Om

Ingen info ännu.

Presentation

Visar inlägg från december 2015

Tillbaka till bloggens startsida

All offentlig makt utgår från folket

   Vad gör vi med de människor som tror sig vara allsmäktiga? Skall man tvinga dem att behöva medge något som de till fullo inte har förstått? Kan man kräva en gottgörelse för de som drabbats, när de ansvariga egentligen inte har varit medvetna om sina handlingar? Rättvisa vad är det? En handling som läggs i en vågskål tillsammans med en annan handling? Vem skall avgöra vad som är rätt? Vi har ett ansvar i relationer människor  emellan för de oavsiktliga konsekvenser av sånt vi gör, detta är något övergripande som man måste förstå om inte världen skall falla sönder.

   "Min är hämnden och vedergällningen, sparad till den tid då deras fot skall vackla. Ty nära är deras ofärds dag, och vad dem väntar kommer med hast" (5 Mosebok 32;35)

   Ovan några reflexioner inför KF och ett beslut beträffande Västlänken. Då samtliga ledamöter nu har tillgång till allt material så måste man utgå ifrån att de är ansvariga för sina handlingar. Så vad gör vi, folket som drabbas av detta beslut, ett beslut med konsekvenser för något som brukarna tar avstånd ifrån?

   Vår Herre är i detta fall Mark-och Miljödomstolen så vi kan inte göra något annat än att avvakta detta beslut om vad som i sak är rätt eller fel. Kommer de att godkänna denna tunnel så är striden över, oavsett vad brukarna anser. Vi spelar våra roller här på jorden och detta måste respekteras. Men det oförlåtliga som återstår, vad gör vi med det? Detta svek som kräver ett svar, sveket mot folket?

                         All offentlig makt utgår från folket.

   Kan vi förlåta dem som tagit en miljard av våra skattepengar och som uppenbart svikit sina löften som förtroendevalda? Mark-och Miljödomstolen ser till juridiska paragrafer, de lägger sig inte i våra känslor för staden. Att inte förvissa sig om att brukarna är med i planeringen är ett brott. Det skulle behövas en ny lag då de ansvariga tydligen inte insett stadsplaneringens realiteter. Det började med trängselskatten där 57 procent sa nej, där fick vi det första sveket.

   Tankarna går till Nelson Mandela för han behärskade sin aggressivitet vilket medförde att hans politiska linje blev stark. De "vita" var förvånade för de hade väntat sig en gruvlig hämnd. Men han ville inte ha någon rättegång mot "krigsförbrytare" utan han valde en sanningskommission för att alla skulle få en trovärdig bild av det som hänt. Med andra ord, om det blir ett nej till Västlänken måste vi ändå ha en genomgång, en "sanningskommission", om hur det kunde bli på detta vis. Polariseringen som delat Göteborg i två läger måste överbryggas för att vi skall kunna gå vidare. Vi måste förstå varför, man kan bara inte fortsätta som om ingenting har hänt.

   Skulle det bli ett ja till Västlänken från Mark-och Miljödomstolen så fortsätter kampen med större kraft, och med inriktning på valet 2018. Tonen i argumenteringen kommer sannolikt att bli hård. Göteborgs öde kommer att avgöras i valet 2018.


   Klockan är 1030 och det är +1gr

   God morgon

   Pelle

Bröd och skådespel

   Roms herrar kunde hålla sina undersåtar på gott humör genom att förse dem med mat och nöjen, spannmålsutdelningar och gladiatorspel. För om befolkningen blidkades kunde makthavarna göra som de ville, tex låta sig korrumperas eller föra krig för den egna vinningens skull. Tvåtusen år senare pågår samma skådespel där politikerna i princip använder samma taktik.

  

                                                              

   Satirikern Juvenalis (ca 100 e.Kr.) riktade kritiken mot de romerska undersåtarna själva. Han skrev: Romarna var ett bra folk som inte gick att muta och som fullgjorde sina plikter, men nu intresserar de sig bara för två saker, bröd och skådespel.

   Taktiken att ta initiativ till framförande av "skådespel" för folkets höga nöjes skull växte fram  under 100-talet f.Kr. Rom hade utvecklats till en jättestad med fattiga medborgare och de rika senatorerna tävlade om att vinna folkets gunst när det var ämbetsval.

   I dag pågår samma skådespel men formerna och tekniken har förändrats, allt är mera invecklat och sofistikerat. Dagens senatorer har bytt ut slagskämparna på gladiatorarenan mot konsulter och kommunikatörer. Det är också viktigt att ha de bästa konsulterna, men de är dyra. Det är viktigt att ha de mest drivna kommunikatörerna som är insatta i hur undersåtarna tänker och reagerar, men de är också mycket dyra. Men allt får naturligtvis folket betala för allt är ju till för deras eget bästa.

   Men så plötsligt mullrar det i de djupa leden. Med tiden har det gått upp för undersåtarna att allt är en chimär. Senatorernas gladiatorer klarar sig inte så bra på arenan, de har visat sig vara slöa, övergödda och de har tagit allt för givet. Kommunikatörernas knep att förföra undersåtarna går heller inte hem då knepen är enkla och föråldrade. Med andra ord, det ser inte så bra ut för dagens senatorer i rikets andra stad. Vi ser också att undersåtarnas egna kämpar klarar sig bättre på arenan, de är mer tränade i sitt hantverk. Senatorerna förstår att om det skulle komma till en öppen drabbning på arenan skulle det bli en förlust. Av denna anledning drar man sig tillbaka innanför murarna.


  Undersåtarna har med tiden blivit förslöade och veka. De litar på att andra skall lösa problemen och när allt kommer omkring så har vi det bra. Intresset inriktas istället på vem som skall vinna melodifestivalen eller vilket lag som skall bli svensk mästare i ishockey. Nu har vi ju även julen att se fram emot, vem skall vi bjuda och skall vi verkligen ha skinka?

   Blodiga gladiatorspel har ersatts av Tv-mediet. Vi sjunker ner i soffan och förfäras av de bilder som lyfts fram från Mellanöstern. Vi förfäras av skjutandet på gatorna som kryper allt närmare. Att dagens senatorer i Göteborg vill bygga en tunnel har plötsligt blivit ett mindre problem. Att sextio miljarder kronor skall användas till något vi inte vill ha får vi kanske stå ut med. Den 28 januari skall klubban falla och därmed behöver vi inte bry oss längre om detta, skönt. Men det där med en ny arena kanske inte är så dumt.

   Att upprätthålla en kamp under flera år frestar på. Undersåtarna har sina egna problem och bekymmer. Makthavarna har sina jobb, de har all tid i världen. De har råd att köpa konsulter som tätar till de sprickor som eventuellt uppstår. De har makten, de har byråkratin och partipiskorna viner över partimedlemmarnas ryggar. Alla måste hålla sig strikt till den angivna planen, annars ramlar riket i tusen bitar.

   "Der Führer denkt für uns".

   Men även makthavarna har blivit försoffade, de börjar tro att allt kommer att gå deras väg, oavsett bröd och skådespel. Att undersåtarna skulle tåga gatan fram och rycka ut senatorerna från Börsens värme, slänga ut dem i kylan på Gustav Adolfs torg och utsätta dem för spott och spe. Nä, sånt gör man verkligen inte i dag. Men det kommer ett val 2018 och sedan  kan vår tids senatorer gå till arbetsförmedlingen. Det gäller bara för undersåtarna att komma ihåg vilken lapp man skall lägga i lådan.

   Utvecklingen har antagit mer civiliserade former, men så har det också gått ca 2000 år sedan undersåtarna bjöds på bröd och skådespel.


   Klockan är 0700 och det är +7gr.

   God morgon

   Pelle


   Komplettering 2017-12-15.

   Vi kommer att få en ny Arena då samtliga parter är överens, vi har kunnandet och vi har kraften att driva detta projekt framåt.


  

USA-"Alla konspirationsteoriers vagga"

   Internet svämmar över av hemsidor som sprider teorier om hemliga fiender och djävulska mörkläggningar, de flesta är amerikanska. Men det förekommer  också i Mellanöstern, men USA tar nog priset, så varför har det blivit på detta viset? Kanske beror det på att rädslan för konspirationer är ett arv från när landet var en brittisk koloni?

   De amerikanska konspirationsteorierna hänger ofta ihop med berömda personer eller med spektakulära händelser. Mordet på Kennedy har hängt med länge men har nu fått lämna plats för terroristattacken den 11 september 2001.




                               

   Arabiska medierapporter slog fast att det var Israel och dess säkerhetstjänst Mossad som hade orsakat katastrofen. Men denna teori kunde man snart av starka skäl lägga åt sidan. Men teorin att det var den amerikanska statsledningen som låg bakom har visat sig vara riktigt seglivad. Detta påstående har varierats gång på gång på olika sajter. Det var ett "insiderjobb" som utförts av "skurkar" inom den federala regeringen, och syftet var inget annat än att stärka USA:s världsherravälde. I dag har många av dessa teorier seglat ut i cyberrymden. Men en teori tror jag lever kvar, den kallar sig för "Scholars for 9/11 Truth". Nu börjar man undra, för där hittar vi journalister, fysikprofessorer och ett flertal med akademiska titlar. Vi återfinner också teologen David Ray Griffin. Han påstår att regeringen måste ha varit inblandad i attackerna eller åtminstone tillåtit terroristerna att genomföra dem.

   Är detta en säker källa, nej absolut inte. Men hur kommer det sig att högt utbildade människor ställer sig bakom dessa idéer?

   Lawrence Wright, journalist på tidskriften "New Yorker" ägnade fem år att gå igenom alla handlingar i ämnet och gav ut skriften "Al-Qaeda and the road to 9/11". Han väver ihop en historia som är lika spännande som skrämmande (Har ej läst den).

   Händelserna den 9/11 uppfyller verkligen kraven på en verklig konspirationsteori. Hur kan man förklara att välutbildade akademiker kan förtränga de fakta som vi i dag känner till?

   Opinionsundersökningar visar att amerikanare, oavsett bakgrund och samhällsställning, i allt mindre grad litar på de som styr. Om man tror på att den egna regeringen tog kål på Kennedy, Martin Luther King och dessutom mördade 168 människor i Oklahoma  City 1995, varför skulle man då inte tro att samma regering kunde ligga bakom septemberattackerna? Visst har CIA gjort sig skyldiga till mord och elände världen över, allt för att bevaka statens intresse. Här har vi journalisten William Blum som med stor energi bevakar detta ämne och sammanställt sakliga fakta.

   Men i USA tjänar man också mycket pengar på en "good story". Det kan således helt enkelt var en krass kommersiell utgångspunkt för att lansera en teori. Så fina akademiska titlar behöver inte betyda något i detta sammanhanget. Framstående författare, politiker och intellektuella har gjort totala missbedömningar om massmördare som Mao och Pol Pot. En del brukar erkänna att de har haft fel, men andra fortsätter obesvärat trots all samstämmig historisk forskning.

   Svenska politiker på vänsterkanten ville inte kännas vid massmorden i Kambodja. Utbildade människor dömde Quick som massmördare, man litade blint på expertis. I dag är han friad i samtliga fall, en nationell rättsskandal.

   Man kan inte ange "pissrännan" på nätet som källa. Även om vissa sakuppgifter kan vara rätt, så har "avpixlat" m.fl. fått ett sådant rykte att det är helt enkelt omöjligt att lyfta fram uppgifter därifrån. Uppgifterna brukar emellertid dyka upp i Svenska Dagbladet, kanske något friserade, efter ett par dagar.

   Alla som har något att säga vill skriva ner sina tankar och idéer, så sannolikheten att det smyger in ett och annat sakfel kan man inte komma ifrån. Trovärdigheten minskar också, då en del krigsreportrar köper sitt material från andra reportrar som har varit ute i krigszonen, själva kommer de kanske inte längre än baren på Sheraton i Beirut. Smaskiga nyheter säljer lösnummer och det hela blir en balansgång för redaktionen. Risken att bli stämd finns där alltid och processen kan bli mycket dyr.


   Klockan är 1000 och det är +11gr.OBS! över tio grader är sommartemperatur.

   God morgon

   Pelle

Det ödesdigra beslutet

   En handfull människor har under lång tid drivit ett projekt som går under benämningen Västlänken. Dessa människor, i maktpyramidens topp, är övertygade om att de har skådat sanningen för staden Göteborg. Det är farligt med sådana människor, för de sluter sig samman inom ett skal, för ingenting kan, eller får rubba deras tro och cirklar. De har på ett skickligt sätt utnyttjat byråkratins alla möjligheter för att baxa denna plan till fastställelse. Nu återstår endast att ge detta projekt status av ett odiskutabelt demokratisk projekt, fattat i sann folklig anda. Detta skall ske i januari 2016. De som efter detta beslut kverulerar kan sedan lätt avföras som rättshaverister, odemokratiska människor, eller obildade, okunniga personer som inte accepterar gällande demokratiska spelregler. De flesta närvarande ledamöter saknar sannolikt kunskaper, men de litar fullt och fast på sina partiledare och de trycker därmed på ja-knappen.

   I en kommunistisk styrd stat kan man inte obstruera då det är folket som har makten. Man kan nämligen inte revoltera mot sig själv. Vi lever i en demokrati, men detta har man på ett finurligt sätt klarat sig undan genom att bilda en kartell. Därmed blir demokratin bara en pseudo-handling. Demokratin existerar endast på papperet och liknelsen med Putins värld kommer därför närmare.

   Det som avgör om en handling skall resultera i en katastrof eller seger kan många gånger vara hårfin. Ödet kan spela in och vrida allt till en förlust, exemplen på detta är många i vår historia. Det är annorlunda i fallet med Västlänken, för här ser vi alla de svaga punkterna redan innan grävmaskinerna startat sitt arbete. Skälet till detta är ett engagemang från intresserade invånare, och kunnig expertis som bryr sig. Detta arbete läggs i och med beslutet i januari åt sidan, det är endast voterings-rösterna som räknas. Ibland kan beslut resultera i katastrofer för att ansvariga måste inse realiteter. Hitler mötte sitt öde vid Stalingrad för han hade marginaliserat den Sibiriska kylan.

   Med detta beslut i januari delas invånarna i två grupper, de som tror på Västlänkskartellen och de som inte tror. Polariseringen blir ett odiskutabelt faktum. Detta är djupt tragiskt och därför anser jag att beslutet är ödesdigert för Göteborg och dess framtid.

   Detta dilemma har tidigare hänt i Göteborg. Stadsplanen för Kungstorgsgaraget klöv byggnadsnämnden i två delar. Den fastställdes men verkligheten förhindrade ett genomförande. Sprickan som uppstod tog många år att överbrygga. I dag finns det inte någon som beklagar att det blev på detta vis. Utvecklingen går fort, nu är det andra parametrar som prioriteras.

   Nu är det som mörkats och man letar efter ljusglimtar i tillvaron. Men det blir ljusare det vet vi, och överlevnadskraften är stor hos människan, så hoppet om en förändring finns där alltid. Kanske en ny arena kan få vågen att tippa över till fördel för ett annat trafikalternativ. En arena beläggen vid evenemangsstråket med anknytning till ett trafiknav i Gårda. Centralt belägen men ändå med kontakt med hela Västsverige. Det vore något att se fram emot. Ett förslag som är ekonomiskt genomförbart och som inte belastar oss skattebetalare.

   Har kontaktat samtliga ledamöter i KF med undantag av de som tillhör SD och VV. Det är naivt att tro på någon radikal förändring, men vad finns det för alternativ? Att bara sitta och vänta ligger inte för mig. Detta är den sista kryssen efter en lång havskappsegling in mot mål och allt kan hända, vinden kanske vänder?


   Klockan är 1500 och det är +9gr.

   God middag

   Pelle

Islam och vår yttrandefrihet

   De islamiska ländernas samarbetsgrupp, OIC, drev år 1999 kravet på att kriminalisera all form av kritik mot religion och dess profeter. Ett initiativ som i grund och botten syftade till att fastslå att den Gudomliga lagen, sharia, befinner sig över all nationell lagstiftning. Detta var ett genomtänkt sätt att omöjliggöra all diskussion och debatt som rörde islam. Detta skulle gälla i samtliga muslimska länder, liksom för länder i Väst.

  

                           

   Detta har satt sina spår. Detta leder till att tryckfriheten i Sverige är i farozonen. Den rädsla vi kan spåra hos våra redaktioner och politiker börjar få sin förklaring. Våra politiker tror nämligen på att undfallenhet fungerar. Deras slapphet och flathet bottnar i en tro som innebär, att om vi bara är tysta så upphör allt våld automatiskt. Helt logiskt blir det också då fel att konfrontera våldsverkare, så våldtäktsstatistik mm marginaliseras. Sverige lägger sig inför hotet. Nu framträder den islamistiske chefsideologens ord i klart ljus när han i egyptisk TV framhöll att Sverige är det lättaste landet att islamisera, för vi gör allt för att underlätta, vi till och med plockar ner våra kristna symboler i kyrkorna för att inte störa. Vi är enormt fega, det behövs inte mycket för att skrämma vettet ur svensken, vi lägger oss platt på marken.

   Röster hörs allt tätare att inskränka yttrandefriheten, till och med att begränsa sociala medier som tex Facebook mm.( Ett fall har redan inträffat). Att införa en särlagstiftning har också lyfts fram. Problemet som vi står inför är, att när Väst möter en politisk islam som är säker på sin sak, så blir konflikten ett faktum. I Sverige har även våra universitet talat om inskränkningar i yttrandefriheten. Detta är häpnadsväckande, då de om någonsin skulle stå fast vid dessa värden.

   Efter Paris-attentatet sa Saudiarabiens mest kände predikant- imam Issa Assisi att, "svärdet är starkare än boken" och att detta är "det enda språk de förstår". Väst började genast förstå att hotet var seriöst menat.

   De islamiska attentat som hänt de senaste åren har också i många fall varit riktade angrepp på yttrande-och åsiktsfrihet, nämligen de demokratiska värden som Europa har byggt upp under många år. Dessa grundvärden existerar inte hos islamismen. Där tillåts inte kritik, satir eller humor. Där finns absolut inge tolerans mot oliktänkande. Nazismen tålde heller inte humor eller satir så vissa filmer förbjöds på våra biografer. Sverige vandrar i dag samma väg.

   Men om dessa friheter inte försvaras, och attacker inte krossas, kommer dessa att förvärras. Rushdie-affären gav islamismen den inkörsport genom vilken islam kunde etablera sig i Sverige och denna process hade inte varit möjlig utan ett indirekt stöd från den politiska vänstern. De politiska beslut som tagits har oftast varit präglade av undfallenhet.

   Det behövs inte mycket för att i dag bli kallad för islamofob eller rasist, för det är ett utmärkt sätt att tysta ner och omöjliggöra en seriös debatt. I det officiella Sverige talas det om "våldsbejakande extremism", nästan aldrig om militant islamism. Man talar mer om högerextremt våld som det största hotet i Sverige. Chefen för "Al Jazeera English" gick ut med ett internt meddelande och varnade journalisterna att överhuvudtaget använda termerna terrorist, militant, islamist och jihad. Här i Sverige ansåg man att termen islamism borde tas bort. Ett krampaktiga försök att leva upp till undfallenhetens filosofi och att därmed förhindra att tala om ett aktuellt fenomen. Det är lätt att bli anklagad för hets mot folkgrupp.

   Allt detta gör det värre för reformister av islam att göra sig hörda, de som med livet som insats vill uppgradera Koranen. Att islamofobi är ett effektivt vapen i händerna på islamister och deras allierade har vi redan kunnat konstatera. Likaså att det är ett effektivt sätt att stigmatisera sina politiska motståndare. 

   Jag ser en parallell med Sveriges syn på nazismen och den debatt som fördes innan andra världskriget. Det var många i Sverige som ville tysta pressen när Torgny Segerstedt skrev om skränfocken Hitler. Hitler stampade med foten, fick raseriutbrott och regeringen darrade. Den gjorde allt för att tysta ner kritiken mot tredje riket. I dag darrar vår regering för islam och dess hot, och man fundera på att minska vår tryckfrihet, då man tror på att undfallenhet skall löna sig. Men undfallenhet lönar sig aldrig, och absolut inte mot arabländer. Churchill är nog det bästa exemplet på hur man skall tackla ondska. Visar man undfallenhet så flyttar ondskan bara fram sina positioner med större snabbhet och kraft. Det är genuin ondska vi har att göra med, signalerna är många och tydliga, det är helt enkelt nazism i en ny tappning.


   Källa. I huvudsak Magnus Norell


   Klockan är 0350 och det är -1gr

   God natt eller god morgon

   Pelle

Äldre inlägg