Blogg

   Denna svågerpolitik, denna favorisering av vänner inom politiken urartar så sakta till korruption. Företeelsen är känd från antiken, medeltiden och renässansen. Man delade då ut förläningar för att kunna upprätthålla den egna makten, samhället ruttnade så småningom inifrån.

   I dag förser politiska- eller fackliga företrädare släktingar och vänner med uppdrag som ger dem ekonomisk vinst eller andra fördelar. Man utestänger konkurrensen i anbudsförfarandet, man ger de anhöriga förtur i upprättande av köer och man placerar nära anhöriga på samhällets absolut högsta poster. Detta är inget annat än korruption.

   Runt denna form av maktmissbruk existerar en korrupt kultur. Man intalar sig själv att detta av olika anledningar är försvarbart. De som inte klarar denna kultur mår dåligt och inser till slut att man måste lämna förvaltningen, så man slutar eller byter jobb. Har detta pågått i decennier etsar sig kulturen fast i medvetandet så att dess motsats förtvinar. Det är denna indirekta form av korruption som förlamar staden Göteborg. Personer lyfts fram som aldrig någonsin behövt uppvisa några meriter, dess motpol heter meritokrati.

   Meritokrati är en ideologi där begåvning, utbildning och resultat i kombination med prestation spelar den dominerande rollen vid befordran. En individs status och lön måste bygga på vad denne åstadkommit i samhället. Socialt ursprung, samhällsklass och politisk tillhörighet skall sakna betydelse. Det är därför den privata sektorn oftast vinner på grund av att där är meritokratin den förhärskande ideologin.

   Denna ideologi har fått kritik från socialistiskt håll där det ansetts att de svaga därigenom sållas bort ur systemet och därmed hamnar i botten. Detta är den eviga balansgången. Meritokrati är utmärkt att tillämpa i mindre grupper som inordnas under ett socialt "paraply". Så släpp fram meritokratin i Göteborg. Att inte släppa fram energi och framåtanda innebär att man sågar av den gren man sitter på. De som med dunkla ordalag och kritik lyfter fram sig själva i dessa sammanhang måste ovillkorligen lämna scenen för de förgiftar ett positivt arbetsklimat.

   Symptomen på denna göteborgska sjuka, nepotism, är i dag mycket tydlig. De som tvingas bära bördan vacklar och söker sig till andra jobb i grannkommunerna. När inte det ordinarie arbetet klaras av, köper makthavarna  tjänsterna från den privata sektorn. Detta blir då inget annat än en värdemätare på den befintliga kunskapsnivån inom förvaltningen- och aldrig någonsin har så mycket pengar lagts ut på inköp av konsulter. Alternativet till denna nedgång är naturligtvis att statusen måste höjas. Genom att lyfta fram kunskap som det primära, kommer det att betraktas som något unikt att få arbeta med stadens utveckling. Stadsarkitekttjänsten skall vara det finaste jobb man skall kunna få i denna kommun. Förvaltningen får inte bli en reträttplats för de som eftertraktar lugn och ro, de som med rätt politisk hemvist endast behöver nicka och skratta på rätt ställe, och så kanske ett litet inlägg i pressen någon gång.

   Valet 2018 är inte bara en fråga om att amputera Västlänken. Det gäller att inse att denna nepotism måste botas i grunden. Denna "sjuka" som fått en förödande verkan på staden Göteborg, de fysiska exemplen är hur många som helst. Klarar vi inte av detta paradigmskifte, så klarar vi inte heller av att ge Göteborg en framtid.Det blir en förolämpning mot staden och dess möjligheter.

   Det finns i dag en stomme av duktiga människor som klarar av att föra in staden i framtiden. En förutsättning för att kunna genomföra denna historiska förändring är att valet vinns år 2018. Det är detta som vi bör fokusera på, vi måste vinna över Västlänkskartellen.

   Klockan är 0215 och det är +4gr.

   God natt

   Pelle

   Att ge de redan frälsta ett för stort inflytande i valarbetet är ingen bra idé. Det gäller att vinna över alla de andra som är vägen till framgång. Detta har spinndoktorer i alla tider upprepat till leda.

   Att vinna ett val är svårt, därför måste man i tid förbereda sig, så det går inte att vänta tills valåret. Vi vet att mönstret följer vissa partipolitiska linjer, men detta är bara en del av sanningen. Det krävs att man är väldigt lyhörd för medborgarnas åsikter då problemen ändrar karaktär med tiden. För att få förtroende gäller att besitta pragmatism. Det gäller att visa på kloka lösningar som kan driva kommunen framåt. Det krävs lösningar i tiden som är greppbara för invånarna.De måste kunna tro på lösningarnas realiserbarhet.  Väljarna ogillar experiment i politiken. En kommunpolitik med ideologiska förtecken kan vi därför lämna åt sidan, så att rädda vår värld och klimatet får andra ta sig an. Att bygga stora arenor med fantastiska kalkyler genomskådas, för notan får på inga villkor misstänkas hamna hos skattebetalarna. Pragmatism i det vardagliga livet kommer att ge utslag i valet av partier. Experiment med ideologisk renlärighet kommer således att straffa sig, då det är den egna plånboken som gäller. Detta låter väldigt krasst, vilket det också är, men det kommer absolut att fälla avgörandet i Göteborg september 2018. Man måste inse att detta val är unikt som kräver unika åtgärder.

   Det gäller att snegla på väljarnas näst bästa parti. De gäller att kartlägga och mäta dessa psykologiska band mellan väljare och partier, väljarnas grad av partiidentifikation, känslorna av anhängarskap är mycket starka, en gång moderat alltid moderat. Men hur är relationerna till andra partier? Skall man våga ta steget? Hur står det till med sympatikapitalet? Andrahandssympatisörer måste förvandlas till partiväljare för att ge utslag. Opinionsstöd för partierna är en mycket rörlig valuta, och att enbart förlita sig på en ledares karisma är inte tillräckligt för seger.

   Det är genom att framhålla pragmatismen som valet skall vinnas i Göteborg. Invånarna är trötta på experiment och skräms av en usel ekonomi. Västlänken intar här den främsta platsen. De partier som är emot denna tunnel har alla möjligheter i världen att svartmåla de partier som ingår i kartellen. Genom att lyfta fram säkra, förutsägbara alternativ vinner man väljarnas förtroende. Västlänkskartellens politiker har genom sin rabiata envishet målat in sig i ett politiskt hörn, varifrån de inte har någon möjlighet att leverera ett trovärdigt försvar för sin politik. Vem vill lägga sin röst på ett icke förutsägbart trafikalternativ och en osäker ekonomisk framtid? Ett alternativ som dessutom inte ger invånarna någonting, enbart ett hål i marken och en uppgrävd stad under ett decennium? Ett parti som har en förrädare som ledare?

   Men det finns en otrevlig hake i detta politiska spel. Kartellbildningen komplicerar det hela. Av denna anledning måste valet förenklas så det inte råder några tveksamheter för väljaren. Ett nytt parti måste se dagens ljus, som speglar och tar sig an den unika situation vi har hamnat i. En förnuftets kartell kommer därmed att ställas mot enfaldens kartell. Den politiska höger- vänsterskalan har spelat ut sin roll i detta val, detta är kärnpunkten i detta resonemang.

   Framför förnuftets kartell utbreder sig ett smörgåsbord av valmöjligheter, det gäller bara att prioritera och välja. Klarar man inte detta, så är det att jämföra med en vapenhandlare som gör konkurs i krigstid. Detta val måste med andra ord vinnas, så nonchalans och lättsinne är tabu då det gäller Göteborgs framtid.

   Klockan är 1115 och det är +6gr

   God middag

   Pelle

   Peter Hjörne, med rätt att tolka stämningarna, gör det balanserat och nyanserat. Men det händer att han inte tänker hela vägen ut. Han klagar på umgängestonen på de sociala medierna. Han lyfter fram ,"föraktet, de hätska elakheterna, cynismen, attackerna och aggressionen". Må så vara. Han eftersträvar den retoriska förmågan, kunnigheten och charmen, för man skall uttrycka sig med en viss elegans. Med andra ord så skall man "döda" med finess.

   Visst har han rätt. Folket är inte så välutbildat som man kanske hade kunnat önska. Han kräver att de rappa kommentarerna skall "passera både hjärnans och hjärtats filter", underförstått, klarar man inte detta så skall man tiga. Han lyfter fram Hjalmar Söderberg som ett föredöme och säger, "hans livsverk skimras av en aura av stil och nobless, en inspiration för alla tider". Det fanns även en annan skribent, Torgny Segerstedt som skrev på sätt som fick makthavarna att sätta morgonkaffet i vrångstrupen.

   Peter Hjörne talar om avhumanisering. "Vi ser andra som åsiktsfiender och dårar, snarare än som medmänniskor med en annan åsikt". Han frågar sig inte varför det finns över 30 000 människor på Facebook som arbetar mot samma mål. Han ägnar inte en tanke på varför över hälften av invånarna är missnöjda över makthavarnas tystnad och arrogans.Denna demokratiseringsprocess som ständigt naggas i kanten. Här återfinner vi det  verkliga föraktet för umgängesformen i Göteborg. Vi skriker efter någon att prata med, men det finns ingen, så vi skriver opolerade saker på de sociala medierna.

   Peter Hjörne oroar sig mer för den ton som "felfinneriets" förespråkare använder. Detta är tragiskt. Han begriper mycket väl att om invånarna blir påtvingade något som de inte vill ha, så ökar risken för att formuleringarna inte blir de bästa.

   GP har tidigare varit Västlänkskartellens megafon, men tack vare en stark och självständig ledarredaktion så inskränker sig numera Peter Hjörnes inlägg enbart till att klaga på att "felfinnarna" saknar fint bordsskick, medierna är inget annat än  samlingsplatser för avhumanisering.

  Peter Hjörnes medmänniskor i staden Göteborg förvägras en debatt. Kartellen tiger och så Peter Hjörne. De kanske betraktar oss som dåligt pålästa, aggressiva, griniga felfinnare med ett ohyfsat språk. Men det är vår stad det är fråga om, är detta så svårt att förstå? Han måste inse att "revolutioner" aldrig någonsin kännetecknats av stil och finess. Det kan aldrig bli en mysig te-bjudning i parken där vi väger våra ord på guldvåg. Har aldrig någonsin träffat så många pålästa och kunniga människor som på våra sociala medier i Göteborg, en och annan skitstövel går nog att hitta förstås.

   Nej Peter Hjörne, tänk om och tänk lite längre. Varför har det blivit på detta vis, det kräver med andra ord en söndagskrönika.

   Klockan är 1500 och det är +7gr.

   God middag

   Pelle

   Lördagen den 28 januari 1989 ökade plötsligt vinden i Åre. Vindbyarna uppgick till närmare orkan så medelvinden låg på ca 20 m/s. Denna historia beskriver en händelse med kabinbanan som tar ca 80 personer. I detta fall hade den bara 34 personer och vädret var uselt med snöfall så de ansvariga ombad skidåkarna att ta sig ner.

   När kabinen kommit ungefär halvvägs spårade kabinen ur och stannade därvid automatiskt. Vid en total urspårning kan liften inte sättas igång utan blir hängande på plats. Då vädret var dåligt kunde den inte repareras på plats så efter en timme fattade man beslut om att evakuera samtliga ombordvarande och räddningstjänsten mobiliserades. Kabinen befann sig då ca 50 meter över mark som var stenig och otillgänglig. Enligt uppgift var stämningen på gränsen till panik, och det ständiga gungandet hade resulterat i att några blivit sjösjuka och kräkts på golvet. Det var januari, det blev mörkt, kallt och de ombordvarande frös. Fyra timmar efter urspårningen anländer en fransk expert som via radio hade fått reda på olyckan. Utrustad med säkerhetslinor och sin speciella kunskap klättrade han upp för den närmaste stolpen, följde vajrarna och tog sig in i kabinen via takluckan. Räddningstjänsten hade under tiden anlänt och klockan 1830 hade samtliga kunnat evakuerats.

   Numera sker utbildning av personal via SLAO, och tekniken har gått framåt.

   Vad händer om det plötsligt inträffar en incident 50 meter över tex Göta Älv. Enligt uppgift så finns det dieselkraft att tillgå vid ett strömavbrott. En urspårning kanske inte är möjlig längre. Med kraftig byig sidvind kommer kabinen i gungning och efter en stund blir människor sjösjuka och spyr ner vagnen. Paniken sprider sig och de som har anlag för klaustrofobi drabbas först och tror att nu trillar vi ner, som man naturligtvis inte gör för det är bara att ta det lugnt och vänta på Räddningstjänsten.

   Hur de skall klara sin uppgift blir nog inte så lätt på ett upprört älvvatten, men detta är nog genomtänkt.

   Man kommer aldrig försätta sig i denna situation med vindstötar på över 20 m/s. Man kommer att stänga systemet och därmed minskar kapaciteten kraftfullt. En kabinbana kan aldrig bli ett alternativ till en snabbspårväg som rusar fram oavsett väder och vind. Det har nog aldrig varit mening heller, snarare ett jippo inför jubileet 2021. Ett projekt som ytterligare belastar stadens budget.

   Klockan är 1600 och det är +10gr-

   God kväll

   Pelle

   Amerikansk utrikespolitik är det största hotet mot världsfreden, välståndet och miljön. När det gäller utrikespolitiken är Hillary en ohelig katastrof. Irak, Syrien, Libyen och Honduras är mycket sämre platser i dag på grund av henne. Hillarys insatser skulle räcka till för att kalla henne för krigsförbrytare, åtalas och dömas.

   Goldman Sachs, som är ett av de mest reaktionära, antisociala företag i denna värld, har försett henne med 675 000 dollar, naturligtvis för att agera i rätt riktning. Los Angeles Times hade en ledare som började: "Donald Trump passar inte att vara president i USA". Därefter kom tillägget:" Verkligheten är att Trump har ingen erfarenhet alls i en regering". Så vad har denna erfarenhet givit för resultat beträffande Hillary Clinton?

   Clintons 12 år på höga regeringsposter har ingen betydelse. Hillary spelade en nyckelroll år 2011 för utraderandet av Libyens moderna och sekulära välfärdsstat. Allting har nu kraschat och vänts till ett fullständigt kaos. Libyen är nu en fristad för terrorister, från al-Qaida till ISIS. Det räckte för henne att Libyen aldrig skulle bli en lydig klient till Washington, så slog hon till. USA, tillsammans med NATO bombade Libyen nästan dagligen i mer än sex månaders tid. Svenskt flyg var med och fotograferade målen för att underlaget skulle bli så bra som möjligt. Hillarys ursäkt för detta krig var att Gaddafi ämnade invadera Benghazi. Det amerikanska folket och dess medier svalde denna lögn, så även vår statsminister som gav order om att åtta svenska plan skulle delta.

   Enligt New York Times hade Hillary övertygat Obama genom att utnyttja sitt inflytande som statssekreterare. Trots alla kunskaper hon hade om aktuella förhållanden kunde detta inte hindra henne för att göra detta misstag i Libyen. Hon hade tidigare stöttat USA:s invasion i Irak när hon var senator. Båda dessa aktioner var ett brott mot internationell rätt och FN-stadgan. Hon spelade sin roll i Honduras när demokratin krossades. Hon gjorde absolut ingenting, för det gynnade hennes avsikter.

   Konservativa ledare som tex Bruce Bartlett m.fl. anser att Hillary Clinton är den mest konservativa av dem alla., och deras ledande tidning "Fortunes Affairs" säger: "We Love Hillary". Den ultrakonservativa författaren Robert Kagan anser att:"Det enda valet är att rösta för Hillary Clinton".

   Det finns mycket att lyfta fram när det gäller detta presidentval. Den ena kandidaten pratar skit men är för övrigt ett oskrivet blad. Den andra kandidaten är en hök med vassa klor och näbb, som satt sina tydliga spår i världshistorien som förskräcker.

   Går vi med i NATO får vi nog vara med och bomba på riktigt, inte bara fotografera. Naturligtvis blir Gotland en utsökt bra bas för kärnvapenbestyckade krigsfartyg och därmed ett första mål vid en eventuell konflikt. Vi måste tänka på konsekvenserna och kvinnor är inte alltid så ljuva som vi tror. De måste visa att de är bäst.

   Den sista debatten äger rum i natt.

    Källa: William Blum

   Klockan är 1645 och det är +10gr.

   God kväll

   Pelle