Om

Ingen info ännu.

Presentation

Visar inlägg från november 2017

Tillbaka till bloggens startsida

En levande stadsdel kräver äldre hus.

   Om en stadsdel bara innehåller nya hus begränsas företagen som kan existera inom densamma. Endast de som har råd med de högre kostnaderna stannar kvar. En mångfald i storstaden kräver en blandning av företag som går med hög vinst, medelhög vinst, låg vinst och ingen vinst alls. Stora delar som totalsaneras kommer således inte att inrymma en kulturell, befolkningsmässig och ekonomisk mångfald. Saneringen av Landala och Annedal är bra exempel på detta. De ständigt ökande byggkostnaderna lyfter fram nödvändigheten av att det bör finnas äldre hus i stadsdelen, för i en levande stadsdel är ingenting för gammalt för att kunna väljas av dem som har möjlighet att välja.I väl fungerande stadsdelar blir således de gamla husen eftertraktade.

   För att undvika stadsdelarnas förfall så måste människorna kunna bo kvar. Flyttar människorna så kvarstår social hopplöshet, tristess och kriminalitet. Detta befattade man sig inte med i tidigare stadsplanering, så detta är den nya parametern som vuxit fram i avsikt att förhindra stadens förfall. Det handlar inte om kulturhistoriska byggnader, eller hus med god arkitektur, utan bara vanliga äldre hus. Vi har faktiskt nu blivit klokare härvidlag. Stadsdelens utveckling mäts i årtionden och generationer. En generations höga byggkostnader blir således nästa generations lågprisfynd. Stadsplaneringens uppgift blir således att förhindra utflyttningen av människor som orsakar stadens förfall. Förhindra en likriktning genom att förhandla med byggviljan och använda planmonopolet i ett gott syfte. Detta är en mycket spännande del i stadsplaneringen. När man till slut är överens så blir den juridiska planen kvittot på en lyckad förhandling. I dag har man stora möjlighet att utforma plan-handlingen med ingående bestämmelser, till och med färgen på fönsterbågarna  kan bestämmas.

    

                       

   I "det stora språnget"- Västlänken med dess konsekvenser, saknas ovanstående resonemang. Det är en förvandling av staden som är så våldsam och så enkelriktad att människorna kommer att flytta från staden. Detta leder i sin tur att befintliga verksamheter måste ompröva sin etablering, detta påskyndar i sin tur utflyttningen till grannkommunerna. Staden kommer nu att göra sällskap med många städer över hela världen, detta benämns urbant förfall. Så "det stora språnget" är i högsta grad kontraproduktivt för Göteborg. Denna process är inte många av makthavarna medvetna om, de ser bara skyskraporna som sträcker sig mot himlen. Manhattan-plagiatet är en falsk illusion, som bygger på okunnighet och dumhet- och därmed förbyts tillväxtsyndromet till dess motsats.

   Det finns fortfarande tid till att besinna sig, att ompröva Västlänken och dess konsekvenser. Att välja vägen som innebär en tillväxt på stadens villkor. Människor och verksamheter måste stanna kvar så att förfallet uteblir. Denna dag gnäller invånarna över avstängda gator på grund av EU-mötet, hur skall det inte bli när Västlänken skall byggas, ett arbete som tar ett decennium. För guds skull tänk om!


  Källa: Jane Jacobs


  Klockan är 2345 och det är +8,0gr

  God natt

  Pelle

Mångfalden och staden.

   Staden är en naturlig källa till mångfald. Den föder idéer och bär upp nya företag och den är en ekonomisk förutsättning för småföretag.De mindre företagen är beroende av många olika leverantörer och experter, så utanför staden skulle de få mycket svårt att existera. Stadens mångfald stimulerar ännu mer mångfald. Detta är stadens liv, dess rhythm som inte får störas.

   Det är lätt att kritisera de trista bostadsområdena och även att kunna förstå varför de inte är förenliga med ett bra stadsliv. Det monotona bostadsområdet är opraktiskt för användaren. Det är tomt på folkliv och det är ett område där folk inte vågar gå ut på kvällarna. Mångfalden som erbjuds i städerna gäller för detaljhandeln, kultur och nöje. Detta är intimt förknippat med det stora befolkningsunderlaget som koncentrerats inom stadsdelen. Börjar kundunderlaget av någon anledning svikta så startar en kedjereaktion och centrum börjar att förfalla. Centrum förflyttas. Mångfalden vilar på det förhållandet att många människor lever tätt inpå varandra och alla så har de olika behov, tillgångar och idéer. Men när tillgängligheten försvåras börjar detta jämviktsläge att krackelera och företagen tappar i attraktionskraft. Det hela är en balansgång, där en levande stadsmiljö är levande tack vare sin koncentration av alla små element.

      Vill lyfta fram Haga i Göteborg som ett exempel på en levande stadsmiljö.



                      


   Jernhusens förslag är Hagas motpol. Man vill bygga ett Manhattan, ett plagiat av en kuliss.

   

                        

   Manhattan-Broadway, 42 gatan, swingstreet, Birdland och take the A-train to Harlem. Dessa begrepp överväldigade oss på sin tid. Vi ville att detta skulle vara framtiden och  vi ville ta del av denna drömstad, men detta har förändrats Manhattans skyline är enbart en romantisk bild av en stadsdel under förfall.

   En stadsdel måste fylla mer än en primär funktion för att människor måste röra sig vi olika tidpunkter. Om en butik inte får några kunder under en stor del av dagen försvinner den. Dessa mänskliga rörelser vilar på en ekonomisk grund av blandad användning. Manhattans sydspets lider härvidlag av en extrem obalans. Stadsdelen är urusel på att tillhandahålla varor och tjänster i proportion till behovet. Biograferna har blivit sovplatser för hemlösa och det kulturella utbudet är lika med noll. Företag efter företag  flyttar till "Midtown" som har blivit Manhattans nya centrum. Dessa förluster underminerar finansdistriktets överlägsna förutsättningar för affärskontakter. Nu flyttar banker och juristfirmor därifrån för att komma närmare de kunder som redan flyttat. Runt den vackra silhuetten växer en ring av stagnation, förfall, tomma hus och rudimentära industrier. Över stadsdelen vilar en dödstystnad, lördag , söndag och vardagskvällar. Detta underutnyttjande visar upp en katastrofal ineffektivitet. Stadsplanerarna säger:" Att ignorera de faktorer som hotar ekonomin på nedre Manhattan är att acceptera en fortsatt utvandring av sedan länge etablerade företag och verksamheter till områden där de kan få bättre arbetsmöjligheter och en rikare och trevligare miljö för sina anställda" Slut citat. Nedre Manhattan är med andra ord mycket illa ute. Enligt uppgift skulle det kosta en miljard dollar att ordna upp förhållandena i denna stadsdel i syfte att generera mångfald.

   Haga känner jag till, men har aldrig besökt Manhattan så ovanstående uppgifter och siffror har jag inhämtat från en  utomstående seriös källa.

   

                             

    Jernhusens arkitekter för ett verklighetsfrämmande språk när de beskriver förslagets förtjänster. Nåväl, det är ju deras uppgift. Men det klingar falskt mot ovanstående bakgrund. Om detta bygger på en medveten eller omedveten analys av originalet måste vara egalt Analysen måste göras av stadsbyggnadskontoret.

   Västlänken är inte kompatibel med Göteborg, ej heller dess konsekvenser för staden. Denna tunnel blir således ett dubbelt hot mot staden.


   Källor: Jane Jacobs ( i huvudsak uppgifter som rör Manhattan)

              Pelle Wetterlundh


   Klockan är 1600 och det är +6,5gr.

   God kväll

   Pelle

Staden- självdestruktionen och Västlänken.

   Det handlar om att tillskapa omväxlande gatumiljöer och stadsdelar som måste vara i balans med efterfrågan och omgivningen. Stadsplaneringen är försvarsmekanismen mot mångfaldens självdestruktiva tendenser. Jernhusens förslag är ett exempel som är nedbrytande på den omgivande stadsdelen. Men all stadsplanering, hur upplyst den är, dukar under när det ekonomiska trycket blir för stort, det har oftast varit på detta vis. Jernhusens förslag, som under en period kanske är önskvärd, innebär en Pyrrhusseger för stadens mångfald. Det är en katastrofal likriktning av mångfalden som vi ser framför oss. Ett beställningsprojekt byggd på en vision av maximal vinst på ett "hundraprocentigt läge".


                   



   
Den konkurrens som handlar om attraktiva arbetsplatser drabbar en hel stadsdel. Detta är en process som förstör ett etablerat fungerande system. Den enorma exploateringen innebär att stadsdelen succesivt överges av de som förlorat denna kamp om inflytande. Stadsdelen blir enformigare funktionellt då stadsdelen överges av människor och därmed andra verksamheter. Så till slut minskar platsens attraktivitet även för Jernhusens verksamheter. Det är denna process vi kan iaktta världen över, stadskärnornas förfall. Platsen tynar bort trots dess framgångsrika förutsättningar. Den överdrivna exploateringen blir orsak till stagnation och förfall. Det vi ser är inget annat än en Pyrrhusseger för staden Göteborg, då den mest lönsamma investeringen underminerar stadsdelens attraktionsförmåga. En överdriven och oproportionerlig koncentration av en enda verksamhet bidrar till stadskärnans förfall. Man hittar tydliga bevis på att en sådan likriktning innebär en självdestruktion i många stadskärnor. Mångfalden trängs undan av den största enskilda framgången. Den resterande delen, den som förlorat, hamnar i bakvatten.

   I dag gäller trenden för bostadsmarknaden att anpassa sig till det smala, lönsamma segment av befolkningen som kan och vill betala mest för minst bostadsyta (Karlatornet). Detta breder ut sig på den övriga befolkningens bekostnad och även på dess förhållande till omgivningen. Denna process är allvarlig då den uppstår i områden som fungerar, det blir svårt att bygga vidare. Det är inte höjden på huset som är det avgörande utan dess påverkan på områdets mångfald och struktur.

   De som drar upp riktlinjerna är banker, försäkringsbolag och prestige-fyllda företag. Motståndskraften måste vara stadsplaneringen, men om inte den tillåts att fungera kan det bara gå utför, den destruktiva kraften är för stark.

   En artikel i "New York Times" har följande inlägg: "När en viss slutprodukt återfinns i cellen, leder det till att den process som skapar slutprodukten går långsammare eller avstannar helt" Detta beteende beskrevs som ett intelligent beteende hos cellen. "En cell som har förändrats eller muterat beter sig däremot som en idiot, så tillvida att den utan någon "feedback" fortsätter att producera ämnen som den inte behöver". Slut citat.

   

                           

   Staden är en organism där risken att den förstör sig själv är mycket stor, för man gör ingen "feedback". Därmed leder Västlänken till en dubbel katastrof för staden Göteborg. Bristen på nytta förbleknar således i jämförelse med den destruktiva kraft som tunneln släpper loss. Denna obalans innebär en självdestruktion som på sikt är förgörande för staden och dessa mångfald.

Stadsplanering för begreppet mångfald är något helt annat än traditionell stadsplanering för likriktning som vi ser i dessa trista, likriktade förortsområden. Stadsplanering måste alltid innehålla ett element av tvång, man måste kunna säga nej. Så börja med att minska Jernhusens enorma exploatering, kräv en anpassning till mångfalden och kräv bostäder med en bättre omgivande gatumiljö.


   Källor: Jane Jakobs

             Pelle W.


   Klockan är 1150 och det är +8,5gr.

   God middag

   Pelle

Staden och erosionen.

   I detta gigantiska projekt som innebär att förhindra en fortsatt erosion av Göteborg har stadsplaneringen en given plats. Nedbrytningens negativa process måste förhindras, men vi får komma ihåg att denna parameter är bara en bland många andra, sammanlagt kanske ett tiotal. Det finns många städer att ta del av och vi skall naturligtvis lära oss av deras misstag. Att förtränga bilen, och att förlita sig på Västlänken som lösningen på Göteborgs problem är en falsk illusion som kommer att öka farten i utförsbacken. Det gäller i stället att tillskapa en syntes, där fotgängaren, bilen och kollektivtrafiken samverkar till en fungerande stad. Makthavarna har sagt nej till bilen och förtröstar sig på att tunneln skall lösa stadens problem, detta är inte tillräckligt. Sannolikt kommer MMD:s beslut bli ett JA till Västlänken men med ett otal restriktioner, som förhoppningsvis leder till att förnuftet segrar, då Västlänken blir för dyr och komplicerad.

    Alla som vill ha städer inser att bilismen är ett hot, men att bara skylla på bilismen leder inte till någon konstruktiv lösning. Städer stimulerar valfrihet för människorna, därför måste man också kunna ta sig fram i staden. Här har inte makthavarna tänkt tillräckligt. Man ser trafikproblemet som mycket enkelt; fotgängare vs bilar och sedan Västlänken. En alltför stor privatbilism går inte att förena med en tät stad och en variation i stadens utbud, det måste ske en gallring, där är nog alla överens.

   

          


   Bilarnas effekter på staden har i det enskilda fallet inte så stor betydelse men sammantaget blir den mycket stor. Ett skräckexempel är naturligtvis Los Angeles där 95 % av resorna sker med personbil. Staden är idag bara en ineffektiv spillra av sin forna storhet.

   

                    

   LA är en stad som inte skulle fungera utan bil, staden är som en gigantisk förort, utspridd över ett stort område, Att ha bil i våra förorter och i Norrland är nödvändigt, och ett innerstadsområde som liknar en förort förutsätter tillgång på bil. Men med en tät stad får man inte plats med alla bilar och parkeringsytor. Detta blir ohanterligt och skapar trista områden som överges av de människor som har möjlighet att välja. En strategi som bygger på bilen är destruktiv, den förstör också möjligheten till nya och kompletterande verksamheter ,så det gäller att hitta en kompromiss.

   Så långt kan vi nog vara överens om bilens möjlighet, den skall inte förstöra vår stad. Utgallringen av bilar måste således kombineras med en bättre snabbgående kollektivtrafik och samtidigt utveckla en större intensitet i stadens folkliv. Detta kan inte ske på kort tid,så man skall hantera detta som en form av evolution, och göra det på ett trovärdigt och medvetet sätt. En hel värld av tekniska evolutioner finns i dag att tillgå och Västlänken är här en ålderdomlig lösning. Människor är med rätta misstänksamma mot alla de åtgärder som innebär stöld ifrån dem utan att ge dem något tillbaka. Det gäller att skapa en stadsbana som håller ihop staden, knyter ihop de centrala delarna och som kompletteras med miljövänliga elektrifierade fordon. Då kan man gallra bort bilarna, för man kan visa upp ett alternativ.

   Dagens trafikpolitik är inte trovärdig då Västlänken inte på något sätt löser göteborgarens problem. All planering skall också ske i samverkan med nyttjarna. Det som sker i dag är diktat. Det är nyttjarna som vet hur närmiljön fungerar.

   

                         

   Det är detta förslag som skall utvecklas bit för bit där P-platser kan anordnas vid hållplatserna tex Sahlgrenska. Denna snabbrunda tar ca 24 minuter, och vi är väl förberedda när Västlänken hamnat i papperskorgen.


   Klockan är 0930 och det är +8,9gr

   God morgon

   Pelle 


   Erosion är en naturlig nedbrytande process som användes om jordytans formationer. Detta är en naturlig process på grund av påverkan. En stad kan vara utsatt för nedbrytande processer som kan accelerera stadens förfall. Detta måste motverkas. Processerna skall istället öka stadens attraktionskraft så människor flyttar till staden och inte bort från densamma.



Det stora språnget eller Maos lilla röda.

   Den fjärde kulturrevolutionen i Kina mellan åren 1966-1976 var exceptionell. Mao Zedong igångsatte den stora proletära kulturrevolutionen när kampanjen med det stora språnget tappade kraft. Maktkampen med Deng Xiaoping höll på att förloras så något måste göras. Det var Deng som myntade uttrycket. "Det spelar ingen roll om en katt är svart eller vit bara den fångar möss". Detta uttryck hade en alltför farlig genomslagskraft hos kineserna. Mao ansåg att en socialistisk revolution inte bara handlade om en förändring av ägoförhållande utan man måste förändra folks tänkande. Det gällde att "skola massorna", och samtidigt rensa ut olämpliga personer. Dessa tankegångar fanns även i Sverige. " Det svenska folket måste uppfostras", och man såg till att chefsbefattningar fylldes med personer som hade den rätta socialistiska övertygelsen. En del bar även Mao mössa. 

   

                       

   I Kina var det inte en fråga om utbildning, för man fick inte tänka själv. Det var helt enkelt en fråga om indoktrinering. Man använde sig av väggtidningar med stora skrivtecken för att få ut de korrekta åsikterna. Mao bildade "röda garden" för att stödja sina idéer. Dessa ungdomar skulle ha "rätt proletär" bakgrund. Ungdomar med föräldrar som hade akademisk bakgrund levde farligt.

   

   



        

         En svensk beundrare av Mao.

        
  
Mao övertygade invånarna att det stora språnget misslyckats på grund av naturkatastrofer och att Sovjetunionen hade avbrutit samarbetet med Kina. Detta var delvis rätt, så syndabockarna var nu utsedda och Mao var nu en upphöjd och felfri "kejsare".

   Maos rödgardister angrep först sina lärare på skolorna. Dessa intellektuella var i högsta grad misstänkte för kontrarevolutionär verksamhet. Det första offret var en kvinnlig lärare vid en gymnasieskola för flickor i Being, och året var i augusti 1966.Hon slogs ihjäl av sina egna elever. Det hela tenderade att bli ett inbördeskrig, kunskap vs icke kunskap. Politisk fanatism krockade nu även med Kinas traditioner.

   Mao var gammal och skröplig så för att bevisa sin styrka filmades han glatt simmande och vinkande till publiken. Men även diktatorer dör så småningom. Skulle nu kulturrevolutionen fortsätta? På den revolutionära sidan återfanns Maos hustru och hennes närmast förtrogna "De fyras gäng". Så den 6 oktober dör Mao och de fyras gäng häktas. Därmed upphör den stora proletära kulturrevolutionen.

   Hundra miljoner människor fick sina liv mer eller mindre förstörda. De torterades, drevs till självmord,eller fick sina social liv förstörda. Hur många som verkligen dog är okänt. Kulturellt blev revolutionen en katastrof, då man gick hårt åt landets historia och dess kulturella arv. De enda böcker man tryggt kunde fördjupa sig i var Maos lilla röda och Maos andra skrifter.

  

                                 

                             Himmelska Fridens Torg-april 2007. 

   Besökte Kina i april 2007. Maos lilla röda reades då till ett mycket blygsamt pris. Köpte jag en "äkta Rolex armbandsklocka" så medföljde "den lilla röda" kostnadsfritt, ja, se den kapitalismen vad den kan ställa till med.




                        

  
Göteborgs ledare (S) har nu tillsamman med sitt ungdomsförbund deklarerat att Göteborgs stor språng skall bära socialdemokratins signum. Det är de unga som skall se till att detta språng skall efterlevas. Dessa socialister har också fått hjälp av andra politiska partier som blint litar på det stora språnget.


   Klockan är 1300 och det är+11,0gr.

   Trevlig helg

   Pelle

Äldre inlägg