Blogg

   Den göteborgska stadskroppen är till salu. Den skall för ett antal miljarder kronor penetreras med en tunnel, med ett i högsta grad tvivelaktigt resultat. Göteborgs "mamma" säger: "Jag äger inte frågan", hon tvår sina händer och är övertygad om att staden Göteborg kommer att må mycket bättre efter detta ingrepp. Detta ingrepp som mycket väl kan rubriceras som en våldtäkt på stadens själ. Men Göteborg kommer efteråt att  uppnå strålande kommersiella höjder, och vi kan äntligen jämföra oss med Stockholm och Malmö, framhåller KS:s ordförande. Hon hyser inga som helst betänkligheter om tunnelns fysiska och mentala påverkan på staden, dess invånare och kulturhistoria. Hon är totalt opåverkbar och okänslig.

   Aldrig någonsin i Göteborgs historia har man haft en sådan enig expertis som ställt upp och uttalat sig om tunnelns betydelse. Inget projekt har blivit så sakligt bemött. Alternativ har framtagits på privat initiativ som förpassar tunnelförslaget definitivt till papperskorgen. Med andra ord, så vet alla, att tunneln är en katastrof  alla avseenden. Göteborgs "mamma" framhärdar som ett mantra: " Jag äger inte frågan". Således kommunstyrelsens ledare har inget att säga till om, detta är minst sagt häpnadsväckande. Men man hade i god tid sett till att tillskapa en kartell som politiskt garanterar att demokratin sätts ur spel. Det är nu vår riksdag som skall avgöra Göteborgarnas framtid. Man har lyckats med ett byråkratiskt trick, nämligen att få regering och riksdag att avgöra om tunneln är lämplig för Göteborg. Tunneln som inte finns har ett riksintresse. Bra arbetat måste jag erkänna. Makten har utnyttjat hela sin juridiska och tekniska kompetens för att lura sina egna invånare, för att påtvinga dem ett förslag som kan leda till en teknisk och ekonomisk katastrof. Detta är inget annat än ett svek, ett förräderi mot sina uppdragsgivare som betalar deras löner för att lyssna, vara lyhörda och visa ödmjukhet mot sina invånare. Men riksdagen har tagit ställning för att kollektivtrafiken skall lösas tillfredsställande i trafikpaketet, inte till en fysisk tunnel som medför skenande kostnader, detta var de ovetande om. Därför är det fullt möjligt att ersätta tunneln med ett säkrare och avsevärt billigare alternativ. Vi får utgå ifrån att det finns kloka människor i vår riksdag som kan räkna. Trafiken kanske har ett riksintresse, men inte tunneln med dessa skenande kostnader. Det gäller att skilja på dessa begrepp och lyfta fram billigare alternativ. Vi stöder trafikpaketet men inte tunneln.

   Göteborg har tidigare utsatts för saneringar som inneburit kulturhistoriska förluster som tex när landshövdingebebyggelsen revs. Människorna fick se sig hänvisade till ytterområdena där de aldrig kom att trivas. Detta har nu lagts till historien, som aldrig upprepar sig, men händelserna åstadkommer ändå intressanta ekon som tål att tänka på.

   Tack vare internets inträde i vår sociala värld har människor fått en större medvetenhet och större möjlighet att påverka sin situation. med ett klick når man hela världen. Det blir plötsligt svårt att smyga igenom tvivelaktiga förslag, man måste således från politikernas sida bemöda sig att tala med sina invånare, lyssna och vara lyhörd. Det är uteslutet att lägga fram ett genomarbetat alternativ med kommentaren: "Nu vill vi höra vad ni tycker". Hade vi haft internet när Landala demolerades är jag övertygad om att staden hade sett annorlunda ut.

   Västlänken har utsatts för det nya sociala mediet internet och resultatet är katastrofalt för maktens förespråkare. Allmänhetens stora kunskaper innebär att den politiska maktens staber får mycket svårt att lyfta fram tvivelaktiga argument. Det går tex  inte att smyga med säkerheten för att spara pengar, då allting genomskådas och kan bemötas omedelbart. Kanske internets inträde på scenen kan innebära demokratins verkliga genombrott? När får vi elektroniska val som kan dirigera våra politiker på rätta vägar?

   Det som har hänt sedan den sista manifestationen är att vi blivit medvetna om den bristande säkerheten vid en eventuell brand eller sabotage i tunneln. Detta är totalt oansvarigt och kan på inga villkor få passera. Vi går mot osäkrare tider och det går inte att utesluta att tunneln kan komma att utsättas för en terrorattack i framtiden. Det är således inte försvarbart att det skall behöva ta 45 minuter för räddningstjänsten att nå fram till de nödställda. Detta är inte förhandlingsbart, man kan inte värdera människoliv som Trafikverket försöker göra.

   Den 7 mars klockan 1330 ses vi på Götaplatsen för den andra manifestationen, som kommer att bli den största i Göteborgs historia.

   Klockan är 1230 och det är +5gr. Våren är här.

   God middag

   Pelle

   Jang Jin-Sung tillhörde Nordkoreas propandaministerium där han författade tex hyllningsdikter till diktatorn. Med andra ord så tillhörde han maktens kärna. Men en dag gjorde han ett misstag, han glömde några papper på ett tåg som inte fick föras utanför zonen. Säkerhetstjänsten agerade omedelbart, men de kunde inte arrestera honom omedelbart då han tillhörde den innersta kretsen. De måste ha tillstånd från högsta ort. Detta blev hans räddning, samma kväll fick han ett respass genom att muta en tjänsteman och på kvällen gick tåget till Nordkoreas gräns mot Kina. Målet var att ta sig över den frusna floden. Skildringen av flykten är gripande. Människor kan utstå vad som helst för att nå friheten. I dag har ca 25 000 människor flytt och bor i Sydkorea. Boken "Käre ledare" är utan tvekan ett historiskt dokument, nu vet vi hur Nordkorea ser ut inifrån.

                                Författaren som flydde från Nordkorea.                       

  Generalens strategi var mycket enkel, jag citerar: "När USA förhandlar ägnar de sig åt diplomati, för att uppnå samförstånd i någon fråga, men för Nordkorea handlar det om kontraspionage, när de slår sig ner vid förhandlingsbordet. Nordkoreas ogenomskinlighet är deras främsta styrka. USA köper alla lögner så länge de presenteras på ett logiskt sätt. Japan är mottagligt för känslomässig manipulation och Sydkorea kan ignoreras, eller utsättas för utpressning". Slut citat.

   Jang Jin-Sung bor i dag i Seol och driver sajten "New Focus International" som analyserar vad som sker i hans gamla hemland. Jag kan garantera att detta är en säker källa och kan rekommendera ett besök. Han skriver på engelska och kinesiska, det är bara att välja.

                                           En farlig ledare.

   Så händer det att Nordkoreas store ledare gör ett misstag. Hans agenter hade kommit över känsliga uppgifter om Kina och med denna information stövlar generalen in på Kinas ambassad i Pyongyang. I det resonemang som följde hotade han till slut med att sälja vapen till Taiwan om inte Kina lyssnade på hans råd. Han utmanade en världsmakt på 1,3 miljarder människor som håller på att ekonomiskt gå om USA. Det skulle leda till en mardröm för Nordkorea.

   Kim Jong-Il hade gripits av hybris och trodde han skulle kunna spela samma spel med Kina som han gjort med USA. Men där gick han bet, han skulle ställas inför Kinas vrede.

   Generalen blev kallad till Kina i januari 2001. Det kinesiska kommunistpartiet lät honom och hans delegation vänta utanför staden Beijing i flera dagar. Till slut fick den store ledaren kräla i stoftet, han fick följa med på en rundvandring och tvingades uttrycka sin beundran för Kinas ekonomiska reformer. Detta framställdes sedan som ett bevis för generalens stora intresse för att genomföra liknande reformer i sitt hemland. Kina vet hur en allierad skall hanteras.

   Kim Jong-Il hämnades genom att beordra samtliga Nordkoreanska företag att upphöra med sina affärsförbindelser med Kina. Efter 3 månader tvingades han att ta tillbaka sin order för Nordkorea stod på konkursens brant.

                     Skrattar den store ledaren måste alla skratta.

   Att hantera den store grannen i norr var inte fullt så enkelt. Det som hade retat upp generalen var det Kinesiska Kommunistpartiets strävan efter ett ekonomiskt samarbete med Sydkorea. Han ansåg att han hade blivit bedragen. Han utfärdade en intern deklaration i vilken han fastslog följande: "Gränsen mellan Kina och Demokratiska Folkrepubliken Korea är numera en ideologisk gräns, precis som den 38:e breddgraden". Underrättelsetjänsten skulle nu också öka sin fokusering på Kina. Kim Jong Il var faktiskt djupt oroad vad Kina skulle kunna hitta på. De politiska strömningarna i USA och andra västländer redovisades ju öppet i deras press. Men vad visste han om Kinas planer och vad visste Kina om Demokratiska Folkrepubliken?

                                           Kim Jong-Il

 

   Det hela är faktiskt mycket enkelt enligt författaren till boken "Käre ledare". Bestämmer sig Kina för att Nordkoreas regim skall bort så blir det så. När detta skall ske, kan man bara spekulera om. Så följ sajten " New Focus Internationell" för Jang Jin-Sung vet vad han pratar om, han vet hur snacket går i den innersta kretsen.

   Källa: "Käre ledare"- min flykt från Nordkorea.-Jang Jin-Sung

   Klockan är 0600 och det är fortfarande mörkt.

   God morgon

   Pelle

   Det råder ingen som helst tvekan om ISIS brutala framfart. De är lika noggranna som nazisterna att dokumentera sina mordorgier. De är mer spektakulära än nazisterna med sina avhuggna huvuden på barn, kristna och fiender. Goebbels gick faktiskt inte så långt med sin skräckpropaganda, men han hade inte heller Muhammeds heliga riktlinjer att falla tillbaka på. Det som skiljer nazisterna från ISIS är, att ISIS har en religion bakom sig. De följer exakt vad Muhammed föreskriver, och som han praktiserade för 1400 år sedan. Detta är ställt utom allt rimligt tvivel. ISIS är därmed ur denna synvinkel en farligare fiende än nazisterna, för de är inte rädda för att dö. Enligt islam inträder de i paradiset och blir rikt belönade om de dör i strid för den sanna läran och Jihadister strömmar till för att få dö på slagfältet.

   Det är dyrt att föra krig. Det var något som nazisterna fick erfara när amerikanarna satte in sin enorma krigsmakt, det är fråga om produktion av materiel. Så varifrån får ISIS sina resurser? Det räcker inte med att plundra banker. I Mosul blev bytet 400 miljoner kronor, men det räcker ändå inte långt.

   CNN har listat ISIS sex största inkomstkällor. En försiktig uppskattning visar att gruppens tillgångar uppgår till ca 13 miljarder kronor. ISIS är således en av de rikaste terrorgrupperna någonsin. Fanatism, planering och pengar är här en livsfarlig syntes.

   Man praktiserar utpressning mot lokala företag. Muhammed på sin tid plundrade karavaner, nu är det banker och kidnappningar med enorma lösensummor. ISIS är inblandade i narkotikahandel och penningtvätt. ISIS är inget annat än en krigförande maffiaorganisation. De säljer tillbaka el från de kraftverk de tagit över i norra Syrien och Irak. Man säljer tillbaka den råolja som produceras i regionen, de håller med andra ord på att bita sig fast ordentligt i Mellanöstern. En maktfaktor som svårligen låter sig besegras från luften.

   ISIS har finansierats under många år av förmögna donatorer från Kuwait, Qatar och Saudiarabien (som vi säljer vapen till). Dessa länder är allierade med USA. Många politiker är medvetna om detta men väljer att se åt ett annat håll. Varken Talibaner eller al-Qaida kommer ens i närheten av ISIS enorma förmögenhet-och de planerar verkligen för sin verksamhet. Hitler och Goebbels skulle säkert gnugga händerna av förtjusning om de hade kunnat följa deras framfart Det är den starkes rätt som gäller,det som alltid varit den gemensamma nämnaren för islam och nazismen.

   Nu till ett helt annat politiskt spel som hör hemma i den högre skolan. ISIS får stöd av USA, Israel och Saudiarabien. En högre terroristledare erkänner att han får stöd av Israel om han garanterar att skydda landets gränser. Israel köper sig således tid på detta sätt. Tjänstemän i Nederländska justitiedepartementet hävdar att ISIS faktiskt skulle vara en israelisk skapelse för att så split mellan araberna.

   USA har tränat ISIS i Jordanien ("World Net Daily"). "The Jerusalem Post" rapporterar att ISIS får pengar från Turkiet. Man framhåller också att bevis finns för att Qatar och Saudiarabien avser att störta Irak och Syrien i kaos och en hög al-Qaidaledare hävdar i en artikel att de jobbade för CIA i Irak.

   En sådan förfärlig röra. Jag väntar på William Blums rapport för februari, han brukar veta vad som är lögn.

   Två saker kan vi redan nu slå fast:

   1. Att USA beväpnade terroristerna i Syrien och att dessa vapen hamnade i    händerna på ISIS.

   2.Att ISIS har tränats av Turkiet, Qatar, Israel och Saudiarabien (allierade med USA).

   Nu över till Sverige. Enligt NRK har ISIS en terrorcell i Sverige, "en sovande cell". som väntar på att få order att slå till. Man använder sig av infödda muslimer, då andra generationens invandrare på ett helt annat sätt drar till sig SÄPOS intresse. Detta uppdagades när Norge skärpte gränsbevakningen efter en hotbild mot sitt eget land.

             Vad väntar vi på, mer bevis? Det finns hur mycket som helst.

   Dessa torterare och mördare som kommer hit för att vila upp sig mellan mord-orgierna är en skandal för Sverige. Låt dessa Jihad krigare skriva på ett kontrakt där de förbinder sig att inte delta i ISIS krig. Om de inte följer, och inte skriver på, så skall de ut ur landet. Vad väntar vi på? Vi måste agera nu för att inte skämma ut oss totalt.

   Klockan är 1700 och det är ett riktigt innesittarväder. Därför denna blogg.

   God kväll

   Pelle

   Nordkoreanerna har ingen rörelsefrihet, för i detta socialistiska land måste man ha ett officiellt respass som anger skälet för förflyttningen. Blir man ertappad utan giltigt pass döms man till tre månaders hårt straffarbete.

   Jang Jin-sung. Han som lyckades fly från denna levande mardröm.

   Nordkoreas järnvägsnät består av en enkelspårig järnväg som anlades under den japanska ockupationen av Koreahalvön. Denna har kompletterats med en del spårsträckor mellan utvalda stationer. Tågen går nästan aldrig enligt tidtabellen, på grund av ständiga fel på motorer, räls och med ständiga strömavbrott. Passagerartågen måste alltid lämna företräde för generalens specialtåg och även för de tåg som fraktar militär utrustning. Det händer också att vissa sträckor plötsligt spärras av säkerhetsskäl. Från Pyongyang till Sariwon, en sträcka på 63 kilometer, kan det ta en halv dag i restid.

   Kösystemet i Nordkorea följer samma princip överallt. En kö för partifunktionärer, en kö för militärer och en kö för vanliga medborgare och dessa bevakas av beväpnade soldater. Den främsta vagnen i tågen är alltid reserverad för partifunktionärer.

   Kontrollstationer finns på alla de vägar som passerar gränser mellan län och provinser. De som inte har erhållit respass, av något skäl, brukar klättra upp på taket av tåget för att i tid kunna hoppa av innan kontrollstationen. Det råder en kontrollfobie i detta land som är totalt obegriplig.

   Fattigdomen på landsbygden är förfärlig. Det råder hungersnöd och även vattenbrist i Nordkorea. Det är en lyx att kunna tvätta sig. De som har tillgång till vatten säljer tvål och vatten. Det kostar tio won med vatten och tvål. Med enbart vatten kostar det fem won.

   I parkerna ligger hemlösa människor, och man vet inte om de lever eller är döda. Stadens partikommitté har för vana att sända ut sin likdivision för att transportera bort döda människor. De petar på dem med käppar för att se om de lever. Runt järnvägsstationen i Pyongyang samlas människor för att tigga tills de dör. Denna stad som är ledarens skyltfönster mot världen och till varje pris måste här skenet hållas uppe om socialismens förträfflighet. Likbärarna får en dagsranson för jobbet, partisekreteraren som kom fram med idéen blev belönad, och tilldelades en medalj av den store ledaren.

                                        Generalen eller ledaren.

   Människorna i sin nöd bekymrar sig mer för sin ledares hälsa än sin egen situation. Detta är en synnerligt märklig tendens. En förklaring kan vara, att då  generalen lovat invånarna att alltid föra dem på rätta vägar, så måste denna uppkomna situation vara en ren  tillfällighet som snart går över.

   Människorna är fullständigt hjärntvättade. De vet inte vad som händer i världen, de vet inte ens vad som händer i deras eget land. Den ända statliga TV-kanalen sprutar ut propaganda från tidigt på morgon tills klockan 2300 på kvällen. I den enda statliga tidningen kan man i känslosamma krönikor fördjupa sig i socialismens absoluta förträfflighet. Det var med denna propaganda författaren till boken arbetade med på sektion 1. När han sedan fick en möjlighet att resa ut på landsbygden och se eländet mådde han illa och skämdes.

                                       

            Källa: "Käre ledare"- min flykt från Nordkorea av Jang Jin-sung.

   Nordkorea har ca 25 miljoner invånare och är världens mest slutna land

   Klockan är 0600 och det är +4gr.

   God morgon

   Pelle

     Jang Jin Sung, en högt uppsatt tjänsteman i Nordkoreas propaganda-apparat har skrivit boken "Käre Ledare". Han flydde från detta dårhus på jorden och denna blogg baseras på denna källa, fritt tolkat från min sida.

   Pyongyang är en stad som efter klockan 2400 är totalt död. Det finns inga taxibilar, inga vanliga bilar, inga gatlyktor lyser, ingen reklam eller skyltfönster. Elförsörjningen befinner sig ständig kris och elektriciteten vandrar från stadsdel till stadsdel, där den stannar i ungefär fyra timmar. Cykel är det enda fortskaffningsmedlet som kan vara vanskligt i kolmörkret.

                En satellitbild ger klart besked om ett mörklagt socialistiskt land.

    Att träffa ledaren, generalen, är ett tillfälle då lojaliteten sätts på prov. Gråter generalen, måste samtliga närvarande också gråta. Skrattar generalen måste alla andra också skratta. Gör man inte detta tolkas detta som illojalt och leder till bestraffning. Kanske som lindrigaste straff så uteblir de extra matransonerna som de privilegierade får varje vecka. Det är en villkorslös lojalitet som gäller och du är hela tiden iakttagen.

     De som skriver något individuellt gör sig skyldig till förräderi mot landet och generalen. Allt som skrivs i Nordkorea måste först ha beställts av arbetarpartiet. En artikel måste först genomgå en juridisk prövning innan det kan bli tal om ett nytt verk. Det är inte författaren som skall formulera idéer, tankar eller utforma krönikor efter eget huvud.

     Nordkorea lider av pappersbrist. När papperet inte räcker till för att trycka läroböcker så måste också de revolutionära romanerna minska sitt sidantal. Därför blev poesin det dominerande litterära verktyg med vilket Kim Jong styrde sin kulturella diktatur. Det hela var en psykologisk krigföring mot koreanerna i både norr och syd som gällde.

   Ser det inte löjligt ut med dessa "julgranar". Men skämt och ironi tillåts inte, humor existerar inte.

   Det fanns en artikel som föll ledaren i smaken där man bevisade att generalen var Världens Sol. Beviset för detta var Titanics undergång. Det datum båten sjönk var den 15 april 1912 som sammanföll med Kim ii-sungs födelsedag. "Propagandasektion 1" använde detta som ett historiskt bevis och förklarade: "När solen sjönk i väster, steg den upp i öster". Detta publicerades i partiets tidning, "Rodong Sammun" och nämndes också i TV. Pressen framhöll ledaren som den mest lojala arbetaren i hela Nordkorea och att han skulle få leva i evighet.

   Det gällde hela tiden att propagandadepartementet hängde med i svängarna-en allvarlig försummelse kunde leda till bristande lojalitet och bestraffning.

   Det gäller att gråta så det syns för visar man inte sin lojalitet kan det gå galet.

   De som nått en maktposition fick förutom den vanliga ransonen ett extra paket med importerad mat varje lördag. Paketen togs från hjälpsändningarna från FN och andra delar av det internationella samfundet och från hjälporganisationer och religiösa samfund. Det rådde hungersnöd i landet men de handplockade människorna i makteliten fick inte ifrågasättas, de skulle ovillkorligen prioriteras.

   Ledaren framhölls som en mästerlig skytt, rättskipare och frälsare som alltid ledde sitt folk till seger. Det måste ha varit svårt att förnya sig på detta tema. Beskrivningen av den psykologiska krigföringen på "sektor 1" blir i sin absurditet faktiskt skrattretande, men humor i detta avseende existerar inte. Man arbetar i ett skräcktillstånd där ett misstag kan bestraffas. Bristande lojalitet kunde innebära arbetsläger eller dödsstraff för högförräderi. 

   Så det socialistiska Göteborg har lång väg att gå, men embryon kan skönjas. Alla håller ihop i ett vansinnigt projekt där stadens ledning inte får ifrågasättas. Dårarna gräver i den Göteborgska sandlådan, man vill ha en tunnel.

   Klockan är 0540

   God morgon

   Pelle