Om

Ingen info ännu.

Presentation

Visar inlägg från april 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Moderatstämman den 30 maj 2015.

   Det är hög tid att inse att Västlänken inte uppfyller de krav som bör ställas på ett megaprojekt för rikets andra stad. Det är ett föråldrat, brutalt förslag som inte kommer att föra Göteborg in i framtiden, det är med andra ord kontraproduktivt. Det är dags att inse detta och kliva av kartellen.

   En enig nationell expertis dömer ut förslaget. Här några punkter.

   -Västlänken leder inte till någon märkbar regionförstoring utan försvårar i stället den nödvändiga utvecklingen i hela Västra Götaland.

   -Västlänken har så dåliga prestanda att den inte leder till den nödvändiga minskningen av vägtrafiken i själva Göteborg och i regionen.

   -Västlänkens kostnader skenar vilket leder till att andra viktiga projekt stoppas.

   -Västlänken hindrar den nödvändiga utbyggnaden av näringslivets stora godstågsstråk från övriga landet till främst Göteborgs hamn.

   Dessa ovanstående punkter riktar allvarlig kritik mot den översiktliga strategin. Till det kan vi lägga Länsstyrelsens remissyttrande som mer i detalj redogör för konsekvenserna. Invånarna har också i två kraftfulla manifestationer visat sin avoghet mot detta förslag som demolerar värdefull bebyggelse och tar död på grönskan.

   Seriösa källor redogör för överkostnader av liknande megaprojekt. Dessa ligger upp mot 100 procent. Då Västlänken är ett extremt komplicerat projekt kan man inte utesluta att överkostnaderna kan komma att överstiga 100 procent.

   Med andra ord är förutsägbarheten för Västlänken så dålig att ansvarskännande moderater måste fatta beslutet att kliva av denna kartellbildning. Detta kan man göra med gott samvete, då det är först nu vi känner till hela sanningen om detta projekt. För att få klarhet, och en totalbild av ett projekt, så genomför man ett remissförfarande. Det är bara att inse verkligheten och stå för dess konsekvenser, att handla annorlunda vore totalt ansvarslöst. Det är dags att fatta beslut.

   "Jag förstår inte hur någon som säger sig bry sig om Göteborg kan göra allt detta mot sin stad. Som född och uppvuxen i Göteborg blir jag bara bedrövad när jag inser vad som väntar". Ett citat från en blogg skriven av Jan Ericson (M).


   Fristående samhällsplanerare och arkitekter har tidigt insett detta och på eget initiativ lagt ner ett seriöst planarbete för att hitta alternativ. Ett visionärt alternativ, ett billigt alternativ som innebär flexibilitet och förutsägbarhet. Verkligheten ser därför betydligt ljusare ut. Det som behövs är ett politiskt beslut, ett paradigm-skifte i tankens värld, det är det hela.


                           Några bilder av ett alternativ.

          



              



             


   Konsekvensen av att säga nej till Västlänken.

   Utlägg för nedlagda kostnader uppgår till ca 1 miljard kronor. Detta är vad trängselskatten drar in på ett år. Detta måste jämföras med vad Västlänken kommer att kosta, säkerligen 60 miljarder. Skall vi vara ärliga vet vi inte vad de slutliga kostnader blir, överkostnaderna kan komma att överstiga 100 procent. Vad innebär att staden utsätts för ett undantagstillstånd under 10-15 år? Det behövs också ett år av mental tillvänjning och utredning av alternativ.

   Moderatstämman står inför ett vägval, att bara glida förbi denna ödesfråga får naturligtvis konsekvenser. Man kan inte bara nonchalera invånarna.



               

                                                Vi har inte fel.


   Det kommer ett val 2018 och innan dess blir det ingen byggstart. Ni väljer själva hur valet skall se ut. Göteborgarna kommer inte att ge sig i denna fråga, även om det skulle bli aktuellt med social olydnad. Det skall bli intressant att se hur ni kommer att resonera, för vi måste kunna förbereda oss för att försvara stadens oersättliga värden, några måste ta på sig denna roll.


   Med vänlig hälsning

   Per Wetterlundh


   Planarkitekt för city och övriga centrala staden mellan åren 1965-97

Att tänka utanför ramarna

   Stadsbyggnadsdirektören såg glad när han stack in huvudet genom dörröppningen, jag fick en annorlunda uppgift. Det gällde att rita en snabbspårvägsslinga för city och centrala staden, motivera hållplatserna och hitta en någorlunda realistisk dragning. Med ett leende, och med orden du får en vecka på dig, försvann han ut i korridoren. Det låg naturligtvis en tanke bakom, han ville ha mina kunskaper om centrala staden, inte mina kunskaper om spårradier som låg verkligt nära noll.

  

               

                         Något som vi diskuterade på SBK.

   Det hade varit mycket prat om tunnelbana och tåg som gick i luften på egen banvall, snabbspårvägstaxi och en del andra mystiska transportmedel. Detta var på 70-talet och pengar lades ned på studieresor för det gällde att hänga med i utvecklingen. Efter en research så lades tunnelbanan åt sidan, det bedömdes som tekniskt svårt och kostnaderna skulle bli enorma. Att hänga upp något transportmedel på egen banvall ca tio meter över marken var något som inte hörde hemma i den lilla staden Göteborg och vem skulle våga sätta sig ensam i en spårbunden taxi en stökig lördagskväll? (se bild)

   Att ha visioner är viktigt, det är helt enkelt nödvändigt för att kunna skapa en framtid. Utopism är inget annat än kritik av det som vi har i dag. Att våga drömma om ett annat samhälle är positivt för det vidgar ramarna, för vi måste kunna formulera och skapa bilden av något som kan förstås av de människor som är berörda av utvecklingen, de måste tro på den. Man riskerar alltid i dessa sammanhang att bli kallad drömmare, en person som fantiserar om något utopiskt. Detta ord har fått en dålig klang. "Det här är orealistiskt, det finns inga pengar, och vad säger egentligen facket om detta"? Så kunde det låta på 70-talet, i dag är det våra politiker som kallar visionärerna för "köksbordsarkitekter".

   Det var en klok stadsbyggnadsdirektör som lyfte fram denna uppgift. Han påpekade att man måste ha roligt på jobbet, för det frigjordes så mycket dold energi när man trivs, för hjärnan arbetar bättre under sådana omständigheter. Om detta var vi fullständigt eniga.

   När veckan var slut visade jag upp min "Circle-Line" och motiverade stationslägena som tex Chalmers, Sahlgrenska, Operan m.fl. För att klara svängarna gick banan genom Medicinareberget och berget i Olivedal. Synpunkter och frågor kom i en strid ström, detta var nyttigt, det tenderade att bli en "brain-storm" precis som direktören hade önskat.


   I dag har vi kört fast totalt. Man började med ett politiskt beslut, därefter kom nödvändiga utredningar. Västlänken är inget annat än ett tekniskt-ekonomiskt missfoster, och totalt kemiskt ren från visioner. Tunneln har också blivit totalt sågad av nationell expertis. Detta måste vi inse och börja tänka utanför ramarna. Vi måste tillåtas tänka utopiskt, utan att bli kallade för orealistiska drömmare, för vem vet vad som är möjligt om 20 år?

   

 

           Mag-lev tåget till flygplatsen utanför Shanghai.(Till höger)


   Snabbtågen kommer mer och mer, utvecklingen går fantastiskt snabbt. Mag-lev tekniken är helt överlägsen och har man en gång åkt i ett sånt tåg så inser man att detta är framtiden. Men sådana tåg tar man inte ner i en tunnel under centrala staden, det är omöjligt. En bana mellan Oslo-Göteborg och Malmö ser jag som fullt möjlig i framtiden och när det väl har fattats beslut byggs den på ca 5 år. (Kinesiskt byggande). Man måste planera för detta med en framtidsstation i Gårda, en station som blir trafiknavet för regionen och som skapar tillväxt för Västsverige.

Göteborg måste ha något att visa upp, något att vara stolt över, samtidigt som vi räddar vår bebyggelse i centrala staden.

  

                                 

   Snabbspårvägslinje som går var femte minut. Kollektivtrafiksystemet kompletteras med elektriska bussar (tillverkade på Volvo)

   En modern snabbspårväg, med utgångspunkt från detta trafiknav i Gårda, tar resande på mindre än 5 minuter ner till nuvarande centralen och det finns i dag åtskilliga moderna tåg att studera ute i världen. En "Circel-line" som snabbt tar resande till stadens viktiga punkter. Två linjer behövs då den andra linjen tar vägen över Hisingen.

   Detta är en fullt realistisk vision. Den är genomtänkt av fristående arkitekter, delarna behöver bara kopplas ihop, finslipas och accepteras av våra politiker. Västlänken är överspelad och kan aldrig någonsin uppfylla denna framtidsvision. Detta kallar jag en realistisk utopi, eller att tänka utanför ramarna.

   Är man beredd att lägga ut 55 miljarder på en tunnel i leran så finns det marginaler för vad vi vågar att göra. Tänk om och tänk visionärt. Lyft fram Göteborg i samråd med brukarna, den enda väg att gå.



   Klockan är 1710 och det är +11gr.

   God kväll

   Pelle

Bichon Havanais-en smart aristokrat

   Denna hundras är ett yrväder med glittrande ögon och full av livsglädje. Hundrasen är lättlärd och rolig och den lever verkligen upp till benämningen sällskapshund. Den jagar inte, kanske den sätter iväg efter någon katt som råkat komma in på reviret, men den vill inget hellre än att vara tillsammans med människor. Det är en okomplicerad hundras och den som har anledning att oroa sig för allergi kan vara lugn. Jag är allergisk mot ett flertal hundraser men inte Bichon Havanais.



                

            Alice                   Alice, Marianne, Ruth                     Ruth



   
När Christofer Columbus landsteg på Cuba så dröjde det inte så länge förrän nybyggare följde efter. De fick en bit land och skapade sig en framtid. Överklassens söner som inte hade någon titel eller arv i det gamla landet kom snart efter. I loggböckerna från tidigt 1500-tal finns flera hundar registrerade. Skeppen seglade ut från Teneriffa som tilläts idka handel med Spaniens kolonier i Karibien.

   Under tidiga 1700-talet fick dessa sprudlande små hundar sin plats i Kubas societet. När man sedan vände tillbaka till Europa så var naturligtvis hundarna med. De introducerades för överklassen i Europa och blev med sin charm och glittrande ögon väldigt populära vid hoven i England, Spanien och Frankrike. Drottning Anna Stuart införskaffade två stycken. Under nästa århundrade hamnade de i kungligt sällskap då Drottning Victoria av Storbritannien skaffade sig ett par. Charles Dickens lär ha delat sitt liv med en Havanais som hette Tim.

   Till Sverige kom rasen 1988 och har sedan dess haft sin givna plats här.

   Bichon Havanais är en ras som verkligen har charmat sig in i 2000-talet.Det är en lättsam och lättlärd ras. Den återfanns förr ibland resande teatersällskap och på cirkus. Med sitt mjuka psyke är den lättlärd, godmodig och ivrig att vara till lags. Våra hundar älskar att vara med när det är fest, vandrar runt och hälsar på samtliga i sällskapet och uppför sig exemplariskt. De är som två familjemedlemmar som vet sina platser och de ställer också krav på matte och husse så att vi följer rutinerna,för detta är väldigt viktigt. Vår första hund Ruth är tyvärr inte med oss längre, Hon fick en tumör på lungan och dog vid 12 års ålder. Det var en hemsk tid, till slut så fick hon somna in i mattes famn. Nu har vi en lillasyster till Alice som är 4 månader som heter Gerda. Nu är det verkligen full rulle med kiss o bajs lite varstans.

    

               

                             Gerda, fyra månader den 4 maj.


   Kanske det är dessa ögonblick man kommer ihåg under den långa vintern. Den stilla morgonen, roddturen in till sandstranden med två förväntansfyllda vovvar.



              


   Källa: Svenska Kennelklubben- Hundsport.


   Klockan är 1100 och det är +10gr.

   God morgon

   Pelle

Göteborg och det fatala misstaget.

   Trafiken bedöms ha ett riksintresse, detta kan nog vara riktigt. Men det gäller inte Västlänken för den är kontraproduktiv. Den lägger hinder i vägen för regionens utveckling och därmed den tillväxt som man eftersträvar. Detta slår nationell expertis fast efter att ha granskat trafikprojektet.

   Aldrig någonsin i stadsplaneringens historia har man haft så stor tillgång på expertutlåtanden, så att fatta beslut borde därför inte vara så svårt. Men situationen är låst, man är inte öppen för diskussion. Politikerna stänger dörren, och att ersätta Västlänken med ett bättre alternativ finns inte på dagordningen. Misstaget beror på att beslut fattades innan man hade tillräckliga kunskaper. Detta är i dag ett obestridligt faktum och med detta som utgångspunkt måste man försöka hitta nya vägar ut ur detta trauma.

 

                

                                           KS:s ordförande.

   Trafikverket har fått ett uppdrag av KS nämligen att projektera Västlänken. Skall detta arbete avslutas måste det ske på direktiv från KS,då Trafikverket inte kan göra något annat än att fullfölja sitt uppdrag. Kommunstyrelsen ordförande har aldrig varit insatt i detaljerna, hon är helt beroende av sin stab som levererar de fakta som krävs. Hur har det blivit på detta viset med alla dessa utbildade tjänstemän inom förvaltningen, såg de inte fallgroparna?

   Att dra snabba slutsatser genom att falla för en vacker trafikslinga under centrala staden kan bli ödesdigert. Man sparar tid då ytterligare utredningar är onödiga. Svårigheter, ja kanske, men dessa är till för att övervinnas. Men situationen var i högsta grad obekant, så intuitionen om detta miljöprojekt slog fel. Detta önskvärda läge på trafiktunneln slingrade sig fram genom ett minfält av mindre katastrofer. Hade någon ställt sig upp och sagt, vänta ett tag, är detta verkligen rätt? Ingen ville gå emot strömmen och därmed tolkade kommunstyrelsens ordförande tystnaden som att det hela var genomförbart.

   Att sälja in Västlänken som ett miljöprojekt var inte så svårt. Människor skulle nu ställa bilen hemma och ta tunnelbanan in till sina jobb. Med prydligt kartmaterial och siffror redogörs för gångavstånd och gångtider. Miljön är i dag något som inte får ifrågasättas, så jakten på utsläpp pågår ständigt. Att intuitionen brister härvidlag vet vi i dag. Samtliga engagerade i projekt Västlänken programmeras nu för att tro och bekräfta. Föreställningen om Göteborg och Västlänken formas som avsevärt enklare än verkligheten. Det man negligerade var att hypoteser måste testas genom hård kritik. Men människor väljer att söka efter det som bekräftar den rådande åsikten. Man accepterar okritiskt ett förslag och bagatelliserar sannolikheten för extrema och föga troliga händelser.

   När USA:s president ville ha ett krig med Irak, så levererades det bevis som gynnade hans inställning i frågan. Man sa vad han ville höra. Vi vet i dag konsekvenserna.

   När tveksamheter om Västlänken under hand börjar dyka upp så lämnar man över uppdraget till Trafikverket i tron att alla tveksamheter därmed med automatik skall försvinna. Blir detta en garanti för att förslaget blir bättre? Svaret på detta blir naturligtvis nej! Trafikverket griper sig an den formella delen och har otvivelaktigt en fördel genom sin "tyngd". De har fått ett uppdrag att genomföra, enligt riksrevisionen värt ca 55 miljarder kronor, en ofantlig summa.

   

                 

   Ingen vet hur detta drama kommer att sluta. Att få kommunstyrelsens ordförande att stoppa det hela bedömer jag som osannolikt. Det är en omöjlighet att avsäga sig detta arv. Förändringen måste komma från ett annat håll, vilket kanske får bli föremål för en analys och inte minst spekulationer vilket är ibland tillåtet.


   Klockan är 0330

   God natt eller kanske god morgon

   Pelle 

Göteborg och pseudo-demokratin

   Göteborgarna håller på att förlora det verkliga inflytandet över sin stad. Fysiskt får detta sitt uttryck i stadsplaneringen, ett tecken på makt som inte kan misstolkas. Makten koncentreras till en "enhet" som tar de stora besluten och skenet av en demokratisk stad får gälla de mindre besluten. Vad som tillhör den ena eller andra gruppen avgör makteliten. Det är viktigt, faktiskt avgörande, att man har pressen på sin sida, språkröret med dessa proffs som besitter kunskaperna att formulera sig på rätt sätt. För att förstärka intrycket av demokrati skapar man forum av typ, "Lyft Göteborg", där alla har möjlighet att delta och därmed forma sin stad. Gäller det synpunkter som berör de större besluten kommer dessa bort i hanteringen. Detta är ett utmärkt sätt att kanalisera, att kunna kontrollera vad invånarna vill. Även Mao på sin tid lät tusen blommor blomma.

   Signalerna är så många och tydliga att Västlänkskartellen endast blir en del av detta mönster. Detta baseras på ett elittänkande, i själva verket i grund och botten ett förakt för demokratiska värden. Man är medveten om detta, och som ett utryck för motsatsen upprepar man som ett mantra, "det är viktigt med demokrati". Detta har faktiskt existerat latent inom förvaltningen sedan lång tid tillbaka, men aldrig exponerats så klart och tydligt som i dessa dagar. Endast svaga vindpustar som avsatte krusningar på den demokratiska vattenytan, men med Västlänkens tillkomst har dessa svaga vindpustar ökat till hård kuling.

   Göteborg är sossarnas stad. Detta är detta parti som bestämmer hur staden skall se ut. Var Operan skall ligga, var statyerna skall stå och vilka hus som skall rivas. Man har tagit genvägar med ministerstyre, som nyttiga idioter lyckats avstyra med trix och knep. Till slut så utvecklas en kultur som växer sig fast i alla delar av förvaltningen. Göran Johansson var människan som förkroppsligade detta begrepp och arvet har förts vidare. Allt synliggörs i dessa dagar i trafikprojektet Västlänken, man gör som man behagar och styrelseskicket blir därmed en pseudo-demokrati.

   Näringslivet går alltid maktens väg, det vore konstigt annars. Makthavarna har därmed förmågan att spränga alla gränser, endast det moraliska tänkandet lägger hinder i vägen, men moral är ett ytterst töjbart begrepp och allt vi gör är ändå för det allmännas bästa, eller hur?

   Det kommer i en framtid inte att behövas några seriösa utredningar. Enkla utredningar som endast konstaterar vad problemen ligger, så motkrafter kan sättas in på rätt sak. Ett enkelt remissförfarande så man upprätthåller skenet av ett seriöst förfarande och demokrati. Ärendena kommer säkerligen att passera KF, detta är fullkomligt egalt då etablerade kartellbildningar ser till att ärendena godkänns. Detta är i klartext diktatur, men med ett sken av demokrati, en pseudo-demokrati.

   Kampen mot detta är något som ovillkorligen måste föras. Demokratin måste gång på gång återerövras. Resultatet om vi inte återför den verkliga demokratin med partier som står för sina program kan bli förskräckande. Varför skall invånarna överhuvudtaget gå till valurnorna?

   Kartellen för Västlänkens genomförande kommer att permanentas. Konsekvensen av  denna tunnels genomförande kommer att kräva extraordinära åtgärder som motiverar enkelhet och handlingskraft. Pressen ställer upp på detta "undantagstillstånd" och motiveringen blir naturligtvis att vi alla får ta konsekvenserna av ett demokratiskt beslut. Kartellen blir därmed som en "extra skatt", den kommer aldrig bort.

   Vi står inför ett vägval som kommer att få djupgående konsekvenser för invånarna i staden. Detta måste de politiska partierna inse. Vi måste ha en opposition som är värd namnet. Det finns ett alternativ som på sikt måste aktualiseras, nämligen ett nytt parti, "Göteborgspartiet" som skall utgöra motsatsen till det vi upplever i dessa avgörandets dagar. Partiet blir en garant för att demokratin återvänder. Det finns redan ett kraftfullt embryo i dessa manifestationer som fyller gator och torg, detta är ett kraftfullt tecken som inte kan misstolkas.

Vi har ingen demokrati i dag, endast en pseudo-demokrat. Makten ligger mer än någonsin i slutna rum. Naturligtvis, allt för den enskildes bästa.


Klockan är 0819 och det är +5gr.

God morgon

Pelle

Äldre inlägg