Om

Ingen info ännu.

Presentation

Visar inlägg från september 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Sida och alla våra pengar

   Den svenska biståndsramen börjar närma sig ca 35 miljarder kronor. Detta kan jämföras med den lite större försvarsbudgeten på ca 45 miljarder som ständigt debatteras och granskas. Det handlar om stora belopp. Kommer dessa biståndspengar fram till de som verkligen behöver pengarna? I de flesta fall gick inte pengarna till det som allmänheten och skattebetalarna trodde att de var avsedda för. Gräver man i detta från journalisters sida så möter man ett kompakt motstånd. Från Sidas håll anser man att det svenska folkets biståndsvilja undermineras. Det kan gå så långt att Sidas informationschef söker upp redaktionerna för att få ett stopp på utredningarna.

   
                                 


   Svenska bistånds-och utrikesministrar står i FN i New York med en osynlig gloria på huvudet och låter sig hyllas för det svenska biståndsengagemanget. Sverige hör till världens bästa biståndsgivare. Ministrarnas festtal ackompanjeras av ständiga rapporter från biståndsindustrin-det tusental människor som fördelar biståndet-om hur framgångsrikt biståndet är och hur väl det fungerar. Naturligtvis för de är måna om sina jobb.

   Användes de årliga miljarderna på rätt sätt? Hade man kunnat använda pengarna effektivare? Nådde pengarna fram till de sämst ställda? Hur mycket av pengarna fastnade på vägen hos mellanhänder?

   Sida satsade 22 miljoner i ett folkräkningsprojekt i Kongo-Kinshasa. Detta projekt uppvisar alla missgrepp man överhuvudtaget kan tänka sig i ett biståndsuppdrag. Ministerstyre, mutor och rena stölder. Ett antal individer lyckades sko sig på svenska skattemedel. Man betalade ut löner till statsanställda som överhuvudtaget inte existerade och många lyfte dubbla löner.

   Det var Laila Freivalds (S) och biståndsminister Carin Jämtin (S) som lovade att Sverige skulle bidra med 22 miljoner. Ett mejl gick till Sida från UD att pengarna var beviljade, så det var bara att skicka iväg dessa pengar. Men det var inte riktigt så lätt. Saken måste av formella skäl först beredas. En handläggare plockades fram som fick i uppdrag att snickra ihop ett prydligt underlag till beslutet som ministrarna redan tagit. (ministerstyre, förbjudet enligt regeringsformen). Men under resans gång stiger beloppet till 37 miljoner. Sida skulle vara med att betala 15 miljoner till "externa konsulter". Vad var det för konsulter?

   Ett konsultföretag "Face Technologies" hade skrivit ihop ett budgetförslag som senare fick uppdraget att genomföra folkräkningen. Man hade helt enkelt lagt på tio miljoner när det visade sig att Sverige var med och betalade.

   Sida vågade inte visa integritet gentemot ministrarna, de struntade i sitt regelverk och gav upp all form av kontroll. Respekten för allmänna medel var som bortblåst. Beslutsfattarna och ansvariga bakom biståndsprojektet ingick i eliten av svensk biståndsadministration. Men de uppträdde som klåpare och amatörer av värsta sort när de skickade iväg miljonerna utan att ha ett godtagbart underlag. Efteråt så gjordes allt för att dölja misstagen och försvåra insynen och man förnekade naturligtvis ministerstyre. De mejl som skickats var försvunna, svaret var att de hade raderats med automatik efter tre månader. Detta var naturligtvis en uppenbar lögn. Men Sida hade kvar mejlkonversationen så det blev till slut nödvändigt att tillsätta en extern konsult för att reda ut härvan och en dansk firma fick uppdraget. Man ljuger ända fram tills den punkt man blir överbevisad.

 Slutsatsen blev att projektet var fel från början, illa förberett och samordnat och resultatet hade dessutom fått negativ effekt. Det gick inte ens att få klarhet i det verkliga syftet med projektet som var ett enda virrvarr.

   Så kan det gå när ett projekt styrs från toppen. Jag är inte ett dugg förvånad. Har själv hjälpt till att leverera underlag till ministerstyrda projekt i Göteborg där ansvaret för invånarnas pengar är så gott som obefintlig. Det konstiga är att det oftast är socialdemokrater som fifflar, jag undrar varför?

   Den socialdemokratiske socialministern Gustav Möller myntade uttrycket:" Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket". Men det var länge sedan dessa ord uttalades- och i Göteborg är det nog ingen som vet vem han är.


   Källa: Jan Mosander:"Pengarna som försvann-Missbruk av det svenska    biståndet"


   Klockan är 0240 och det är mörkt

   God natt

   Pelle




Gåtan Albert Speer

   Albert Speer hade gjort en enastående karriär i det nazistiska riket och han var en av Hitlers närmaste medarbetare. Han var Adolf Hitlers favoritarkitekt och blev sedermera rustningsminister. Han redde upp det kaos som den tyska krigsmaskinen hade lämnat efter sig i öst och väst. Kriget förlängdes genom hans insats kanske 1-2 år. År 1945 ställdes han tillsammans med 22 högt uppsatta nazister till svars i krigsförbrytarrättegången i Nürnberg. Tolv av de anklagade dömdes till döden. Albert Speer klarade sig från galgen och dömdes till 20 års fängelse.

  
                                    

                                                  Nürnberg.


   I oktober 1966 hade han suttit av sina 20 år och lämnade fängelset i Spandau i Västberlin. Han möttes av sin hustru Margret som troget väntat på honom och som enligt tysk tradition fostrat de sex barnen och hållit ihop hemmet i Heidelberg. Speer skulle återvända dit.

   De fem åren efter fängelsetiden ägnade Albert Speer åt att förklara. Anteckningar hade i hemlighet gjorts i fängelset mellan åren 1946 och 1954 och smugglats ut till barnen. Det var en holländsk Rödakorsman som tjänstgjorde i fängelset som löpande smugglade ut anteckningarna.

  
                       

                               Han hade sällan uniform.


   Speer har hela tiden hävdat att han aldrig var någon antisemit. Var detta trovärdigt att en man i hans ställning i den nazistiska hierarkin inte hade någon vetskap om utrotningen? Under rättegången i Nürnberg hade han bestämt förnekat detta. Han kunde inte motbevisas och därmed slapp han galgen.

   Men sommaren 1944 hade Speer fått en antydan om fasorna i koncentrationslägren genom en gammal vän och det rörde Auschwitz. Men Speer ville inte veta, han förträngde hela historien för Speer tyckte om Hitler, han säger: "Hade Hitler haft några vänner så hade jag hört till dem". Han tillät inte att hans världsbild skulle raseras.

   
                                     


     De historiker och journalister som grävt i denna fråga anser att han hade större kännedom om judeutrotningen än han velat erkänna. Ian Kershaw säger rent ut att det var ett misstag att han klarade sig undan galgen. Han dömdes till 20 års straffarbete för att han använt krigsfångar och utländska slavarbetare i den tyska krigsindustrin. SKF använde slavarbetare och fick efter kriget betala skadestånd. Först nekade man men blev överbevisade tack vare journalisten Jan Rosander efter ett utmärkt journalistjobb.

 
                           

     Albert Speer var en person som inte stämde överens med den allmänt rådande bilden av skrikande och tölpaktiga nazikoryféer. Han uppträdde hövligt och kultiverat utan att fjäska. Joachim Fest medgav att han under sin långa bekantskap med Albert Speer kom att känna sig vilseförd. Gitta Sereny döljer inte att hon under sina möten med Speer blev charmerad och i mycket tyckte om honom.

                             

                                                             Gitta Sereny.
                  

   De som målar upp Tredje rikets ledare som ett gäng storhetsvansinniga mördare och galningar, de gör det väl enkelt för sig. De ledande nazisterna hade hjälp av nöden och oron efter Tysklands nederlag i första världskriget. Men de hade aldrig lyckats om de inte haft någon form av begåvning och att kunna hantera denna propaganda som var nödvändig för att styra dessa miljoner gräsrötter.

    
                            


   Albert Speer avled i september 1981 i armarna på en älskarinna på ett hotellrum i London. Han blev 76 år. Hustrun Margret, som under fängelsevistelsen i 20 år hade kämpat för att hålla ihop hemmet och de sex barnen, hade trott att han åkt till London för att möta Gitta Sereny för de hade under fyra års tid träffats inför boken hon skrev på.

   Vem var han då denne trevlige Albert Speer?

  
                           

                                I hemmet i Heidelberg.


   En kvinnlig psykolog säger: "Han var med all säkerhet en psykopat". En psykopat anses ha en förhöjd självuppfattning, vara bedräglig och manipulativ, sakna ånger och skuldkänslor, ha bristande empatisk förmåga och är ansvarslös".

   Där står vi i dag. Men som många säger, han var en verkligt trevlig och kultiverad människa.


   Källa: Jan Rosander


   Klockan är 1700 och det är +15gr.

   God kväll

   Pelle


Västlänken-dårskapens triumf

   Kunskapen om detta trafikprojekt är i dag så stora, att varje ansvarskännande människa måste säga; nej tack, detta skall vi inte ha. Men detta gäller inte för våra ansvariga politiker, för de framhärdar med något som kan liknas vid religiös fanatism att projektet måste genomföras. Mänsklighetens historia är full av sådana här exempel  där vansinnet triumferar. Motiveringen är oftast att ett högre mål måste uppfyllas, ett mål som inte låter sig förklaras med vanliga begrepp och ord. Endast ett fåtal invigda har denna möjlighet att tolka detta högre mål, vilket görs i slutna rum skilt från allmänhetens insyn. "Genomför vi bara denna tunnel så går Göteborg mot en lysande framtid  innebärande guld, lycka och framgång. De framhärdar att vi måste försöka att tro!

   Men vi tror inte på våra profeter för de talar med kluven tunga och de har även gripits av hybris, ett mentalt tillstånd där sunt förnuft inte existerar. Invånarna betraktar istället detta rör som en cancertumör som penetrerar den göteborgska stadskroppen. Den kommer att skicka ut metastaser som förtär för staden viktiga organ som är nödvändiga för att vi överhuvudtaget skall kunna ha kvar känslan för vår stad. Det vackra och genuint göteborgska måste ge vika för detta högre mål, vi måste vara beredda på att offra vissa saker.

   Invånarna säger nej, detta få inte ske, det är vi som bor här!

   Politikerna framhärdar; ni måste vara lugna för vi behärskar tekniken och kostnaderna är under kontroll och allt har utretts under många år. Visst har ärendet funnits till under en evig tid. Det har ältats i alla nämnder och grupper, men felet ligger i att alla dessa makthavare har för stort avstånd till det konkreta. De behöver inte bry sig för det har andra gjort. Ärendet blir enbart en punkt på dagordningen som skall godkännas. De som utrett projektet har också gjort detta under ett visst psykologiskt tryck för lösningen måste falla in i bilden så att makthavarna blir nöjda med resultatet- och allt kan naturligtvis vara möjligt. Är makthavarna så dumma att de inte begriper? De begriper säkert, men detta får inte skymma det högre målet som inte på något vis får ifrågasättas. De som tvivlar måste talas tillrätta, de måste isoleras, marginaliseras så att de framstår som babblande idioter och deras yttranden måste försvinna i den stora mängd av ord och åter ord. "Jorden är universums medelpunkt och de som säger något annat måste bestiga bålet för detta är kätteri". Här ligger den oförklarliga fanatismen hos politikerna i Göteborg, en fanatism som tarvar en förklaring.

   Den dag kommer då verkligheten uppenbarar sig. Projektet stannar upp, för den process som råkar föreligga måste få en juridisk godtagbar lösning. Projektet stannar upp, för man klarar inte av att skona de kulturhistoriskt värdefulla byggnader som riksantikvarien har pekat ut. Projektet stannar upp, för man har inte lyckats täta berget på ett tillfredsställande sätt för att förhindra att grundvattnet försvinner ur marken. Tiden rinner iväg och kostnaderna stiger. Alla dessa oförutsedda kostnader som inte var lämpliga att ta upp då de inte passade  in i den bild som politikerna ville ha. Man chansade,och det kanske hade kunnat gått bra, för man måste ju vara positiv. Sannolikheten är mycket stor att alla dessa oförutsedda händelser helt kommer att rubba den bild makthavarna har i dag av Västlänksprojektet.

   Det hela blir till slut ett vansinnesprojekt som aldrig vill ta slut. Det var när allt kom omkring inte så enkelt, de behärskade inte tekniken till fullo och det uppstod så mycket konstiga problem under resans gång som man inte hade räknat med. Men nu var det försent, det hela måste genomföras och betalas. Då projektet tillkommit i sann demokratisk ordning så måste alla hjälpa till för att kunna ro båten iland. Här undantas naturligtvis de makthavare som pensionerats, flyttat från staden eller bytt jobb. De som nu befinner sig i maktens centrum har inte längre något ansvar, de är också oförstående inför alla dessa problem som uppstått. De känner också inte till de beslut som fattats i dessa stängda rum. Det som kvarstår är endast att administrera alla dessa kostnader som Västlänken medför i form av kommunalskatt, trängselavgifter och indragningar av andra kapitalkrävande trafikprojekt.

   Västlänken är inget annat än dårskapens triumf i avsikt att uppnå ett högre mål som inte låter sig förklaras. Tunneln blir en cancertumör som dödar för staden vitala organ, betydelsefulla för stadskroppens identitet och därmed även för invånarnas välbefinnande. Västlänken blir till slut vårt öde. 

   
                                       


   Ovanstående text låter förfärlig, så kan det väl ändå inte bli, för våra makthavare är väl inte dumma? Trafikverket måste väl ändå veta vad de gör, de måste väl ha ett ansvar? Att jag valde denna rubrik har naturligtvis ett syfte då vi redan i denna stund har tillgång till ett mer förutsägbart alternativ, ett billigare projekt som skonar staden. Däri ligger, enligt min mening, dårskapen hos våra makthavare som jag finner  totalt obegriplig.


   Klockan är 1150 och det är +15gr.

   God middag

   Pelle


Politisk stridskonst

   Samurajen Miyamoto Musashi har skrivit en av världens mest kända böcker om närstrid. Han överlevde 60 dueller och blev gammal i en bransch där dödstalet var mycket högt. I boken "De fem ringarnas bok" finns hans samlade visdom om strategi. En av grundpelarna är förmågan att leda fienden. I strid är det dåligt att bli ledd av fienden så man måste alltid sträva efter att styra fienden. Fienden kan inte attackera dig om du inte låter honom ta initiativet. Vad du än ser att fienden vill göra som kan skada dig skall du avbryta. Du skall bara låta honom göra meningslösa saker ostört. Att gripa och behålla initiativet är vad det hela går ut på. Motståndaren skall aldrig få bestämma och helst aldrig vila och du skall skapa kaos.

   Reinfeldt vann valen 2006 och2010 för han behärskade politisk strategi. Han måste ha läst ovanstående bok för han agerade rörligt och helt enligt samurajens visdomsord. Han visste precis vad som var motståndarens svaga och starka sidor. Hans favoritgrenar var sysselsättningen, ekonomin, personligt förtroende och regeringsfrågan. Han pressade motståndaren från flera håll. Då Mona Sahlin inte hade något färdigt regeringsalternativ så blev frågan, vilket regeringsalternativ hade hon tänkt sig. När hon sedan gick i koalition med miljöpartiet och vänsterpartiet så blev frågan hur skulle denna "oprövade" koalition fungera? Skulle det bli en skattechock? Han behärskade scenen och dirigerade den stackars Mona hit och dit. Toblerone-Mona var en ekonomisk slarva, det visste hela Sverige, så hur skulle hon finansiera miljöpartiets gröna visioner? Reinfeldt pressade hela tiden från nya vinklar innan hon hade hunnit formera sig och tänka nya tankar. Svenskarna noterar allt detta och fattar sina beslut.

  
                                   


   De rödgröna befann sig snart i ett tillstånd av kaos. Desperationen var stor över det mediala underläget. Detta gick inte att ta miste på när slutet nalkades efter tre veckorna med tevedebatter och torgmöten.

   Hemligheten bakom Reinfeldts mediala triumf bestod inte att han gjort medierna mer borgerliga, utan att han sålt in vad valet verkligen handlade om, vilket tjänade hans agenda.


  
                           


   Den 4 december höll Mona Sahlin sitt sista stora tal vilket verkligen var annorlunda. Två och en halv månad efter valförlusten angrep hon de rödgrönas skattepolitik och hyllade Reinfeldts jobbskatteavdrag. Hon avfärdade kritiken mot privatiseringar. Hon skakade på huvudet när koalitionen med Vänsterpartiet kom på tal och hon ifrågasatte hela idén med blockpolitik. Det var många saker som gick snett på vägen till valet år 2010. Det hade säkert gått bättre om hon hade levererat sitt eget budskap, det som hon verkligen trodde på.

   Detta är historia och nu står vi inför en helt annan situation. Vi har ingen aning om hur det politiska livet kommer att gestalta sig. Tungviktarna Reinfeldt och Borg har lämnat oss, de som var en garant för en stadig ekonomi för Sverige. Reinfeldt var helt klar över sin uppgift och han kunde sin politiska stridskonst, detta som politiker aldrig skriver om i sina memoarer. Statsvetare har heller aldrig lyckats mäta dessa parametrar. Men samurajens visdom finns kvar när det gäller att kunna vinna dessa dueller.

   En liten spekulation inför framtiden: Moderaterna har tappat greppet över ekonomin på riksplanet för massinvandringen kommer att sätta sina djupa spår i budgeten. Att plötsligt slå till bromsen är inte politiskt möjligt för då går man SD tillmötes. På det kommunala planet råder en fullständigt absurd situation med Västlänken och dess ekonomi där man inte har en aning om vad kostnaden blir. Moderaterna som tidigare svarat för stabil ekonomi befinner sig i utförsbacke och därmed även Sverige och Göteborg. Det ser verkligen inte bra ut.


   Källa: Aron Etzler


   Klockan är 1520 och det är +14gr.

   God kväll

   Pelle

Presskonferensen.

   Att en presskonferens kan innebära dramatik insåg Hollywood tidigt. TV-serien "The West Wing" (Vita Huset) bjöd på intensitet när den rutinerade Allison Janney mötte en samling tuffa journalister som ställde frågor. Det var en balansgång i den högre skolan där en felsägning eller ett knepigt ordval kunde resultera i en icke önskvärd artikel på Washington Posts förstasida. Ett sånt jobb kräver det yttersta i fråga om intuition och snabbhet i intellektet.

  
                            

                      Allison Janney i såpan "The West Wing".


   En presskonferens för ett politiskt parti i Sverige är en välregisserad föreställning, tro inte något annat. Det ligger ibland dagar av förberedelser av högt betalda spinndoktorer för att få kontroll över budskapet som skall framföras under en 15 minuters frågestund. Det får bara inte gå snett. Platsen bör vara vald med omsorg för den ger inramningen av budskapet. Gäller det någon krass verklighetsfråga ställer man sig nog framför en nersliten skola eller kanske ett ålderdomshem. Gäller frågan makt eller pondus så får det bli Rosenbad. Enligt uppgift så föredrar journalister kortare restider, ju längre restiderna är, desto mera angeläget måste budskapet vara.

   Journalisterna är nyfikna och nyckfulla och därför måste man i tid rensa ut "riskobjekt". De skall inte få hänga upp sig på någon kontroversiell tavla på väggen eller att en tveksam staty hamnar i TV-bilden, för den kan kanske komma att styra hela inslaget och finnas kvar på någon video på nätet i evigheter.

   Logotypen förstärker våra associationer med partiet. Varje gång en politiker skall förmedla ett positivt budskap så står han framför logotypen. Är det en skandal eller något tråkigt så får inte logotypen synas i bild. (Tobleroneskandalen)

    
                    

                   Mona Sahlin i vit klänning och ingen logotype


   Det är viktigt att journalisterna får en känsla av att budskapet är viktigt. En halvfull lokal ser inte bra ut i TV, budskapet kanske inte var så viktigt, det kanske var spilld tid att åka hit överhuvudtaget. Korridorsnacket gäller alltid, dessa inofficiella ord i kulisserna som planteras fullt medvetet före mötet vilket kan innebära att tyckandet från en journalists sida väger över på rätt sida. Detta är ett spel om makt och inflytande som många skickliga politiker inte kan vara utan.

 
                   


   Man måste kunna kontrollera presskonferensens masspsykologi. Längst fram sitter de tunga politiska kommentatorerna och stjärnjournalisterna från de stora drakarna och naturligtvis etermedierna. Ställer dessa rätt frågor finns en chans att föreställningen skall kunna landas rätt. Blir det fel frågor kan hela tillställningen balla ur. Det är viktigt att presskonferensen tar slut så fort som möjligt sedan budskapet framförts. Pressekreterare styr detta och hugger av kanske mitt i en mening med de klassiska orden. "Jag tror att det räcker där, så att vi får tid till enskilda intervjuer". Det gäller att få ut budskapet och inte pladdra i största allmänhet, för när en hord av kritiska reportrar börjar nosa sig till svagheter i resonemanget kan det gå riktigt galet. Det krävs mycket av en pressekreterare, för allt kan hänga på hur budskapet framförs och frågorna besvaras.


   Källa: Aron Etzler.


   Klockan är 1650 och det är + 13gr.

   God kväll

   Pelle


Äldre inlägg