Om en stadsdel bara innehåller nya hus begränsas företagen som kan existera inom densamma. Endast de som har råd med de högre kostnaderna stannar kvar. En mångfald i storstaden kräver en blandning av företag som går med hög vinst, medelhög vinst, låg vinst och ingen vinst alls. Stora delar som totalsaneras kommer således inte att inrymma en kulturell, befolkningsmässig och ekonomisk mångfald. Saneringen av Landala och Annedal är bra exempel på detta. De ständigt ökande byggkostnaderna lyfter fram nödvändigheten av att det bör finnas äldre hus i stadsdelen, för i en levande stadsdel är ingenting för gammalt för att kunna väljas av dem som har möjlighet att välja.I väl fungerande stadsdelar blir således de gamla husen eftertraktade.
För att undvika stadsdelarnas förfall så måste människorna kunna bo kvar. Flyttar människorna så kvarstår social hopplöshet, tristess och kriminalitet. Detta befattade man sig inte med i tidigare stadsplanering, så detta är den nya parametern som vuxit fram i avsikt att förhindra stadens förfall. Det handlar inte om kulturhistoriska byggnader, eller hus med god arkitektur, utan bara vanliga äldre hus. Vi har faktiskt nu blivit klokare härvidlag. Stadsdelens utveckling mäts i årtionden och generationer. En generations höga byggkostnader blir således nästa generations lågprisfynd. Stadsplaneringens uppgift blir således att förhindra utflyttningen av människor som orsakar stadens förfall. Förhindra en likriktning genom att förhandla med byggviljan och använda planmonopolet i ett gott syfte. Detta är en mycket spännande del i stadsplaneringen. När man till slut är överens så blir den juridiska planen kvittot på en lyckad förhandling. I dag har man stora möjlighet att utforma plan-handlingen med ingående bestämmelser, till och med färgen på fönsterbågarna kan bestämmas.
I "det stora språnget"- Västlänken med dess konsekvenser, saknas ovanstående resonemang. Det är en förvandling av staden som är så våldsam och så enkelriktad att människorna kommer att flytta från staden. Detta leder i sin tur att befintliga verksamheter måste ompröva sin etablering, detta påskyndar i sin tur utflyttningen till grannkommunerna. Staden kommer nu att göra sällskap med många städer över hela världen, detta benämns urbant förfall. Så "det stora språnget" är i högsta grad kontraproduktivt för Göteborg. Denna process är inte många av makthavarna medvetna om, de ser bara skyskraporna som sträcker sig mot himlen. Manhattan-plagiatet är en falsk illusion, som bygger på okunnighet och dumhet- och därmed förbyts tillväxtsyndromet till dess motsats.
Det finns fortfarande tid till att besinna sig, att ompröva Västlänken och dess konsekvenser. Att välja vägen som innebär en tillväxt på stadens villkor. Människor och verksamheter måste stanna kvar så att förfallet uteblir. Denna dag gnäller invånarna över avstängda gator på grund av EU-mötet, hur skall det inte bli när Västlänken skall byggas, ett arbete som tar ett decennium. För guds skull tänk om!
Källa: Jane Jacobs
Klockan är 2345 och det är +8,0gr
God natt
Pelle
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS