Om

Ingen info ännu.

Presentation

Visar inlägg från februari 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Kvinnorna i USA-imperiets topp

   För att en kvinna skall kunna få en topposition i USA:s utrikespolitiska etablissemang krävs att hon är lika aggressiv som politiken själv. Hårdhudade kvinnor bevisar nämligen att det inte finns några svaga punkter i USA:s förhållande till omvärlden. Kvinnorna i denna maktställning är inte mer ömsinta än männen och för att lyckas i en "mans värld" måste de skilja ut sig och vara ännu mer kallhamrade. Det gäller att underblåsa den nationella paranoian som får vapenindustrin att jubla av glädje och med fokus på fiktiva hot  och faror så klarar man denna uppgift galant, för det gäller att rädda "offer för brott mot mänskliga rättigheter".

   Hillary Clinton insåg att dessa traditionella kvinnoområden som barnens rättigheter, utbildning och sjukvård låg långt ifrån den manliga maktens centrum, nämligen kriget. De neokonservativa som ville ha krig- och de kvinnor som ville komma sig upp hade således ett gemensamt intresse. Kvinnan kunde popularisera kriget, så ambitiösa kvinnor togs väl emot av de neo-konservativa. Krigen skulle också alltid föras på främmande mark och därmed skulle oroligheterna aldrig komma att beröra hemlandet, detta var betryggande. 



                     

   Dessa kvinnor ovan övertygade Obama att bomba Libyen sönder och samman. Generalerna tvekade, Obama tvekade, men Hillary som utrikesminister fick till slut sitt krig, för tesen söndra och härska gäller alltid och blir till slut avgörande. Med detta schackdrag släppte man lös al-Qaida som senare konverterade till IS. Amazonernas krig  skulle visa sig bli politiskt förödande för Europa och även Sverige där polariseringen har ökat något kolossalt

   Det fanns en tid när feminister i Sverige hävdade att kvinnor på maktpositioner skulle vara ett viktigt bidrag till världsfreden, detta är en myt. Amerikas hårdföra kvinnor har verkligen skingrat dessa förväntningar. Madeleines Albrights ilskna tonfall, Hillary Clintons skadeglada predikningar, Susan Rices fräckheter, Victoria Nulands hårda jargon, Samantha Powers temperamentsfulla raseriutbrott berättar en helt annan historia. Dessa kvinnor arbetar för en demokratisk regering och gör anspråk på ett starkt engagemang för de mänskliga rättigheterna, men de är inget annat än vår tids amazoner etablerade i USA-imperiets topp.

   Washingtons kvinnor inom utrikespolitiken tar sig friheten att spela översittare gentemot utländska ledare. De lever i övertygelsen om att de kan komma undan med en ohövlighet, som de flesta män i deras ställning skulle känna sig förpliktigade att undvika. Samantha Power hade en helt annorlunda stil men tvingades dra sig tillbaka från Obamas stödgrupp då hon talat klarspråk. Hon kallade Hillary Clinton för ett "monster" som inte skulle sky några medel för att bli vald till president. Som medlemmar av Obamas säkerhetsråd så anslöt sig sedan Samantha Power, Susan Rice och Hillary till kraven att presidenten skulle bomba Libyen- och Hillary hade därmed som utrikesminister fått sitt krig.

   Hillary har som utrikespolitisk filosofi ett begrepp som hon benämner "smart makt". Det gäller helt enkelt att välja mellan den rätta kombinationen av verktyg inför varje situation som uppstår. Diplomatiska, ekonomiska, militära och politiska är dessa verktyg. "Smart makt" betyder helt enkelt att man använder sig av varje upptänkligt medel för att förstärka och behålla USA:s världshegemoni.


   Svenskarna är helt upptagna med att raljera över Donald Trump och hans burdusa sätt att uppträda, och detta med all rätt, för hans "bordsskick" är uselt. Han har nu också tagit sig friheten att rikta kritik mot landets sätt att sköta invandringen, detta är något alldeles oerhört och måste naturligtvis bemötas. Bilden av verkligheten håller således på att  sammanställas. Vi gråter för att inte det blev en kvinna som blev president, så att lugnet äntligen skulle kunna lägra sig över vår söndertrasade värld. Detta är verkligen en illusion om något. Hillary skulle inte dra sig ett ögonblick för att med kärnvapen bomba Iran tillbaka till stenåldern. Donald Trump behöver inte bevisa något inom utrikespolitiken för hans starka sida är affärsmannens och redan i dag jublar börserna. Han kommer att lyssna på de som begriper och han vill inte bråka med Putin. Kina sköter sig självt som de alltid har gjort, så det hela ser i dag ganska ljust ut. Naturligtvis så befinner jag mig på samma sida som William Blum, vilket känns betryggande.


   Källa: William Blum och i högsta grad kvinnan Diana Johnstone.


   Klockan är 1300 och det är +6,5gr.

   God middag

   Pelle

USA-ett annorlunda imperium

   USA var i högsta grad den ekonomiska segraren i andra världskriget. George F. Kennan, strateg vid USAs utrikesdepartement gjorde efter krigsslutet sitt berömda uttalande; "Vi har 50 procent av världens förmögenhet, men bara 6,3 procent av befolkningen. Vår verkliga uppgift blir att bevara denna ojämlikhet" ,och så fick det bli.

   

                         

                                           "Queen of Chaos"

   Hillary Clinton beundrade högersenatorn Barry Goldwater och ansåg att Amerika skulle behålla sin ledarställning i en avundsjuk värld. Hon utsågs till utrikesminister av Obama och hennes agerande under denna tid kan nu granskas och det är ingen vacker bild som framträder.

   USA som imperium liknar inte något annat imperium i vår historia. USA har baser över hela världen, men deras syfte är att bevara fördelarna från andra världskriget. USA är ett imperium utan ansvar då man totalförstör länder utan att ge någon kompensation. Man bygger inte upp något efter förstörelsen, och man lämnar därmed över området till grupper som IS. Det är en destruktiv verksamhet eftersom syftet inte är att bygga upp något, utan endast att krossa verkliga eller möjliga rivaler. Syftet är således primärt att behålla ojämlikheten som uppstod efter andra världskriget. Trots det ödesdigra kriget i Mellanöstern finns det grupper i Washington som driver på för mera krig, detta är nödvändigt för militärkomplexet USA måste underhållas.

   Granskar man  "Clinton Foundation" så klarnar sammanhangen, vilka är det som donerar pengar? Hillary iklädde sig själv huvudrollen för den härskande klassen av oligarker. Hon skiftade intresseriktning från barnens rättigheter till att energiskt verka för militär makt. Hon använde alla klichéer i berättelsen om det "exceptionella Amerika". Hon var framgångsrik som utrikesminister och detta gjorde henne till "krigspartiets" främsta presidentkandidat, men Hillary Clinton var bara en statist i detta spel. Det är "krigspartiet" med sitt hårda grepp om den amerikanska politiken som är avgörande. Man hade två kandidater att välja på och en utarbetad strategi för varje kandidat, således var man helgarderad för mycket stod på spel.

   Krigföringen från luften är något avlägset och främmande. Dessa drönare som cirkulerar över marknadsplatser i Pakistan beredda att spränga en bil i luften. De styrs bekvämt hemifrån och kriget har även blivit en del  av underhållningsindustrin. USA bedriver i dag ett drönarkrig inte för att segra, utan snarare för att se till att den andra sidan förlorar.

   Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien, Ukraina står på listan över de länder där USA intervenerat med ett förskräckliga resultat. I fokus återfinner vi tveklöst Hillary Clinton med sina utrikespolitiska insatser från 1990-talet och framåt. Med Hillary som president hade den aggressiva trenden fortsatt och sannolikt ökat med risker för upptrappning av konflikterna med kärnvapenländer som Ryssland och Kina. Som ett första exempel på hennes agerande är Honduras-affären med hyckleri och manipulation. Detta som endast en skrupelfri kvinna kunde vara i stånd att utföra. Hillarys diplomatiska karriär i Latinamerika genomdrevs med en genomskinlig dubbelmoral i syntes med hårda påtryckningar och inte minst med hjälp av Monroedoktrinen som under senare tid har omtolkats för att rättfärdiga USA:s interventioner i syd-och centralamerika.


Källor: William Blum och Diana Johnstone.


   Klockan är 0930 och det är +5gr.

   God morgon

   Pelle

Känslans roll i planeringen

   De senaste årens forskning har visat att känslorna har betydelse i planeringen. Således logiken räcker inte till för att få ett godtagbart beslut. Känslorna är nödvändiga i vårt interna signalsystem och de har faktiskt varit avgörande för att vi överlevt som art, i högre grad än vår logiska förmåga. Det är fel att avfärda argument som enbart känslomässigt trams.

   En tanke uppstår genom att hjärnan aktivt tolkar våra erfarenheter i mötet med omvärlden. Alla försök att konstruera maskiner som tänker har hittills misslyckats. Vi kan således slå fast att tänkandet är intimt förbundet med känslorna. Den där övergripande förmågan som får komponenterna att samverka, att skapa en helhet saknas ofta då vetenskapen har satts före det sunda förnuftet. Slutsatsen är att alla sätt att tänka hänger samman. Tänkandet innefattar hela det kognitiva spektrumet. Begreppet kognition kan förklaras som våra mentala processer. Det hela handlar om den information som finns i vårt inre, vår kunskap och livserfarenhet. Vi måste reflektera över vårt eget handlande. Hur tolkar människan sina sinnesintryck. Den mänskliga hjärnan bearbetar ständigt inkommande signaler och vi reflekterar knappt över hur den fungerar i vardagen. Men den större tiden är det blixtsnabba tolkningar som görs. Det är våra tolkningar av stimuli som får oss att agera och känna som vi gör.

                         

    En bro,  men samtidigt ett konstverk som tillför en dimension till stadsbilden.

   Många studier pekar på att kreativiteten stagnerar när man försöker att koncentrera sig som mest på att lösa ett problem. Man måste börja tänka utanför ramarna. Vi är fastlåsta och har förutbestämda uppfattningar om hur saker och ting borde fungera och lösas. Man blir lätt begränsad av vad man är van att se. Vi har slutat att reflektera för att vissa saker skall se ut på ett visst sätt. Alla vill också veta vad man får för det skapar trygghet.



                             

             En stationsbyggnad som ser ut som en fågel som landat.

                     

                  

         De konstruktiva idéerna känner inga gränser., lätt och eteriskt.


   Ovanstående är bara några exempel på vad andra har gjort och skapat. Samtliga exempel tillför något. Det är en genialisk flykt över projekten som höjer kvalitén.

   Det som har lyfts fram i Göteborg tillför ingenting. Dessa höghus hopträngda uppfyller bara beställarens krav på en hög exploatering. Man har prioriterat profiten. Avsaknaden av arkitektonisk finess är total.

  Göteborg är värd en bättre arkitektur. Staden är värd en bättre lösning än Västlänken för kollektivtrafiken. Vi har arkitekter som har förmåga att lyfta staden, skapa något, som gör den omtalad. Man är utvilad i hjärnan på morgonen, det är därför jag skriver och slutför mina bloggar så här dags.


   Klockan är 0450 och det är +2gr.
   God morgon
   Pelle



            

Går USA mot en diktatur?

   Tilltron till USA har minskat på grund av inskränkningarna av de medborgerliga rättigheterna, och den politiska klyftan i landet växer mer och mer. Det överdrivna inflytandet av pengar i de amerikanska valkampanjerna, och dessa förvirrande vallagar framstår mer och mer som absurt. Frågan måste ställas, uppfyller USA en acceptabel standard för demokratiska val?

   

                            

   Supermakten USA har mest inflytande på andra länder och förtjänar därför uppmärksamhet. Det finns inget annat land som störtat och underminerat så många demokratier och stött eller bidragit till att upprättat så många diktaturer som USA. De mänskliga rättigheterna inskränks inom landet och juridikprofessorn Jonathan Thurly på Georg Washington-universitet har gjort en research och angivit tio fall som tål att omnämnas. Mord på amerikanska medborgare, frihetsberövande på obestämd tid, godtycklig rättvisa, efterforskning utan fullmakt, hemliga bevis, krigsförbrytelser, hemlig domstol, immunitet mot domstolsprövning, kontinuerlig övervakning av medborgarna och extraordinära överlämnanden. Dessa tio fall bottnar naturligtvis i konkreta rättsfall och dessa nya lagar har medfört ökade anslag till ett utökat säkerhetssystem på delstatsnivå och federal nivå. För det gäller nationens säkerhet.

   USA:s 39:de president, Jimmy Carter (1977-81) har upprepade gånger varnat för att: "Amerika har ingen fungerande demokrati"

   Tortyr, NSA (tio gånger större än Stasi) och ovanstående lagar. Skall detta bara betraktas som skönhetsfel, eller har USA konverterat till ett militärindustriellt komplex? Majoriteten av invånarna är lätt att vilseleda genom att man i vanlig ordning pekar på fiendens brott och felsteg. Ryssland hotar att angripa Väst som har en fjortondel av USA:s militära budget. Imperier har en tendens att glorifiera sig själva och överdriva sina dygder och minimera sina brott. USA är således den starkaste kandidaten att dra med sig mänskligheten i en världsundergång. Med Trump som president finns det verkligen anledning att känna oro.


     
                                 


   Världen styrs nu av en gangster i öst och en dåre i väst. De har en sak gemensamt, de ger sig aldrig och de hatar att förlora. Detta ord "förlora" finns inte i deras ordförråd, så det gäller att vinna till varje pris. William Blum, journalist i Washington och tidigare anställd på UD har tagit det som sin livsuppgift att lyfta fram dessa frågor.

   

                                 

   

   Med 11 septemberattacken förändrades allt. Även om det alltid funnits en motsättning mellan statens krav att av säkerhetsskäl kartlägga medborgarnas och individens rätt till privatliv kunde myndigheten nu legitimera långtgående ingrepp. Den verkliga makten förskjuts hela tiden till presidenten. Kongressen kan krångla och gnälla beträffande ekonomin men i praktiken så styr presidenten ihop med sitt inre gäng.

   Så svaret på den rubricerade frågan verkar bli ett ja.


   Klockan är 0100 och det är +3,5 gr.

   God natt

   Pelle



Russia Today

   De finns allmänna val i Ryssland, men oppositionen är konstruerad och finansierad på ett sätt som i själva verket stärker Kremls makt. När kommunisterna högljutt grälar med nationalisterna under politiska TV-debatter så grips tittarna av känslan att presidenten faktiskt är den enda normala kandidaten. Det finns ideella organisationer som företräder allt från cyklister till biodlare, dessa är medvetet skapade av Kreml för att få ett "civilsamhälle" som är lojalt. Ryssland är i dag inte i någon övergångsfas. Landet befinner sig i en postmodern diktatur som använder sig av den demokratiska kapitalismens språk för ett totalitärt ända mål. 

    

                     

   Russia Today motsvarar BBC och Al-Jazira. En nyhetskanal som sänder dygnet runt. Varje hotell i hela världen har denna kanal. Genom ett presidentdekret startades denna kanal som har en årlig budget på över två och en halv miljard kronor. Dessa uppgift är att förmedla Rysslands syn på vad som händer i världen. Naturligtvis lyfter man inte fram något som går emot Kreml. Det blir således en PR-kanal för Putin. Chefredaktören lär ha sagt, "det finns ingenting som heter objektiv journalistik" Under kalla kriget var det annorlunda, men efter kriget i Irak har allt förändrats. Kreml har nu full kontroll över "sanningen". En nyhetsuppläsare påstod att Ryssland ockuperade Estland 1945. Hon skulle ha sagt, "vi räddade Estland". Dessa skogsbränder som bryter ut runt Moskva under heta somrar, (det brinner i torvmossarna). Hallåan som sa att läget inte var under kontroll fick en utskällning, för hon skulle formulerat sig på följande sätt, " presidenten står i främsta ledet i kampen mot bränderna".

   Kanalens popularitet beror på bevakningen av "andra" unika rapporterade nyheter. Julian Assagne hade en pratshow på  RT, Amerikanska akademiker som slås mot den amerikanska världsordningen fick bästa sändningstid, konspirationsteorier om 11 september är mycket tacksamt, antiglobalister och Europas extremhöger får generöst med utrymme, Nigel Farage, partiledare för det invandrarfientliga partiet UKIP, är en ofta förekommen gäst. George Galloway är värd för ett program som handlar om de västerländska mediernas bristande objektivitet. Detta varvas med pålitliga trotjänare som Larry King som har ett eget program på kanalen.

   Detta är en ny Kreml-propaganda. Det handlar inte om att argumentera mot Väst, det gäller att glida in i motståndarens språkbruk, att reta och smäda inifrån. Det hela är nytt, skickligt och genomtänkt. Många journalister fattar vad som pågår, många har tröttnat på att vara "Putins spelbrickor", men de flesta stannar kvar. En obekymrad relativism löper genom RT. De försvarar sig med att alla nyheter är fejk. De ekonomiska analyserna är urvattnade. För att gå på djupet i analysen är inte möjligt då detta skulle avslöja att företagen var korrumperade. Enligt vissa uppgifter är chefredaktören säkerhetstjänstens man på RT, vilket är ganska logiskt

   I princip skiljer sig ovanstående inte från SVT:s strategi. Man väljer de program som är politiskt korrekta och utesluter de som inte är politiskt gångbara. Man fyller sedan ut programtiden med billiga inköpta amerikanska dussinprogram. 

  Vår värld kommer nu att domineras av två starka män Trump och Putin. Putin har otvivelaktigt en stabilare struktur bakom ryggen så när frågor om Syrien lyfts fram så står han på stabil grund med sin skicklige utrikesmister. Det blir ett schackspel där Putin har fördel.

  Därmed avslutas temat om Ryssland.


  Källa: Peter Pomerantsev


  Klockan är 1100 och det är +5gr.

  God morgon

  Pelle

Äldre inlägg