Om

Ingen info ännu.

Presentation

Visar inlägg från november 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Det är en fråga om moral.

   Ovanstående är en kvalitativ egenskap i en handling, ett beteende som innebär att man skall följa de etiska normerna, nämligen att följa god sed. Det är förståelsen inför vad som är rätt och fel. Detta gäller för en enskild människa och ett kollektiv. I dag hör vi ofta att handlingen är helt enligt de lagar som råder, men ändå upprörs man av det totalt omoraliska i agerandet. Vi människor är en social varelse som lever tillsammans med andra människor. Vi måste veta vilka handlingar som anses rätt och vad som bör eftersträvas. Det är viktigt att skilja på vad som är rätt och fel enligt juridiska lagar. Men detta räcker inte för vi bör undvika moraliska situationer.

  
                             

   Etik handlar om hur vi bör tänka och bete oss för att uppnå det rätta. Men hur beter vi oss i själva verket. Sverige kan uppvisa många exempel på dubbelmoral. Vårt agerande under det kalla kriget var under all kritik. Makthavarna i Göteborg uppvisar ibland en total brist på moral. De uppvisar handlingar som på kort sikt gynnar det politiska partiet, mutor och förmåner, men som avslöjar en brist på moral. Jurister kan alltid slå i lagböckerna och kontrollera att allt är juridiskt oantastligt och så agerar man utan att tänka.

  
                                     

   Vårt samhälle är i dag genomsyrat av moralisk relativism. Vi avvisar tron om ett absolut rätt eller fel i en given situation. Allt hänvisas till de enskilde att bedöma. Vad som är rätt eller fel inom den kommunala förvaltningen är ett mycket töjbart begrepp och det verkar svårt att komma tillrätta med denna frågeställning. Med tiden kommer sannolikt ytterligare moraliskt korrupta handlingar att tillåtas. I dag ser det ut som att det inte finns något slut. Framtiden tillhör juristerna som kan staka ut vägen för den ekonomiska framgången. Det som nu har avslöjats med centrum i Luxemburg är en skrämmande utveckling, helt lagligt men moraliskt förkastligt.

   
                        

  

Många framhåller: "så länge det inte skadar någon" är det inte så farligt. Detta är en fälla som en moralisk relativist faller i. Människan bör göra vad de vill, framhålles ofta, då Guds lagar ändå inte gäller i det moderna samhället. Vi har "konstgjorda" lagar som reglerar skattepolitiken, vilket leder till att storföretagen inte behöver betala någon skatt. Skatteplanering är inneordet i dag. För att ett civiliserat samhälle skall fungera krävs det likvida medel, detta kan nog alla vara överens om. Om inte storföretagen betalar sin skatt är detta på sikt nedbrytande för samhället som konstruktion. Förtroendet för rikets lagar och de ansvariga minskar och detta drabbar demokratin. Detta agerande är inget annat än en usel moral, även om det är juridiskt oantastligt. Förtroendet för de ansvariga och rikets lagar minskar och drabbar demokratin. Detta är inget annat än en moral som håller på att haverera.

    
                              

 

   Västlänken är inte något annat än en organiserad stöld av skattemedel. Men projektet motiveras med att projektet är för medborgarnas bästa. I nästan alla diktaturer har krig motiverats med att det är nödvändigt för framtiden. Att landet skall kunna utvecklas och växa får inte ifrågasättas. Kanske tror makthavarna själva på att de sitter inne med sanningen, påhejade av dessa representanter för handel och kapital.

   Det vi nu ser i Göteborg är slutet på en lång period av sedligt förfall och brist på förståelse för tidlösa värden. Det hela blir till slut en fråga om moral, kanske brist på förståelse för det som verkligen är värt någonting. Socialdemokratin har aldrig förstått detta, tyvärr.


   Klockan är 1030 och det är +3gr.Vintern kommer smygande.

   God morgon

   Pelle

 

"Muren som rämnade"

   Det hade börjat bli mörkt när vi hade kört av färjan. Vi hade närmare trettio mil att köra genom DDR till Berlin. Vi var fyra stadsplanerare och ekonomer som skulle besöka några nybyggnadsprojekt i Västberlin och även hinna med ett renoveringsprojekt i Östberlin. Ödsligheten var överväldigande och mörkret påträngande, inga ljus efter vägen när vi skumpade fram på något som benämndes riksväg. Vägen liknade en väg på den svenska landsbygden efter en svår vinter med tjälskador, så farten fick naturligtvis anpassas därefter. En skada på bilen i detta ödsliga landskap skulle naturligtvis varit en mindre katastrof. Vi körde förbi en Lada efter vägkanten där föraren var frenetiskt sysselsatt med sin bil och medhavd verktygslåda. Med jämna mellanrum passerades stora skyltar med DDR:s styrande politiker för att vi skulle bli påminda om vilka som hade makten.

   Hungern började göra sig påmind, men inte ett rastställe, inte en bensinmack, utan bara En lång rak ödslig väg till Berlin. Vi körde förbi något som säkerligen varit en sober restaurang så vi stannade men grinden var låst. Efter ha ringt på en klocka uppenbarade sig tydligen ägaren och frågar förskrämt vad vi ville. Stället var stängt och tillbommat och han pekade mot Berlin och lämnade oss snabbt och försvann.

 
                    

                     Gnisslande spårvagnar som i Göteborg.

   Vi fortsatte men hungern tilltog och inte en korvkiosk i sikte. Vi gjorde nu något som var helt förbjudet, vi lämnade huvudvägen och sökte oss in i en mindre by för att få tag i något matställe. Vi körde in i ett samhälle där husen var upplysta med kanske ett lysrör i taket som enda ljuskälla. Vi hamnade på ett kullerstensbelagt torg och körde fram till något som såg ut som ett matställe. Rummet såg ut som hämtat ur en film av Roy Andersson med några tysta manliga personer i ett hörn.de betraktade oss som vi hade kommit från en annan planet. Den kvinnliga arkitekten i gruppen, som behärskade tyska, tände en cigarett och glatt leende frågade hon, "finns det någon mat på detta ställe"? Inget svar, men plötsligt uppenbarar sig ägaren, han kommer störtande ut från köket. "Nicht Rauchen, verboten" . Efter en stunds parlamenterande lyckades vi bli serverade en skiva mjukt bröd med ett vändstekt ägg, ölen var slut och fick ersättas med husets vatten. Stämningen var inte så bra då någon i gruppen i hörnet av rummet mumlade något om polis och förbjudet, så vi försvann illa kvickt ut ur lokalen och körde så fort det gick till Berlin.

  
                       

   Att ta sig ut ur DDR och in i Västtyskland är inte gjort i ett nafs. Vi körde fram till den enda kontrollstationen som var upplyst och besatt av en bister herre i uniform. När jag lämnade fram pass och nödvändiga handlingar stirrade han mig i ögonen i närmare under en minuts tid. Till slut undrade jag om det var några problem, han svarade inte och lämnade sin plats för att inspektera bilen. Nu yttrar sig mannen och ryter, "Zurück", bilen stod en halvmeter för långt fram, han pekade på en diffus vit linje på marken. Genomgången av bilen skulle få vår bilinspektion att blekna. Han undersökte bilens undre med speglar och lyste med ficklampor i alla vrår och skrymslen. Efter undersökningen kommer nästa yttrande,"Alles gut"och han ger tecken till att vi kan köra. När vi kör iväg så säger ekonomen i baksätet: "jaha, så har alla våra fördomar blivit uppfyllda av det vänliga DDR".

   
                

                       Kunde vara ett matställe i DDR.


   Det var med stor lättnad vi körde in i Västberlin. Vi stannade vid en korvkiosk, köpte en burköl och tog ett bloss. Vi njöt av att se neonljusen och känna lukten av bilavgaser. Vi hade passerat ett land i mörker med rädda människor och var tacksamma för att bilresan klarats utan otrevliga händelser.



           

                                           Check-Point Charlie

    Vi gjorde våra besök och tog oss in i DDR via Check-Point Charlie. Höll på att kollidera med en kvinnlig partipamp som kunde ha gått riktigt illa. En polisanmälan och jag hade inte haft en chans mot denna potentat. När vi skulle ut via Check-Point Charlie blev det strul, saknade en nödvändig stämpel på papperet men väl i Västberlin så bestämde jag mig för, inga fler besök i detta socialistiska paradis. De övriga i bilen höll med.

   Min upplevelse av det socialistiska drömlandet DDR blev faktiskt så som jag hade väntat mig. Kontroller, människor som rör sig snabbt med nedböjda huvuden, rädda människor som svarar undfallande för Stasi finns överallt. Du måste säga rätt saker för annars kan det gå illa.

   Muren rämnade och DDR ramlade ihop som ett korthus. Man kan inte ljuga för folket hur länge som helst, det tål att tänka på även för politrukerna i Göteborg. Folkets kraft är stark när de fylls av vrede och jag har stor beundran för dessa människor som litar på sig själva och vågar trotsa partipiskan. Då faller makten som ett korthus, muren rämnar ,vi är där i dag i Göteborg.


   Klockan är 1700 och det är +8gr.

   God kväll

   Pelle

,

 

Konfrontationen

   Göteborgs makthavare har tyvärr beslutat sig för att välja kriget och därmed är konfrontationen med invånarna ett faktum. Det är det sista kapitlet som nu skrivs på en lång historia om maktfullkomlighet. Ingenting kommer hädanefter att bli sig likt i staden Göteborg. Det blir ett jubileum som kommer att gå i motsättningarnas tecken, av den enkla anledningen att planeringen av Västlänken är en produkt av det slutna rummets politik. Hade man från början insett att all planering måste ske i samråd med brukarna hade situationen blivit annorlunda. Man hade också insett att det fanns bättre och billigare alternativ. Denna planeringsmiss  är ett icke obekant fenomen i Göteborg.

  
                          


   Västlänken har aldrig kunnat bli ifrågasatt av den enkla anledningen att det aldrig funnits någon opposition, inga alternativ, ingen betydelsefull dialog. Oppositionen har bara varit en illusion, något för att ge "diktaturen" ett sken av demokrati. Den absoluta dödsstöten är kartellen mellan tre partier som helt förpassat demokratin till sagovärlden, så för göteborgarna är demokratin död.

   Västlänken är ett projekt som beslutats i toppen på denna ointagliga pyramid och har därför aldrig tillåtits att bli granskad, för ett beslut i denna topp är en absolut sanning. Det har ingen betydelse hur många nämnder och grupper som projektet passerat igenom, eller hur lång tid som har förflutet. Västlänken är och förblir ett fundamentalt misstag, ett bevis på okunnighet, maktfullkomlighet och arrogans, Det hela är helt enkelt en ytterst pinsam historia.

   Nu skall Västlänken genomföras till varje pris, oavsett dess konsekvenser.Detta har bestämts. Endast en politiker har haft civilkurage och sagt ifrån att jag godtar inte Västlänken. Men man är beredd att driva detta projekt oavsett dess risker och kostnader, för att detta är "sanningen". Vilken sanning? Jo, Göteborg kan inte möta en framtid utan denna "livgivande pulsåder". Politikerna har skådat "ljuset", de är frälsta och de har varit oemottagliga för argument, de förtränger nu alla de risker och svårigheter som är förknippade med detta tunnelrör. Att det är ett gammalt trafikprojekt berör dem inte. De är med andra ord hjärntvättade sedan en lång tid tillbaka genom att bara att ha lyssnat på varandra. Det hela har blivit ett spel där ingen vill bli  sittande med Svarte Petter och man väljer därför att driva det hela till "The Bitter End".

   Sanningen är att möjligheterna att klara sig undan ett kommande ansvar är mycket stor, för ingen kommer att kunna ställas till svars i detta komplicerade projekt. Det kommer inte ens vara lönt att göra ett försök att hitta någon skyldig. Därför driver man projektet obönhörligt framåt. Ingen vill i dag framstå som förloraren. Det hela kommer att sluta som en gigantisk "spårvagnsaffär" i miljardklassen. Kostnaderna kommer att vältras över på kommande generationer när dagen kommer då räkningen skall betalas. Vi vet att om Västlänken skall var meningsfull  så måste den kompletteras. Slutsumman blir därför med stor säkerhet närmare 55 miljarder. Man har förträngt kostnader för oförutsedda händelser, man har sparat pengar på säkerheten så att en brand eller explosion kan bli ödesdiger. Anläggningen är inte klimatsäkrad och ändå driver man projektet framåt, och man har fräckheten att benämna den en vinst för en bättre miljö, detta är en stor lögn.

   Eventuella svårigheter med projektet har säkert framförts, men de har marginaliserats. Detta ligger i sakens natur när projektet kommer från "toppen". Man nämner tveksamheter i föredragningar så där lagom kraftfullt inför ansvariga nämnder. För att sedan kunna hävda att problemen har berörts, man har bevisligen pekat på svårigheterna. Men vem i en nämnd vågar höja sin röst och begära en utredning, visa sig tveksam? Ingen! Att ifrågasätta "sanningen" kan innebära slutet på karriären. Man vågar helt enkelt inte ha personer i sin närhet som ifrågasätter, för de är inte pålitliga. Hela denna process förstår inte vanliga göteborgare, de litar fullt och fast på att tekniken är under full kontroll men det är den inte. Det hela blir till slut en fråga om sunt förnuft. Göteborg är en unik stad med sin grundläggning och kan inte på något vis jämföras med Stockholm eller Malmö med sina tunnelprojekt.

  
                     

   Vi har fått följa Martin Wannholts Golgatavandring under en tid. Det är ett glasklart bevis för att "pyramiden" börjat krackelera. Desperata utspel om trängselskatt och alternativ till denna är virriga och inte genomtänkta. Folkomröstningen som gav ett klart besked om folkets vilja måste resultera i mardrömmar även för garvade politiker, men kanske inte. Den absoluta svekdebatten är här och konfrontationen är ett faktum. Att diskutera detaljer i projektet Västlänken är nu ett passerat tillstånd. Enkelt uttryckt, nu gäller det för invånarna att få tillstånd en omprövning, sker inte detta så fortgår kriget som makthavarna har startat. Sanningens minut är här och avgörande beslut måste fattas.

   
                     


   Lördagen den 22 november hålls en demonstration. Detta borde vara den sista möjligheten för makthavarna att inse att slutet är nära. Det sista kapitlet skall skrivas om den stängda dörrens politik och om maktens totala arrogans. Invånarna kommer att säga ifrån att nu är det slut. Nonchaleras detta uttryck från göteborgarna sida så fortsätter kriget som kommer att vara i många år framöver. Det kommer också att fysiskt bli mycket påtagligt för invånarna i staden för Västlänken är då rakt inte något miljöprojekt.


   Klockan är 0610 och det är mycket mörkt

   God morgon alla vänner, vi ses.

   Pelle

 

Religionsfrihet

   Av världens befolkning lever 70 procent i länder där religionsfriheten är starkt begränsad. Muslimska länder och tidigare kommuniststater dominerar när det gäller förtryck av religiösa grupper, allt enligt den amerikanska tankesmedjan, "The Pew forum".

   "Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, andaktsövningar, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor". Så lyder artikel 18 i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

    Världens nationer är i dag verklighet långt från dessa ord från år 1948. Det material forskarna studerat kommer bland annat från FN. EU-rådet, USA:s UD, Human Rights Watch och Amnesty International. Antal länder som omfattats av studien uppgår till 198 med totalt 99,5 procent av världens befolkning. Ett land finns inte med, nämligen Nordkorea.

   Mellanöstern och Nordafrika, där islam är den dominerande religionen, har den högsta officiella och sociala restriktionerna av religionsfrihet, medan kontinenten Amerika har den största religionsfriheten. Mellanöstern och Nordafrika är den region där myndighetsrestriktionen slår hårdast.

   Kristna far i dag väldigt illa i flertalet arabländer. De kristna fördrivs eller till och med dödas om de inte konverterar till islam. Vad händer på Västbanken, Gaza, Egypten, Libanon och Irak? I arabvärlden väckte FN:s deklaration 1948 ilska då muslimerna inte får konvertera till en annan religion. Islamisterna har bekämpat panarabismen som ville samla alla araber i en gemenskap genom att framhålla språk, historia och traditioner snarare än religion. Här återfinner vi Saddam Hussein, Gaddafi och al-Hassad. Dessa herrar var mer benägna att lämna de kristna i fred.

   Det har funnits kristna på Västbanken sedan korsfästelsen. Nu är de inte bara i minoritet, de är på väg bort i takt med fundamentalismens utbredning. Här spelar naturligtvis Hamas en stor roll. De kristna trakasseras alltmer av sina grannar där polis och andra myndigheter tenderar att ta parti för muslimerna. Kristna berövas sin jord utan att någon gör något att förhindra detta. I Gaza är förhållandena avsevärt mycket värre sedan Hamas kommit till makten och hatet kommer framför allt från imamerna i deras predikningar.

   Kopterna i Egypten är den största kristna befolkningsgruppen i Mellanöstern. De har utgjort tio procent av befolkningen. men de emigrerar nu i hundratusentals. Egyptens kristna historia håller på att raderas ut i historieböckerna. Våldet ökar och polis ingriper sent och lösningen på konflikten blir oftast att de kristna ombedes att flytta.

   Liberala politiker i Egypten känner sig i dag svikna av opinionen i västvärlden som ställer mycket lägre krav på arabländernas regimer än på sina egna. Det kallas för "de låga förväntningarnas rasism".

   I Irak och Syrien har de kristna kommit i kläm mellan shia-och sunnimuslimer. Kidnappningar och mord förekommer ständigt. På en del platser har ISIS mördat samtliga kristna invånare.

   Enligt Angela Merkel så är det de kristna som är världens mest utsatta minoritet och de värst utsatta återfinner vi i Saudiarabien och Afghanistan.


   Gabriel Byström, kulturchef på GP, har skrivit en artikel, "Hur står det till med den svenska religionsfriheten". Företrädare för muslimska organisationer vittnar nämligen om att "islamfobiska handlingar och hot är mycket vanliga, inte minst mot kvinnor som bär slöja". Många moskéer utsätts också för klotter.

   Byström är upprörd över att religionsfriheten inte respekteras bättre och talar om polisanmälningar. Han avslutar med att framhålla att  landets tredje största parti till och med använt antimuslimsk retorik i det offentliga samtalet. Sätter man in hans artikel i ett större internationellt sammanhang så försvinner detta i jämförelse med andra länders agerande i tex  Mellanöstern, därmed inte sagt att det svenska agerandet skall nonchaleras. Däremot vore det på sin plats med en artikel om de kristnas situation i Mellanöstern, även om risk skulle föreligga för vissa komplikationer med invandrande muslimer, och naturligtvis det värsta som skulle kunna hända var att han råkade hamna i facket islamofob eller rasist.


   Klockan är 1650 och det är +7gr.

   God kväll

   Pelle






Kairo och de tyska experternas intåg

   På den flotta europeiska klubben Helio Lido började det mer och mer dyka upp tyska "turister". De satt i fåtöljerna under de rasslande torra palmbladen i den varma vinden och drack det inhemska ölet. De förargade sig över slappheten i den egyptiska militärledningen och soldaternas erbarmligt dåliga pricksäkerhet på skjutbanorna. På våren 1952 hade den tyska officersgruppen mångdubblats. Egyptiska officerare som passerade förbi hälsade "turisterna" leende med ett "Heil Rommel".

   Det fanns en fientlig attityd mot engelsmännen och israelerna som kompenserades av en beundran och vänlighet gentemot tysktalande utlänningar, avslöjar en västtysk agentrapport från denna tid. Kamelförarna vid pyramiderna lär också ha döpt sina djur till Hitler, Göring eller Krupp. Det var enligt vissa press-källor ingen tvekan om vad sympatierna låg. Nazisterna hade kämpat mot en hel värld, förlorat, men gjort ett strålande jobb med ärkefienden judarna helt enligt arabiska källor.

 
                                      

                                           Wilhelm Farmbacher


   Bland dessa "tyska turister" återfinner vi den nazistiske rustningsdirektören och SS-Standartenführen Wilhelm Voss och general Wilhelm Farmbacher som var ledaren för gruppen. Han hade samlat ihop ett 40-tal tyska officerare och vapentekniker från det gamla Wehrmacht. Utvecklingen av den Egyptiska militära underrättelsetjänsten skulle skötas av överste Ernst Zolling, som tidigare hade varit Rommels underrättelsechef i Afrikakåren. Vi hittar också kommendör Theodor von Bechtolsherin och Franz Spachmann. Listan på betydelsefulla gamla nazister kunde göras mycket lång.

   
                                    

                                                Wilhelm Voss

   Industrimagnaten Voss arbetade målmedvetet på att intressera de allra största namnen inom flygindustrin som Messerschmitt Henkel m.fl. för att starta en militär flygplanstillverkning i Egypten. Dessa herrar satt verkligen inte overksamma i Kairo och grämde sig över ett förlorat krig. På sedvanligt tyskt vis arbetade man energiskt, målmedvetet och disciplinerat, man skulle på sikt vinna ett nytt krig.

   Tyskarnas närhet i Egypten gick inte spårlöst förbi och Brittisk press oroades för  utvecklingen. Nyheten hade stor sprängkraft när biograferna visade levande benrangel och högar av lik från koncentrationslägren. Grävande brittiska journalister lyckades identifiera ledarna för de tyska rådgivarna. Farmbacher, Voss och von Bechtolsherin
                                       
.

    Den 23 juli 1952 slamrade kolonner av stridsvagnar fram på Kairos gator och svepte med lätthet undan den gamla regimen. Statskuppen blev nästan helt oblodig och genomfördes med beslutsamhet och precision. Kung Farouk abdikerade och seglade bort på sin lustjakt till Rivieran. Generalmajor Mohammed Naguibs hade tagit makten och de nya herrarna kallades för de "Fria Officerarna". De kom från medelklassen och överklassens ätteläggar fick därefter söka efter andra jobb.

   
                                       

                          Mohammed Naguibs, Egyptens förste president.


   Naturligtvis dök det upp misstankar om en koppling mellan kuppmakarna och de tyska rådgivarna. Men bevis saknades och samtliga förnekade bestämt att så skulle vara fallet. Brittiska "The Guardian" konstaterade torrt att det cirkulerade "melodramatiska rykten" om att kuppen hade planerats av 24 tyska officerare för att den skulle avlöpa med "tysk precision". Naturligtvis dementerades detta på det bestämdaste av kuppmakarna. Men CIA hade på allvar börjat intressera sig för händelserna i Kairo och en agent kände till ett visst samband mellan Farmbacher och revolutionärerna.

   Egypten hade nu intagit sin plats i storpolitiken där det kalla kriget  mellan öst och väst satte agendan. Adenauer i Västtyskland skull nu komma att göra ett utspel som fick arabstaterna att kraftfullt reagera politiskt. Banden mellan Islam och nazisternas ideologi skulle nu komma att bli ännu starkare inför ett krig mot britterna och Israel. Vi vet i dag att en av de mest rabiata nazisterna runt Voss var israelisk spion som skulle bli ovärderlig inför framtiden för Israels överlevnad.


   En hög gulnade papper i ett tyskt antikvariat har bidragit till att sprida mer ljus över denna tid. Så källan är Niclas Sennertegs bok "Hakkorset & Halvmånen som delvis baseras på dessa källor.


   Klockan är 1010 och det är +6gr.(Hård vind ger en verklig temp. på 0gr.)

   God morgon

   Pelle





Äldre inlägg