Om

Ingen info ännu.

Presentation

Visar inlägg från december 2015

Tillbaka till bloggens startsida

IS är islam-allting annat är en myt

   Is kan peka på stöd i Koranen för sitt agerande och wahhabitiska ideologi. Det går inte att beslå denna rörelse med rent teologiska religiösa felaktigheter. De heliga texterna ger stöd även för de mest brutala metoder för att kontrollera de områden man erövrat. Det är också rätt att skrämma sina fiender till lydnad. Halshuggning, korsfästning och slavmarknader är här helt enligt Muhammeds metoder. Svenska "kännare" brukar säga att IS är en förvanskning av islam, då islam är en fredens religion,  därmed har IS tolkat läran fel. Det är precis tvärtom och detta vet alla sanna muslimer.

   

                          

   Professor Bernard Haykel vid Princeton University påpekar att om IS motståndare fördömer dessa metoder så innebär det att de går emot vad som står i Koranen och de motsäger vad profeten Muhammed gjorde. Han avfärdar allt tal om att IS inte skulle vara islamistisk. Han säger, detta är inget annat än att frikänna islam från IS-att ge absolution-eftersom denna tydliga koppling utgör en belastning för muslimer i allmänhet år 2015.

   IS bygger ideologiskt på historiebeskrivningen att islams nedgång hänger ihop med avsaknaden av ett kalifat där man lever helt efter islamisk lag. Dagens situation står i kontrast till den period i islams historia då islam var starkare och mäktigare än Västländerna. Som en följd av detta lägger IS teologer stor vikt vid koranen för att motivera sin strategi.

   Denna diskussion om det ansvar som arabisk-muslimska länder har för våldsbenägna  jihardister dyker  upp med jämna mellanrum, men frågan är brännhet. Professorer, journalister och andra påpekar sambanden mellan dessa militanta islamister och de egna ländernas skriande brist på demokrat samt ojämlikhet mellan män och kvinnor samt utbildningsväsendet och frånvaron av civilt samhällsbygge. Det är dessa reformister Sverige  borde stödja, de behöver all hjälp de kan få, men vi blundar. Tror faktiskt att de är rädda för sina liv.

   Sverige väljer fel väg. Man måste först erkänna problemet och därefter diskutera lösningar, och man måste inse att det är nödvändigt med en långsiktig plan. Börja med att bjuda in världens kännare och reformister till en diskussion. Därefter måste vi kortsiktigt lösa vår säkerhetsproblem som inom en snar framtid kommer att bli ytterst påtagliga. Där tvingas vi att bli hårda och bestämda. Under krigstider internerade man säkerhetsrisker vilket kan bli nödvändigt. Att prata dessa jihardister till rätta är dömt att misslyckas, då de kan peka på att de har stöd i Koranen. Utsända från socialtjänsten har ingen möjlighet att hantera detta problem, det uppstår snarare ett löjets skimmer över situationen. Att sprida osanningar leder heller inte till att våra makthavare fattar rätt beslut, vilket är ytterst beklagligt.

   Enligt Richard Haas är "Mellanöstern inte så mycket ett problem att lösa, som ett tillstånd att hantera". Det är också en kamp om islams själ och detta kan bara muslimerna själva reda ut.


   Källa: Magnus Norell med flera.


   Klockan är 0300 och det -1gr

   God natt

   Pelle

Turkiet-en osäker faktor

    I striden om staden Kobane i september och oktober 2014 stod turkiska trupper vid gränsen utan att ingripa. Ett konkret fall som väckte förvåning för deras totala passivitet.

 

                        

                                 Erdogan spelar ett dubbelspel.                 

   Turkiet har alltid stött Muslimska brödraskapet, de har även givit långtgående stöd till salafistiska grupper och IS hade aldrig kunnat nå sin starka militära och politiska position utan att Turkiet tittat åt ett annat håll. Staten är med i Nato och sitter därmed på två stolar. 

   Frivilliga jihadister från Europa och Turkiet har valt denna väg för att ansluta sig till kriget. Erdogan har alltid intagit en ambivalent inställning till islamisterna i Syrien. Han har hävdat att islamism kan kombineras med demokrati och det islamistiska partiet AKP skulle vara beviset.(Regeringsparti 2002). Men Erdogan arbetar medvetet på ett auktoritärt styre vilket tyder på ett skört inre samband. USA har fått ett mycket ljumt stöd från Turkiet för att ingå i "de villigas koalition". IS ekonomiska styrka bygger till stor del av utsmugglad olja till Turkiet. Obama ville inte offentligt kritisera detta, så Putin ilsknade till och bombade en oljekonvoj. Hämnden lät inte vänta på sig, turkiskt stridsflyg sköt ner ett ryskt bombplan. Orsaken lär ha varit att det råkade ta en sväng in över Turkiskt område efter att ha bombat IS:s ställningar.

   Jeddadeklarationen från den 11 september där flera arabländer där gav sitt stöd till anti-IS-koalitionen var Turkiet inte med. Det dröjde väldigt länge innan Turkiet gav USA sin tillåtelse att använda basen i Incirlik för attackerna mot IS i Syrien. Det florerar vissa teorier om att engagemanget mot IS är enbart ett svepskäl för ett nytt västligt "korståg" mot Turkiet och Mellanöstern. Det finns en ideologisk linje som innebär att Turkiet bör distansera sig från USA, Europa och väst. Dessa tecken har journalisten William Blum pekat på under ett par års tid. Vad Erdogan verkligen vill vet vi inte, men snart kommer han nog att få bekänna färg. Det vi ser är vad som händer när ideologi och praktik kolliderar när det gäller politisk islam med dessa våldsbenägna avarter som IS och Jabhat al-Nusra.Turkiets förhållande till Nato och USA är således synnerligen ansträngt. (Väntar med spänt intresse på vad William Blum har att säga när han kommer med sin decemberrapport). Läget i Mellanöstern kan förändras som påverkar maktförhållandena. Läget kan förskjutas till förmån för Putin, han spelar ett schackspel och han förlorar sällan.

   Turkiets roll i koalitionen förstår vi alla blir ett problem istället för en hjälp. Drabbar USA och Sovjet samman kan det bli förfärliga konsekvenser men detta kan vi nog lägga åt sidan för båda sidor är klokare än så, det är utrikesministrarna som styr. Det vi ser är ett spel om inflytande i Mellanöstern där Putin i denna stund har fördel.

   Det hela är otroligt komplicerat men jag följer det hela varje morgon där mina källor främst är William Blum och denna gång Magnus Norell, som helt klart är kunnigast i Sverige.


   Klockan är 1130 och det är +2gr.

   God morgon

   Pelle

Kriget som de allierade aldrig kan vinna

   IS är den i särklass grymmaste aktören i Mellanöstern någonsin. Man vandrar i Muhammeds fotspår och sprider skräck och fasa. Det är också den rikaste terrororganisationen som agerar i den digitala revolutionens tidsålder. IS sätter skräck i Europa genom brutala terrordåd och ingen vet när de kommer att slå till. Ensamvargar agerar självständigt, helt under radarn, och blir därför säkerhetstjänsternas skräck. Västliga länder är nu helt eniga, IS måste utrotas.



                         

                                         Lilla Israel syns inte.

  

   Obama har vid en presskonferens sagt att det finns ingen strategi för att besegra IS samtidigt som han har betonat "no boots on the ground". Man vet inte heller vad man skall göra med de befriade områdena när IS väl besegrats (om och när detta kan ske). Detta är Västs mest framträdande underlåtenhetssynd under hela tiden som kriget i Syrien pågått. Så frågan återstår vem är det som till slut skall sköta markkrigföringen? Vem tjänar på detta krig och vem förlorar? Krigen i Vietnam och Irak framträder som mardrömmar i amerikanarnas sinnen, aldrig mer något liknande.

   Man bombar från luften och civila liv går till spillo utan någon förbättring kan skönjas på sikt. Bilden av USA och dess allierade är här avgörande. IS pekar på amerikansk feghet och ovilja att ta strid man mot man. Det viktiga för IS är att kunna peka på att så här sköter väst kriget mot islam. Nu har detta inträffat att IS snarare har stärkt sin position då det hela handlar om att civila liv går till spillo utan att något händer. Som i alla bombkrig gräver IS ner sig i marken och kliver upp när bombplanen har tömt sin last. Detta är inget nytt. Amerikanarna bombade Vietnam sönder och samman, de förgiftade skogen och ändå så förlorade de kriget, för soldaterna begrep inte varför de var där. Ändå måste USA och dess allierade göra något, men "no boots on the ground" ligger fast. Detta uttalande var ödesdigert och noterades tacksamt av IS:s taktiker.

   USA pumpade in över 20 miljarder dollar för att bygga upp och träna den irakiska armén. Första gången den prövades i strid var vid Mosul. De vek sig och flydde som officiellt betecknades som ordnad reträtt. Men de slängde sina vapen och sprang så fort de kunde. Detta betydde otroligt mycket för att stärka IS:s självförtroende. Man kan således inte hoppas på att någon muslimsk armé skall sköta jobbet på marken, som är absolut nödvändigt. Fler och fler deserterar och går över till segraren. Att befinna sig på rätt sida betyder väldigt mycket i Mellanöstern, man imponeras av den råa styrkan.

   Det är fullkomligt förståeligt att USA och västländerna drar sig för att lova för mycket engagemang i konflikter som kommer att bli långvariga och blodiga. Irakkrigets skugga vilar naturligtvis över regionen. Det får heller inte se ut som ett krig mot islam. Debatten i USA handlar också mycket om att kriget inte får bli ett ställningstagande i en intern konflikt. Denna sunni-shia-konflikt ligger därför som en grundplåt i bildandet av anti-IS-koalitionen. Arabländerna drar åt olika håll och har olika fokus. Det hela är i stort sätt ett sekteristiskt krig, sunni vs shia. Det är en historisk process som handlar om vilken sorts islam som ska dominera och denna motsättning har existerat i 1400 år. Den gemensamma  nämnaren är fiendskapen mot väst och Israel och denna känsla förstärks med varje bomblast som släpps över området.

     

                                           

   Abu Muhammed al-Aduani har hotat amerikaner och européer med att de kommer att få betala ett högt pris för sina bombattacker mot IS. Han säger: Ni kan inte räkna med att vara trygga någonstans. Alla rättrogna muslimer anmodar han att slå tillbaka mot de västländer som deltar i flygräderna.

     

                                        

   Sverige kommer också att deltaga på något vis och blir av denna anledning ett legitimt mål för "ensamvargarna". Vi befinner oss i ett annorlunda tredje världskrig vilket vi sannolikt kommer att få erfara inom en framtid. Den Trojanska hästen inom landet är väldigt stor.


   Källor: I huvudsak Magnus Norell och William Blum


   Klockan är 1000 och det är ca 0gr. Det blir kallare.

   God morgon

   Pelle

En högst reell konflikt

   Det råder ett tillstånd i Sverige där politiska och mediala företrädare inte talar klarspråk. Det rådande synsättet är att förneka sambandet mellan islam och dess radikala delar. Vi befinner oss på ett lutande plan där varje yttrande, oavsett det är rätt eller fel, leder till stigmatisering och främlingsfientlighet. Att säga som det verkligen är har inte många anhängare. De som tillåts yttra sig är "rätt sorts" islamiska företrädare, tex det officiellt organiserade islam som erhåller statsbidrag av olika slag.

   Denna kultur av censur kanske bottnar i övertygelsen om att inte "utmana" religiösa känslor. Det kan också bottna i en rädsla då raden av angripna konstnärer, journalister och filmare med tiden har blivit ganska lång. Det har även framförts tankar på att begränsa yttrandefriheten för att inte stöta sig med andra kulturer. Detta diskuterades även i regeringen innan andra världskriget för att inte stöta sig med det tyska riket. Rädslan var stor att orden skulle uppfattas som kränkande.

   Väst befinner sig i en moralisk härdsmälta som medför att vi har ytterligt svårt att försvara oss mot en högst reell fiende. Dessa unga män, resande tur och retur Mellanöstern impregnerade av islamisternas budskap. Göteborg är här särskilt utsatt. I dessa dagar prövas rättsfall vars utfall ännu inte fått sin slutliga prövning.

   Islamisterna har erhållit politiskt och ekonomiskt stöd vilket i högsta grad har försvårat reformisternas möjlighet att träda fram på scenen. Man har samtidigt underlättat för politisk islam att inta viktiga inflytelserika positioner i samhället. Vi ser dessa personer ständigt på media uttalande att allt bottnar i islamofobi som leder till främlingsfientlighet.

   Det är ställt utom allt rimligt tvivel att det är en högst reell konflikt som pågår över stora delar av världen. Politisk islam håller på att inta sin plats i Europa. Bristen på klarsyn, eller en taktisk betingad rädsla har resulterat i att våra makthavare vägrar att tala om dessa frågor på ett öppet sätt med landets invånare. Följden blir en ökad polarisering vilket innebär att landet klyvs i två delar. Det är av denna anledning jag nu sitter och skriver dessa rader.

   Stödet för islamism och radikal islamism har varit utbrett i Europa sedan en lång tid tillbaka, långt innan IS äntrade scenen. Det har således funnits gott om tid till att förbereda sig på. En undersökning som gjordes av BBC efter Paris-attacken, visade att 45 procent av muslimerna stöttade predikanter som argumenterade för våld mot väst. Detta är en tydlig signal vad vi har att förvänta oss här i Sverige.

   Salem Mansour (professor vid University of Western Ontario i kanada) skriver: "Islam is the last of the great World religions that has remained resistent to modernist reform".

   Vilka möjligheter har vi att bemöta detta hot som vill bereda sig plats här i Sverige? Vilka möjligheter har Väst att vinna ett krig i Mellanöstern mot IS? Vad kan vi förvänta oss? Kan man vinna ett krig mot en ideologi?

   Richard Haas skrev:" Mellanöstern är inte så mycket ett problem att lösa, som ett tillstånd att hantera".

   Detta uttalande bör vi nog begrunda.


   Klockan är 1150 och det är +6gr.

   God middag

   Pelle

Mellanöstern-en region i sönderfall

   Rickard Haas (council on Foreign Relations) skrev i juli 2014 en artikel med rubriken "The New Thirty Years´War ". Han pekade på alla de likheter mellan dagens Mellanöstern och tillståndet i Europa strax före det trettioåriga krigets utbrott 1618. Mellanöstern, en region söndersliten av religiösa strider och med olika religiösa traditioner. Krig mellan reformister och militanta grupper som med våld försöker omforma länder. Konflikter mellan stater, och inbördeskrig där striderna sköts genom ombud. Det hela är en region i kaos.

  

                    

                                  Det trettioåriga kriget 1618-1648.



                         

                                         Mellanöstern 2015-   

 
Regionen domineras av svaga stater som inte har kontroll över sina gränser eller sina medborgare. Landgränserna har på vissa sektorer upphört att existera. Väpnade grupper rör sig obehindrat och verkar oberoende av regeringarnas insatser. Dessa händelser underlättas av att staten på många håll upphört att fungera. Det är här milisgrupper av varierande karaktär fyller upp de tomrum som bildats. I dag kontrollera Assad-regimen endast 20-30 procent av territoriet (mycket osäkra siffror)

     Till detta skall vi lägga att nationella identiteter överlappas av etniska, religiösa, sekteristiska och stamidentiteter som slår ut redan svaga samhällen. Detta fenomen förstärks av en nästan obefintlig medelklass och med enorma klassklyftor. Nästan samtliga Mellanöstern-kännare är övertygade om att det måste bli sämre innan det kan bli bättre. Kriget befinner sig i ett inledningsskede.

    

                 

                                      Alaa Al Aswany 

       Revolutionerna 2011 visade hur svaga och instabila länderna faktiskt var. Förhoppningarna om demokrati fanns nog bara i det naiva Sverige. Människorna i Mellanöstern insåg svårigheterna, och övergången till demokrati kom också snabbt bort i hanteringen. Att förändra långvariga auktoritära regimer har sina problem. Alaa Al Aswany (egyptisk författare) påpekade att hos islamisterna finns  ingen önskan om demokrat, "sann" islam går inte att förena med demokrati då islam har källan till lagstiftning. Således den "arabiska våren" medförde att svaga stater blev ännu svagare och blev mer utsatt för hot från islamistiska rörelser. Det är nu IS såg sin chans och började ta plats på allvar i Mellanöstern.

   

                    

                       IS, den mest brutale aktören i Mellanöstern.

   IS lyckades på kort tid kliva fram som den störste aktören i det politiska kaos som påverkade varenda stat i Mellanöstern och Nordafrika. Med islamismen som ideologi och politisk faktor, var IS den starkaste och mest brutale aktören. Väst reagerade yrvaket på dessa militanta former av islamism. De förstod helt enkelt inte händelserna, och det råder fortfarande en intellektuell förträngning i Västvärlden, där Sverige intar en av tätpositionerna. Det är betecknande att länderna i regionen insåg betydligt tidigare vad islamismen var för hot. IS:s program handlar inte om att erövra land utan att göra sin närvaro påtaglig i berörda länder. IS har en fem-årsplan, en karta som redovisar ett område identiskt med det muslimska väldet när det en gång var som störst. Detta är ett hot även mot Sverige, som jag betvivlar att våra politiker är fullt införstådda med. De är livrädda att bli betraktade som islamofober och innehar en total beröringsskräck.

   Islam har aldrig frigjort sig från kopplingen politik och religion (vilket kristendomen och judendomen har gjort). Islamister har därför haft lätt att lyfta fram att de följer religiösa regler och att de följer Koranen. Islamister och IS har därför också haft det lätt att få gehör för sina brutala och våldsamma aktioner. Detta är ett faktum som politiska ledare i Väst har förträngt. George Bush sade att islam "var en fredens religion". President Obama framhöll att IS inte var "islamisk". Att politiker måste ljuga det vet vi och detta var nog sådana tillfällen. Framför allt ändrar detta inte det faktum att islamister bejakar våld som ett legitimt sätt att bedriva jihad.

   

                        

                                          Anjem Choudaary                    

  
Den brittiske islamisten Anjem Choudaary säger: "There is a Place for jihad in islam, There is a place for violence in Islam". Begrunda dessa uttalande från en av de större islamisterna i UK. Islam har alltid rätt, alla andra är otrogna.

   För Sveriges del får vi vara beredda på att kriget i Mellanöstern bara befinner sig i ett inledningsskede, det kommer att vara i många år. Vi tvingas nog att inta en mer realistisk syn på de problem som är förknippade med islam, om det inte redan är försent. Denna rädsla, denna beröringsskräck som råder leder till att vi fattar fel beslut. Vi måste lyssna på de som behärskar islams historia. Att islam är en brutal religion är ställt utom allt rimligt tvivel, allt annat som framhålles är en myt.


   Källor: Magnus Norell, William Blum, Richard Haas, Alaa Al Aswany, Anjem      Choudaary och New York Times.

   Ovanstående källor betraktas som seriösa.


   Klockan är 0430 och det är +7gr

   God natt eller god morgon

   Pelle

Äldre inlägg

Nyare inlägg