Blogg

   Slutsatsen av det pågående trafikprojektet väcker frågan om Västlänken verkligen äger de kvalitativa egenskaper som krävs för ett dylikt projekt. Aldrig någonsin har en sådan massiv konstruktiv kritik riktas mot ett förslag och mötts av ett sådant kompakt motstånd. Invånarna upplever att makthavarna använt sig av social manipulation. Man har medvetet marginaliserat oppositionella genom att ignorera dem och man har undanhållit information om tex de verkliga kostnaderna  förknippade med projektet. Beslut har tagits i informella sammanhang som vi benämner det slutna rummets politik. Den byråkratiska behandlingen av ärendet har pågått under åtskilliga år men som inte inneburit någon förändring i sak. Göteborgarna har vid två tillfällen uttryckt sin motvilja genom två kraftfulla manifestationer som från makthavarnas sida nonchalerats. Någon vilja till att bryta detta dödläge har inte kunnat skönjas, och därmed upplever vi det som en blockering, en psykologisk spärr som måste brytas. Detta krigstillstånd mellan invånare och makthavare är inte värdigt en demokrati år 2015. Som ett sista steg i denna härledning blir att en oberoende grupp måste ovillkorligen tillsättas, vilket inte är ovanligt vid konflikter. Detta har skett förut i Göteborg då en saneringsberedning tillsattes efter det så kallade "rivningsraseriet". Då jag vid detta tillfälle var länken mellan det "gamla" och det "nya" och ingick i saneringsberedningens arbetsgrupp tar jag mig friheten att tycka till när det gäller detta trauma. Paradigmskiftet på sin tid, då man lämnade totalsaneringen och gick in för ett bevarande, gick förvånansvärt smidigt.

                                             Vi har inte fel.

   En grupp av oberoende experter bör göra en genomlysning av trafikprojektet Västlänken och de alternativ som finns tillgängliga. Det skall vara erfarna samhällsbyggare som har vana vid stora komplicerade projekt och utredningar. Det skall vara en funktionell, teknisk och ekonomisk granskning. Allt material skall granskas och därefter skall en analys redovisas. Gruppen skall arbeta helt oberoende av tidigare fattade beslut, vilket är absolut nödvändigt för att kunna leverera en i sak korrekt analys. En allsidig granskning kommer med säkerhet att visa på avgörande brister. Alla hemligstämplade trafikutredningar och dokument bör ovillkorligen tillställas expertgruppen. Finns det trafikalternativ  som bättre tillgodoser de politiska mål som gäller för Göteborgs framtid skall dessa redovisas.

   När kommer man till denna punkt i tänkandet, att en oberoende grupp måste tillsättas? Vissa makthavare kommer aldrig att inse att detta är nödvändigt då det gäller en konvertering i uppfattningen vad som är rätt och fel. När alla remissyttranden föreligger så har man en mer realistisk bild av situationen och frågan måste då ställas är detta förslag rimligt? Skall man slå till bromsen eller inte, är det värt en överkostnad på säkerligen 100 procent? Det är vid detta tillfälle en tredje manifestation bör äga rum. Nonchaleras folkets vilja en tredje gång finns det inget mer att tillägga, då kan vi säga adjö till demokrati och medbestämmande. Själv är jag övertygad om att man inte vet vad tunneln kommer att medföra. Så man kommer under åtskilliga år att få leva med händelser som är förknippade med detta jättelika dräneringsrör, bekymren kommer aldrig att ta slut, Västlänken blir Göteborgs öde.

   Vem av makthavarna skall inse att detta behöver göras? Jag tar mig friheten att tro att någon inom kartellen är tvungen att ta på sig denna uppgift, och då lär det inte finnas så många att välja på. Det som är det absolut primära i detta fall är uppriktigheten mot väljarna. Göteborg måste ledas in på rätt väg. Att det lagts ner snart en miljard kronor får inte vara avgörande när det gäller att invånarna skall återfå framtidstron.

   Klockan är 1610 och det bara regnar

   God kväll

   Pelle

   Det ideala tillståndet för en förändring är att alla skall ha något att vinna, alla skall kunna utropa sig som segrare. Man bör således alltid sträva efter att uppnå detta tillstånd i planeringen. Erfarenheten talar här sitt tydliga språk, man kan inte uppnå total consensus, utan någonstans går en gräns som det gäller att komma så nära som möjligt.

   Makthavarna kan aldrig genomföra Västlänken mot Göteborgarnas vilja. Därför är dessa manifestationer som genomförs otroligt viktiga, de är helt avgörande för utgången av detta dramatiska skådespel. När alla remissyttranden har besvarats och det är dags att knyta ihop säcken så inställer sig frågan är det verkligen värt att genomföra denna tunnel till detta orimliga pris och samtidigt gå emot invånarna. Denna fråga måste komma upp på dagordningen, alternativet är politiskt självmord med oanade konsekvenser. Kanske det går så långt som till social olydnad. Kommer denna klokskap att finnas? Kanske, men kraften i den byråkratiska maskinen kanske omöjliggör ett "omtänk", man blir kanske av omständigheterna tvingade att genomföra "operation Västlänk". Detta kan då bli Göteborgs öde, man hamnar i en situation som man innerst inne inte vill ha, som innebär ett nederlag och vi kommer under årtionden att få leva med följderna av detta bygge.

   Gärna en kraftfull markering i bebyggelsen där snabbspårvägen stannar.

   Makthavarna har nu spelat ut sina kort. Målet är att lyfta Göteborg in i framtiden och att göra Göteborg till centrum för regionen. Alla siffror pekar uppåt på alla områden,  om dessa är sanna eller ej vet vi icke, de är prognoser som kanske inte kommer att uppfyllas. Naturligtvis är det en omöjlighet för våra politiker att inte ta till sig detta, de måste tro på siffrorna och därmed säger de ja till Västlänken. Osäkerheten runt sådana här projekt fullkomligt skriker efter flexibilitet.

   Västlänken är socialdemokraternas projekt, de kommer aldrig att överge gudfaderns initiativ, arvet skall genomföras. En omprövning av Västlänken måste då komma från ett annat håll och då främst ifrån moderaterna. Det råder ingen tvekan om att Gårdalänken är det förslag som är bäst genomarbetat av kunnigt fackfolk, nackdelen med detta förslag är att det inte är ett socialdemokratiskt förslag och kan således inte accepteras av vänsterpartierna. Så långt det politiska spelet.

    Gårda, ett nav för trafiken och med en kraftfull markering i stadsbilden

  Faktum är att det är helt orimligt att sätta igång ett tunnelprojekt där slutnotan kanske till slut närmar sig en överkostnad på över 100 procent. Det är detta en delegationsgrupp skall framföra till regeringen, plus att det redan finns ett färdigutrett förslag som bättre och billigare kan lyfta in Göteborg i framtiden. Ett förslag som hela regionen har nytta av. Västlänken är och förblir ett politiskt alternativ som aldrig har analyserats tillräckligt. Socialdemokraterna måste till slut tvingas att inse detta faktum.

   En snabb spårbunden trafik tar dig ner till centrum och vidare till de viktigaste platserna. Ingen uppgrävning av centrala staden. 

   Invånarna har således trumf på hand i detta spel om Göteborgs framtid. Främst Västlänkens urusla ekonomi och dess hot mot den kulturhistoriska miljön. Sedan kan vi visa upp ett genomarbetat trafikförslag som är förutsägbart, billigare och som tillgodoser regionens behov. Invånarna är på detta sätt inga "gnällmånsar" utan konstruktiva människor som på ett bättre sätt vill lyfta Göteborg in i framtiden.

   Den hårda exploatering som föreslås i samband med Västlänken och centralstationen är tänkt som "draghjälp" för tunnelbygget. Denna exploatering kan mycket väl genomföras men kopplas till en snabbspårvägsslinga som på mindre än 5 minuter leder till centralstation Gårda. Den förändring av stadsbilden som exploateringen medför kan invånarna lämna över till stadsarkitekten att avgöra.

   Det måste till en tredje manifestation vid lämpligt tillfälle. Där måste invånarna  ovillkorligen ställa upp för den kan vara helt avgörande. Det blir sannolikt den sista striden före en uppvaktning av regeringen där vi föreslår att en utomstående grupp får se över "paketet".

    Min text har under hand blivit mer konkret. Gårdalänken pekas ut som det projekt som skall ersätta Västlänken. Detta på grund av att det är genialt i sin enkelhet och flexibilitet. Vi slipper detta helvete med en uppgrävd stad för 10-15 år, man gör bara inte så när det finns alternativ att tillgå. Västlänken är ett slag i ansiktet på invånarna. Detta måste även näringslivet begripa, eller hur Trouvé?

   Jonas Ransgård (M), se till att landa detta projekt på ett förnuftigt sätt, Du har i dag ansvaret!

  Klockan är 0500

  God morgon

  Pelle

   De som styr Göteborg har slagit fast vad man vill åstadkomma med staden. I en allmänt hållen programförklaring ger man en beskrivning som det svårligen går att rikta någon större kritik emot. Alla de ord som behövs finns med, hållbarhet, grönska, en stad för alla, en stad öppen för världen mm. Staden får inte stagnera för då försvinner jobben och Älvstaden är det största stadsutvecklingsprojektet i landet. Detta väger naturligtvis väldigt tungt. Man väljer att lämna tagna beslut bakom sig och man vill se vad som händer efter Västsvenska paketet är genomfört. Med andra ord så utgår man ifrån att Västlänken skall genomföras, den är inte intressant längre. Naturligtvis blir Västlänken ett irriterande moment när alla dessa svagheter uppmärksammas, men man kompenserar detta med att lyfta fram dessa storstilade projekt som är intimt förknippat med tunnelprojektet. Där framträder visionen för centralstationen som något helt unikt. Man släpper hämningarna helt beträffande exploateringsgraden och tankarna går till ett "mini"-Manhattan. De förslag som nu finns tillgängliga tyder på att man är beredd att ta igen på karusellerna vad man förlorar på gungorna, exploateringsgraden är för Göteborg av sällan skådat slag. Detta är naturligtvis ur byggsynpunkt en verklig guldklimp och marken blir värd vad man gör den till. Näringslivet kan naturligtvis inte rikta kritik mot Västlänken efter att denna godbit har serverats.

   När man läser programmet så faller alla pusselbitarna på plats, tankarna är tydliga och strategin kan man inte mista sig på. Infrastrukturministern Anna Johansson (S),Göran Johanssons dotter, är den person som skall lyfta in Göteborg i framtiden. Hon skall "landa" Västlänken som skall utgöra den sammanhängande röda tråden för en futuristisk skapelse, som skall ange tonen för den förtätning som man vill genomföra. Tankegångarna har funnits där hela tiden, nämligen att ta ett stort kliv in i ett annorlunda Göteborg. Ett Göteborg som måste vara imponerande för dessa människor som ser Singapore och New York som förebilder, där bevarandet och hänsynen till stadens själ kommer i andra hand. Äntligen skall vi kunna visa upp något som kan jämföras med Malmös och Stockholms bebyggelse.

   Det råder ingen tvekan om att arkitekturen är förförisk, spännande och ger en vision av precis det som man vill se. Något som slår an den klang som går hem hos makthavarna. Detta är den bebyggelse som blir möjlig när man bygger Västlänken. I detta ögonblick förbleknar svårigheten med tunnelbygget, det är inte så betydelsefullt längre. Man blir imponerad av tekniken att blanda bort korten för detta kan mycket väl utföras utan Västlänken. En kraftig exploatering i denna del av staden behöver inte stå i motsats till övrig bebyggelse i city och den övriga stenstaden. Man har ofta pratat om förtätning och ovanstående skisser är ett exempel på detta.

   Ovanstående ritningar har utförts av Liljewalls arkitektkontor. Inga beslut har fattats men de anger tonen, en exploateringsgrad som lägger ribban på en mycket hög nivå.

   I programhandlingen har direktörerna för trafikkontoret, stadsbyggnadskontoret och fastighetskontoret yttrat sig i en mycket välskriven artikel. Den är så välskriven att den täcker in allt. De har mentalt lämnat Västlänken bakom sig och ser enbart fram emot staden efter år 2030. Det är naturligtvis stimulerande att få medverka till detta lyft av staden, men Västlänkens svagheter sitter nog ändå som en vagel i ögat när man märker människornas kompakta motstånd mot detta vansinniga  tunnelbygge. Dessa fel som tunnelbygget har blir inte mindre av förförisk arkitektur. Mina tankar går till Hitlers arkitekt Albert Speer som förträngde det mesta för att få vara med att skapa ett framtida Berlin. Detta är naturligtvis en ytterlighet men där finns ändå en viss liknelse. Man dövar sitt samvete för att få förmånen att tillhöra de utvalda.

   Västlänken är och förblir ett politiskt projekt som nu med all kraft lanseras som en förutsättning för att kunna lyfta in Göteborg i framtiden. Till detta är man nödd och tvungen då det är politiskt omöjligt att slå till bromsen. Operation Västlänk måste till varje pris genomföras trots skavanker. Arkitekter och andra konsulter ställer gärna upp på dessa uppdrag som delas ut, och man vet hur man skall slå an tonen och imponera med futuristisk arkitektur. Det är ingen tvekan om att möjligheten att få Västlänken omprövad har minskat i takt som denna skickliga arkitektur  presenteras. Men man måste komma ihåg att det är fullt möjligt att ompröva Västlänken och fortfarande bygga som ovan. Väljer man Gårdalänken har man också möjlighet till vacker genomtänkt bebyggelse i anslutning till Gårdastationen -och man sparar dessutom den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen. Men att ta detta steg, som alla vinner på, ser ut att försvinna in i dimman. Ett under måste inträffa för att åstadkomma ett tankeskifte.

   Klockan är 2400

   God natt

   Pelle

   Generalplanechefen anlände sist till mötet om centrala stadens framtid. Han dominerade rummet. Han var brunbränd, mycket välklädd med specialsydda skor inköpta i London och han rökte franska cigaretter som han omsorgsfullt satte in i ett munstycke av guld. Han var inte så ofta på kontoret, han brukade ringa till sin sekreterare och fråga om det var något särskilt, om inte så stannade han hemma. Efter att ha tänt sin cigarett, vände han sig till de övriga cheferna och sa, "Nu ligger det till på det här viset".

   Översiktsplaneringen var något som "flöt ovanpå" den vanliga planeringen. Det var inget annat än de stora trenderna som skulle sippra ner till detaljplaneringen, som skulle genomsyra och prägla resonemangen på den lägre nivån. Det var nästan omöjligt för de övriga cheferna att ifrågasätta hans tankar och prioriteringar. Som nytillkommen detaljplanerare var det bara att lyssna och absolut inte ifrågasätta några av hans teser. Hans avdelning producerade handlingar som låg till grund för detaljplaneringen och nu gällde följande. Göteborg skulle bli en miljonstad, alla siffror pekade i samma riktning och därför måste planeringen anpassas till denna nya tid. Politikerna nickade och såg fram emot underbara tider med tillväxt och därmed politisk prestige. Men det var något som inte stämde, så jag började granska dessa siffror. Min nyfikenhet och intuition sa mig att något var fel. Min chef blev orolig, men jag fick hjälp av en äldre arkitekt som fann ett visst nöje att hitta motsägelser i dessa handlingar. Det hela visade sig vara en teoretisk konstruktion, en skrivbordsprodukt för att sannolikt motivera det egna reviret. Siffrorna hade framtages av en dansk konsultfirma vilka därefter legat till grund för generalplaneavdelningens gedigna produkt.

   En av konsekvenserna var att var tredje kvarter skulle behöva rivas för att lämna plats för ett parkeringshus. Den parkeringsnorm som skulle ligga till grund för bygglovsgivningen som baserats på amerikanska exempel. Sverige hade med andra ord fått tillväxt på hjärnan. Lade man ihop landets samtliga översiktsplaner skulle Sveriges befolkning tiofaldigas, helt fantastiskt.

   När konsekvensen för city redovisades blev det tyst i salen. Tystnaden bröts av ett gapskratt från stadsplanechefen, som med hög röst kommenterade föredragningen på följande sätt, "detta kände jag på mig, totalt vansinnigt". Generalplanechefen var tyst då materialet som redovisades var korrekt. Konsekvensen blev att man var överens om att Kungstorget skulle kunna utnyttjas för parkering då det låg inom zonen för parkering. För min del slutade detta möte med att jag fick en ordinarie plats i centrala stadsgruppen, med motiveringen att "översikten" skulle kunna behöva få en bättre kännedom om det konkreta. Dessa charlataner med sina irrläror sätter sina spår.

   I dag har vi Bo Larsson på Trafikverket som lyfter fram sina visioner hur Göteborg skall se ut år 2030. Ca 20 000 personer skall strömma ut från Västlänkens Hagastation, allting baserat på ett gediget siffermaterial. Bo Larsson ser in i sin kristallkula och ser tydligt hur Göteborg kommer att hamna i misär om inte denna tunnel för ca 60 miljarder byggs. Politikerna nickar som alltid, när det blir tal om tillväxt, och ser fram mot välgång och prestige. Näringslivet rusar till hjälp och uttrycker sitt  fulla förtroende för Trafikverkets experter. den enda seriösa källan som existerar.

   Det ligger i sakens natur att man önsketänker och trissar upp siffror som skall utgöra underlag för konkreta planer. Naturligtvis skall man eftersträva flexibilitet i planeringen för trenderna ändrar sig alltid. Västlänken är ett livsfarligt projekt. Siffrorna som bildar underlag för detta tunnelvansinne är spekulationer. Det är ingen som vet i dag hur framtiden ser ut. På tio år kan allt förändras och vi håller då fortfarande på och gräver på en tunnel som inte behövs. Det finns alternativ till tunneln, som kan byggas ut i etapper och som inte demolerar staden. Gårdalänken är ett sådant förslag, framarbetat av kunnigt yrkesfolk. Västlänken är inget annat än ett politiskt hugskott i snygg förpackning.

   Generalplanechefen, han med cigarettmunstycket i guld, slutade och flyttade ner till sin villa på Kanarieöarna. Var tredje kvarter blev inte rivet för att utnyttjas för parkering, inte ens Kungstorgsgaraget blev av. I dag gör man allt för att motverka och försvåra för bilismen, så pendeln har verkligen svängt.

   Klockan är 0940 och det är +5gr.

   God morgon

   Pelle

   Den 26 november 2014 rapporterades inte en enda skottlossning, eller knivskärning  i New York. Antalet mord var det lägsta på 40 år och antalet våldtäkter har mer än halverats sedan år 1990. New York har blivit USA:s säkraste storstad och en av världens minst belastade storstäder.

   I Sverige gör polisen fiasko och man utreder utan några synliga resultat. Trenden är negativ trots ökade resurser, så felet måste sökas någon annanstans. Att klara upp brott är naturligtvis polismyndighetens centrala uppgift, men det som är ännu viktiga är att brotten aldrig äger rum.

   De som sitter i fängelse i New York har drastiskt minskats, begås mindre antal brott så sitter det färre inom lås och bom. Manipuleras statistiken? Nej, genom stickprover och större kunskaper hos allmänheten så går det inte att manipulera systemet. Hur bär man sig åt? Svaret är att ansvaret har fått ett ansikte, någon kan helt enkelt ställas till svars för ett dåligt arbete.

   Ansvar utkrävs av de lokala polischeferna. Man följer hela tiden upp polisarbetet i New York. Man samlas två gånger i veckan och man går igenom vad som hänt beträffande utvecklingen. Staden har en reservstyrka som kan sättas in vid behov. Men det är inte alltid en fråga om resurser, utan dåligt polisarbete och dålig ledning och man vågar tala klarspråk. Ansvaret ligger på de lokala polischeferna och det utkrävs resultat. Trycket är stort och varje medborgare har tillgång till ett veckobrev från polisen om sitt bostadsområdes kriminalitet. Detta mobiliserar medborgarnas krav på polisen. Detta skulle säkerligen inte vara gångbart i Sverige då polisfacket skulle motsätta sig att chefer skulle kunna bli sparkade med kort varsel. Det amerikanska polisfacket har insett att de har allt att vinna på att polisen fungerar.

   "Broken Windows" är en forskningsrapport som ligger till grund för utvecklingen. Krossas ett fönster i ett område och om ingen bryr sig så dröjer det inte längre förrän hela området går ner sig. Man måste arbeta med småbrott och sätta gränser. En effektiv brottsbekämpning är inget annat än en humanitär insats.

   I Sverige går brottsbekämpningen åt rakt motsatt håll. Polisen hittade gärningsmännen bakom 15% av de brott som anmäldes under en månadsperiod förra året. Justitieministern (M) är bekymrad trots att polisen har fått 4000 fler poliser än för några år sedan. Justitieministern funderar på vad detta kan bero på, prioriteras det fel eller är vi dåliga på att utreda?

   Experter skyller ifrån sig på statistiken som inte säger något om polisens effektivitet. Man efterlyser en djupare analys då strukturen på den polisanmälda brottsligheten har förändrats.

   Det vilar något typiskt svenskt över denna förklaring. Genom att tillsätta ytterligare utredningar så klarar man sig undan ansvar ännu en tid. Att utkräva ansvar är något totalt främmande för det svenska samhället och detta gäller särskilt för staden Göteborg. Skjutningarna kommer att öka i antal då det är förhärdade gangsters som gör upp om narkotikamarknaderna. Polisen utreder och samlar tomhylsor medan man installerar en ny fritidsgård i hopp om att detta skall kunna hjälpa. Som internutredare utredde jag effektiviteten inom förvaltningen och gruppen kom fram till att det gick att producera dubbelt så många stadsplaner på halva tiden bara om man arbetade på rätt sätt. Cheferna skulle ha ansvaret för att arbetet drevs på rätt sätt. Ärendet bordlades och en politiker sa att jag hade glömt att det gällde en kommunal förvaltning.

   Vi får det samhälle vi förtjänar när vi inte kan förmå oss att utkräva ansvar av cheferna. Tag lärdom av New York och se till att invånarna får statistik på vad som händer i deras bostadsområden. Det behövs inga mer resurser, inga fler utredningar, det som behövs är att ansvaret får ett ansikte. Hur man sedan går till väga med brottslingarna är en helt annan sak.

   Källa: Svenska Dagbladet.

   Klockan är 1600 och det är +2gr. och kyligt.

   God kväll

   Pelle