Blogg

   Indien avvecklades ganska smärtfritt från det Brittiska Imperiet, men det skulle bli annorlunda  med Kenya. Det blev ett frihetskrig där britterna svarade med grymma medel. Våld föder våld, så upprorsmännen tillgrep våld som för européerna var extremt.

   När Labourpartiet bildade regering efter andra världskriget, kände många och inte bara inom överklassen, att livet i England inte längre kunde erbjuda en anständig tillvaro för de bättre bemedlade. De ansåg sig kunna återskapa denna tillvaro i Kenya. Detta land hade under en längre tid utvecklats beträffande skolor, vägar och sjukvård.

   Den andra invandringsvågen rekryterades således från brittisk överklass och beskrevs av amerikanska historiker som "några av de mest aristokratiska invandrare som någonsin befolkat brittiska imperiet". De brittiska invandrarna började föra ett vidunderligt lyxliv. Ett välkänt ställe var enligt uppgift "Muthaiga Club" i Nairobi. Detta blev Kenyas europeiska församling dit ingen av afrikansk härkomst ägde tillträde. Där hittade vi pensionerade överstar och andra personer med militär bakgrund som representerade Imperiets utpost i världsdelen Afrika. 

 

       



   De hade ingen erfarenhet av jordbruk, men förvaltningen försåg dem med billig arbetskraft från de närliggande byarna. Enda utvägen för en afrikansk man var att söka arbete hos de vita inkräktarna. De försågs därefter med ett utförligt pass och namn på den brittiske arbetsgivaren. Men det skulle bli en förändring och ett uppvaknande som skulle leda till ofattbara grymheter.

   De afrikanska krigsveteraner som under andra världskriget kämpat i Burmas djungler, fann att den frihet för världens folk, som Winston Churchill och Roosevelt så högstämt pratade om, gällde bara för veteraner med vitt skinn. De började ställa sig frågor, varför? Detta ledde till slut till en organiserad motståndsrörelse som fick namnet, Mau-Mau och i början av 1950-talet gick de till aktion. En av ledarna infångades och avrättades snabbt. Han har i dag fått en gata uppkallad efter sig i Nairobi och även ett tekniskt universitet i staden Nyeri, hans namn är Dedan Kimathi.

 

       


   Detta uppror blev en blodigt och grymt. Den vita världsopinionen upprördes över de grymma dåden mot plantageägarna och alla andra européer som levde i Kenya. Kolonialmakten svarade med samma grymhet och med mer militäriskt tänkande. Man upprättade koncentrationsläger där man sammanförde ca 80 000 människor, under bedrövliga förhållanden. Detta kallades för Storbritanniens eget afrikanska gulag. Under denna period dödades ca 10 000 afrikaner, män , kvinnor och barn. Men all kamp och ondska varar inte i evighet, allt får ett slut.

    Antropologistudenten Jomo Kenyatta återkom till sitt fädernesland från England. Han sattes naturligtvis omedelbart i fängelse. De vita kallade honom för "Mörkrets Furste" och terrorismens upphovsman.

   När Kenya till slut år 1963 blev självständigt, var Jomo Kenyatta självskriven premiärminister och valdes senare till president. Den senare utvecklingen i Kenya blir en helt annan historia som inte hänger ihop med frihetskampen. En tid som kännetecknades av korruption, maktmissbruk och inre stridigheter.

Karin Blixen har skrivit romanen "Out of Africa". Hon hade verkligen en gård i Afrika, en kaffefarm på högslätten. Det gjordes också en tillrättalagd film  med Robert Redford och Mayl Streep i huvudrollerna.

   Vackra människor i en vacker miljö, precis så som vi vill se verkligheten.

   Källa: I huvudsak Historiska Media

   Klockan är 1110 och det är +15gr. Det regnar igen.

   God middag

   Pelle

   Icke-våld är den bästa taktiken för en grupp som "har starkare krafter riktade mot sig än vad den kan betvinga". Med icke-våld följer "en andlig disciplin mot förbittring", ett sätt att skilja mellan "ondskan hos ett samhällssystem-och dessa individer som ingår i det".

   Martin Luther King Jr. var son och sonson till baptistiska pastorer och som barn fick han utstå förödmjukelser i det segregerade Atlanta. Han blev inspirerad av sin pappa och började delta i ett baptistiskt prästseminarium och blev fascinerad av föreläsningarna om Mahatma Gandhi. Efter studier blev han pastor i Montgomery i Alabama.

   Så greps Rosa Parks för att hon vägrade att lämna sin plats åt en vit man på bussen. Det är nu allting startar. Man börjar bojkotta bussbolaget och för att organisera protesterna bildade de afroamerikanska prästerna en sammanslutning och utsåg King till ledare. Följden blev att hans hem utsattes för brandbomber och han själv sattes i fängelse i två veckor. Makthavarna visste inte riktigt hur de skulle hantera situationen. King blev uppmärksammad under denna årslånga manifestation.

   King blev ledaren för Southern Christian Leadership Conference, en organisation för kamp med fredliga medel mot segregationen i den amerikanska Södern. Våren 1963 fick organisationen sin stora framgång. Makthavarnas redskap, polisen, använde högtryckssprutor och hundar mot demonstranterna. Foton och TV-bilder gav eko i hela världen och människor upprördes vilket naturligtvis satte sina spår. Motståndet växte, men makten skulle svara med andra medel.

  På sommaren talade King inför mer än 200 000 personer som hade samlats framför Lincolnmonumentet i Washington DC. Enligt uppgift hade han skrivit ner sitt tal, men det blev inte så, han improviserade. Han började med de välkända orden som för evigt ingår i talekonstens historia: "I have a dream......."

   FBI avlyssnade nu hans kontor, hem och hotellrum. Det gällde att få honom marginaliserad, att "neutralisera King som effektiv svart ledare". FBI ansåg sig ha bevis på att han varit otrogen, så man skickade ett brev med uppmaningen att begå självmord, annars skulle han avslöjas som "ett ondskefullt, rubbat odjur".

   FBI hoppades på att han skulle bli mördad, eftersom han även kritiserat amerikanarnas krig i Vietnam, han hade också kritiserat ojämlikheten i samhället. Så en dag träffas han av en kula i nacken när han stod på balkongen på Lorraine Motel i Memphis i Tennessee. Han blev 39 år.

                              EN VARIANT PÅ ETT ANNAT TEMA

   Jag har en dröm, att Sveriges regering inser att Göteborg behöver kollektivtrafik men inte Västlänken för den bryter ner stadens själ. Göteborgarna skall få behålla sina träd och allt som är förknippat med det Göteborgska. De lovar att det inte skall grävas mer i denna stad. De har blivit kloka, lika förståndiga som de där nere i EU, de som tar sin hand ifrån ett oförutsägbart projekt. Det skall nu satsas på vård av den befintliga infrastrukturen, så människor slipper vänta på tåg som aldrig kommer. Man skall satsa på framtidens teknik, det  skall var slut på rostiga spårvagnar som gnisslande snirklar sig fram på våra gator. De skall ersättas av el-bussar som kan sättas in där behovet är som störst, och invånarna skall få en snabbspårväg som förbinder alla våra viktiga platser och bostadsområden.

                               Jag har en dröm att......

   Våra politiker skall börja lyssna på sina medborgare. Att återskapa ett förtroende som är nödvändigt för att vi tillsammans skall kunna uppnå en vision för staden. Att demokratin verkligen blir meningsfull, att lyssna på denna outsinliga ström av människor som vill ha del i det som händer, att detta skall vara så svårt.

   Vi har haft manifestationer i Göteborg. Den sista demonstrationen samlade 10 000 människor som protesterade mot makthavarnas ovilja att lyssna. Deras arrogans och deras förslag på en tunnel som förstör grönska och byggnader. I dag vet vi ännu mera om detta vansinnesförslag, därför måste vi ha ännu en kraftfull manifestation. Vi måste få vår regering i Stockholm att förstå att Västlänken måste bytas ut i trafikpaketet. Regeringen har tidigare tagit ställning till helheten, inte till det individuella projektet, Västlänken som inte ens EU vill se på sitt bord. Det är således fortfarande formellt fullt möjligt att öppna dörren för andra lösningar.

   Klockan är 0620 och det är +16gr.

   God morgon

   Pelle

   År 1947 infriade Storbritannien motvilligt sitt löfte om självständighet för Indien. Under nästan två århundraden hade England varit närvarande i detta land som de styrde med en brittisk vicekung. Detta brittiska styre skulle naturligtvis sätta sin prägel på landet. Att Storbritannien kunde lägga under sig detta väldiga myllrande folkhav berodde på indisk splittring. Brittiska militärer spelade ut indiska furstendömen mot varandra i strider. Efter slaget vid Plaisen konsoliderade britterna ett indiskt välde som var mer omfattande än något tidigare.

   Det var indiska soldater som erövrade Indien åt Storbritannien säger den indiske historiken B.B.Misla. Engelsmännen räknade med att Indien var splittrat-etniskt, språkmässigt, dynastiskt, socialt, och religiöst. Det som gällde var, söndra och härska.

   

     


   Det var riskabelt att nio av tio soldater under brittiskt befäl var indier. Myteriet 1857 gjorde imperiemakten oroad, så i fortsättningen rekryterade man i större utsträckning sikher och gurkhas som var marginella folkgrupper. Man föredrog fattiga bondsöner som inte var läs och skrivkunniga. Inga infödda indier utbildades till officerare.

   År 1914 kom en liten advokat från Sydafrika som tog initiativ till en motståndsrörelse vars bärande idé var icke våld, han hette Mohandas Gandhi., ofta kallad "Mahatma". Men Gandhi var inte ensam om att inleda motståndet, det fanns redan "Kongressen", ett parti för den indiska överklassen. Gandhi ansåg dock att detta parti var alldeles för försiktigt, det behövdes andra tag.

   År 1930 inledde Gandhi sin väldiga saltmarsch som utmynnade i massarresteringar. En av Gandhis konkurrenter var Subhas Chandes Bose som mitt under brinnande världskrig sökte kontakt med Nazityskland ( se särskild blogg).

                                                Saltmarschen.

   När friheten kom den 15 augusti var det inte den indiska politiska styrkan som avgjorde kampen utan snarare Storbritanniens svaghet efter andra världskriget. Man var trött på konflikter. Nu skulle den indiska kronjuvelen splittras upp till följd av religiöst hat. Kolonien delades upp i en hinduisk och en muslimsk statsbildning. Men resultatet blev inte två utan tre geografiskt separerade  delar. Vi fick även Bangladesh.

                                             Den styrande eliten.

   Indian Summers är en brittisk dramaserie som utspelar sig året 1932 när Indien drömmer om självständighet medan brittiska imperiet klamrar sig fast vid makten. Detta är en fantastisk historielektion som spelas upp med brittisk noggrannhet. Britterna dansar, spelar hästpolo och vältrar sig i lyx. En viss likhet med Downton Abbey återfinns, där vi serveras de där spetsiga replikerna medan man smuttar på en gin och tonic. Det är ett praktfullt drama mot en hotfull bakgrund som med jämna mellan rum gör sig påmind. Engelsmännen behärskar sin historia.

   Klockan är 0400 och det är +13gr. Om några timmar kommer regnet

   God morgon

   Pelle

   Regeringens beslut gäller "paketet" i sin helhet och inte de enskilda projekten som ingår. Regeringens beslut skall ses som ett initiativ och bidrag för kollektivtrafiken och regionförstoringen. Detta slår Riksrevisionen fast i sitt yttrande (RiR 2012:21).

   Beslutet får inte tolkas på sätt som att Västlänken därmed inte kan bytas ut mot ett bättre alternativ, då Västlänken är ett kraftigt olönsamt projekt. Det har heller inte framgått klart och tydligt för beslutsfattare,eller medborgare, att  underlaget varit ofullständigt vid beslutstillfället,nämligen att det skulle komma att krävas ytterligare investeringar för att uppnå ändamålet med Västlänken. Risken för skenande kostnader är mycket stor. 

   Regeringens grund för beslutet försämras av att underlaget för projekten i paketet var begränsat. Regeringen framhåller att det Västsvenska infrastrukturpaketet skall vara en effektiv helhetslösning, men det saknas underlag om hur effektiv den valda lösningen är i förhållande till andra tänkbara lösningar i Västra Götaland. Det beskrivs inte i motiveringen till paketet varför den valda lösningen är den mest effektiva för att uppnå fördelarna med satsningen.

   Denna kritik som levererats av Riksrevisionen är mycket avslöjande. Det är grava brister i processen som ledde till regeringens beslut, vilket nu står utanför allt rimligt tvivel. Allmänheten har således inte haft tillgång till ett transparant beslutsunderlag och motivet har uteblivit. Underlag saknades och motivet klargjorde inte de verkliga konsekvenserna. Ärendets remissbehandling avslöjar alla dessa svårbemästrade passager som måste övervinnas.

   Trafikverkets planeringssystem är inte anpassat för att hantera stora och komplicerade utbyggnader som får konsekvenser långt utanför investeringsobjektets gränser. Detta har också klart framgått under projektets framåtskridande där Trafikverket svarar för byggandet av tunneln och kommunen blir ansvarig för dess konsekvenser ovan mark. Västlänken var både oförutsedd och outredd i Trafikverkets åtgärdsplaner 2010-2021 framhåller Riksrevisionen. Regeringens beslut fattades därmed utan att konsekvenserna av projektet hade utretts. Analogt med det bristande underlaget har regeringen i sitt beslut inte motiverat tillräckligt tydligt varför Västlänken skall byggas. Denna tunnel som är ett av de mest kostsamma projekt som har beslutats, motiveras därmed inte som enskilt projekt, endast som en del i det Västsvenska projektet. Det framgår inte vad som motiverar bygget av Västlänken framför andra möjliga infrastrukturinvesteringar i regionen eller landet framhåller Riksrevisionen.

   Slutsats:

   Riksrevisionen levererar en svidande kritik mot handläggningsprocessen som ger stöd för att Västlänken är ett ogenomtänkt och rent ut sagt slarvigt politiskt projekt. Medborgarna i Göteborg har härmed starka motiv för att agera kraftfullt. Det primära är att regeringen enbart har tagit ett översiktligt beslut, där Västlänken är en del i paketet och mycket väl kan bytas ut. Riksrevisionens text genomsyras av grav kritik mot detta projekt och det är ytterst sällan man får ta del av någon liknande skrift. Med andra ord, Västlänken är precis så dålig som vi på andra vägar har kunnat slå fast, vilket också nationell expertis anser.

   Med en kraftig markering från invånarnas sida stiger därmed förhoppningen om att regeringen på ett mycket enkelt sätt frigör sig från denna belastning som Västlänken innebär. Politiskt är detta mycket enkelt, då regeringen i själva verket aldrig tagit ställning till delprojekten. Västlänken är ett delprojekt och regeringens beslut handlade om översikten.

   Säkerligen har de flesta redan läst riksrevisionen utlåtande även om det är på åtskilliga sidor och tung läsning. Som planerare har jag tagit fasta på processen och anser att ovanstående bör belysas, för kritiken är absolut unik. Att Västlänken formellt inte kan bytas ut är en myt, levererad av den politiska kartellen för Västlänken. Att ärendet tillkommit i demokratisk ordning är en lögn, att alternativ till Västlänken har utretts är en efterkonstruktion.

   Det är dags för en kraftfull markering till hösten med målet att få en ordentlig genomlysning av denna "affär". En oberoende granskningskommission måste tillsättas och det vore mycket underligt om inte vår press kunde ställa upp på detta initiativ.

  Man har planerat slarvigt för "Det stora tågrånet".

   Källa: Riksrevisionen (RiR 2012:21)

   Klockan är 0930 och det är +18gr. En riktig svensk sommardag

   God morgon

   Pelle

   Konflikt är ett möte mellan sådant som inte är förenligt (Lat.confliktus)- och kan förekomma mellan personer, grupper, organisationer eller stater. Ordningsfrågor går emellertid före allt annat. Konflikten i Göteborg är unik för den har uppstått mellan medborgare och deras valda politiska ombud, vilket inte borde ha kunnat uppstå om handläggningen av ärendet hade varit korrekt.

   Det går inte att undvika konflikter mellan människor, frågan blir således hur man skall kunna hantera denna motsättning som vi har i Göteborg. Att det föreligger en konflikt är ställt utom allt rimligt tvivel, då en övervägande del av invånarna är negativa till Västlänken, detta har konstaterats av seriös gallup-undersökning.

   Det primära är att förebygga motsättningar med kunskaper och det är detta som  man arbetar sig igenom med remissförfarandet. Det föreligger även ett stort antal utredningar som pekar på att stora tekniska och ekonomiska risker är förknippat med ett tunnelbygge under centrala staden. För fastighetsägarna kan det innebära svåra ekonomiska problem, man kan inte utesluta en gemensam juridisk process mot kommunen.

   Stadsplanering är inget annat än konfliktlösning. Olika önskemål skall samsas och målet, en juridisk plan, är beviset på att allt har gått rätt till.

   Tänk tanken att det var invånarna i Göteborg som ville genomföra denna tunnel, och hade lämnat in ett förslag till stadsbyggnadskontoret för prövning. Det hade avfärdats som tekniskt-ekonomiskt totalt omöjligt att genomföra. Nu råder det motsatta förhållandet, där makten avfärdar invånarna som okunniga och som totalt blinda för stadens framtid.

   Mark-och miljödomstolen skall granska Västlänken och pröva alla aspekter av projektet. Därmed är det inte helt avgjort att man kan börja gräva, så Regeringens tillåtlighetsprövning är en helt annan sak. Men det skulle vara mycket förvånande om Trafikverket lagt ner flera miljarder kronor på detta projekt utan att underhand förvissat sig om att förslaget kommer att bemötas och utredas i "en positiv anda". Underförstått, "vi tvingas nog se förslaget som ett gränsfall, men då det klart har sagts ifrån att detta har ett riksintresse så har vi gjort en välvillig tolkning av de juridiska paragraferna". Det kommer att skrivas åtskilliga sidor i detta utlåtande, som kan analyseras och tolkas på många sätt. Men i dag säger sunda förnuftet att något totalstopp kommer det aldrig att bli, för det skulle innebära en nationell skandal.

   Som planerare kan bara rådet bli att gå till attack. Vi har allt att vinna med att med kraft visa var vi står. Vi lider av att vara alltför väluppfostrade, lite mer franskt agerande skulle inte skada. Vi har den moraliska rätten på vår sida, vi har den yppersta expertisen på vår sida, så vad är det vi väntar på?

   Klockan är 1530 och det är +2ogr. sol men vinden är frisk vid kusten.

   Ha en skön kväll

   Pelle

   Komplettering 2017-12-08

   Kritiken mot Västlänken innehåller tekniska och juridiska invändningar mot tunneln som trafikprojekt. Man  förbiser det stora målet, nämligen makt över stadens utveckling, att skapa ett Metropolis. Det är alltså av sekundär betydelse om kapaciteten från trafikverkets sida marginellt skulle missa kapacitetsmålet. Så frågan blir, hur mycket är man från statens sida beredd att ekonomiskt bidra med att sjösätta detta vansinnesförslag. Hur mycket är kontrollen av staden värd?  Att enbart påvisa tekniska och juridiska tveksamheter med detsamma kan aldrig få Trafikverket ur balans, så ord kommer att stå mot ord. Det blir till slut enbart en kamp mellan Mats Lövgren och trafikverkets generaldirektör Lena Erixon, och utgången av denna envig kan bara sluta på ett sätt, nämligen att Västlänken genomförs. Diskussionen förs i dag på fel område. Genom att lyfta fram ett helhetsgrepp, ett alternativt trafikprojekt som löser samtliga problem kan Västlänken avfärdas som ett förlegat trafikprojekt, endast försvarbart genom ett byråkratiskt kineseri. Därmed förlorar Trafikverket sitt vapen, sitt övertag och sin kraft att påverka det politiska beslutet.