Göteborg, rikets andra stad, hamnstaden och porten mot väster. Navet i den Västsvenska regionen saknar i dag en kraftfull ledning. Det krävs en ledare som brinner för staden, som ser dess potential och dess framtida möjligheter. Det krävs någon, man eller kvinna, som måste greppa rodret och med fast hand styra skeppet. Göran var en ledare, han brann för staden, men den socialdemokratiska eran är i dag slut, kvar finns endast kraftlösa spillror av ett socialdemokratiskt parti som styrt staden alldeles för länge. Den politiskt ledande kraften måste därför sökas på annat håll. Göteborg är tveklöst staden som målmedvetet måste styras in i framtiden- och det är nödvändigt att detta sker på ett pragmatiskt sätt, då de politiska luftslottens tid definitivt är förbi. Styr inte vi staden kommer andra att ta över.

Makt tar man, man får den inte gratis. Politiker kan således inte vara lojala annat än mot de personer som levererar fördelar för den egna saken. Enighet ger alltid styrka och kan leda till en slutlig seger. Västlänkskartellen måste därför slås ut av en koalition, med ett gemensamt manifest som bör utgöra grunden för den framtida utvecklingen. Målet är att i egenskap av kommunstyrelsens ordförande leda och prioritera arbetet med Göteborgs framtid, en "Borgmästare" som personifierar staden, någon som invånarna kan se upp till och ha förtroende för.
Att skövla detta stadsparti är oförlåtligt.
Man måste förstå megalomanins påverkan på det politiska händelseförloppet, bakgrunden till den rådande politiska situationen. Staden skulle förvandlas till ett Metropolis, där en tunnelbana var en absolut förutsättning. Så politikerna i Västlänkskartellen drabbades av storhetsvansinne, med motivering att tillväxten skulle bryta ner alla gränser och man förlorade därmed balansen och verklighetsförankringen. När sedan kartellbildningen var ett faktum så fanns det ingen återvändo, endast byråkratin skulle komma att styra utvecklingen. Det är dessa stora projekt som nu kväver staden, som förhindrar en naturlig pragmatisk och planmässig utveckling. Några politiker förstår detta och har haft kraften att ta avstånd. Här återfinner vi nyckeln till att vinna valet i september. Invånarna förstår, och kommer att stötta en Göteborgskoalition som på ett pragmatiskt sätt tar hand om utvecklingen. Göteborgarna kommer att veta var de skall lägga sina röster i september.

Det är vår stad.
Den digitala utvecklingen drabbade staden. Ingen politiker hade riktigt förstått dess kraft, dess oanade konsekvenser och möjligheter att påverka utvecklingen i demokratisk anda. Vad som försiggår på nätet kommer att avgöra valets utgång. Nätverkens samverkan fungerar utan något politiskt filter. Avgörande bli således hur detta kommer att utnyttjas av de politiska partiernas spinndoktorer. De politiska stadsdelsnämnderna är således helt logiskt dömda att på sikt tyna bort.

Maktens symboler.
Ett nytt kapitel skall nu skrivas i Göteborgs historia där en ny Arena kan bli stadens hjärta som pumpar runt blodet i dess vener. Göteborg måste också bli en säker stad, det skall vara tryggt att vandra på gatorna. De nya makthavarna kommer att konfronteras med denna krassa verkligheten innebärande ett pragmatiskt tålmodigt arbete, helt skilt från drömmar om tågtunnlar och linbanor. En markbunden kollektivtrafik måste tyst och smidigt förena nord och syd. Segregationen kommer därmed att sakta men säkert minska i betydelse.
I denna stund läser jag Peter Hjörnes krönika där han återigen oroar sig för det politiska debattklimatet. Sent har han vaknat, sent har han börjat ställa sig själv frågor.GP har en bra ledarredaktion vilket är anledningen till att ego fortfarande prenumererar på bladet. Så lite ilsken fortsätter jag och skriver nedanstående stycke.
Striden om Göteborg kan redan i dag uppvisa sina förlorare. Dessa politiker som i sin uppblåsta självgodhet inte har insett sina roller. Några icke genomtänkta ord och de har avslöjat sin karaktär av pompös arrogans. De som levt i en illusion att invånare enbart skall betraktas som valboskap, som lätt kan ledas in i slaktfållan är förlorarna. Dessa politiker har visat prov på en bottenlös dumhet, en okunskap som är direkt genant för detta skrå. De borde inse sina misstag och tyst och stilla lämna den politiska scenen, då de har fått klart underkänt av sina väljare. De bör besparas nesan av att garrotteras i offentlighetens ljus av ärlighetens och förnuftets förespråkare. De är med andra ord totalt chanslösa i striden om Göteborg. Därmed får dessa ord avsluta en mörkrets tid i stadens historia. Det sista kapitlet har skrivits, men striden fortsätter med oförminskad kraft, så Peter Hjörne lär nog få sätta morgonkaffet i vrångstrupen ett flertal gånger framöver.
Vi får inte låta apatin ta över, håglösheten som förlamar handlingskraften.
Klockan är 1435 och det är -4,4gr. En strålande sol.
God middag
Pelle
1 kommentar | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS