Om

Ingen info ännu.

Presentation

Visar inlägg från februari 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Den djupa tystnaden

   All konfliktlösning underlättas av att man vet hur motparten tänker, för man måste i tid kunna vidtaga de rätta motdragen. I stadsplaneringen är detta ovärderligt och tillhör den del i planeringens metodik som är nödvändigt att behärska. Det är tvunget att gå i närkamp med kontrahenten eller på annat sätt få reda på hur makten resonerar. Det är här mullvaden fyller sin funktion. I de större sammanhangen är det agenterna som tillhandahåller den information som är nödvändig för att de krigförande staterna skall  kunna lägga upp sin strategier. Korrekt information kan vara avgörande för om kampen skall utmynna i seger eller förlust.

 

                                       

   Handlingarna för Västlänken har nu lämnats över till Mark-och Miljödomstolen för granskning och därmed lägrar sig den stora tystnaden över ärendet. Vi har ingen aning om hur resonemangen förs i sammanträdesrummen eller på lunchrasterna. Vilka är egentligen de verkligt svaga punkterna i ärendet? En mullvad som hade kunnat relatera händelsernas gång hade varit ovärderlig för att vi i tid skulle haft möjlighet att förfina åtgärderna. I komplicerade stadsplaneärenden finns det nästan alltid "avhoppare" som levererar tips för att vinna fördelar.( "Centerpartiet kommer att inrikta sig på följande punkter på nästa BN- sammanträde så var förberedd") så kunde det tex låta.

   Västlänken kommer att godkännas eller eventuellt underkännas och vi väntar och hoppas på att tunneln skall underkännas. Vi gör ingenting, vi saknar kontroll över denna prövningens tid och detta är fel. Trafikkontoret har total kontroll under denna tid och har därmed möjlighet till att detaljer kan justeras. Lögner kan också tillverkas efter behov. Vi ligger därmed i underläge jämfört med Västlänkskartellen. Vi är rebellerna, hotet mot den etablerade makten. Vi är de griniga medborgarna som tar sig ton. Vi måste därför ovillkorligen ha kontroll över samtliga delar i denna process. Vi måste på något sätt få reda på hur stämningen är i Mark-och Miljödomstolens lokaliteter.

   

                      

    Västlänkskartellen är en fast organisation med en hård disciplin. Invånarna är däremot uppdelade i ett antal grupper och två mindre politiska partier. Ledaren för "rebellerna" är en politisk vilde, utslängd från sitt tidigare parti som ingår i Västlänkskartellen. Det framgår ganska tydligt att en samordning måste komma till stånd för att kunna erbjuda respekt, och därmed en större politisk kraft att räkna med. En delegation måste begära tid hos regeringen för att reda ut begreppen. Vad innebar regeringens beslut?

   

                                          

   Makt kommer inte neddimpande från himlen. Makt tillhör den som griper den. Ett nytt parti bör se dagens ljus för att det skall bli möjligt att politiskt kunna axla ledartröjan. Tre partier bör utgöra förnuftets kartell och bilda motkraft mot dårskapens kartell. Det är ett tvåfrontskrig som förs, Västlänkskartellen skall krossas och makthavarna skall bort från sina taburetter. Vänsterfalangen har styrt staden på tok för länge och Västlänken är kulmen på detta maktinnehav. Politiker ingående i Västlänkskartellen kan se sig själva som förbrukade politiker i denna stad då invånarna inte längre behöver dessa förrädare.


   Klockan är 0915 och det är +1,0gr

   God morgon

   Pelle

                                              

                                  Tankar i väntan på Godot..

Claustrophobia

   Denna irrationella rädsla att stängas inne i små rum eller mörka tunnlar förekommer inte bara i skräckfilmer, den kan komma att bli verklighet i Göteborg. Att drunkna i en trafiktunnel, att kvävas av brandrök, att trampas ihjäl av människor som flyr i panik för att nå ljuset och räddningen. Tankarna finns där och kommer att förpesta varje resa i denna tunnel. Det finns människor som aldrig kommer att åka i dessa tåg under centrala staden, för de vet vad som kan ända om ödet slår till. Olyckan som aldrig får hända, men som ändå inträffar. Fem procent av människorna har svårt att kontrollera sin skräck. Till denna grupp skall läggas en lika stor grupp som känner en intensiv motvilja mot tunnlar men som stålsätter sig, förtränger obehaget. Det finns mycket man kan frukta, spindlar, höjder, åskväder mm. Listan kan göras lång. Men i detta fall med en tunneln, belägen under havsytan, förvandlas denna irrationella rädsla till en fullt motiverad skräck för vad som kan hända om olyckan är framme.

  

                             

   Vi talar inte om dessa irrationella faktorer, det är på något vis genant för det går inte att uttrycka i tekniska termer, för man måste vara seriös. Man måste ställa de rätta frågorna om teknik, klimat och kapacitet. Ingen säger rent ut att det är fel att färdas på detta sätt under jorden, när det är fullt möjligt att färdas ovan jord. Händer det något är det bara att kliva ut i ljuset, man vet vad man befinner sig. I tunneln är allt mörkt, du får treva dig fram åt det håll du tror att räddningsschaktet är beläget. Du hinner tänka mycket innan räddningstjänsten kommer, om den kommer.

     

                                       

                                      

   Vansinnet i denna tunnelhistoria är att man medvetet utsätter människorna för denna klaustrofobiska rädsla när det inte är nödvändigt.

   Västlänken är belägen under havets nivå och tunneln är inte klimatsäkrad inför en oviss framtid. Den kan vid olyckliga väderförhållanden med extremt högt vattenstånd vattenfyllas. Ett fullt möjligt scenario som uppstår om en orkan drabbar Göteborg. Elsystemet slås ut och förhindrar länspumpning mm. Att inte göra tunneln klimatsäker är fullständigt tillräckligt för att den bör diskvaliseras vid en miljöprövning.

   Blir det strömavbrott så får detta konsekvenser för tåg i tunnlar. Ett kraftigt åskväder vid extrem värme kan slå ut stora delar av det befintliga nätet över Västsverige. Ett exempel var strömavbrottet som drabbade New York den 13 juli 1977 som visade på teknikens sårbarhet när vädrets makter slår till med full kraft. Klarar vi oss bättre här i Göteborg? Det värsta som kan inträffa är att en terrorist eller sjuk människa slänger in en brandbomb i tåget när det just lämnat stationen. Elden sprider sig och röken kväver resenärerna.

Räddningstjänsten säger följande: "Vid en brandkatastrof eller tågolycka i den planerade jättetunneln varnar räddningstjänsten för att en räddningsinsats kan fördröjas och ta ca 45 minuter att påbörjas". Ofta bara en utgång och långa utrymmesvägar. Personalen i tunneln kan inte ta sig ut-och räddningstjänsten kan inte ta sig in. Vetskapen om detta gör det full naturligt att resenärer grips av ångest. Den klaustrofobiska rädslan blir väldigt konkret. Vi behöver ingen tunnel, vi behöver en snabbspårväg i ljuset.



                        

               Alternativet till tunnel är en station i Gårda och en snabbspårväg. 


   Klockan är 1520 och det är +2,7gr. Solen lyser

   God kväll

   Pelle

                                       Tankar i väntan på Godot


          

Handling-inte ord

   Mahatma Gandhi, Martin Luther King, Nelson Mandela och Emmeline Pankhurst är bara några av de namn som fick samhällen att darra i sina grundvalar. Detta skedde genom handling, inte genom ord. Staten har alltid en tendens att underhand bli mer brutal och de har oftast pressen på sin sida. Detta innebär att rörelsens manifestation succesivt tvingas genomgå en radikalisering. Makten försvarar sig alltid med att de har lagen på sin sida och ingriper hårt och effektivt mot varje tendens till hot. Det är först när man inser att det är en omöjlighet att sätta halva befolkningen i fängelse som de tvingas till förhandlingsbordet.

   

                         

                               Gandhi som fick ett imperium på fall.

   Det politiska svek som skett i Göteborg måste bemötas. Under flera år har det levererats artiklar, krönikor, expertutlåtanden, bloggar, insändare och pedagogiska utställningar men utan resultat. Orden har inte räckt till då redogörelser för teknikaliteter helt enkelt har varit ointressant. Försvaret från makthavarnas sida har varit att vi har lagen på vår sida, vi har ett regeringsbeslut på att Västlänken skall byggas. Mark-och Miljödomstolen kan inte ändra på detta faktum, utan de skall bara se till att tunneln får en bra utformning. Detta uttalande ligger fast från maktens sida och detta är vad invånarna kan förvänta sig efter ärendet har slutbehandlats.

    

                                 

     Han som har lagen på sin sida, regeringsbeslutet som inte kan ifrågasättas.

   Civil olydnad är ett sätt att förändra samhället. Det är en handling, ett aktivt sätt att öppet bryta mot en lag eller ett myndighetsbeslut ("civil disobedience"). Statens Offentliga Utredningar, SOU 1999:101. Svenska folkrörelser har använt civil olydnad för att främja demokrati. Ett exempel var när den tidiga arbetarrörelsen fick sin strejkrätt genom att gå ut i strejk trots att det var i strid med gällande svensk lag. Almstriden i Kungsträdgården i Stockholm är nog ett fall som ligger nära den problematik vi har i Göteborg. Almstriden blev en symbolstrid mot vad man såg som städernas förfulning. Denna strid blev även en vändpunkt då man från maktens sida insåg att stadsplanering måste ske i samråd med brukarna. 

     

                            

                                    Det var dessa träd som striden gällde.

   CTH i Göteborg hade efter totalsaneringarna av Landala och Annedal anordnat en utfrågning av SBK,s ledning hur de såg på Göteborgs framtid. Den direkta inledningsfrågan gick till stadsbyggnadsdirektören och den lät så här:" Vad har Du som ledare för planeringen i Göteborg för visioner om stadens utveckling"? Direktören hade inga visioner, han hänvisade till ett beslut i KF. Det hela urartade till en katastrof för SBK  i den fullbesatta lokalen. Resultatet blev sedan ett paradigmskifte, då totalsaneringens epok definitivt var förbi. 

   Ockupationen av Kungstorget var en konkret handling. Då Polisen vägrade att rensa torget, gav man upp från maktens sida.

   Med dessa ord vill jag peka på att handling med största sannolikhet kommer att bli nödvändig för att få makten att förstå. Ord är inte tillräckligt. Men det finns en möjlighet att få klarhet i maktens argument, nämligen regeringsbeslutet. Man måste veta hur det i verkligheten förhåller sig i sak. Därför måste en mindre delegation få i uppgift att ta reda på detta innan den civila olydnaden radikaliseras på allvar. Hur detta i detalj skall göras får man fundera på, men fönsterkrossning eller söndersprängda brevlådor kan vi nog lägga åt sidan. En massiv demonstration med hot om sittstrejker för att stoppa arbetet på tunneln är nog att föredra.

   

                      

    En grupp som utgör rörelsens kärna. Människorna som aldrig ger upp.

   Rörelsens fotsoldater i sina orange västar, som trotsar väder och vind på Gustav Adolfs torg, utgör naturligtvis en tagg i maktens samvete. Tyvärr kommer inte denna grupp vara en tillräckligt stor kraft för att välta etablissemanget över ända. Den måste växa och radikaliseras tills makthavarna inser att de inte är möjligt att sätta halva Göteborgs befolkning i fängelse för olydnad. Det krävs handling-inte ord.


   Klockan är 1145 och det är +3gr.En strålande vårvinterdag.

   God middag

   Pelle

Göteborg och det politiska sveket

   Det är med ilska och sorg i hjärtat man tar del av den brutala maktens megafoner som basunerar ut vad som skall ske med staden. Det är den politiska maktens legoknektar som utövar sitt värv- och de påtager sig också tolkningsrätten av våra lagrum. Staden skall förberedas för uppgrävningen, allt skall underlättas för marodörernas framfart. Mark-och Miljödomstolen blir bara ett rundningsmärke fram till den verkliga byggstarten. Man måste ha en handling med en stämpel på. Det hela sker till ackompanjemang av näringslivets doa-kör som hyllar det odemokratiska och handlingskraftiga tillvägagångssättet. Göteborgsandan når nu sin absoluta kulmen och invånarna förpassas till att enbart vara åskådare av dumhetens projekt, dramat som nu går in i sitt slutskede. Enligt den politiska makten hägrar emellertid en ljus framtid med åratal av välgång och lycka för staden, stagnationen kommer nu äntligen att brytas.

   

                                

   Det är mycket prestige och pengar som står på spel, så inget får lämnas åt slumpen. Man bryr sig inte ens om att vänta på att ärendet har slutbehandlats. Så utan tillstymmelse till skam påbörjar man vissa arbeten, som sedan kan lyftas fram som skäl för att det är en absolut omöjlighet med en tillbakagång. Operation Västlänk måste genomföras till varje pris. Det är bara den där sista rundan som skall klaras av för att man skall erhålla stämpeln som ett bevis på att projektet är demokratiskt förankrat. Allt har då hanterats enligt de riktlinjer som är fastslagna, helt enligt demokratiskt fattade beslut. Detta för med sig att griniga invånare kan hänföras till gruppen rättshaverister eller gruppen otacksamma invånare som inte förstår sitt eget bästa. Så här resonerar den brutala makten där invånarna endast betraktas som valboskap. Begrepp som stadens identitet, medbestämmande och kultur existerar inte.  Kartellen garanterar den politiska segern då någon större politisk motkraft i dag inte går att uppbringa. Man har tänkt på allt. Ett samhälle fungerar om respekten för regler respekteras och tolkas med hänsyn till medborgarnas bästa. Används dessa fundament i snäva egoistiska och dunkla syften så rubbas tilliten, vilket till slut medför kaos. Västlänkskartellens inbyggda delar består av dumhet, arrogans och en cementerad ovilja att lyssna och se förändringar. De bejakar legoknektarnas framfart med lögner och därmed förlorar de också invånarnas tillit. Västlänkskartellen är och förblir inget annat än en sekt med för stor makt.

   

                                

   Vi har själva, i vårt oförstånd och naivitet, valt dessa politiker, nu får vi skörda vad vi har sått. Under åren 1965-97 kunde den brutala, okänsliga makten skönjas i sitt sätt att resonera i motiveringen av de politiska beslut som togs. Denna attityd har under årens lopp förstärkts, vilket beslutet den 28 januari tydligt visade. Detta har sin grund i manipulering som gränsar till begreppet hjärntvätt. Man har haft hjälp av konsulter som betalats med skattepengar och Fräckheten har inte känt några gränser.  Nu används denna kraft för att leda staden ner i fördärvet och detta sker med acklamation i den absoluta förvissningen om att tunneln är den enda sanna vägen för stadens framtid. Det hela är djupt tragiskt, ett ödesdrama utan positivt slut.

      

                                             

                                                 


                                      

   Många har insett att man kämpar förgäves mot dumheten och ondskan. De har tagit konsekvensen av detta och sålt sina fastigheter och flyttat från staden. Att fortsätta att leva i buller och luftföroreningar i många år, med kanske skador på huset, och därmed sänkta fastighetsvärden är inget att sträva efter. Att processa med en kommun är dyrt och verkligheten säger att kommunen vinner nästan alltid.

   Frågan blir till slut, hur skall denna kamp bedrivas mot en motpart som inte håller sig till samhällets spelregler. Ett logiskt svar på detta blir naturligtvis att vi själva måste se över var vi står, hur mycket social olydnad är det värt att satsa på dessa dårar? Dårar och ondska är hårda ord, men vad skall man annars kalla dessa människor som medvetet bedrar oss, denna hänsynslöshetens och arrogansens kartell.


   Klockan är 1530 och det är +2gr. Dimma vid kusten

   God middag

   Pelle

Göteborgs identitetskris

   Vår stad befinner sig i ett tillstånd som skulle kunna karaktäriseras som ett verbalt inbördeskrig med förvirrade människor som aktörer. De vet inte åt vilket håll de skall gå. Människor som hela sitt liv varit trogna sitt parti, ser sig nu tvingade att söka sig andra vägar då det är en omöjlighet att vara kvar i ett parti som förordar en demolering av staden. Göteborgarna förtränger ett ställningstagande i det längsta, men de ser nu att avgörandets stund närmar sig. Hur man som makthavare kan ställa sina invånare inför denna situation är naturligtvis oförklarligt, det är det största misstaget som inträffat på 400 år. Det var nu man istället gemensamt skulle tagit språnget in i framtiden, men så har det inte blivit, fiaskot är i dag ett faktum.

   

                   

                              Dessa frontsoldater som aldrig ger upp.

   När människor känner sig hotade och förbigångna sluter de sig samman i en gemenskap som blir mycket starkt utvecklande på alla områden. Aldrig någonsin har denna motkraft utvecklat så många idéer och tankar. Makthavarna har i sin hybris aldrig förstått  vad sammanhållning innebär i den digitala revolutionens tid. I detta ögonblick utvecklas konstruktiva krafter som är häpnadsväckande i sin genialitet. En pedagogisk utställning har konstruerats av frivilliga arkitekter och planerare som visar att en politisk förolämpning konstruktivt kan resultera i en motreaktion. Som för makthavarna är kontraproduktiv i ordets verkliga bemärkelse, då den avslöjar makthavarna i all sin nakenhet.

    

                       

                    Arkitekten som visade att makthavarna var nakna.    

   Men det finns ett problem. Dessa konstruktiva krafter måste samordnas för att uppnå sin fulla kraft. Dessa krafter måste ha en gemensam nämnare. De måste inordnas under ett begrepp som alla förstår, nämligen stadens identitet.

   En människas identitet formas under hela livet. En identitet skapas kontinuerligt i samspel med sin omgivning. En stad utvecklas på samma sätt och erhåller sin identifikation genom fysiska delar som hus, parker och vattendrag. Stadens identitet är ett självklart uttryck och känsla för att makthavare måste kunna våga och stå för detta begrepp. Det gäller för invånarna att tänka på vad man tycker är viktigt för staden, och sedan inte låta sig förledas av falska idéer. Man bygger genom åren upp stadens identitet som är under ständig utveckling. I dag har Göteborg utvecklat en identitetskris, man vet inte vad som är de verkliga värdena. Detta har skett förut i stadens historia. 

    

                      

        För tillfället kan jag inte finna någon annan ledare än Martin Wannholt.

   Samordningen av samtliga krafter, som sett dagens ljus på grund av Västlänken, måste samordnas under en ledning. Det måste ske en radikal förändring som endast ett nytt politiskt parti kan garantera. De partier som ingår i kartellen för Västlänken är naturligtvis uteslutna. Det måste bildas en förnuftets kartell som värnar om stadens identitet och även har kraft till att rensa staden från korrupta tendenser. Det behövs ett paradigmskifte. Ett namn på ett sådant parti skulle kunna vara Göteborgsdemokraterna. Partiet som värnar om stadens identitet.

   Tankar i väntan på Godot.


   Klockan är 1700 och det är +3gr.

   God kväll

   Pelle

Äldre inlägg