Om

Ingen info ännu.

Presentation

Visar inlägg från februari 2016

Tillbaka till bloggens startsida

I väntan på Godot

   Denna teaterpjäs, av författaren Samuel Becket, kan tolkas på många olika sätt. Men temat är att livet och det som ännu inte är bestämt, däri finns vårt hopp. Här ligger det som gör att människan förblir människa.

  

                                              

                                         

   Det största projektet i Göteborgs historia har nu lämnats över till Mark-och Miljödomstolen och vår roll blir att vänta och hoppas på ett klokt och förnuftigt beslut, med andra ord, ett beslut som skall bevara stadens själ och därmed gå oss tillmötes. Mot detta står Västlänkskartellens "sanning" som kräver offer för att uppfylla en orealistisk vision som vi inte tror på.

   Kan vi våga hoppas på att staden skall slippa leva i ett undantagstillstånd under en lång tid, och att hamna i ett ekonomiskt kaos? Är vi naiva? Många avfärdar resonemanget med att allt redan är bestämt, tunneln kommer att byggas oavsett vad vi tror och anser. Vi vägrar att ge upp, för vi vill inte se dumheten segra över förnuftet, och att denna sekt skall diktera våra liv och vår framtid. Vi tolkar därför varje nyhet som ett tecken på att vinden har vänt, med redan nästa dag försvinner hoppet på grund av att ett juridiskt lagrum har misstolkats. Vår roll blir att vänta, hoppas, och ta nya tag i något som aldrig tycks ta slut.

     Sektmedlemmarna drivs av rädsla för att förlora sina sociala positioner, sin trovärdighet som politiska språkrör för folket. De lyfter fram lögner som etablerar sig som sanningar. "Processen har varit helt öppen, ingenting har skett i det fördolda". Det finns teknik för detta som är väl känd för handläggare, nämligen att informera enligt lagens bokstav men ändå inte informera. Vad kan vi lära oss av det förflutnas sanningar och vår framtid? Nej, ingenting kan vi bestämt förutsäga om vår framtid. Men det som hände på 30-talet i Tyskland kan ändå hjälpa oss att förstå vissa tecken vi har framför oss, tex maktens arrogans och tystnad. Det öppnar tankar för reflexion och därmed en nödvändig dialog. Vi lever i ett förvirrat tillstånd som måste tolkas och diskuteras i en gemenskap, för vi kan inte alla ha blivit dårar på samma gång, det kan vi nog vara överens om. Sekten förenklar problematiken och anser att vi är rättshaverister som representeras av ett gäng griniga tokstollar på Gustav Adolfs torg. Politikerna måste försvara sig, hitta en förklaring till att de befinner sig på motsatt sida än sina väljare. Vi måste därför, oavsett vad som händer, fortsätta att spela våra roller, trots vad makten basunerar ut. Vi måste fortsätta att finnas till, vi måste orka ända fram till valet 2018.

  

                        

   Samuel Becket skrev sin pjäs efter att andra världskriget nått sitt slut. Miljoner döda, en känsla av meningslöshet och ifrågasättande av att en Gud kunnat tillåta allt detta. Man värjer sig för hopplösheten, en tillvaro utan något att tro på. Många klamrar sig fast vid tomma ritualer. Becket har lyckats med en teoretisk omöjlighet, nämligen att skriva ett stycke där inget händer.

      

                        

   Det är här man hittar en likhet med Göteborg. Man diskuterar, men replikerna är i princip de samma i dag som för några år sedan. Det är en byråkratisk process utan slut och det hela blir till absurd teater. Det vilar en slöja av ångest över situationen, där invånarna befinner sig i en hopplös politisk situation som bottnar i att vi aldrig kan nå politisk makt. Vi diskuterar, väntar och väntar, men Godot kommer aldrig.


   Klockan är 1015 och det är +0,7gr. Snöblandat regn.

   God morgon

   Pelle

Kartellen som blev en sekt

   Västlänkskartellen har under årens lopp tenderat att mer och mer inta sektens form, uppbyggnad och uttryck, i den betydelsen att den har skådat "sanningen". Har man gjort detta så är all annan information överflödig. Man sluter sig och blir en sekt skild från världen utanför. Man kan lugnt lägga sitt liv i ledarens händer och man behöver inte tvivla. Detta sociala tillstånd kräver en enkel sanning i en komplicerad tillvaro, i detta fall en tunnel. Denna trygghet har man funnit i begreppet Västlänken, där ledarna har full insikt i sanningen. En sekt ger tydliga, enkla och raka besked. Sekten använder sig av särskilda metoder för att forma medlemmarna. Man behöver vad man populärt benämner "mind Control". Detta är ingen nyhet det förekommer i politiska, psykoterapeutiska och kommersiell inriktade grupper. Inhyrda konsulter ser till att forma budskapet på ett tilltalande sätt.

   

                                   

   Många sekter ljuger medvetet om sina mål och den information utomstående ges kan inte anses som tillförlitlig men "ändamålet helgar medlen".

   Du måste leva efter sektens doktrin. Genom att upprepa vissa ord som tex "trafikpaketet ligger fast, förtränger man andra "skadliga" frågor och tankar. Man förskjuter ansvaret med orden, "jag äger inte frågan längre" . När medlemmarna upplever sig som attackerade av dessa "onda makter" tar man till automatiskt denna teknik för att få den icke önskvärda frågan att försvinna. Det hela är inget annat än en förträngningsreflex och den starka samhörigheten inom sekten förstärks. Falska utomstående profeter bidrar till att den rätta tron hålls vid liv och förstärks.

    

                                        

                                                En falsk profet.

   Alla människor är utrustade tex med känslor som förnekande, önsketänkande. I detta fall med Västlänken är det "högre expertis" som levererar sanningen.

   Den reflexmässiga hjärn-avstängningsmekanismen försvårar tänkandet i självständiga banor. Av den anledningen så visade ledamöterna den 28 januari tydliga tecken på en brist i självständigt tänkande. Det blev som man kunde förvänta sig. Försvaret är naturligtvis solidariteten med sektens ledare och man behöver inte tänka. "Der Führer denkt für uns".

   Det gäller att ha känslokontroll över sektens medlemmar. Ett försök till avvikande attityd leder ofelbart till en omedelbar reaktion typ, "ut, lämna rummet". En medlem som ändå bryter sig ur gruppen blir försvarslös. Ledaren hämnas på olika sätt med välkända psykologiska mekanismer. Många klarar inte av att ta detta steg att lämna sekten för det kräver en stark karaktär. "Antingen är du med oss eller emot oss". Den "goda kraften" är i detta fall Västlänken och piskan viner över ryggen, "du tror väl inte på dessa köksbordsarkitekter"?

     

                     

                                Giv mig kraft att bevara den sanna tron

   När sedan dessa "köksbordsarkitekter" visar sig vara de främsta experter staden kan uppvisa uppstår naturligtvis ett problem för sekten. Kritiska tankar kan få dig att tvivla, kanske ta avstånd och rösta fel. Sekten måste då fungera som en "familj", en klan. Om en medlem i familjen ställer frågor så talas han eller hon tillrätta av sektens spinndoktor, som lugn och sakligt lägger orden rätt. Allting inom sekten bildar en psykologisk väv av tryck mot den enskilde med de avslutande orden, "du kan inte svika nu när vi är så nära målet".

  

                           

                                  Lyssna inte på de "onda" krafterna.

   Det skall vara extremt starka människor som kan bryta sig ur detta grepp, att lämna sekten och dess mål som i detta fall är inget annat än en tunnel. Detta är förklaringen till den starka sammanhållningen den 28 januari 2016 då ledamöterna inte viker en tum från den föreslagna linjen.

     

                                             

                      En farlig sektledare som förstår att han är hotad.     

   En sekt är en mycket farlig grupp, och är den sedan politisk är den ett allvarligt hot mot demokratin. Den måste besegras med en motkraft, en förnuftets kartell. Detta är den stora utmaningen inför valet 2018. Låt förnuftets spinndoktor nedan, som i rätt tid kom in på scenen, bli den kraft som medverkar till att sekten krackelerar.

    

                    

                                 Arkitekten som visar vägen.  



   Klockan är 1000 och det är 0gr.

   God morgon

   Pelle



             

                             

Förolämpningen

   De ledamöter som den 28 januari 2016 sa ja till "operation Västlänk" har gjort ett ställningstagande som står ristat i sten. Detta oavsett vad som händer i framtiden. Projektets öde är ännu inte definitivt avgjort, men påverkar inte bedömningen av ledamöternas ställningstagande. Deras beslut är inget annat än en förolämpning mot stadens själ och mot de människor som dagligen arbetar för att bevara stadens kultur, dess egenart och allt som bidrar till att staden är värd att leva i, att staden just är Göteborg.

    

                             

   Detta val har de inte gjort av ondska, utan brist på insikt, omdöme, dumhet och en rädsla av att inte befinna sig på den "rätta" sidan. De har krökt rygg för var de tror är rätt. De har lyssnat på falska profeter och inte vågat ifrågasätta deras axiom. Det blåser i dag en kall vind över staden som har sitt ursprung i 30-talets Tyskland. Där gjorde man också val med förfärande konsekvenser.

   Det finns inte längre något logiskt försvar för ledamöternas handlande, då det i dag är bevisat att Västlänken är kontraproduktiv i alla avseenden, men ändå vågar man inte tänka självständigt utan  trycker på ja-knappen som innebär ett långt lidande för staden. Detta måste bottna i dumhet eller en programmering som gränsar till hjärntvätt, då det i dag finns trafikalternativ som innebär att staden skonas och som erbjuder en bättre målbild.

    

                                

   Politikernas vision är tillväxt till varje pris, alternativet för staden blir annars stagnation och tillbakagång. Detta har hörts många gånger tidigare uttalas av politiker i olika sammanhang. Men stadens livskraft bottnar i så mycket mer, där tex läget intar en central roll. Att stadens framtid skulle hänga på en trafiktunnel under staden är en falsk målbild. En vision som i dessa dagar totalt har krackelerat i och med utställningen av Gårdalänken. En utställning som på ett elegant sätt sopar undan dumhetens vision.

   Västlänkens försvarare har därför nu intagit rollen av en sekt, i betydelsen inskränkt. De har etablerat en världsfrånvänd attityd som styr människorna med skrönor, påhitt och förtryck. När det gäller Göteborg har sekten vuxit och intagit rollen av att vara politiskt korrekt. Därmed inträder en viss risk att göra en bedömning av denna sekt, att till exempel antyda att den skulle vara ett hot mot staden. Sådan kritik nedtystas eller förtigs av pressen. Där stadens enda tidning av betydelse har intagit musslans attityd.

   Ledarskapet i sekten regerar genom härskarteknik som medlemmar och ledare utövar mot varandra. Detta sprider sig sedan som ringar på vattnet till de som kommer i kontakt med sektens arbetsområde, denna cancer får till slut fäste i allt och alla.

     

                           

   Västlänkskartellen är således en politisk sekt där medlemmarna är programmerade för den enda "sanna" målbilden, nämligen Västlänken. Med årens lopp har denna programmering intagit sådana proportioner att man kan tala om begreppet hjärntvätt av medlemmarna. Att uttrycka sig annorlunda innebär en risk att man utfryses eller ombedes lämna rummet. Vissa politiker tillhörande denna sekt säger rent ut, "vi skiter i vad du tycker". Slutenheten är total.

     

                               

   Denna sekt har därmed blivit ett hot mot staden då den inte är mottaglig för sakliga argument. Därför måste medlemmarna till varje pris omprogrammeras, men då detta sannolikt inte låter sig göras måste hoppet sättas till Mark-och Miljödomstolens ledamöter. Man kan tyvärr inte utesluta att "cancern" även har  drabbat dessa ledamöter. Vi får hoppas att ödet härvidlag befinner sig på vår sida.


   Klockan är 1615 och det är+1gr.

   God kväll

   Pelle

Makten och dess språkrör

   Peter Hjörne nämner inte med ett enda ord det alternativ som varit utställt på Stadsbiblioteket, nämligen Gårdalänken. Inte ens en eloge för en strålande pedagogisk utställning. Han är totalt tyst och detta var faktiskt väntat för det var ett logiskt ställningstagande. Ingenting får yppas som kan tolkas som ett förräderi mot makten, inte den minsta lilla spricka i kristallen får skönjas som kan tolkas som ett ställningstagande. GP är maktens språkrör, vilket vi invånare redan har kunnat konstatera. Peter Hjörne väljer istället ett annat ämne för sin söndagskrönika, nämligen Avenyns estetiska utformning, "avveckling eller utveckling" . Ett totalt ofarligt ämne.

    

                              

   Tystnaden är skrämmande när stadens öde ligger i vågskålen. Även om Gårdalänken vinner med tio mål mot ett så är detta totalt egalt för Peter Hjörne och GP. Peter Hjörne som är en klok människa väljer frivilligt att blunda för dessa fakta, enbart för att vara solidarisk mot makten och dess vansinnesförslag Västlänken. Det hela börjar mer och mer anta diktaturens kännetecken.

   Med några rader kunde han framhållit att Gårdalänken är värd att studeras, för det är ett för staden klokt förslag. Vi har råd att vänta denna tid då mycket finns att vinna för staden och absolut för dess invånare. Men icke, tystnaden är kompakt.

   Detta är inget ställningstagande för varken det ena eller andra förslaget. Men han vågar inte, han väljer att fega ut. Självklart är han medveten om att Gårdalänken slår ut Västlänken, men han blundar för sanningen, han blir därmed en dålig journalist.

   Man räknar i dag med att projekt Västlänk kommer att bli 100-150 procent dyrare och landar på 40-50 miljarder SEK, istället för 20 miljarder. Som en följd av detta kommer staden att dräneras på alla andra infrastrukturobjekt omfattande hela Västra Götalandsregionen. Västlänken skapar således mer problem än den löser.

   Om detta tiger GP och Peter Hjörne.

   Gör man en research på tunnelprojektet i Boston, "The Big Dig" finner man att pressen aldrig yttrade ett negativt ord om projektet. Media ställde aldrig några pinsamma frågor. Projektet "The Big Dig" anses i dag vara ett monument av massiv dumhet. Göteborg och dess språkrör trampar på i dessa fotspår på ett kusligt invant sätt.

   Kanske Peter Hjörnes "diskreta framtoning" bottnar i att alla stora dagstidningar tappar läsare. Brittiska stortidningen "The Independent" upphör att ges ut i pappersform och kommer bara att finnas på nätet och det är läsarna som avgör denna förändring. Här ligger något oförklarligt i Peter Hjörnes agerande då han måste inse detta. Han borde ta ett samtal med Alexander Lebedev ägare till tidningen "The Gardian", om han inte redan har gjort detta.

   Framtiden är digital, och det är kvalitetsjournalistik som lockar fler och fler läsare.

   

                                       

   För att GP skall kunna räddas bör Peter Hjörne göra en helomvändning inför galgen. För varför skall vi invånare nöja oss med en osolidarisk press. Det är bara att säga upp prenumerationen. Denna gräns har i dag kommit väldigt nära.


    Klockan är 1145 och det är -3gr. och en strålande vinterdag

    God morgon

    Pelle

Alltid denna polarisering.

   Placeringen av ett antal bostäder för flyktingar sätter igång krafter som är mycket starka. Detta är en fullständig naturlig reaktion och det vet alla, politiker som planerare. Det aktuella förslaget för provisoriska flyktingbostäder längs vår kust är konkret, det finns inga glidande formuleringar som kan tolkas annorlunda. Här skall byggnaderna ligga, punkt slut. Det är förvånande att de ansvariga går till väga på detta sätt. Men sannolikt bottnar detta i en önskan att göra en politisk markering från en vänsterstyrd stad. Det kan också bottna i okunnighet av en naiv planerare som under ett visst tryck letar fram första bästa lediga ytor. Områdena som nu diskuteras har alltid varit obebyggda vilket resulterar i att en förändring av markanvändningen emottages av grannarna med förvåning, som efterhand övergår i ilska i brist på förståelse för det bakomliggande motivet.

   

                                

   Segregeringen i Göteborg är stor, och om detta råder det inget tvivel. De som eftersträvar integration har under alla år riktat hård kritik mot de planerande myndigheterna. Varför löser ni inte detta problem? Men svåra sammansatta problem har alltid en tendens att bli lagda åt sidan. Men i detta fall är det annorlunda och man frågar sig varför. En strategi har lyfts fram som tarvar en förklaring. Det är helt klart att huskropparna ligger på mark som för det mesta brukar användas för annat ändamål, och man eftersträvar alltid en viss försiktighet med exploatering på mark som kan utnyttjas för tex fritidsverksamhet. Då det inte finns någon juridisk gällande plan som reglerar markanvändningen är friheten naturligtvis stor. Men hänsyn till omgivningen, det befintliga, gäller alltid i all planering, detta kommer man inte ifrån. Det finns således ingen logisk förklaring att just denna mark som presenteras skall utnyttjas för provisoriska flyktingbostäder. Totalsaneringarna var ett exempel från Göteborg då oron var mycket stor bland invånarna. Detta ägde rum för nästan femtio år sedan.

 

   Efter rivningarna av Landala och Annedal så ökade polariseringen. Invånare blev oroade och ställde sig frågan, skall allt rivas, kommer även vårt hem att utsättas för grävskoporna? Det bildades grupper, det kallades till informationskvällar och utfrågningar. Slutligen tog CTH initiativet till att ställa makthavarna till svars. En inledande fråga till stadsbyggnadsdirektören var: "Vad har Du för visioner för Göteborg ?". När svaret blev en hänvisning till ett beslut i KF så brast tålamodet hos de församlade. Fortsättningen av kvällen blev en förfärlig tillställning, nästan helt i linje med Maos kulturrevolution. Visst var vänstervridningen påtaglig, men själva problemet var ett annat. Rivningarna hade gått för långt. Det fanns en medelväg, en förnuftets väg, att riva det som absolut inte kunde bevaras, att bevara det som var kulturhistoriskt värdefullt. För att komma tillrätta med detta problem krävdes en påtaglig förändring som berörde BN, chefstjänstemän och en del andra i lägre befattningar. Det tillsattes också  en saneringsberedning.


   Rädslan för brott har lyfts fram, vilket inte är så underligt, när uppgivenheten hos polismakten är stor. Polisen har förlorat kontrollen, de har lämnat över till de kriminella i utsatta områden. Det primära är således att myndigheterna inte kan hantera situationen. Det hela bottnar i en förtroendekris för politiker och tjänstemän då dialogen helt enkelt inte har varit ärlig. De flesta är fullt införstådda med att man måste hjälpa människor i nöd, men detta kräver planering, eftertanke och hänsyn till de människor som är oroliga för sin familj och närmiljö.

    

                           

   Sverigedemokraterna har alltid hävdat att hjälpen ger bäst verkan om den sker på plats, således i grannländerna till krigshändelserna. De ansvariga har utsett SD som syndabock för rådande oroligheter, vilket nog är en medveten överdrift, då människorna är fullt kapabla att själva bilda sig en egen uppfattning om läget. Det är fullt förståeligt att SD finns på plats, för det vore underligt annars med den politik de representerar. Vad hade man väntat sig?

   Kommunen är skyldig att ordna tillfälliga bostäder för flyktingar. Men man bryter i många andra avseenden mot lagen som tex med köer till äldreboenden och LSS-boende. Det hela blir till slut en prioriteringsfråga.

  All planering måste ske i samråd med berörda, oavsett vilka beslut som tidigare har fattats. Inser man inte detta så leder planeringen till kaos. Man är tvungen att sätta sig ner och förhandla, redovisa alternativ. Sakta men säkert växer en lösning fram som kan accepteras. Att nå total enighet är inte möjlig, inget projekt någonsin har inneburit total consensus.

  Det har varit många fadäser under de senare åren, Backa, vindsnurrorna, Västlänken och nu detta med flyktingbostäderna. Den gemensamma nämnaren för dessa misslyckande är bristen på förståelsen att all planering måste ske i samråd med brukarna. Detta har man inte klarat av.


   Klockan är 1700 och det är-1,4gr.

   Trevlig kväll

   Pelle

  

Äldre inlägg

Nyare inlägg