Om

Ingen info ännu.

Presentation

Visar inlägg från oktober 2015

Tillbaka till bloggens startsida

al-Andalus eller vandalernas land

   Den muslimska erövringen av Spanien lär ha varit oundviklig från den dag då en arabisk fältherre stod på stranden av Atlanten i närheten av Agadir. Medan havet i väster utgjorde en barriär mot islams framryckning var det smala sundet mellan Afrika och Europa en obetydlighet. Rikedomen och överflödet i Spanien skulle visa sig vara en alldeles för stor frestelse.

  

                       

   År 711 avseglade Tariq ibn Ziyad i början på april. Han landsteg nedanför Gibraltar (Jabal Tariq) med 7000 man. De tågade norrut och ockuperade ett vidsträckt landområde vid den lilla staden Algeciras. Kungen av Spanien Roderik drog söderut med en stor armé för att slå tillbaka inkräktarna. Han stupade och armén skingrades och därefter var det enkelt för Tariq att gå vidare norrut och inta Cordoba och huvudstaden Toledo. Det kristna ståthållarskapet ersattes snabbt med muslimskt styre. Den kristne krönikören ger en förfärande skildring av det muslimska övertagandet. Man halshögg den tidens ledande män, man torterade och slog ihjäl barn och mammor. Alla fylldes av sådan skräck att man vädjade om fred. Detta påminner om IS härjningar i dag i Mellanöstern. Krönikören talade om islams inneboende ondska.

   I nästan 500 år-från ungefär 720 till 1200 behärskade muslimerna större delen av Pyreneiska halvön de kallade den al-Andalus, vandalernas land. Muslimernas antal ökade underhand då det kom nya erövringsvågor från Nordafrika. Men ändå var erövrarna ganska få till antalet, enligt uppgift inte mer än ca 20 000. Det var bara som ett tunt skikt ovanpå den katolska befolkningen. Nu börjar en intressant tid när kristna och muslimer skulle samexistera. Detta varade i många århundrade, men som i dess förlängning ändå tog slut.

   För muslimer såväl som för de kristna var erfarenheten av att leva i omedelbar närhet av otrogna något oroande. De sociala sedvänjorna inom vardera gruppen sökte konsekvent minimera kontakten med människor av annan tro. Båda talade ofta om den andre i ordalag som uttryckte fruktan och även motvilja. Fruktan växte fram ur närheten, men det började tydligen med präster och imamer som bedrev otukt med unga kvinnor i motsatta grupper.

   Utan effektiv åtskillnad förelåg det en okontrollerbar risk för stabiliteten i samhället. Samtliga religiösa grupper greps av fruktan för att "besudlingsbarriären" skulle överskridas. De negativa uppfattningar som vardera gruppen hyste om den andra var i stort sett ömsesidiga. Muslimerna trodde instinktivt på den andra gruppens otyglade sexualitet. De kristna trodde ungefär likadant om muslimernas. I alla medeltida samhällen ansågs sexuella överträdelser verka undergrävande på den sociala ordningen. Sexuella frestelser över kastgränserna var de mest förorenande, vilket står att läsa i lagsamlingarna.

   

                        

                                                  Cordoba.

   Det var en eftergiftspolitik som rubbade balansen mellan majoriteten och minoriteterna. När detta förändrades försvann basen för samexistens. Under de första tre århundradena samexisterade kristna med muslimer i al-Andalus. De kristna började plötsligt att vakna upp, de ville sona sitt tidiga misslyckande med att motstå islam. Den första episoden i detta skede blev martyrerna I Cordoba. Den muslimska befolkningen i al-Andalus växte mycket snabbt under de två första århundradena av erövringen. Med ingifte i lokalbefolkningen växte antalet muslimer till börden stadigt.

   I mitten på 800-talet startade de mer nitiskt kristna en aktion för att understryka den oundvikliga skillnaden mellan kristna och muslimer. Nu började också demoniseringen av motparten. Under en period av nio år kom 48 kristna till huvudstaden för att medvetet smäda islam. Man ådrog sig därmed dödsstraff genom att utpeka Muhammed som en falsk profet. Man betraktade muslimernas profet som "satans tjänare" och så föll naturligtvis de kristnas huvuden för bödelsyxan.

   Historieberättaren förklarar att de kristna såg den här sortens självmord  som en from handling, trots att Jesus aldrig hade uppmuntrat något sådant.


   Källa: Historiska Media-Andrew Wheatcroft


   Besökte dessa trakter i slutet på september. Cordoba är en het stad, det var fortfarande ca 35 grader i skuggan. Denna stad brukar oftast ha Europas högsta temperatur på sommaren.


   Klockan är 0840 och det är +9gr.

   God morgon

   Pelle

Emil Nolde-en färgstark konstnär

   Emil Nolde föddes 7 augusti 1857 i Schleswig och han dog 13 april 1956 i Seebüll i Schleswig-Holstein. Han var en tysk expressionistisk målare, och hans konst hade till stor del inspirerats av folkkonsten. Hans våldsamma färger utgör ett exempel på expressionismens sensuella och antiintellektuella karaktär.

     

                                  

   Emil Nolde tillhörde det nationalsocialistiska partiet. Han var en hängiven nazist och antisemit. Hans person väcker utan tvekan en del frågor som tex varför fick han ingen större framgång?

  

                        

   Hermann Göring och Joseph Goebbels gillade hans konst, men Hitler däremot inte alls. Hitler var "der Führer" så det var han som bestämde. Dessutom hade han erfarenhet då han målade en hel del själv i en mer naturalistisk riktning, så Göring och Goebbels valde att ligga lågt. Konsekvensen blev att Nolde fick yrkesförbud, för så fick inte den nationalsocialistiska konsten se ut.

       

                               

   Noldes tidigare måleri inspirerades av Skagenmåleriet och impressionism. Han har målningar från Berlins dekadenta nattliv under Weimarrepublikens glada dagar. Han valde att bli nazist med övertygelse. Trots detta kom Nolde att bli en av de tyska konstnärer som drabbades hårdast av nationalsocialismens maskin. Nazisterna beslagtog över 1000 exemplar av hans produktion och handlingen motiverades av att konsten ansågs degenererande.

   

                              

   

   Denna paradox, hans position och ställningstagande under andra världskriget har förbryllat historiska forskare men jag har inte funnit något svar på frågan. Så det blir till att spekulera och svaret tror jag är väldigt enkelt. När makten möter något den inte begriper så blir reaktionen att man svarar med makt, i detta fall yrkesförbud för Noldes del. Möter den högsta "makten " i Göteborg en mer intellektuell frågeställning så läggs locket på och samtliga chefer ligger lågt. Makt, dåliga kunskaper och ett odemokratiskt synsätt kan bli något liknande det som Emil Nolde råkade ut för. Man kan naturligtvis inte utesluta att Hitler såg en konkurrent i Emil Nolde, kryddat med lite vanlig avundsjuka och irritation över att hans närmaste vapenbröder gillade denna konst.

   

                           

   Utställningen "Färgstormar" visas på Göteborgs Konstmuseum mellan 3 oktober-17 januari. Det kan vara värt ett besök där var och en kan bilda sig sin egen uppfattning.

   Klockan är 1800 och det är +6gr.

   God kväll

   Pelle

Sverige i förändringens tid

   Vårt land har åtagit sig att ta emot flyktingar från Mellanöstern vilket är en hedersam uppgift, men vad kommer att hända sedan, hur kommer framtiden att gestalta sig?  Har makthavarna planerat för denna gigantiska kulturkrock som obönhörligt måste uppstå med mängden invandrare. Har de tänkt igenom alla dess konsekvenser? Nej, det har de inte gjort för tiden har inte räckt till. Allt det praktiska måste gå före.

   Journalisterna Arnstberg & Sandelin har redogjort för dess konsekvenser i boken, "Invandring och mörkläggning "-en saklig rapport från en förryckt värld. Nu är vi där. Politikerna försöker upprätthålla ett sken av kontroll och fattar beslut som aldrig kommer att kunna stå emot denna annalkande stormvåg av människor som har förlorat allt. Makthavarna ljög och i en blandning av feghet och en missriktad välvilja valde man att inte berätta för svenska folket. Flatheten har varit enorm. Det är de starka människorna som bryter upp, de som vägrar att dö sotdöden i dessa läger i Mellanöstern, de som fortfarande har krav på livet. De har sett döden och de kommer så småningom att ordna upp sin tillvaro efter det mönster som de är vana vid. Det är unga starka män som kommer att ta initiativet i förändringen av vårt land, det är naivt att tro något annat och deras religiösa tro är stark.

   Att sia om framtiden är i dag en omöjlighet för allt händer så fort. Vi kan naturligtvis studera andra länder och dess historia, men allt blir vanskligt, vi har att göra med islam. Man kan lyssna på de största ledarna, deras tal på konferenser och i FN:s generalförsamling. Man måste gå till de absoluta källorna som vi inte kan ignorera. Att denna religion kommer att påverka oss är ställt utom allt rimligt tvivel, frågan blir således hur mycket? Vi har redan i dag börjat anpassningen.

     

                  

   Premiärministern i Malaysia höll ett tal inför Islamiska världskonferensen. Jag citerar hans tal ordagrant i den del som berör oss.

   "Det finns en känsla av hopplöshet bland de muslimska länderna och deras folk. De känner att de inte kan göra någonting rätt. De tror att saker och ting bara kan bli värre. Muslimerna kommer alltid att vara förtryckta och dominerade av européerna och judarna. De kommer för alltid att vara fattiga, efterblivna och svaga. En del tror att det är Allahs vilja, att det är det rätta tillståndet för en muslim att vara fattig och förtryckt här i världen,

   Men är det sant att vi ingenting bör eller kan göra för oss själva? Är det sant att 1,3 miljarder människor inte kan utöva någon makt för att rädda sig undan den förödmjukelse och det förtryck som de utsätts för av en mycket mindre fiende? Kan de bara slå tillbaka blint i vrede? Finns det inget annat sätt än att be våra ungdomar spränga sig i luften och döda människor och inbjuda till massaker på ännu fler av vårt folk?

   Det är otänkbart att det inte skulle finnas ett annat sätt. 1,3 miljarder muslimer kan inte besegras av några miljoner judar. Det måste finnas ett sätt. Och vi kan bara komma på ett sätt om vi stannar upp för att tänka, för att utvärdera våra svagheter och vår styrka, planera, lägga upp en strategi och sedan gå till motangrepp." Slut citat.

   Ovanstående tal hölls i oktober 2003.

  

                                   

   Skall vi ta dessa ord på allvar? Ja, det skall vi. Man kan inte nonchalera Malaysias premiärminister då talet utan tvekan var mycket väl genomtänkt för att få konsekvenser för den muslimska världen. Det rörde vid många djupa och primitiva känslor. Det återupplivade förnedringen vid det historiska slaget vid Lepanto, det knöt an till revanschistiska tankegångar.

   Nu är vi där med miljoner människor på flykt, slagna, förnedrade, hänvisade till vår välvilja. De får bo i tält när vintern kommer och deras barn mördas i skolan. Dessa människor kommer i sinom tid att få en ledare som förenar alla muslimer i Sverige. De har redan fått en martyr som kommer att lyftas fram när det är dags. Det kommer att ställas krav på del av välståndet och de har religionen på sin sida- och vi andra har inget. Det är fråga om volymer som en tidigare minister sa, men han fick en tillrättavisning av statsministern. I dag vet vi att han hade rätt. Jag har tidigare skrivit om att demokratin blir vårt öde, i dag är jag mer än någonsin övertygad om att det blir på detta sätt. Pusselbitarna bildar nu ett tydligt mönster, islams ideologer har hela tiden förutsagt detta, de har tålamod.


   Klockan är 0910 och det är 11gr.

   God morgon

   Pelle

Jihad

   En intellektuell rörelse inriktad på att bekämpa västerlandets makt började i slutet på 1800-talet. Jamal al Din undervisade i Egypten, förvisades till Paris och avled i Konstantinopel 1897. Han uppmanade muslimer att motsätta sig västerlandet. Man skulle vända västerlandets egna vapen och teknik mot västerlänningarna själva.

     

                 

   Hans anhängare gav ut skriften, "Det oupplösliga bandet", som predikade muslimsk enighet gentemot västerlandets makt. Detta kom att utöva ett stort inflytande på Hassan al-Banna, som grundade Muslimska brödraskapet 1928, och på den framstående teoretikern Savyid Qutb som blev en av de ledande personerna i Muslimska brödraskapet. När han sedan hängdes på order av den egyptiska regeringen blev han martyr med resultat att anhängarna till rörelsen växte.

  

                                 

                                   Hassan al-Banna i samspråk med Hitler.

   År 1979 bildades gruppen som kallades "Sällskapet för det heliga kriget" (Jam aat Jihad). Den 6 oktober 1989 lyckades al-Jihad mörda Egyptens president Anwar Sadat. Sällskapet hade bannlyst honom som en ond furste.

     

                                 

                                           Sadat skjuts under en parad.

   Det råder ingen tvekan om att det första som stod på agendan var att utrota dessa otrogna ledare och ersätta dem med en total islamisk ordning. Al-Jihad trodde blint på den magiska kraften i en revolutionär handling. Detta skulle till slut leda till en sann islamisk stat skulle återupprättas. Detta innebar att väpnad kamp skulle bli varje sann muslims personliga plikt. Detta innebar en omkastning av flera århundradens muslimska praxis.

    

                                

                                        Golda Meir och Anwar Sadat

   De islamska föregångarna hade redan tidigare gett upp allt hopp om att något värdefullt skulle komma från de sekulära muslimska staterna. Bara ett gudfruktigt samhälle under "sann ledning" skulle slutligen triumfera tack vare ändlösa uppoffringar och obönhörlig beslutsamhet. Dessutom skulle förintandet av alla "fördärvade" på jorden påskynda denna frälsning. Ideologerna såg till att anpassa uråldriga förbannelser för att motsvara den rådande politikens krav. År 1978 bröt den iranska regeringen mot alla diplomatiska regler och grep de anställda vid USA:s ambassad i Teheran.

    

                             
                                       

   Det är lätt att hemfalla åt det apokalyptiska tonläget. Orden "de onda" och "ogärningsmännen" återkommer ofta även på presidentnivå. Hade det bara funnits onda människor i en grupp som begick onda gärningar så hade det varit enkelt att skilja dessa från resten och tillintetgöra dem. Kanske det är så Putin resonerar, vem vet. IS är i dag den värsta ondskan på jorden. Men linjen som skiljer gott och ont skär genom hjärtat på varje mänsklig varelse. Här finner vi problemet för Europa. Om "ogärningsmännen" är allestädes närvarande och utgör ett dödligt hot kan vi jaga dem till det yttersta. Men vi vet inte, vi vill bara tro på det goda. Att tänka andra tankar är tabu.

   

                         

   Hur mycket klarar vi av i Sverige med våra kontroll- och informationssystem? Priset för att finna dessa "kättare" är högt socialt sett. Det är detta problem Sverige står inför. Hur många är beredda att dö för jihad? Jag bävar för den framtid vi går till mötes.


   Klockan är 2300 och det är +11gr

   God natt

   Pelle

  

  

"Den svarta konsten"-boktrycket

   Efter slaget vid Lepanto 1571 tog västerlandet ett kliv framåt. Gud hade varit god. Detta förde med sig att klyftan mellan öst och väst fördjupades. En tryckpress är en maskin, men den har ingen moral, men dess makt är oerhörd. Genom upplysningstiden blev tron på tryckpressens förmåga att förändra världen nästan universell.

  

                        

   Muslimernas underlåtenhet att acceptera Gutenbergs uppfinning blev för väst en vittnesbörd om muslimernas efterblivenhet. Från och med 1700-talet blev detta en enkel förklaring till den växande klyftan mellan den västerländska och den österländska världen. Man slog fast att där väst blickade framåt, blickade öst tillbaka till Muhammeds barbari. Att förändra, eller ens ifrågasätta detta tillstånd var på denna tid en omöjlighet.

   Sannolikt hade ett islamiskt förbud mot tryck sin grund i motståndet mot avbildningar, men här finns olika förklaringar. Förbudet mot bilder hade varit en permanent skillnad mellan öst och väst. Muslimerna hyste en avsky för dessa religiösa bilder i korsfararstaterna. Vid ett besök i Egypten så sent som år 1967 fick jag inte filma personer på landsbygden utanför Luxor. I städerna var det aldrig några problem.

   "Den svarta konsten"-boktrycket kom sent till den osmanska världen. Trettio år efter det misslyckade försöket att inta Wien år 1683 hoppades man kunna lära sig västerlandets militära teknik med hjälp av böcker. Sultanen gav tillstånd att införa boktryckande på turkiska. Efter 18 år hade man tryckt tjugotre böcker.

   För muslimer var en bild utförd av människohand någonting abstrakt och okänt. En bild var helt enkelt en form av ondska, som djävulen själv. Bilder förblev en främmande företeelse i den muslimska världen fram till 1700-talet. I praktiken var det inte förrän i slutet av 1800-talet och början på 1900-talet som de blev mer allmänt spridda i de större städerna.

   

                     

                                                  Gutenberg

   Klyftan mellan väst och öst bottnade i den eftersläpning som berodde på att västerlandet utvecklade nya sätt att kommunicera och att österlandet tog till sig detta betydligt senare. Det tog fyrahundra år innan bilden och det tryckta ordet blev lika vanligt i det muslimska österlandet som de var i väst. Med televisionen var det en fråga om decennier, beträffande internet mindre än fem år. Men det var således det längre dröjsmålet med att acceptera Gutenbergs maskin som fick långtgående konsekvenser. Här uppstod begreppet barbarer, man såg ner på obildade muslimer.

   Men i dag har öst lärt sig sin läxa. Islam utnyttjar både tryckpressen och visuella-elektroniska media med samma skicklighet. Man har lärt sig hur dessa tekniker kan lyfta fram islam ur detta underläge.

  Nu är vi framme i vår tid med islams spinndoktorer och ideologer. Så vad händer?


   Källa: Historiska Media-Andrew Wheatcroft


   Klockan är 0840 och det är +13gr.

   God morgon

   Pelle

Äldre inlägg