Om

Ingen info ännu.

Presentation

Visar inlägg från juni 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Västlänken-den politiska maktens symbol

   I alla tider har makten haft ambitionen att visa upp projekt som bevisar deras storhet och odödlighet. Det måste finnas något för eftervärlden att ta del av, något som påminner om den tid som varit, och något som är för evigt. Man bygger därför murar, hus eller som i detta fall i Göteborg- en trafiktunnel. Att lämna denna värld utan att ha kunnat sätta några spår efter sig är ett grymt öde. Det blir därför av största vikt att Västlänken genomförs.

  Vi för i dag inga erövringskrig och kommer således inte hem med guld, silver och slavar. Vi uppför inga monument över oss själv för att manifestera den egna storheten. Den politiska makten måste därför söka andra vägar som bevis på förträffligheten. Man skall istället erövra "världen" genom tillväxt, vilket absolut inte någon kan ifrågasätta, något som människor dagligen skall konfronteras med. Man skall därför bygga en tunnelbana, som är inträdesbiljetten till ett Metropolis. Det slutliga beviset på den politiska rörelsens odiskutabla storhet.

   Socialdemokratin har dominerat händelseutvecklingen i Göteborg under mycket lång tid, så lång tid att de anser sig själva som utsedda för att avgöra stadens utveckling och öde. Att styra och bestämma stadens framtid tillhör således rörelsens revir. När sedan det politiska partiet av olika anledningar börjar krackelera så ökar trycket på att genomföra beviset på deras storhet. Det blir således av mindre betydelse om projektet inte är perfekt i alla avseenden, det primära är att det genomförs. När sedan ett icke socialistiskt projekt visar sig totalt överlägset så drabbas man av panik. Detta förfärliga öde, att behöva överglänsas måste absolut förhindras, hotet måste elimineras. Den socialdemokratiska rörelsen sluter leden vilket de alltid har gjort med stor beslutsamhet. Den hotfulla konkurrenten "dödas" med ett " knivhugg i ryggen" och därmed är man befriad ifrån plågan att utreda detta förslag, förslaget som skulle inneburet en katastrof för det egna alternativet. Allting känns igen, maktspelet är sig likt, ända sedan det romerska imperiets tid. Konkurrenter måste elimineras.

   Socialdemokratin har utgått från den självgoda logiken att de alltid varit störst och kommer så att förbli, och de leds av personer som aldrig borde vara i närheten av ledande positioner. De ärver makten och trampar på i samma gamla hjulspår De är ovilliga, eller rent av oförmögna att följa spelets regler, och de har valt att lösa sina problem internt där de politiska nördarna levererar de rätta svaren. Partiorganisationen blir enbart en klubb för inbördes beundran. De har inte längre någon idé om marknadens logik, så de har i praktiken ingenting.

   Infrastrukturministerns agerande var ytterst genant och visade  hur långt man kan vara beredd att gå i ett bemötande av saklig kritik. Man skickade i princip tillbaka klagomålen med vändande post med motiveringen, "att detta har vi hört förut". Okunnigheten och arrogansen blir så stor att agerandet blir kontraproduktivt- och hastigheten i utförsbacken ökar ännu mer.

   

                                          

                                

   Det korrupta beteendet går således ej längre att dölja, och frågan är om de ansvariga överhuvudtaget bryr sig. Deras tid att styra Göteborg går mot sitt definitiva slut. Efter valet är deras era enbart historia. Deras slut blev tragiskt men fullt logiskt och deras symbol för makt, Västlänken, blir bara en parentes i stadens historia.


   Klockan är 0830 och det är +17gr. med byig landvind.

   God morgon

   Pelle

   

Flexibilitet.

   Samhällets höga förändringstakt kräver förmågan att arbeta mot ett rörligt mål. Det enda vi vet är att det inte blir som vi tänkt oss i dag. Flexibilitet betyder anpassningsbarhet och mångsidighet. Västlänken är den absoluta motsatsen till detta begrepp, och står därför för ett ålderdomligt tänkande. Kollektivtrafikens problem, jämfört med andra färdmedel, är just brist på flexibilitet. Vi måste därför lyfta fram lösningar som kan möta framtiden, detta måste vara ett högt prioriterat mål, men vad vet vi om framtiden? Inte mycket, men ändå måste vi lägga ut en kurs, följa vissa ramar, och vi måste vara beredda att under resans gång ändra denna kurs. Målet måste vara att ge alla invånare bra förutsättningar för ett gott liv, men Västlänken missar kapitalt detta mål.

   Vi måste ha en innovativ och supermodern kollektivtrafik. Tunnelbanan är en mycket dyr lösning som kräver en enorm investering samt är totalt avsaknad av flexibilitet. En ledarartikel döpte den till Maginot-linjen, som tydliggjorde dess otymplighet och brist på anpassning till verkligheten. Det är därför inte meningsfullt att diskutera dess teknikaliteter när dess själva existens inte ens uppfyller det primära målet av flexibilitet. Västlänken är dessutom ett hot mot stadens struktur och kultur. Det var av dessa skäl en tunnelbana avfördes från agendan redan på 70-talet.

   För att invånarna skall förstå detta måste alternativ lyftas fram. Hela problematiken är så komplicerad att kraften har börjat avta hos invånarna, de orkar helt enkelt inte bry sig längre och många har gett upp hoppet.



                             

    Människor kommer att skaka på huvudet och beklaga sig. Hur kan man välja detta alternativ när det inte var nödvändigt. Varför utvecklade man inte moderna alternativ på marken, varför skulle man ner och gräva i den göteborgska leran? Varför fick inte Volvo ansvaret för att fortsätta med utvecklingen av en snabblinje för att binda samman stadsdelarna? Tänk vilken PR för staden med den senaste tekniken, vilken PR för Volvo ,och så väljer man att gräva i Göteborgsleran. Hade ingen hört talas om flexibilitet? Tunneln är för evigt vad som än händer.

   Det hela blir ytterst genant för stadens och landets ansvariga. Västlänken blir symbolen för bakåtsträveri, dumhet och rigiditet. Att inte kunna ta vara på de innovationer som erbjöds och att utsätta invånarna för detta under alla dessa år. Snacka om dålig PR! Men när tunneln någon gång står färdig, så finns det inga ansvariga kvar som kan stå till svars för de är pensionerade eller döda och de unga  som tagit över förstår ingenting.



                 


   Ovanstående alternativ utstrålar klokhet och flexibilitet. Stationen i Gårda kommer under alla förhållanden alltid att vara aktuell, av den enkla anledningen att dessa snabbtåg som kommer i framtiden drar man inte ner i tunneln under staden. Förslaget visar hänsyn till invånarna, hänsyn till affärsidkarna, hänsyn till stadens ekonomi, hänsyn till stadens kultur och det ger stadens ansvariga PR för klokskap. När invånare inte vill ställa upp på manifestationen den 9 september, med motiveringen att det saknas alternativ till Västlänken så är det en lögn.

   

                                  

   De ansvariga i dag är fega, och så till den milda grad uppfyllda av prestige, att de  väljer att försätta staden i en situation som för alltid kommer att ge staden bekymmer och dålig PR. Att utreda ovanstående alternativ och att uttala orden, vi tänkte fel, existerar inte i makthavarnas vokabulär.

    

                     

            Vi har rätt, Västlänkskartellen har fel. Den 9 september gäller det.



   Klockan är 0800 och det är +17gr

   God morgon

   Pelle




Storhetsvansinnet

   Rubricerade begrepp kan också översättas med, sjukligt maktbegär, högfärdsgalenskap eller hybris, och kan spela en stor roll i samhälls-och händelseutvecklingen. Detta tillstånd där en person har en starkt överdriven självuppfattning, kombinerat med en maktposition, kan därför bli ödesdigert. Vi känner till Dostojevskijs "Brott och straff" och romanen "Kejsaren av Portugallien". Storhetsvansinne kan vara ett tecken på psykos, som bottnar i en mental underlägsenhetskänsla, som tar sig uttryck i ett hat mot akademiskt utbildade personer. Detta kommer således att prägla omgivningen och de val som måste göras. Man kanske anser sig själv som den störste befälhavaren någonsin, vilket motiverar att   utbildade generaler föses undan, och man kan som Gaddafi utropa sig själv till kungarnas kung i Afrika, exemplen är många. Genomgående är att man hyser ett utpräglat förakt för kunskap, omdöme och erfarenhet. Att vara vän med diktatorn kan vara lönsamt, man kan bli direktör för ett byråkratiskt kontor, man stiger i graderna, får bättre lön och man erhåller framför allt makt.

   

                                            

   
   
När änkan till en tysk general hittar sin avlidne mans dagbok på vinden kan synen på världshistorien förändras. Men innan materialet får publiceras måste detta granskas så det inte innebär alltför revolutionerande förändringar av den etablerade historiska uppfattningen. Man får inte riskera att materialet är ett hot mot nationens säkerhet, så det är många filter som skall passeras. Att samtliga Hitlers generaler var övertygade om att ledaren led av storhetsvansinne var naturligtvis penibelt för alla som lyft upp honom till den högsta maktpositionen. Materialet fick därför  hemligstämplas. För några år sedan så släpptes materialet som visar att det var väldigt nära att vi hade sluppit andra världskrigets fasor. Samtliga generaler ville vända trupperna mot Berlin och avsätta Hitler som de betraktade som en katastrof för landet. En general tvekade och han motiverade det med att det hela gått för långt. Det skulle bli en omöjlighet att övertyga manskapet om den nya verkligheten. Man kan inte under åratal propagera för den enda sanna vägen och plötsligt göra tvärtom. Efter ett par dagar blev vädret bättre och invasionen av Frankrike genomfördes på ett mycket effektivt sätt, man gick helt enkelt runt Maginot-linjen. Storhetsvansinnet fick i stället sitt slut vid Stalingrad, då den störste befälhavaren, alla tider, hade nonchalerat begreppet rysk vinter.

                          

   Efter denna historiska utflykt så är det dags att betrakta staden Göteborg som skall förvandlas till en mycket stor stad. Storhetsvansinnet tar sig här tydliga uttryck. Man lyfter fram begreppet tillväxt som motivering för att staden skall bli ett Metropolis, och de som motsätter sig detta benämns som bakåtsträvare. En tunnelbana är ett måste, då detta verktyget är nödvändigt för att motivera alla dessa skyskrapor, då förebilden är Manhattan i New York. Det ligger ett storhetsvansinne i detta som kommer att prägla stadens framtid. Det bottnar i ett förakt för kunskap och kontinuitet. Generalerna i maktens topp har inte haft kraft och mod att vrida denna absurda utveckling rätt, till en mer sansad anpassning till stadens själ, så de nickar och accepterar utvecklingen av Göteborg till ett metropolis. Detta är inget annat än ett resultat av en persons makt och storhetsvansinne. Det hela är därför ytterst genant.

   Under åratal har detta präglat Göteborg. Det är därför jag lyfter fram ovanstående exempel med den tyske generalen som vägrade att vända trupperna mot Berlin trots att han ansåg att Hitler led av storhetsvansinne. Att en person skall kunna vända denna utveckling, som under åratal har präglat all propaganda i Göteborg, bedömer jag som en naiv förhoppning, av den enkla anledningen att det hela har gått för långt, det är för många som kommer att förlora ansiktet. Men det sista som överger människan är hoppet, och det är inte alltid rätt att dra historiska paralleller.


  Källa: Efter att ha tillbringat ca 30 år i maktens centrum finner jag bevisen mycket tydliga.


  Klockan är 0410 och det är +13,3gr. Vinden verkar mojna.

  God natt eller god morgon

   Pelle

Makt måste bemötas med makt.

   Det står i dag helt klart att kampen om Göteborgs framtid måste lyftas upp ett steg. Gör vi inte detta förlorar vi, och staden går ett ovisst öde till mötes. Det är vår regering som har försatt oss i denna situation och vi måste agera med hänsyn härtill. Att vända sig till EU är en möjlighet och genant  för makthavarna då de tvingas stå till svars för sitt ställningstagande då ärendet kommer att analyseras ingående. EU har tidigare sagt nej till ansökan från Trafikverket om att lämna ekonomiskt bidrag till Västlänken. Det måste någonstans finnas en utredning, en skrivelse som motiverade detta nej i frågan. Men efter att ha studerat frågeställningen så tror jag inte denna väg är realistisk, men som en absolut sista formell åtgärd så existerar den. EU avslår 95 procent av inkomna klagomål vilket naturligtvis är avskräckande.

  

                            

   Vi har bevisen och vi har kunskaperna om att det hela baseras på en politisk lögn. Projektet är inte demokratiskt förankrat och är enbart ett politiskt projekt som drabbar demokratin och invånarna. Vi skall avvakta MMD:s beslut, därefter har vi hela bilden klarlagd. Då är det dags att agera och ta nya tag,- och vi kommer att vinna detta krig, även om vi förlorat ett antal slag. Sanningen segrar alltid till slut, även om det kan ta tid. Det hela är en fråga om tålamod.

   Detta innebär att manifestationen den 9 september bör få en annan profil. Vi kommer inte att tigga om en dialog, som vi bevisligen aldrig kommer att få, men vi skall ställa etablissemanget mot väggen utan förbarmande, och anklaga dem för ett i högsta grad odemokratisk beteende. Det är då heller inte meningsfullt att lägga ner pengar på framträdande för att eventuellt vinna anhängare. Det som krävs är ett genomtänkt tal som går till Göteborgs historia.

   Vår kamp är att göra motstånd mot detta motbjudande storhetsvansinne, som innebär att ikläda sig ansvaret för att fördärva för tusentals människors och att försätta staden i ett undantagstillstånd under ca tio års tid. Att riskera stadens kulturhistoria, och att förvandla den till en smaklös kopia av ett Manhattan. Detta är inget annat än okunnighetens försök att triumfera. Dessa människor måste stoppas för de är inte värdiga att inneha vårt förtroende. De är inte kapabla att inneha ansvarsfulla poster, de måste avsättas och syssla med något annat som inte ger monumentala skador. Detta politiska övergrepp måste förhindras, och därför innebär manifestationen den 9 september en vitamininjektion för de människor som bryr sig. Stridsmoralen kommer att slå bort den fatalism som gripit tag i de invånarna som betraktar världen som ond och opåverkbar. Manifestationen kommer att genljuda och sätta djupa spår även i de mest förhärdade politiker. För det kan aldrig vara tillfredsställande att gå till historien som stadens förrädare och det blir resultatet. Deras politiska karriär är definitivt slut.


                   


   Vi har ingen ekonomisk makt, ej heller någon politisk kraft. Vi har endast kraften från en majoritet av stadens invånare. Vi har kunskapens och förnuftets kraft om detta projekt som inte tillför staden något positivt. Denna mörkläggning av insikt från makthavarnas sida, som skulle föra staden framåt, måste betraktas som en kriminell handling. Myndigheternas agerande kränker och marginaliserar således vår rättighet att bo och verka i staden. Är inte detta ett brott mot de mänskliga rättigheterna? Vem som gynnas av denna påtvingade åtgärd är en gåta  insnärjd i ett mysterium. Sannolikt kommer vi  aldrig att få reda på den verkliga orsaken. Dessa miljarder kronor som skall spenderas är inhöljt i dimmor. Invånarna är förödmjukade och bedövade av denna våldtäkt på staden som saknar motivering, som tydligen bara är ett utslag av storhetsvansinne från små människor som finner tillfredsställelse i att kunna påverka genom makt, spåren förskräcker.


   

                                        

   Men invånarna skall spela detta spel som påtvingat oss. Vi kommer att hitta vägar och möjligheter. Vi skall kämpa till slutet. Vi börjar med manifestationen den 9 september som kommer att höras vida omkring, Västlänkskartellens förrädare kommer inte att få det lätt.


   Klockan är 0540 och det är +13gr. regn och blåst.

   God morgon

   Pelle

Landet Absurdistan

   Den nya guden heter tillväxt och den kräver livsrum. Dess motsats är stagnation, förtvining och slutligen en neslig död i armod. Landet Absurdistan bekänner sig till demokrati vilket innebär att tvivlare fortfarande tillåts existera inom landets gränser, dessa människor som inte låter sig påverkas av den enda lärans princip, tillväxt till varje pris. De har inte insett den oändliga skönheten i detta begrepp, så de måste övertygas. Man tillverkar propaganda för att övertyga om den enda vägens filosofi, så här kommer landet Absurdistan att se ut. Landet uppfylls av glada leende människor som har möten i en grön blomstrande miljö. Där finns inga störande moment, för de har utrotats. Barnen leker med sina ballonger som sakta stiger mot den klarblå himlen, och solen lyser över det lyckliga landet. Man ordnar trevliga sammankomster för folket, man uppvisar en medmänsklighet, man delar ut glass och ballonger och alla skall övertygas om den enda vägens filosofi.

                                

                                          Tillväxtens gud.

   Invånarna i landet Absurdistan måste uppfostras då de inte begriper sitt eget bästa, och man tillåter sig därför att använda invånarnas pengar för denna heliga sak. Miljoner kronor spenderas på konsulter som med all sin förföriska teknik gör allt för att övertyga om den nya guden. Gamla gränser rivs, och det som förut betraktades som oersättligt och heligt är nu enbart gamla fördomar som står i vägen för tillväxten. Skyskrapor växer upp mot himlen och man bygger tätt, då ny teknik och nya rön förklarar att barnen skall leka någon annan stans. Våra valda representanter är övertygade om den nya lärans berättigande, det råder en enighet som är tillräcklig stor för att på demokratisk väg kunna  genomföra den nya läran. Men ingen av dess representanter kan på ett förtroendefullt sätt förklara nödvändigheten och skönheten i den nya läran kallad tillväxt. De gömmer sig och tiger. Den nya guden är sträng, den kräver ovillkorligen en trafiktunnel Man kan inte tillfredsställa begreppet tillväxt och erhålla "lebensraum" utan detta underjordiska rör. Detta har den nya gudens prästerskap med fasthet slagit fast för detta är den nya religionens grundpelare som inte får ifrågasättas. Det underjordiska röret är redskapet som skall konkretisera den nya läran tillväxt. De som opponerar sig benämns kättare och får räkna med uteslutning ur gemenskapen.

  

                                       

   
Något liknande har människorna upplevt i ett grannland till Absurdistan. De utsattes för propaganda om det tusenåriga rikets lycka. Guden var denna gång även tillväxt, men benämndes då "lebensraum" som krävde nya gränser. Tillvägagångssättet skedde även på demokratisk väg, då det tyska folket hade gemensamt ställt sig bakom drömmen om detta riket- och som alla vet slutade detta med kaos och död.

   Absurdistan är medelmåttornas rike, feghetens och defaitismens land. Ingen tillåts höja rösten, allt skall gå byråkratiskt tillväga. Man tillåts protestera mot den nya läran, som omedelbart avfärdas av lärans översteprästinna. Kunskaper och kraft av välkänd expertis tillåts men nonchaleras. Så här agerar en diktatur, vilket i slutändan leder till nedgång och kaos, då avsikten endast består i att framhäva den egna förträffligheten. Kloka människor inser att dumheten regerar, de flyr landet för att inte låta sina levnadsår förpestas av idioti. Några stannar kvar, de väljer kriget, då de inte mår bra av att dumheten segrar. Några blundar och väntar på ett under skall ske, något som sannolikt aldrig inträffar, de tillhör defaitismens stora osynliga parti.

  Absurdistans regering avslog alla överklaganden (178 st.) Beslutet undertecknades av Anna Johansson (S), infrastrukturminister och översteprästinna, dotter till Göran Johansson.


   Källa: GP


   Klockan är 1100 och det är +20gr.

   God morgon

   Pelle

Äldre inlägg