen styrker hypotesen. Är då allting bara relativt? Albert Einstein (1879-1955) lär ha sagt att han bara förstod sina teorier på morgonen. Men han hade faktiskt rätt när allt kom omkring, vilket har bevisats.

   Ingen av dessa ovanstående teorier stöder Västlänkens existens. Kartellens politiker arbetar inte för samstämmighet. Frågan är om de fortfarande tror på sin teori om Västlänkens förträfflighet. Deras trovärdighet inför valet är allvarligt skadat. Den fortsatta planeringen inför valet i september måste nu inriktas på att med kraft vinna valet. Det måste bli rent hus. Vi har förnuftet som en stabil grund som bas, vi slirar inte på sanningen.

   I Göteborg råder demokratur som är en syntes av demokrati och diktatur ( helt enligt den franske sociologen Gerhard Mermet)

 Strategin måste nu bli politisk kraft, för att missa valet är tabu. Karaktären på det skrivna ordet kommer därför att bli annorlunda, som redan kanske har märkts.

   Klockan  är 1750 och det är +24gr.

  Ha en trevlig kväll

  Pelle

   Konflikt, i alla dess former, medför förluster. Dessa måste accepteras när alternativet innebär ett avsevärt större lidande. Marodörerna, med Västlänken som  verktyg, lyssnar inte. Det är för dessa politiker totalt ointressant att de är folkvalda då de nonchalerar invånarna och demokratin. Det finns alltid invånare som inte vill förstå, som låter sig förföras av falska profeter då detta är bekvämast Syftet med en offensiv är att föra striden på de villkor som är de mest fördelaktiga från  försvararnas sida. Vi tvingar därmed motståndaren till att bryta sin tystnad på demokratins arena.

   Marodörernas strategi är välbekant: "Det har gått för långt i processen. Det kommer att kosta miljarder att bryta dessa avtal och ni har inget alternativ". Man har medvetet puffat projektet mot denna gräns i förhoppning att invånarna skall reagera och ge upp kampen och därmed svälja vansinnesprojektet Västlänken. Men marodörernas "general" har inte förstått konfliktens hela vidd. Krig är en fråga om resurser, så han kan se fram mot sitt "Stalingrad". Göteborgarna är värda ett bättre öde än att se sin stad som söndergrävd och belägrad, för ett ändamål som inte låter sig förklaras med förnuftets hjälp. Västlänkskartellens oförsonlighet måste bemötas med en robust politik. Opinionen är således inte främmande för ett gemensamt manifest där man slår fast den gemensamma nämnaren för Demokraterna, Vägvalet och Sverigedemokraterna. Detta vore politiskt möjligt att genomföra för att öka kraften i de politiska budskapet: "Ingen Västlänk i Göteborg". Det finns tydliga inslag i den politiska situationen i Göteborg som är förrädiska och annorlunda. Machiavelli talar i "Fursten" om tvinsoten: " I början av sjukdomen är den lätt att bota men svår att upptäcka, men då man inte har upptäckt den från början och alltså inte medicinerat mot den blir den allt lättare att känna igen och svårare att bota". Det kan aldrig bli fråga om någon eftergiftspolitik i Göteborg, det krävs en besk medicin, att tala om en kompromiss bedöms som uteslutet.

   Man når aldrig en seger genom att följa minsta motståndets lag. Martin Wannholt bör därför ges möjlighet att kunna ge direktiv över hela linjen. Han har hållit modet uppe i ett läge när många misströstat. Makt att enbart härska över människor kan med rätta anses som något tarvligt, men makt i en kris är en välsignelse. Strategin  för stadens försvarare måste således vara att rösta bort Västlänkskartellens politiska partier. Detta är vad offensiven handlar om. Martin Wannholt symboliserar okuvligheten, beslutsamheten att aldrig ge upp inför okunnigheten, att ge sitt yttersta och till varje kostnad. Han kommer att inta rollen som stadens räddare. Ledaren för en allians av förnuftiga människor som slogs mot en allians bestående av okunniga människor. Varje tid i vår historia har sina räddare. Det är dags att inse att Göteborgs öde är avhängigt en persons framgång i valet.

   En politik som väcker falska förhoppningar är sällan en fördel. Men att föra en anpassningspolitik är i detta fall en omöjlighet. Att inse detta och vara beredd att axla detta ok är utan tvekan stort. Att ge Västlänkskartellen manöverfrihet skulle driva staden mot ruinens brant 

   Klockan är 0345 och det är +16,3gr.

   God natt eller god morgon

   Pelle

   På FN:s listar som redogör för världens främsta mottagare av flyktingar hamnar Sverige i topp. Ser man sedan till befolkningsmängden finns det inget annat västland som kan konkurrera med Sverige. När det gäller ensamkommande  flyktingbarn så framstår placeringen ännu tydligare. Vi är tveklöst en humanismens stormakt, vår  första plats kan ingen hota, gratulerar! Men denna placering har ett pris, landet skakar i sina grundvalar. Detta faktum går i dag inte längre att förneka, det mullrar i leden, etablissemanget får nu skörda vad de har sått, för ingenting är genomtänkt.

    Många som kommit hit har gjort det på falska grunder. Deras asylberättelser är påhittade, så även deras identitetshandlingar. Makthavarna kallar alla asylsökande för flyktingar, men bara en av tio som sökt asyl har flyktingstatus enligt FN:s Genèvekonvention. Mindre än en på tio har äkta passhandlingar. Media rapporterar, i högsta grad motvilligt, om dessa fakta. Att invandringen kostar 40 miljarder kronor per år omnämnts inte. Sannolikt ligger dessa siffror i dag mellan 43-60 miljarder (Allt enligt utomstående ekonomisk expertis).

   Många har dubbelt medborgarskap och kan kombinera svensk bidragsförsörjning med sitt gamla hemland. Många politiker hyllar en värld utan gränser, detta är drömmen om den globala människan där kostnader är av marginell betydelse. Centerpartiet och miljöpartiet är här förespråkare för denna orealistiska ideologi.

   Statsminister Reinfeldt ingick med miljöpartiet en överenskommelse att väljare av Sverigedemokrater skulle bestraffas. Avsikten var att flyktingpolitiken skulle bli ännu generösare om svenska medborgare skulle lägga sina röster på detta parti. Svenskarna skull bestraffas, de skulle uppfostras. Frågan som nu inställer sig, om SD nu blir det största partiet, skall vi då få helt fri invandring? Sverigedemokraterna är i dag det största partiet, så Sveriges befolkning skall nu straffas för sitt demokratiska val.

   Det offentliga samtalet har blivit propagandistiskt. Man framhåller att den rådande politiken skulle uppfattas som rasistiskt och främlingsfientligt om den ifrågasattes Man förtiger dåliga nyheter.Kritisk analys förhindras i tryckta medier genom en grundlig pålagd självcensur. Till detta kommer det partipolitiska projektet att ihärdigt angripa Sverigedemokraterna. Denna lojalitet överordnas allt annat, även Sveriges välfärd. Detta framgick tydligt under politikerveckan i Almedalen. Detta har resulterat i att sanningen om invandringspolitiken förkväves.

   När nu Sverigedemokraterna, enligt den senaste mätningen, intaget en topplacering så blir det politiska läget synnerligen prekärt. Man har totalt misslyckats med sin plan att isolera SD från allt inflytande. Det SD basunerar ut är: "Ni är på fel väg! Invandringen måste bli restriktivare". Men från makthavarnas sida så lyssnar man inte, man gör precis tvärtom. Man ökar trycket på SD, som mål är nu att minska partiets trovärdighet. Men Lagrådet har givit regeringen en bakläxa, vilket måste betraktas som signifikativt för deras sätt att sköta invandringsfrågan, Resultatet har blivit att SD har ökat ännu mer.

   V kommer att kunna se fram mot ett historiskt spännande val där allt kan hända. 

   Källa: Arnstberg & Sandelin

   Klockan är 1715 och det är +25gr.

   Go kväll

   Pelle

   Anholt är ön som lever sitt eget liv utslängd i havet mellan Danmark och Sverige. Denna ö räddades till Danmark under fredsförhandlingarna i Roskilde år 1658 då Halland skulle återgå till svenskarna. Någon hade placerat ett ölstop över Anholt på kartan. Svenskarna lär inte ha sett ön så danskarna fick behålla den. Om historien är sann eller inte är egalt då danskarna älskar denna historia. Vid fint väder bjuder ön på en söderhaskänsla med vita stränder och grönska. Anholt är primärt seglarnas ö för det är svårt att ta sig dit. Man kan ta färjan från Varberg till Grenå, därefter den danska färjan till Anholt som gör en tur per dag.

            

   Hamnen är under sommaren "knökfull". Men det finns alltid plats i en dansk hamn. För att rida ut en kuling utanför skyddande hamnpirar är inte att rekommendera även om man har  lång kätting och plogannkare. Alla är mycket hjälpsamma och hjälper till att förhala båten och fendra av, även om det är mörkt och regnet öser ned. Alla vet vad som krävs och förstår att tröttheten kan vara stor efter timmar på havet.

         

   Kommer man på natten från tex Tistlarna är det svårt att ta sig in i hamnen. Den vita fyrsektorn är mycket smal, så den gröna sektorn slår mycket snabbt över till rött.  Man måste vara vaksam. Med en trasig motor kan detta bli en utmaning.

                

   Ön har ca 160 bofasta, men på sommaren  ökar antalet till flera tusen. Man cyklar naturligtvis på Anholt, kanske upp till byn som har ett muséum, en kyrka, en skola och ett kafé. "Tanternas Kafé" serverar dansk mat som tex friterade fiskfiléer  med sallad på stekt rågbröd. Till detta är det självklart med en akvavit och en kall öl. Stranden är nästan helvit och den ljusa sandbottnen gör att vattnet under soliga dagar ser ut som vattnet på Barbados. Har man tur med vädret är en vecka på denna ö oslagbar.

             

    Det är lätt att bli inblåst på Anholt, och vinden ökar alltid  mitt på havet då inget tar emot. Man brukar ofta bli liggande i tre dygn. Kuling från SSV som svänger till väst och ökar, därefter vrider den till NV och avtar, då är det dags att ge sig iväg innan nästa lågtryck dansar in. När vindgudarna tar i på natten tilltar oväsendet till en kakafoni av visslingar och dån från båtarnas riggar. Fall som inte är fastsurrade smattrar när de slår mot masterna. Det gnisslar i fendrarna och rycker i förtamparna när vindbyarna kommer. Man somnar i förhoppning att allt skall hålla. Man vaknar på morgonen och konstaterar att nu är det dags att ge sig av. Det har mojnat men sjön är krabb och skvalpig. Man måste ha fart när man sticker ut mellan hamnpirarna, när man sätter nosen mot sjön. Vattendjupet på 3-4 meter ger en otrevlig sjö. Anholt försvinner snabbt akteröver och det sista man ser är radartornet på öns topp.

   Det vilar något exklusivt över denna ö. Det krävs en del för att ta sig dit, men belöningen blir desto större. Det är en orörd ö som inger respekt med sin skönhet och ensamhet. På håll markeras den ofta med en lite molnkalott som hänger över ön som försvunnit under horisonten. Man är på rätt väg.

   Klockan är 1615 och det är +1615

   Ha en skön kväll

   Pelle

   När människan bosatt sig uppstod skillnader mellan kvinnor och mäns arbetsuppgifter. Kvinnan fick det primära ansvaret för hemmet och att det fanns mat på bordet. Vår bild av kvinnans roll i historien är delvis felaktig, så det är nu dags att lyfta fram den revolutionära kvinnan. Vi har blundat för hårdföra ledare som Maria I av England och Isabella I Kastilien. Kvinnor är inte alltid helgon eller maktgalna och de startar revolutioner när det är nödvändigt. Kanske vi kan börja med den franska revolutionen och kvinnomarschen till Versailles. Kvinnotåget ägde förvisso rum efter Bataljens stormning, men detta är en central händelse under den franska revolutionen där de belästa hade en mängd upplysningsidéer. När skördarna slår fel och brödpriset stiger då samlas kvinnorna. Kvinnotåget är beviset för att en folklig resning kan ge resultat.

   Vi har ryska revolutionen 1917 då folket svalt på grund av ett krig och missväxt. Svält gör att kvinnor blir desperata. Året 1917 var Sverige närmare en revolution än någonsin. Potatisskörden som hade slagit fel tvingade kvinnorna till desperat försök att få tag i mat till sina familjer. I Stockholm tågade  5000 kvinnor till riksdagshuset för att föra fram sitt budskap. Kravaller utbröt och missnöjet med polisen och ordningsmakten ökade. Kvinnor och våld är ett svårbemästrat tema. Vi skall inte marginalisera matriarkatets politiska handlingar som enbart en följd av hunger och svält. Man kan inte generalisera, det finns mång faktorer som påverkar deras agerande, som djupa politiska orättvisor och maktmissbruk. Metoo-rörelsen är en stor kvinnlig revolution på det sexuella planet. Men vi har också jämlikheten beträffande arbetssätt och arbetsfrågor.

   Rikets andra stad Göteborg kommer att utsättas för brutala ingrep. De som leder striden mot marodörerna är vår tids starka kunniga och medvetna kvinnor. Det är inte längre en fråga om hunger och svält, utan en fråga som rör demokrati och omtanken om vår miljö. Det är "mjuka" frågor som handlar om allt som rör stadens identitet. Vår tids matriarkat organiserar marscher för att visa på makthavarnas orättvisor och lögner. De går till Götaplatsen och Gustav Adolfs torg. När stadens historia någon gång skrivs kommer dessa kvinnors namn att återfinnas i stadens historia.