Blogg

   Det vilar något kusligt över Bo Larsson Trafikverket och Johan Nyhus Trafiknämnden för de anser sig ha tolkningsrätt vad sanning innebär för Göteborg. Sanningen kan enligt deras uppfattning skrivas Västlänken, tunneln som skall rädda staden för framtiden. Enligt deras uppfattning ett hållbart genomtänkt trafikalternativ. Låt oss slå fast, Västlänken är ur klimatsynpunkt inget hållbart alternativ. En höjning av havsvattenytan kan innebära att tunneln vattenfylls i en framtid då stationerna ligger för lågt. I dag kan man läsa en artikel av de tre tyngsta verkscheferna i Göteborg. Det är samma vackra ord om framtid och tillväxt. Men artikeln innehåller ett anmärkningsvärt uttalande; att oavsett folkomröstningen kommer Västlänken att byggas. Detta avslöjar ett enastående förakt för demokratin,för medinflytandet i planeringen och en rabiat tro på att de besitter sanningen. Det är glädjande att GP:s chefredaktör utandas ett visst tvivel vad som är sanning i en ledarkrönika. Låt mig berätta om en annan orubblig sanning.

   Det var en underbar fredagseftermiddag, det var ingen tvekan om att sommaren gjorde sin första påhälsning. Sydliga vindar förde med sig varm luft från kontinenten och lagom till veckohelgen hade ett högtryck parkerat sig över landet. Det var ett sent möte hos stadsplanechefen. Närvarande var generalplanechefen, trafikplanechefen, chefen för parkeringssekretariatet och ego, planförfattaren. Det var i denna stund på eftermiddagen som Kungstorgsgaragets framtid skulle komma att avgöras. Trafikplanechefen var väl förberedd och öppnade med följande ord. Som vi alla är införstådda med så måste citys framtid säkras. Vi kan inte stillatigande åse att området runt Domkyrkan förslummas. Jag har i dag fått nya siffror av Köpmannaförbundet som pekar på en försämring av försäljningen över hela linjen. Ansvaret vilar därför tungt på oss här i dag att arbeta för en maximering av platsantalet i garaget. Mina herrar, city håller på att långsamt förtvina och om några år så har området totalt förslummats, med andra ord city är döende. Lösningen är flera parkeringsplatser därför har jag låtit en konsult göra upp ett maximalt förslag, så här ser det ut. Tobaksröken låg tung över församlingen och det vilade något ödesmättat över hela tillställningen. Den "orubbliga sanningen" var att lösningen på problemet var inget annat än fler parkeringsplatser. Generalplanechefen ansåg att förslaget var helt i linje med intentionerna i zonplanen. Chefen för Parkeringssekretariatet höll med, för enligt hans beräkningar borde var tredje kvarter rivas för att ge plats för ett parkeringshus. Stadsplanechefen var förtvivlad när förslaget redovisades. Hans kommentar var; men så här kan vi inte göra, detta är groteskt. I denna stund inträder sekreteraren med ett fax från Köpmannaförbundet som hon lägger på bordet. Hon tillägger att det är av stor vikt att ni tar del av detta innan mötets slut. Det hela var en väl genomförd aktion, regisserad av trafikplanechefen. De senaste siffrorna beträffande försäljningen var enligt Köpmannaförbundet i högsta grad alarmerande, så vi stöder till fullo en maximalt utbyggd parkeringsanläggning under torget. Ni har ansvaret för citys framtid så det är hög tid att driva planarbetet snabbt och effektivt. Det fanns en politisk hake i en större parkeringsanläggning, för centern hade i ett protokollfört uttalande lovat att inga fler bilar skulle få passera över Vallgraven. Men trafikplanechefen hade redan löst detta problem för förslaget redovisade en tillfart från Stora Teatern med en tunnel under Vallgraven och därmed ansåg sig centern kunna acceptera förslaget. Detta förslag döptes till "Centerns undergång". Vi ställdes med andra ord inför ett fullbordat faktum. Stadsplanechefen pekade på en barnslig skiss som Trafikplanechefen hade kladdat på under sammanträdet, den visade en båt med bruten mast där seglaren sträcker upp sina armar i luften och skriker hjälp. Stadsplanechefens slutord till ego var, gör ditt jobb men nu går det åt helvete.

   Vi vet hur det hela slutade. Det blev inget av den orubbliga sanningen. Det blev inte en enda parkeringsplats, men city lever och  mår bra.

   I dag heter den orubbliga sanningen Västlänken. Konsekvensen av detta förslag blir mångdubbelt större än det lilla garaget under Kungstorget. Skall Västlänken bli vårt öde?

   Klockan är 1015 och det är +14gr.

   God morgon

   Pelle

   Det är intressant att ta del av media och nyhetsförmedlingen och hur denna påverkar samhället. Det lär tydligen vara så att modet på styrelseledamöterna sjunker i samma takt som den mediala förändringen och det handlar mer och mer om Facebook och Twitter, så de traditionella nyhetsförmedlarna har utan tvekan fått problem. Vad är det som händer? Vilka kommer att vara trovärdiga? Vad kommer att styra opinionen? Har vi någon opartisk nyhetsförmedling? Hur skall man betrakta sociala medier där en mängd osorterade uppgifter vräks ut på nätet? Vilka kommer att finansiera media, och vem gör en syntes av den mängd information som sköljer över oss, är det den politiskt styrda kultureliten som skall ha detta ansvar?

   Utan tvekan har ovanstående frågor satt spår i mitt bloggande. Denna eviga nyfikenhet att få reda på, hur det egentligen hängde ihop? Ingen tvekan om att det måste till fler grävande journalister, det räcker inte med Janne Josefsson. I utvecklingen av vårt civiliserade samhälle krävs fler journalister, de måste var kunniga, pålästa och framför allt djärva och de får inte vika ner sig när det börjar blåsa. Watergateaffären är ett bra exempel vad som krävs i denna journalistik.

   Pressen måste vara fristående från makten, särintressen och andra grupper och objektiviteten måste hela tiden bevaras vägen ut.

   Det som hänt i Göteborg är ett absolut lågvattenmärke, där GP utan att skämmas går maktens väg. Istället för att ställa dessa politiker mot väggen intar GP en överslätande attityd. GP skulle självklart krävt raka svar om Västlänkens ekonomi som är otroligt viktigt för skattebetalarna att få reda på. Ledarkrönikans rubrik löd: "Håll fast vid Västlänken". Många tar konsekvensen av denna rent partiska attityd och säger upp prenumerationen, men det tråkiga är att GP har mer eller mindre ett monopol i Göteborg, det finns inte så många alternativ.

   Man saknar Göteborgs Handels och Sjöfartstidning som på sin tid satte blåslampan i ändan på makthavarna. Torgny Segerstedts ledarkrönikor kommer alltid att framstå som ett ideal beträffande oberoende, djärvhet och kunnighet. Han vågade och fick av detta skäl många fiender, vilket hör till en oberoende granskning. Han var hotad till livet ett flertal gånger, men han tvekade inte. Hitler rasade, den tyske ambassadören rasade och den svenska regeringen darrade, så Per Albin hade det inte lätt, men tryckfriheten rubbar man inte så lätt på.

   Hur skall man se på dessa bloggare, gruppen som jag själv tillhör. Vi är oberoende, vi finansieras inte av näringslivet eller någon annan sammanslutning. Det finns en svaghet, för vi har inga ekonomiska resurser att utreda frågor. Vi kan inte tillsätta en grupp som utreder Västlänkens dolda kostnader. Vi får lita på de utredningar som finns att tillgå på nätet. Där ligger utan tvekan ett problem. Vilken utredning skall man lita på? Med tiden utvecklas naturligtvis en känsla för materialet. Motparten kan alltid hävda att källan inte är seriös. Men det finns inga källor som är hundraprocentigt seriösa, det ljugs hej vilt även från UD i USA. Det gäller att använda sitt sunda förnuft och kolla hela tiden med andra källor. I oberoendet ligger utan tvekan trovärdigheten.

   I Kina klarar man inte av att styra dessa journalister som börjat blogga. De som tröttnat på redaktionernas snäva cirklar och förbud. Men i en diktatur klaras detta genom att släcka ned och fängsla de som är mest tykna mot det kommunistiska partiet.

   Den intressanta frågan blir vem som kommer att göra en syntes av den gigantiska flod av nyheter som väller över oss, och hur kommer det att påverka Sveriges utveckling?

   Klockan är 1730 och det är +15gr.

   Ha en trevlig kväll.

   Pelle

   "Ingen vet hur mycket Västlänken kommer att kosta" säger fastighetsdirektören, men alla är vi överens om att merparten av allt arbete ovan jord är Göteborgs stads ansvar, men hur stor den blir vet ingen säger Martin Öbo. Detta är nog ord som man kan rubriceras som en sanning. Resonemanget rörs sig om "seriösa" källor där Johan Trouvé har två heltidsanställda på trafikverket som levererar uppgifter om detta trafikprojekt. Enligt Trouvé är Trafikverket den enda "seriösa" källan, alla andra källor har enbart i syfte att förvilla allmänheten och det får man inte göra. Svenska Järnvägsfrämjandet framhåller att Trafikverket är känt för att leverera politiskt beställda utredningar. Beträffande Västlänken har Trafikverket friserat lönsamheten.  Skall man betrakta Svenska Järnvägsfrämjandet som en seriös källa? Riksrevisorn lyfter fram enorma dolda kostnader som inte redovisas. Den egentliga prislappen kan istället hamna på 55 miljarder kronor om tågtunneln skall kunna fungera effektivt. Ingen annan har seriöst räknat på detta projekt överhuvudtaget säger riksrevisorn Claes Norgren.(Se RiR 2012:21). Naturligtvis måste Johan Trouvé betrakta riksrevisionen som en seriös källa, då även infrastrukturministern delar revisionens uttalande. Så denna gång är det fråga om ett missförstånd, vi tolkar revisionens siffror fel, man skall räkna på ett annorlunda sätt. Alla källor, förutom Trafikverket, betraktar Johan Trouvé som oseriösa. Han blir med andra ord en megafon för detta verk, inget annat än en "nyttig idiot". Dessa oseriösa källor har i uppgift att vilseleda allmänheten före valet, och där tycks det politiska partiet Vägvalet inta en tätposition. Hur kan dessa kostnader spreta så åt alla håll?

   När Du skall köpa en segelbåt så är valet att köpa ett skrov till ett lågt pris och sedan köpa till allt som behövs för att komma ut på havet. Du kan också köpa en båt som är fullt utrustad. Prisskillnaden här är mycket stor. Vad behövs köpas till? Segel, dragg kompass, listan kan göras mycket lång. Smarta försäljare strippar båten så långt det är möjligt ur försäljningssynpunkt, men erfarna seglare genomskådar detta och lägger snabbt till de kostnader som är nödvändiga för att få en båt som kan användas.

   Västlänken och Trafikverket presenterar en "strippad" variant av tågtunnel och kan därför presentera en låg kostnad. Johan Trouvé köper denna variant och förtränger de kostnader som tillkommer. De är således en omöjlighet att få samstämmiga uppgifter om kostnader då vi räknar på olika sätt.

   Indirekta kostnader tillkommer under byggtiden på grund av trafikstörningar. Räntekostnader, intrångskostnader allt enligt Bengt Bohlin-civilingenjör. Men Johan Trouvé förtränger alla dessa varningssignaler från hundratals arkitekter och civilingenjörer, för dessa betraktas inte som seriösa källor, endast dessa två heltidsanställda specialister på Trafikverket godtages.

   I Västra Handelskammarens sista remissyttrande kunde en spricka i kristallen skönjas, man garderar sig för oförutsedda kostnadshöjningar. Skulle detta bli fallet så får man ompröva projektet. Men Trafikverket är tyst, inga nya siffror före valet lyfts fram. Sanningen är att man kan bolla med siffror på många sätt och dessa kan alltid ifrågasättas., det blir en fråga vem som säger vad. Jag har inte nämnt en enda siffra i denna text för jag är inte betrodd, jag är ingen seriös källa. Det enda jag kan lyfta fram är andra källor, och om dessa är seriösa är en helt annan fråga.

   Erkänner att det ligger en viss symbolik i denna bild. Kampen om inflytande, vem som har  makt att påverka. Man skall välja sina krig, allt annat vore oklokt.

   Jag vidhåller att Västlänken i högsta grad är ett  främmande element i den göteborgska stadskroppen. Det hela handlar inte så mycket om siffror, det handlar om en känsla för vad som är rätt för staden som sådan. Här är jag övertygad om att Johan Trouvé är på fel spår. Han har gjort sitt val övertygad om att detta är rätt och det får man respektera, liksom att han respekterar min uppfattning.

   Klockan är 0720 och det är +9gr

   God morgon

   Pelle

   Pehr G Gyllenhammar säger: "Snusförnuftiga , välutbildade nollor har vi gott om i de flesta samhällen-och definitivt i vårt svenska" Jag håller med och vill tillägga, särskilt inom den kommunala förvaltningen.

   Efter min tid som samordnare och internutredare  får man en klar bild av varför besluten ibland blir som de blir. Man slutar aldrig att förvånas, för alla skall vara med och ha ansvar och därmed har ingen ansvar. Upphandlingen av de italienska spårvagnarna är ett mycket bra exempel på hur det kan gå. Man hade på välkänt byråkratiskt maner lagt upp projektet. Man var nöjd i arbetsgruppen, nöjd i ledningsgruppen och politikerna ansåg att man hade gjort allt. Ändå blir det hela ett totalt fiasko. Anledningen var att ingen hade ansvaret för det konkreta, nämligen att skrika till om inte kontraktet efterlevdes. Det lär ha funnits någon skrivelse som tydligen hamnade i papperskorgen. Ansvaret hade inget ansikte.

   Kontroversiella personer är inte väl sedda inom förvaltningen, man vågar inte ens säga att man stöder en sådan person. Det är farligt att förhäva sig, att lämna mönstret. Många känner en stor trygghet i detta för man behöver inte utsätta sig för kritik, utan det är bara att inta sin plats i gruppen och nicka när det behövs- och allt flyter som en stor massa mot ett beslut.

   Det finns många chefer men inga ledare. Kreativiteten blir därmed ett tomt uttryck. Det blir oro i etablissemanget om man har annorlunda synpunkter och tankar, så vi kan slå fast en sak: Om man inte erkänner problemen har man heller ingen möjlighet att lösa dem. Men det kräver civilkurage att säga att kontraktet inte efterlevs, man smyger och tröstar sig med att det där är inte mitt bord. Om problemet ligger på politikernivå, finns det då några chefer som vågar ta upp frågan?

   Cheferna uppbär lön som till stor del bestäms av hur många tjänstemän eller kvinnor man har lyckats få ihop i sitt revir. Deras ambition blir således primärt att bevaka avdelningens storlek genom att blåsa upp arbetsuppgifternas betydelse, storlek och mängd. Näringslivet insåg snabbt att ett ärende måste förankras i den absoluta toppen. Det var bortkastat tid att gå den sedvanliga vägen och att arbeta sig uppåt, för  det kunde hända så mycket på vägen.

   Västlänken är ett projekt vars ursprung kommer från den absoluta toppen. Det är av denna anledning trafikprojektet aldrig har ifrågasatts. Spik på spik har slagits in i kistan, sten på sten har lagts på bygget. Till slut framstår projektet som ofelbart. För hur kan något vara fel när så många och välutbildade chefer godkänt projektet? Men de är som P G Gyllenhammar säger: "Snusförnuftiga, välutbildade nollor". För vem har civilkurage att gå emot en gudfader?

   Men kan det verkligen gå till på detta sätt i rikets andra stad? Ja, enligt min mening så kan det gå till på detta sätt. Vi människor är rädda, vi följer med strömmen och fram för allt, det lönar sig att vara en fegis, att vara anpassningsbar.

   Så går plötsligt något fel, vilket måste vara en omöjlighet när så många välutbildade chefer skrivit under beslutshandlingarna. Då inträffar ett stillestånd. Därefter mobiliseras försvaret, det får absolut inte vara något fel för då brakar helvetet löst. Projektet måste genomföras till varje pris, och vi har stöd av pressen och Trafikverket. Vi får satsa mer pengar på PR, denna jäkla demokrati, usch! Så kan det mycket väl låta i korridorerna och sammanträdesrummen.

   Själv har jag den uppfattningen att många som har svårt att hävda sig på den privata marknaden söker sig till den lugnare kommunala verksamheten. Men det stämmer inte alltid, för många brinner av energi och gör stora insatser. De ser till att själva skapa sitt team och driver frågorna. En del chefer låter dessa hållas för det ger resultat som kan vara bra för avdelningen, så det uppstår en stat i staten. En intern utredning visade att man kunde ta fram dubbelt så många stadsplaner på halva tiden enbart genom att jobba på rätt sätt. Byråkratin är ett gissel.

   Liknelsen med regalskeppet Wasa ger en bild av vad som kan hända när projektet styrs från toppen, av en kung, som inte har några kunskaper utan enbart makt. Det blir en katastrof, för ingen har mod att tala om att han har fel.

   Västlänken kan liknas vid en betongklump. Man måste använda dynamit för att spränga den. Det är därför många ger upp för det är en omöjlighet att åstadkomma en förändring. Men dessa människor har fel, för demokratin har en enorm sprängkraft vilket vi skall visa i valet i september.

   Säg NEJ till trängselskatten och JA till Vägvalet och betongklumpen kommer att gå i tusen bitar.

   Klockan är 1005 och det är +14gr.

   God morgon

   Pelle

   Den göteborgska stadskroppen skall opereras. Det äldre läkarteamet har kommit fram till att patienten måste genomgå en operation för att tillfriskna och för att på sikt kunna överleva. Operationen har förberetts under lång tid, och även plats på konvalescenthem har reserverats. Det är en mycket komplicerad operation som kommer att ta tio år och det är en mycket dyr operation, men tyvärr helt nödvändig för patientens framtid.

   Ett yngre läkarteam har en motsatt uppfattning. Operationen är helt onödig då det underhand framkommit en medicin som botar kroppen. Operationen är riskfylld och bör därför undvikas. Oväntade komplikationer kan tillstöta och äventyra patientens friska liv.

   Det äldre läkarteamet känner sin yrkesheder hotad och går till angrepp och slår fast följande. Denna medicin som nu lyfts fram av dessa yngre läkare, har inte testats av medicinalstyrelsen. Vi har fått besked om att medicinen är vansklig på flera sätt, så den planerade operationen skall genomföras enligt tidsschemat. Vi har inte råd med några förseningar, allt för patientens bästa. Men så händer det att en klok yngre läkare inser vansinnigheten i den planerade operation och sällar sig till det yngre läkarteamet. Han har intresserat sig för denna medicin och själv gjort en del research. Medicinen är i själva verket  genial och billig att framställa, så han tar steget och lämnar det äldre grånade läkarteamet. Naturligtvis blir det ett stort rabalder för så får man inte göra. Det är en omöjlighet att dessa äldre läkare med sin enorma visdom kan ha fel och pressen ilar snabbt till försvar för operationen och det betrodda läkarteamet.

   De anhöriga är förtvivlade, skall de tillstyrka att patienten skall opereras eller inte? Allting diskuteras i det oändliga, för och emot. Endast ett fåtal av de anhöriga är insatta i denna operation och vet vad medicinen innebär. Frågan återkommer gång på gång, är det verkligen nödvändigt att operera patienten?

   Det äldre läkarteamets heder är hotad. Ett "krig" på akademisk nivå utbryter med all kraft och trycket på de anhöriga ökar ytterligare, men läkarteamet ger besked, vi har ett ansvar för patienten så vi opererar på utsatt tid.

   Det kommunala valet 2014 är ett ödesval för Göteborg. Övriga frågor är viktiga men helt underordnade beslutet om patienten skall opereras eller inte. Vi har aldrig haft, och kommer säkerligen aldrig att få behöva ta ställning till ett viktigare beslut. Vi är de anhöriga till patienten som skall ge vårt tillstånd till läkarteamet  att ta fram kniven och skära. Vi kommer inte undan, vi måste ha en uppfattning för det är ett oåterkalleligt ingrepp.

   Under hand har det framkommit uppgifter om att operationen är ytterst vansklig. Läkarna i det äldre teamet har, för att inte oroa de anhöriga, undanglidit att nämna vissa sakfrågor. Flera utomstående läkare, med hög status, har påpekat detta och föredrar den alternativa medicinen för patientens framtid. Det äldre läkarteamet åberopar ånyo stödet från medicinalstyrelsen och kan därmed inte ändra uppfattning. De är låsta i sin bedömning om vad som är bäst för patienten.

   Klockan är 1000 och det är +14gr.

   God morgon

   Pelle