Blogg

   Fotbollstraditionen i Göteborg har alltid varit stark med lag som IFK, Gais m.fl.vars rötter är djupt nedgrävda i den Göteborgska myllan. Detta måste alla som har makten känna till, och de som strävar efter makt kan absolut inte ignorera detta faktum. Fotbollen är beroendeframkallande säger många, kanske det, men I vilket fall så är detta en del av arbetarstadens verklighet. Man måste "älska" denna sida för att bli betraktad som en riktig ledare i rikets andra stad. Detta är det pris man måste betala för att nå toppen.

   

        

                                      Gunnar Gren, "il professore"

   Gunnar Gren var nog den mest framgångsrike genom alla tider. Han började i Gårda BK, men tog sedan steget över till den stora klubben IFK, blåvitt. Därefter blev han proffs i italienska  AC Milan, där han tillsammans med Niels Liedholm och Gunnar Norddahl bildade den fruktade  anfallstrion Gren-No-li. Det var helt naturligt att han fick smeknamnet "Il professorie". Men kanske det är Glenn Hysén som gjort störst avtryck där han som 18-åring värvades till IFK, där han medverkade till seger i UEFA-cupen 1982. Många barn som föddes i Göteborg skulle nu få namnet Glenn.

               Glenn                                                  Ralf


    Den som skall ta över den politiska makten i Göteborg måste förstå att fotbollen har en viktig plats i Göteborgarens hjärta. En särskild ansvarig måste ha uppgiften att hålla reda på vad som kan erbjudas fotbollens förespråkare. "Röstar ni på vårt parti kommer ni att få glädje av detta". Spinndoktorn måste göra en anteckning i agendan och boka in sina möten. Man måste visa upp sig när det blir match, man måste ovillkorligen vara med där det händer saker.

   Martin Wannholt anses enligt pressen vara den som har mest makt i Göteborg för tillfället, men detta kan svänga fort. Ett obetänksamt uttalande och raset är ett faktum. Att välja de rätta orden vid rätt tillfälle är vägen till att bli kommunstyrelsens ordförande. Han måste bli fotbollens supporter, dess välgörare och Demokraterna kommer att stå som det största partiet och har då nyckeln till stadens framtid. Politik är att lyssna och att ta makten.

   Det gäller att samla laget mot ett gemensamt mål. I politiken gäller det att ta makten. Nu gäller det att vinna valet i september. Väl förberedda kommer denna match att vinnas med 3-0.

   Om Västlänken var det största hotet mot staden så hamnar laglösheten på andra plats. Detta är ställt utom all rimligt tvivel. Polisen anser att sex av landets mest problemfyllda  områden ligger i Göteborg. Vår stad är överrepresenterat när det gäller skottskador och ihjälskjutna människor och narkotikahandeln sker mer eller mindre öppet på våra gator. Buset har med andra ord tagit över. Det är således helt logiskt att efter Västlänken så kommer våldet som nr två på Demokraternas politiska lista över de problem som måste åtgärdas. Göteborg är överrepresenterat när det gäller skottskador och ihjälskjutna människor. Vissa områden som Bergsjön, Biskopsgården, Gårdsten, Hammarkullen, Hjällbo och Lövgärdet sticker ut i denna statistik. Mest ökade det dödliga våldet i region väst där antalet fall fördubblats. Socialdemokratin har i Göteborg misslyckats med att rädda dessa människors själar över till den "goda" sidan.  Det är dags att inse problemets fulla vidd och agera på ett effektivt sätt, och vägen till framgång heter övervakningskameror. Vi har inte råd att vara fina i kanten och lyfta fram integriteten som en bromskloss, då utvecklingen  i Göteborg gått alldeles för långt. Vi har inte råd med ändlösa utredningar, där teknisk-och indiciebevisning skall vara avgörande för en dom. Brottslingarna måste bevisligen kunna bindas till platsen för brottet. De måste kunna identifieras och hämtas in för förhör. Polis och åklagare måste här vara överens om tillvägagångssättet för att upprätthålla rättssamhället.

   Övervakningskameror hjälper till att skapa trygghet och uppklarning av brott. Men de löser inte brott som företeelse. London är världens mest kameraövervakade huvudstad med en kamera på 11-14 invånare. De kanske har liten effekt på brottsligheten generellt, men det är inte det som är frågan, utan det gäller att klara upp brott. Integriteten får här ge vika för en ökad kraftfull bevisföring. Vems integritet skyddar vi för att låta laglösheten löpa ostörd? En lite grupp förstör för alla andra vilket är absurt. I Göteborg avslogs en ansökan om att sätta upp kameror vid Vårväderstorget i Biskopsgården, även Nordstan har förvägrats kameror. Detta är inget annat än miljöpartisternas fortsatta integritetsvurm innehållande orealistiska tankar om hur världen ser ut.

   Enligt Scotland Yard har övervakningsbilder använts i över 95% av alla mordutredningar under ett enskilt år. Mervärdet är att människans känsla av trygghet ökar. Storbritannien har med tre miljoner övervakningskameror flest i världen och mer lär det bli för de ansvariga är övertygade om att detta upprätthåller rättssamhället på bästa sätt. I Sverige får man inte sätta upp kameror utan tillstånd. I Storbritannien råder det motsatta förhållandet. En verksamhet i London måste kunna visa upp en godkänd kamerainstallation, annars blir det ingen restaurang. Det som i dag är kontroversiellt i Storbritannien är att kommunerna både bötfäller och behåller pengarna. 

                                   Man skall vara trygg i vår stad.

   Socialdemokratins ideologi har inte mäktat med att bemöta denna anstormning från Mellanöstern, med dess brutala arv som "godhetsbyråkratin" har tagit emot. Det är inte en fråga om rasism, det är fråga om en kulturkrock, som man inte har förstått hur den skulle hanteras. Detta är den verklighet som en ny politisk ledning står inför efter valet. Övervakningskameror är ett sätt att dämpa denna våg av brott som väller över oss, kvarterspoliser är och ett annat sätt för de boende att känna trygghet. Gör man ingenting så flyttar invånarna till förortskommunerna.

   Göteborg, rikets andra stad, hamnstaden och porten mot väster. Navet i den Västsvenska regionen saknar i dag en kraftfull ledning. Det krävs en ledare som brinner för staden, som ser dess potential och dess framtida möjligheter. Det krävs någon, man eller kvinna, som måste greppa rodret och med fast hand styra skeppet. Göran var en ledare, han brann för staden, men den socialdemokratiska eran är i dag slut, kvar finns endast kraftlösa spillror av ett socialdemokratiskt parti som styrt staden alldeles för länge. Den politiskt ledande kraften måste därför  sökas på annat håll. Göteborg är tveklöst staden som målmedvetet måste styras in i framtiden- och det är nödvändigt att detta sker på ett pragmatiskt sätt, då de politiska luftslottens tid  definitivt är förbi. Styr inte vi staden kommer andra att ta över.

   Makt tar man, man får den inte gratis. Politiker kan således inte vara lojala annat än mot de personer som levererar fördelar för den egna saken. Enighet ger alltid styrka och kan leda till en slutlig seger. Västlänkskartellen måste därför slås ut av en koalition, med ett gemensamt manifest som bör utgöra grunden för den framtida utvecklingen. Målet är att i egenskap av kommunstyrelsens ordförande leda och prioritera arbetet med Göteborgs framtid, en "Borgmästare" som personifierar staden, någon som invånarna kan se upp till och  ha förtroende för.

                            Att skövla detta stadsparti är oförlåtligt.

   Man måste förstå megalomanins påverkan på det politiska händelseförloppet, bakgrunden till den rådande politiska situationen. Staden skulle förvandlas till ett Metropolis, där en tunnelbana var en absolut förutsättning. Så politikerna i Västlänkskartellen drabbades av storhetsvansinne, med motivering att tillväxten skulle bryta ner alla gränser och man förlorade därmed balansen och verklighetsförankringen. När sedan kartellbildningen var ett faktum så fanns det ingen återvändo, endast byråkratin skulle komma att styra utvecklingen. Det är dessa stora projekt som nu kväver staden, som förhindrar en naturlig pragmatisk och planmässig utveckling. Några politiker förstår detta och har haft kraften att ta avstånd. Här återfinner vi nyckeln till att vinna valet i september. Invånarna förstår, och kommer att stötta en Göteborgskoalition som på ett pragmatiskt sätt tar hand om utvecklingen. Göteborgarna kommer att veta var de skall lägga sina röster i september.

                                                   Det är vår stad.

   Den digitala utvecklingen drabbade staden. Ingen politiker hade riktigt förstått dess kraft, dess oanade konsekvenser och möjligheter att påverka utvecklingen i demokratisk anda. Vad som försiggår på nätet kommer att avgöra valets utgång. Nätverkens samverkan fungerar utan något politiskt filter. Avgörande bli således hur detta kommer att utnyttjas av de politiska partiernas spinndoktorer. De politiska stadsdelsnämnderna är således helt logiskt dömda att på sikt tyna bort.

                                               Maktens symboler.

   Ett nytt kapitel skall nu skrivas i Göteborgs historia där en ny Arena kan bli stadens hjärta som pumpar runt blodet i dess vener. Göteborg måste också bli en säker stad, det skall vara tryggt att vandra på gatorna. De nya makthavarna kommer att konfronteras med denna krassa verkligheten innebärande ett pragmatiskt tålmodigt arbete, helt skilt från drömmar om tågtunnlar och linbanor. En markbunden kollektivtrafik måste tyst och smidigt förena nord och syd. Segregationen kommer därmed att sakta men säkert minska i betydelse.

  I denna stund läser jag Peter Hjörnes krönika där han återigen oroar sig för det politiska debattklimatet. Sent har han vaknat, sent har han börjat ställa sig själv frågor.GP har en bra ledarredaktion vilket är anledningen till att ego fortfarande prenumererar på bladet. Så lite ilsken fortsätter jag och skriver nedanstående stycke.

   Striden om Göteborg kan redan i dag uppvisa sina förlorare. Dessa politiker som i sin uppblåsta självgodhet inte har insett sina roller. Några icke genomtänkta ord och de har avslöjat sin karaktär av pompös arrogans. De som levt i en illusion att invånare enbart skall betraktas som valboskap, som lätt kan ledas in i slaktfållan är förlorarna. Dessa politiker har visat prov på en bottenlös dumhet, en okunskap som är direkt genant för detta skrå. De borde inse sina misstag och tyst och stilla lämna den politiska scenen, då de har fått klart underkänt av sina väljare. De bör besparas nesan av att garrotteras i offentlighetens ljus av ärlighetens och förnuftets förespråkare. De är med andra ord totalt chanslösa i striden om Göteborg. Därmed  får dessa ord avsluta en mörkrets tid i stadens historia. Det sista kapitlet har skrivits, men striden fortsätter med oförminskad kraft, så Peter Hjörne lär nog få sätta morgonkaffet i vrångstrupen ett flertal gånger framöver.

   Vi får inte låta apatin ta över, håglösheten som förlamar handlingskraften.

   Klockan är 1435 och det är -4,4gr. En strålande sol.

   God middag

   Pelle

   Du föds som ett vitt A4-ark, helt rent. Den miljö du växer upp i kommer att prägla din uppfattning om samhället. Dina skolor, dina kamrater, och så naturligtvis dina föräldrars uppfattning kommer att påverka beslutsfattandet som ligger framför dig. Du får med tiden intressen som innebär utveckling av dina musiktalanger eller andra konstnärliga gåvor som du fått till skänks. Sakta men säkert utvecklas du till en självständigt tänkande individ och A4-arket fylls med uppgifter om vem du är.

   Att vara stadsplanerare är att veta lite om mycket, man är ingen specialist på något område. Arbetet går ut på att sakta men säkert prioritera, att sortera äpplen och päron, väga för och emot, att våga säga nej. Till slut ligger en färdig plan på skrivbordet, där kanske alla är lika missbelåtna med slutresultatet, för ingen har fått igenom sin vilja helt och fullt. Det är emellertid en outtalad sanning, att alla måste ha något att vinna på ett planförslag. Man måste därför visa hänsyn och ödmjukhet, då ingen har helt rätt eller helt fel. Man måste kunna komma tillbaka då livet måste fortsätta. Livet är inte slut i Göteborg, även om några blir vinnare och andra kommer att stå som förlorare- och några har faktiskt uppfört sig som verkliga skitstövlar.

   Det råder ingen tvekan om att Göteborg återigen står inför ett paradigm-skifte. Västlänken är tveklöst en politiskt tragedi, men då den sannolikt inte kommer att genomföras blir det ingen katastrof. Det var faktiskt värre med rivnings- hysterin som gjorde oss historiskt fattigare. Problemet är att övergången måste genomföras så smidigt som möjligt. Vi måste i en framtid kunna driva stadens utveckling framåt utan stridigheter som lamslår ett positivt tänkande. Detta är svårt men är fullt genomförbart. Offer kommer att krävas, för det är omöjligt att under åratal  hävda en sanning och sedan plötsligt hävda motsatsen. Nelson Mandela hade detta problem som löstes genom en sanningskommission. Om detta gick bra råder det delade meningar om, men det blev i alla fall inget blodigt inbördeskrig. Klarar vi inte av att förhindra att operation Västlänk rullar igång så är katastrofen ett faktum. Skadan av tunneln och dess följdverkningar kommer att ta decennier att komma över, sannolikt kommer staden att aldrig bli sig lik.

   Konflikt är ett möte mellan sådant som inte är förenligt. Konflikten i Göteborg är unik för den har uppstått mellan  medborgarna och deras valda politiska ombud. Detta borde inte ha kunnat uppstå om handläggningen av ärendet hade skötts korrekt. Västlänken är inte på något sätt något heligt, inser vi detta så vinner alla på att starta om, då det finns flera bättre trafiklösningar. Detta är den sanning som samtliga parter i konflikten måste acceptera. Således en fortsatt vädjan till att förnuftet måste segra. Ett intellektuellt och politiskt "inbördeskrig" leder enbart till att alla kommer att stå som förlorare. Konfliktens konkreta slutfas blir alltid kriget, så man måste sätta sig ner och förhandla. Vi gjorde det på saneringsberedningens tid med målsättningen att hitta lösningar. Sakta men säkert dog motsättningarna, men inte för alla, några bara försvann.

   Man skall alltid vara förberedd. Att komma till ett möte utan att ha tänkt igenom problemen kommer man att stå som en förlorare. I väntan på ärendets överklagan så måste vi utgå ifrån att det blir ett ja till Västlänken. Något annat är ansvarslöst och naivt. Den som vill förhindra ett krig måste förbereda sig för ett krig. Vi måste visa fasthet och beslutsamhet, så ingen start av någon tunnel före valet i september, och valet skall vi vinna. Hur valet skall vinnas blir det dags att återkomma till.

  Riktig makt tar man, man får den inte- och i en valkampanj räknas misstankar som bevis så  politiker har aldrig råd att vara lojala. Politisk enighet i sakfrågor ger seger, så vem tillhör Göteborg? Socialdemokratins tid är ute och valrörelser är som de är. Detta är bara att acceptera, det hela kommer att bli så smutsigt som man kan befara. Västlänkskartellen är en cancersvulst som skall bortopereras, Västlänken ger enbart skattehöjningar, lera på gatorna och råttor. Flygblad och hembesök kommer att leda till seger i det viktigaste valet i Göteborg på 400-år.

   Sociala medier kommer att avgöra detta val.

  Klockan är 0730 och det är -2,4gr

  God morgon

  Pelle

   De politiska luftslottens tid är förbi. Det är nu dags att planera efter stadens tekniska- och ekonomiska förutsättningar. Det är tid för makthavarna att lyssna. Utmaningen framför oss blir att hushålla med våra pengar - skattehöjningar blir därför tabu. Naturligtvis kan en privat finansiär få ansvara för en Arena, men detta får absolut inte drabba invånarna ekonomiskt. Västlänken och linbanan måste ovillkorligen föras åt sidan, då det finns billigare och bättre förslag.

   Efter en debatt, som varat i åratal, är nu större delen av invånarna övertygade om att denna tunnel skall vi inte ha. Linbanan, det verkliga politiska luftslottet, kan också mycket enkelt avfärdas som ett ekonomiskt fiasko. Men vad är det som vi skall inrikta oss på? Vi måste bli praktiska även om vi har ett 400-årsjubileum framför oss. Kanske detta jubileum för det goda med sig att vi tvingas tänka till, att prioritera? Det gäller då för våra politiker att framför allt lyssna och att kunna marknadsföra mindre spektakulära projekt. Detta tror jag är fullt möjligt, då de digitala nätverken består av välutbildade människor som har insyn i stadens planering, och som har en förträfflig samordning. Politiker kan inte längre gömma sig bakom sina byråkratiska skärmar, och stadens pressorgan GP har bekänt färg. Nåväl nedan några exempel, det finns många fler.

  Vården är i kris. Bristen på vårdplatser är akut och personalen flyr arbetsplatserna då patientsäkerheten inte till fullo kan garanteras. Sahlgrenska slår ihop avdelningar, så att ett mindre antal ansvariga skall klara arbetsbördan. Det kommer inte att bli färre personer som väntar i  Sahlgrenskas akutmottagningen för att få vård. Det krävs åtgärder och detta kostar pengar.

   Klimatförändringen medför  konsekvenser för vårt avloppssystem och detta går inte att blunda för. Det kommer att regna mer och därmed får vi högre vattennivåer i våra sjöar och vattendrag. Det är dags för en förnyelse av ledningsnätet i Göteborg. Det råder ingen tvekan om att vi har ett eftersatt underhåll av Va-nätet. Vi kan inte hålla på att ideligen skjuta dessa frågor på framtiden, så varför inte satsa på ett rostfritt system? Denna åtgärd kräver pengar.

                     Snabbspårväg kompletterad med Volvos el-bussar

   Stadsplaneringen måste inriktas på ett flexibelt kollektiv-system som binder ihop stadens delar. Hisingen måste knytas ihop med staden för övrigt. En snabb-spårväg, kompletterad med el- bussar är ett utmärkt system. Två nya broar krävs och dessa  kostar pengar. Segregeringen måste tvingas att minska,- och här spelar trafiken en viktig roll. 

                                         Varför inte kvarterspoliser?

  Kriminaliteten måste ovillkorligen bekämpas. Att bara öka anslagen till polisen är inte den ända vägen till framgång. Att tävla politiskt om det högsta antalet miljoner som skall tillföras denna myndighet är en  charad. Ansvaret måste ges ett ansikte, man måste kunna få ställa krav på verksamheten.

                           Vilken lapp skall jag ta, hur var det nu igen?  

    

  Ovanstående var bara några synpunkter inför valet 2018. Det är nu de politiska partiernas uppgift att lägga upp sin strategi. De är nu bevakade med full kraft, så det gäller att välja sina ord. Den digitala revolutionen har medfört att samhället blivit mer demokratiskt, för politikerna måste lyssna på sina uppdragsgivare då det mullrar i leden. Det politiska partiet Vägvalet har börjat bra med linbanan som inte behövs. En utökning av färjorna är en naturligare del i Göteborg som hamnstad - och de är framför allt billigare. Kan dessa bli el-drivna så finner jag det svårt för miljöpartiet att inte köpa detta förslag, men som alla vet, politiken är i vissa fall mycket svår att begripa sig på.

INGA SKATTEHÖJNINGAR-TACK!

   Klockan är 0330 och det är-0,9gr

   God natt eller god morgon!

   Pelle