Om

Ingen info ännu.

Presentation

Visar inlägg från november 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Varför mördades Olof Palme?

   Det är snart 30 år sedan mordet ägde rum på Sveavägen. De utredningar som gjorts har en gemensam nämnare nämligen att motivet till dådet har man bara nuddat vid. Holmér var inte intresserad av detta trots att han mycket tidigt fick vetskap och tips. Man ville ha det till en ensam galnings verk, helt enkelt för det var enklast så. Skälet till detta framgår klart och tydligt i dag.

   

                            

   Det fanns en djup avsky mot Olof Palme inom näringslivet och andra kretsar. Det fanns flera motiv till detta. Främst var det kanske hans sätt att debattera. Han kallade SAF för "hotet och illviljans kolportörer" Ordet "kolportör" är nedsättande och illvilja antyder något medvetet hos motståndaren som verkligen kunde ifrågasättas.

   Ett annat motiv var hans utrikespolitiska uttalanden och kontakter. Hans intima kontakter med Fidel Castro och Kuba, dessutom sandinisterna i Nicaragua som USA ansåg vara ett klart hot söderifrån. Båda dessa regimer befann sig på direkt kollisionskurs med USA, men Palme spetsade till sina formuleringar och drog sig inte för att sprida illvilja. USA var även en betydelsefull marknad och symbolen för en växande kapitalism så näringslivet knorrade. Hans polemiska debattstil sved i skinnet i utrikesfrågorna och till detta skall vi lägga kampanjen mot apartheid och vårt ekonomiska bistånd till ANC i Sydafrika.

   Men det värsta var nog hans ifrågasättande av de privata aktörerna i svenskt näringsliv. Det handlade om löntagarfonderna. Makten skulle förskjutas från kapitalägarna till löntagarna. Detta var en långsam socialisering med ett förödande resultat för strukturen inom näringslivet. Stormakterna var också väl medveten om Palmes dubbelspel beträffande vapenexporten via DDR så han talade med kluven tunga.

   Man avskydde honom som person. Han hade med sin bakgrund i högre samhällsklasser sviket den miljö han kom ifrån, men han var intelligent och så där lagom elak. Så enligt uppgift lär det ha serverats väldigt mycket champagne på Operabaren dagen efter mordet.

   Det finns alltid läckor, människor som inte förmår att hålla på hemligheter. Det har varit så även i detta fall. Det gäller bara att sortera och bedöma trovärdigheten hos personerna. Ett avhopp från en av Sveriges största dynastier hände så sent som år 2011. I Juli hittades personen död i sitt sovrum på Cadogan Place i London och det lär ha varit en överdos av narkotika enligt Yarden.

   Innan Christer Petterson var aktuell som mördaren fanns det klara uppgifter på att CIA var inblandat. Men Sveriges UD gav direktiv till spaningsledningen att detta inte skulle beaktas-och så fick det bli. Vem hade starka motiv och resurser för att engagera en yrkesmördare? Den som anlitar ett proffs måste vara en organisation eller en stat som ansåg att Palmes försvinnande var en angelägenhet av vital betydelse. Blotta hans existens måste således vara ett enormt hot mot den sak man företräder. Det är här Nato kommer in i bilden med Palmes förestående resa till Moskva och Gorbatjov. Palmes engagemang i Centralamerika försvårade USA:s möjlighet att bekämpa sangvinistregimen, så kritiken var mycket stark i den amerikanska administrationen. Många sa rent ut att han var Sovjets man. Från officiell amerikansk synvinkel framstod det som Sverige hade hamnat på fel sida om järnridån. Det är nu det blir aktuellt med att anlita "Stay-behind"- rörelsen som bildades i Sverige för att förhindra kommunistiskt inflytande.

   Det är lätt att köpa en yrkesmördare i Amerika med sin våldskultur. CIA har alltid ägnat sig åt diskret utrensning. CIA finns i bakgrunden, men köper in kunskap som är nödvändigt för projektet. Journalisten William Blum är här den verklige kännaren på detta område efter sin tid på USA:s UD, han vet hur det går till.

   Året var 1976 och en anlitad yrkesmördare hade fått ett kontrakt på att mörda Olof Palme, det hela skulle verkställas i Madrid. Men av någon anledning misslyckades han, det blev inte ens ett mordförsök. Så det skulle dröja tio år innan Palme föll för en kula. Vapnet var ett sådant som bara proffs använder och skottet satt precis där det skulle ta. Stora kroppspulsådern slets av och Palme dog nästan omedelbart. Stay-behind-rörelsen var sannolikt med, dessa män med walkie-talkies som observerades i grannskapet. Mördaren försvann spårlöst.

   Utreder man denna inhemska Stay-behind-rörelse så får man nog reda på vem mördaren var, Den som skulle mörda Palme år 1976 vet vi namnet på, men han kanske inte fick jobbet år 1986. Det kanske finns någon som fortfarande lever i denna rörelse som inte får avslöjas. Socialdemokraterna har lagt in sitt absoluta veto till en utredning, så det blir nog att sätta punkt här och förpassa utredningen till arkivet.

   Ett av problemen med detta mord var att Olof Palme hade så många resursstarka fiender.


   Case closed.


   Källa: Journalisterna Gunnar Wall och William Blum 


   Klockan är 1600 och det är +6gr.

   Ha en trevlig kväll

   Pelle

Känslan av ett samband.

   Minnen från händelser som ägt rum för flera år sedan är svårare att framkalla än nyare minnen. Det finns alltid möjligheter att det man tycker har påverkats av senare händelser. Ju längre tid som har gått desto större är risken att minnesbilderna blir diffusa. Men det finns ett undantag, när man känslomässigt blir beroende av dessa händelser, när de påverkar ditt sätt att leva, då glöms inte dessa händelser bort, de etsar sig istället fast i ditt medvetandet.

   De minnen jag har kvar från tiden 1965-1997 som gäller kommunen och då främst stadsbyggnadskontoret lever kvar. Nu efter alla dessa år så framträder en bild som kan förklara motivet till Västlänken och varför tunneln aldrig får ifrågasättas. Det vilar något oförklarligt över detta projekt som söker sin förklaring, en konspiratorisk tanke börjar därmed ta form, något som bör analyseras. Det måste finnas en förklaring dit inte sakskälen når. Svaret på detta blir en stark man, så dominerande att ingen vågade ifrågasätta hans tankar.

   Om Olof Palme var den siste ledande socialdemokraten som representerade ett starkt självförtroende inom partiet på riksplanet, så hade Göteborg sin Göran Johansson. Palme var den mest älskade politikern i landet, även om han var djupt hatad inom högern. Göran var älskad av de sina och även omtyckt av näringslivet.

Göra Johansson personifierade Göteborg och hans ord var lag. Han var Gudfadern som inte fick ifrågasättas.


   

                          

                                  Han efterlämnade ett arv.

      

   Han föddes 31 augusti 1945 i Gamlestans församling och han dog den 23 oktober 2014 i Kortedala församling. Han började på SKF:s verkstadsskola år 1959. Han var kommunstyrelsens ordförande mellan åren  1988-1991 och på nytt från 1994-2009.Hans engagemang för staden är omvittnat. Han drev tillkomsten av Operan, Universeum, Götatunneln och utvecklingen av Norra Älvstranden, nya Gamla Ullevi och Göteborgskalaset. I valet 2006 fick socialdemokraterna 36 procent i kommunalvalet-sju procent mer än i riksdagsvalet. I september 2008 meddelade han att han skulle avgå som ordförande för KS och i november valdes Annelie Hulthén till hans efterträdare.

   Görans järnvilja krossade alla andra idéer och tankar i sin omkrets. Under min tid som planerare var det aldrig någon chef som vågade höja sin röst, rätt eller fel hade här ingen betydelse. Görans vilja var lag. Hans sätt att driva Operan visade klart och tydligt vilken kraft man hade att göra med.

   Men även starka män dör. Alla såg att han var döende, själv skylde han käckt på vitaminbrist. Han skulle få lämna scenen och han skulle bli tvungen att lämna över sitt sista stora projekt, nämligen Västlänken. Han skulle inte få vara med att föra upp Göteborg till metropolernas skara, men han kunde lämna efter sig ett arv som inte fick ifrågasättas. Det skulle bli dottern, infrastrukturministern, som skulle få äran att klippa banden. Efter att ha försäkrat sig om GP:s stöd kunde han lugnt dra sig tillbaka och lämna detta liv som stadens starke man. Socialdemokratin skulle aldrig någonsin tveka om Västlänkens genomförande, det hade han försäkrat sig om. Näringslivet älskade honom för han hade fått saker och ting gjorda, de ansåg sig också ha en skuld att betala tillbaka efter alla dessa år.

   Men inget blir som man tänkt eller planerar. Det skulle visa sig med tiden att detta tunnelalternativ var ett riktigt uselt förslag. Kan socialdemokratins genom tidernas störste ledare i Göteborg haft fel? Arvet efter Göran håller på att falla i bitar och Annelie Hulthén avgår för att slippa bli den socialdemokrat som förknippas med ett nederlag och därmed det arv hon var satt att förvalta.

   Ovanstående är naturligtvis en konspiratorisk tanke från min sida, men den förklarar detta rabiata motstånd mot en förändring. Det är Görans arv som ifrågasätts och då har sakskälen mindre betydelse. Skall KS:s efterföljande ledare ha mod och kraft att se verkligheten, vara öppen för nya idéer och tankar och bryta med detta arv? 

   Göteborg har strålande möjligheter att gemensamt åstadkomma en realistisk vision för staden om man frigör sig från en tanke som förlamat utvecklingen under många år. Den nya ledaren för socialdemokratin bör således lyfta svärdet, hugga av den Gordiska knuten, och se framåt mot ett Göteborg som med tillförsikt kan möta framtiden.


   Klockan är 1000 och det är +4gr.

   God morgon

   Pelle

"Världens största mordutredning"

   Palmefallet och dess utredningsmaterial lär fylla 300 hyllmeter och det skulle ta 13 år på heltid för en erfaren jurist att läsa igenom materialet. Detta var år 2010 och materialet fortsätter att växa. Det är nu mer än 25 år sedan mordet på Olof Palme. Utredningen lever och man har börjat tänka i de större internationella banorna. Men allt är fortfarande oklart. Motivet till mordet och gärningsmannen är fortfarande anonym. Men det som förändrats genom åren är bilden av att mördaren var en ensam galning eller missbrukare. Olika uttalanden från viktiga personer i Palmes bekantskapskrets pekar på ett politiskt mord, planerat långt i förväg. Ingvar Carlsson, Ulf Adelsson och Torbjörn Fälldin har fällt uttalande som de med tiden har reviderat. Torbjörn Fälldin sa faktiskt rent ut: "Jag vägrar att tro att det är ett politiskt mord. Sådana motsättningar finns inte i Sverige". Man har hela tiden förträngt att det kan ha varit ett politiskt mord, av den enkla anledningen att de inte skulle klara av dess politiska konsekvenser.

   Men det fanns andra som definitivt ansåg att mordet hade storpolitiska dimensioner. Det är nu vi kommer in på Sveriges hemliga samarbete med Nato. Sverige och världen befann sig i skuggan av det kalla kriget och ett kärnvapenkrig var överhängande, vi levde i skuggan av domedagen.

   Det sovjetiska hotet var väl förankrat i militära kretsar under det sena 80-talet. Palme var den europeiska statsmannen som hade avspända relationer till Moskva. Många ansåg att han till och med gick Sovjetunionens ärenden.

   Ett samarbete med Nato var väl förankrat genom en rad hemliga avtal, löpande rutiner och inövade rutiner. Det handlade om ubåtsoperationer i Östersjön. Det fanns speciella hemliga farleder för NATO-ubåtar på svenskt vatten där svensk militär inte fick fälla sjunkbomber. Det fanns en uppdelning av Östersjön mellan Sverige och Danmark när det gällde ubåtsoperationer. Detta skulle gälla i krigstid i en gemensam ansträngning att besegra Sovjetunionen. Det fanns noga utvecklade svenska planer för minering av sovjetiska hamnar och man övade på dessa mineringar längs den svenska kusten. Under 1980-talet inleddes ett mycket speciellt samarbete med NATO, man lade ut fasta hydrofoner. Denna typ av avlyssningssystem som var känt under namnet SOSUS.

   Detta hemliga Nato-samarbete vars huvuddrag var väl förankrat hos en liten klick utvalda politiker på toppnivå, men det svenska folket fick naturligtvis inget veta. Svensk neutralitet gällde och det skulle svenska folket tro på. Nu dyker frågan upp vad ansåg Palme om detta samarbete med Nato?

   Palmes fredspolitik blev en bricka i spelet som kunde få allvarliga konsekvenser. Maktbalansen kunde drastiskt förändras om en kärnvapenfri zon hade genomförts. Norges och Danmarks ställning som Nato-baser var hotade och detta var en väg man absolut inte ville ha i Washington. Michail Gorbatjov såg Palmes utspel som en viktig diplomatisk öppning och Palme var på väg till Moskva på ett officiellt besök, men han kom aldrig dit. Motivet för Moskva att mörda Palme framstår därmed som obefintliga. Redan hösten 1985 fanns det planer för att bli av med Palme på ett eller annat sätt. "Livlinan" till väst höll på att ruttna bort under 80-talet och därmed samarbetet med Nato. Olof Palme hade en grundmurad kritik av Natos militära strategi. Spänningarna mellan Sverige och Reagans USA var stora när det gällde rustningar och krigsförberedelser. Palme vägrade att lägga ut avlyssningsapparaturen, han ville klippa av "livlinan "och få bort Natos kärnvapenubåtar från Östersjön. Med andra ord, projektet kunde bara genomföras om Palme klev ner från scenen.

   Tidpunkten för utläggningen av hydrofonerna blir således den springande punkten och det är här man slirar från makthavarnas sida. De lades ut senare, ett halvår efter mordet. Man har hittat loggböcker på icke svenska båtar så det hela blir plötsligt väldigt logiskt.

   Man ville ha mordet till en galnings verk. När inte det fungerade så blev det israeler, fascister, kroater eller sydafrikaner. Fallet med Christer Petterson hade ett löjes skimmer över sig, han skulle inte orkat att springa många steg uppför trappan, som bevisligen mördaren gjorde, han var en trasig alkoholist och så långt ifrån mordplaner man kunde tänka sig.

   Hans Holmérs kurdspår lyckades bättre för det gällde att styra bort mördarjakten från det riktiga spåret. Holmér var medveten om förhållandena men av naturliga skäl ovillig att inrikta utredningen åt det storpolitiska hållet. Hur skulle man agerat från svensk sida om spåret hade slutat med CIA och USA? Det svenska folket hade ställt en mängd frågor och politikerna hade stått där med rumpan bar.

   Finns det någon anledning att i dag börja dra i dessa trådar, att avslöja sanningen om mordet? Tror inte det, förtroendet för våra politiker skulle rasa totalt då det är tillräckligt dåligt redan.

   Har tidigare skrivit två bloggar om detta mord men från andra utgångspunkter, nämligen det som framkom efter Estoniakatastrofen och Sveriges hjälp att smuggla känsligt krigsmaterial för Natos räkning. Nu plötsligt faller alla bitar på plats och vi diskuterar om vi skall gå med i Nato på riktigt denna gång.


   Källa: Gunnar Wall, frilansjournalist

   Läs också bloggarna: "Mordet på en stadsminister" 2014-02-10

                                " Palmemordet- speglingar av en verklighet" 2014-02-12


   Sanningen kommer alltid fram till slut, men ibland kan det ta lång tid.


   Klockan är 0510 och det är -9gr. Vintern har slagit till ordentligt.

   God morgon

   Pelle

Landet som sakta dödar sin själ

   Det är med ilska och sorg i hjärtat man tar del av alla dessa nålstick som river ner vår välfärd, som trasar sönder de symboler vi älskar. Man blir känslomässigt förlamad, förtvivlad för det finns ingen återvändo. Jag förstår nu hur norrmännen måste ha känt det när nazisterna marscherade upp för Karl Johan. Men där måste det ha varit enklare, för där fanns en tydlig fiende som man kunde rikta sin ilska mot. Allting var svart eller vitt. För oss i Sverige är det mer komplicerat då vi är de goda människorna, de naiva som delar med oss av allt.  Det som målmedvetet byggts upp efter andra världskriget raseras nu bit för bit i ett gigantiskt socialt experiment. Några anser sig ha rätt att bestämma vad som är rätt, därför skall vi  uppfostras och förberedas.

   Vissa har en större förmåga att se in i framtiden och det är ingen trevlig bild som framträder, för det som vi värdesätter kommer att smälta som snö i vårsolen. De människor som i denna stund kommer i strida strömmar till vårt land har inget val för de flyr för sina liv. Många ser också möjligheten till ett bättre liv och tar naturligtvis emot det som erbjuds av våra ledare. De för med sig sin kultur, sina sedvänjor och sin starka religiösa tro och de kommer att sluta sig samman i klaner och försvara sina värderingar. För när allt kommer omkring är vi de otrogna. De anser sig ha rätten på sin sida, det är deras tur nu. Sveriges ledare har sagt ifrån att svenskarna äger inte landet. Vi är "indianerna" som får ge vika för invandrarna som lämnade missväxt och religiöst förtryck för att söka lyckan i landet i väster. Vi är denna gång utvalda till att tillhöra förlorarnas skara då vår kultur mals sönder under ett massivt tryck som bara kommer att öka.

   Svenskarna är i sin naivitet förvirrade, vi har inte haft krig på två hundra år, inga fiender som vi har varit tvungna att försvara oss mot. Men flyktingströmmen sinar inte, den kommer med oförminskad kraft. Vi skall så sakteligen vänja oss vid en annan kultur, då vi har fördomar. Vi är inskränkta, vi är bortskämda, vi är egoistiska och vi är giriga. Kultureliten vädrar morgonluft för de har nu fått ett nytt revir för sina framträdande, så vi skall smädas och piskas. Vi är fåren som skall drivas åt rätt håll. Programmen ändrar så sakta karaktär, det ser SVT:s ledning till. Som julaftonsvärd får vi en muslim som har en annan religion. En religion som öppet deklarerar att judarna inte skall få leva, Hitler gjorde rätt. De som leder vårt land är medvetna om detta, men de bryr sig inte, för det är en del av den stora planen att ändra våra värderingar. Svenskarna tvingas till slut vänja sig av med de kristna högtiderna, de kommer i sinom tid att ersättas med muslimska högtider.

   Våra ledare håller som bäst på att förbereda marken så att den nya religionen smidigt skall fylla upp tomrummet. Våra kristna symboler avlägsnas från våra kyrkor, den svenska flaggan får inte synas i skolorna och för de äldre barnen visas propagandafilmer där Israel framstår som ondskan. Våra ledare accepterar Hamas som antisemitismens banérförare.

   Sansade politiker i vårt grannland säger rent ut att Sverige har blivit ett sjukt land. Det finns även statsvetare som skymtar inbördeskriget vid horisonten. Även om det inte går så långt blir resultatet sannolikt att vi inte bryr oss längre. Varför skall vi intressera oss för ett stycke mark som vi inte känner någon gemenskap med?

   Våra ledare har tappat greppet om utvecklingen, man ser rädslan i deras ögon, men de är tvingade att fortsätta på den inslagna vägen. Det börjar så sakta gå upp för dem, den fruktansvärda konsekvensen av godhetens byråkrati. Landet drunknar i något som de inte längre kan styra. Det blir demokratin som blir vårt slutliga öde, vilket islams ideologer redan har lyft fram genom sina imamer. Det är en historisk förändring vi upplever, nämligen att Sverige ger upp sin identitet.


   Klockan är 0730 och det är-4gr. Vintern har kommit

   God morgon

   Pelle

Vårt öppna samhälle

   Klockan 1800 den 18 november 2015 upplystes vi om att vårt öppna samhälle är hotat. Sveriges säkerhetstjänst höjde nivån från 3 till 4 vilket är det högsta läge som vi någonsin har haft. Det finns bara ett läge till, nr 5, och därefter undantagstillstånd liknande det i Frankrike. Fienden finns mitt ibland oss, vi vet inte när han slår till, vi vet inte var någonstans bomben kan explodera, vi bara vet att fienden hatar vårt sätt att leva, och att vi betraktas som otrogna. Europa är under attack från en fiende som inte har några resurser. De offrar sina liv för saken, och de är helt övertygade att de med tiden kommer att segra. De har en genomtänkt plan och ser fram mot att dö för att komma till paradiset för Allah har kallat dem. Vi vill isolera denna grupp från allt annat, vi lurar därmed oss själva genom att inte se de stora sammanhangen.

   Det tredje världskriget är här, men helt annorlunda jämfört med de två andra. Det andra världskriget var påtagligt, vi kunde se fienden med sina uniformer och attacker, det var på det sättet tydligt i sin ondska. I dag kommer ondskan smygande, man skjuter ungdomar på en konsert och man skjuter blint in i ont anande folkhopar framför restauranger. I sitt blinda hat finns det inga gränser, så med andra ord, vi får vara mentalt förberedda på det värsta. Att tala dessa människor tillrätta, att ge dem ekonomiska förmåner, att få dem att inse att de har valt fel väg är naivt och dömt att misslyckas. De anser sig vara en del i ett förhållande som varat i hundratals år, nämligen väst vs öst. De är förnedrade, de har inget mer kvar att tillgripa än kriget baserat på en religiös tro.

   Vårt öppna samhälle måste försvaras. Gör vi inte detta är vi inte förtjänta av detta samhälle med demokrati, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter, humanism och jämställdhet. I dag ifrågasätter vi samhället. Vi plockar isär normer och antaganden. Det hela blir ett positioneringsspel där det gäller att svärta ner motståndaren, han är rasist, islamofob, eller allt avslutas med; det hela är enbart en myt. Ett ämne är omöjligt att lyfta fram nämligen islam, då denna religion inte på något vis får ifrågasättas, trots att kriget mellan shia och sunni hela tiden pågår blodigare än någonsin. Tystnaden är kompakt.

   Chefredaktören för en irakisk tidning skrev en artikel med titeln, "This is our terror, we are responsible". Islam har under en lång tid företrätts av religiösa ledare i skolor och i media, som lagt grunden till terror av det slag vi såg i Paris. Han argumenterade kraftfullt för att göra upp med dessa destruktiva teser. Man var i trängande behov av en reform. Det han menade var att stat och religion måste skiljas åt och Koranen uppgraderas.

   Forskaren Magnus Norell har skrivit boken "Kalifatets återkomst. Den är inte tillgänglig ännu på marknaden. Men han lär citera vissa källor som är seriösa. Själv prenumererar jag på artiklar från "Gatestone Institute". I en artikel framhåller man att kampen pågår mellan muslimer. En del omfamnar den moderna världens värderingar. Mot detta står de muslimer som pekar på Koranen och intar en sharia-baserat rättssystem. Varje muslim som ifrågasätter Koranens sharia-system anses som kättare, eller värre, de är avfällingar och skall dödas.

   För att kunna besegra IS måste vissa grundtankar inom islam försvinna. Dessutom måste religion och stat skiljas åt. Denna ålderdomliga islam har ingen framtid i ett modernt samhälle. Denna debatt måste muslimerna själva föra, de utgör en del av problemet med IS.

   Vårt öppna samhälle måste under en lång tid framöver försvaras, men det hjälper inte med att bomba sönder en ideologi.


   Klockan är 1100 och det är +8gr.

   God middag

   Pelle

Äldre inlägg