Om

Ingen info ännu.

Presentation

Visar inlägg från maj 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Göteborg-ett paradigmskifte krävs.

   Makten skall finnas till för folket. Det är inte folket som skall finnas till för makten. Västlänken får stå som en symbol för maktens misslyckande som har kännetecknats av slarv och arrogans. Lyhördheten har varit noll, man har helt enkelt inte brytt sig om invånarnas synpunkter. Man har enbart informerat och sen fick det vara bra med det. Så får det inte gå till, man måste förvissa sig om att budskapet gått fram. Ödmjukhet har inte existerat. 

   Det inträffar något konstigt innanför dessa murar, man känner sig osårbar, Alla är trevliga och tycker samma saker, så det blir vi mot folket därute.  Detta är en mental förändring som kommer smygande, som under årens lopp cementeras till  något bestående. "Vi har alltid rätt, de begriper ingenting därute". Detta är nog något ofrånkomligt vid ett långt maktinnehav, för vi människor har dessa svagheter att bli bekväma och ta genvägar, det har alltid varit så.

   Det är inte längre sakfrågorna som är de centrala, utan det är maktens existens som står på spel. Hoten har ökat, fienden skramlar med vapnen utanför murarna och rädslan kommer smygande. "Vi känner ansvar, de som vill ha en förändring känner inget ansvar för Göteborg. Uppstickarpartier och extremister hotar Göteborgs framtid, vi är garantin för framåtskridande det måste väl ändå alla begripa". Så kan det säkert låta på kafferasterna, det lät så när Kungstorgsgaraget var aktuellt. Det blev inget garage, staden överlevde men många ledamöter fick se sig om efter ett annat jobb.

   Det är lång tid till valet i september. Det hela kommer att bli en strid om röster. Invånarna måste övertygas om att det är nödvändigt att säga nej till trängselskatten för att kunna få en omprövning till stånd av Västlänken. Denna morgon blåser vinden åt rätt håll, så sakta men säkert inser man att det är ansvarslöst att dra igång detta trafikprojekt. Det är glädjande att pressen tar in artiklar som går oppositionen till mötes och inte stoppar dessa i lådan längst ner. Man kan aldrig vinna ett val med en likgiltig press och dagens artiklar bådar gott.


   Klockan är 1400 och det är +18gr.

   God middag

   Pelle



När argumenten och orden sinar.

   Det kommer alltid en tidpunkt då orden inte räcker till och när argumenten tryter, med andra ord så kommer man i sak inte längre. På bordet ligger alla alternativ, alla yttranden från berörda parter och det är dags att sammanfatta till ett beslut för att överhuvudtaget komma vidare. Det går aldrig att nå totalt consensus, så att vänta på det där förslaget som genom ett trollslag skall lösa alla problem är dömt att misslyckas, det leder bara till handlingsförlamning. Väntar man för länge kanske även förutsättningarna ändras så man får börja om på ruta ett.

   Det låter kanske konstigt men det var enkelt att hitta ett alternativ till Västlänken. Centralstation Gårda visade ett arkitektoniskt grepp på problemet, en enkelhet och klarhet som var överlägset de övriga alternativen. Man kan inte bara klaga och kritisera, man måste kunna peka på ett alternativ till Västlänken, som är så överlägset att människors sunda förnuft fäller ett avgörande, därav min tanke på folkomröstning.


  
                               

                   Så här enkelt är det faktiskt. Västlänken vs Östlänken


   Vi går nu in i en annorlunda period som innebär att man mentalt måste förbereda sig på en strid som gäller Västlänken vs Östlänken. Vi har demokrati, men som tyvärr på grund av en "kartellbildning" blir extra bekymmersam. Skall vi vinna denna demokratiska kamp så har vi två politiska partier att välja emellan nämligen Vägvalet och SD som båda är emot Västlänken. Moderaterna har bildat en ohelig allians med de rödgröna och detta utesluter möjligheten att lägga sin röst på detta parti, detta är ett problem.

   Jag har skrivit till GP, GT och Uppdrag Granskning, men tystnaden är kompakt. Mitt mål är att få till stånd en folkomröstning, ett val mellan dessa två alternativ. Västlänken är inte till för göteborgarna, men vi måste ändå stå för dess konsekvenser. Det ligger en orättvisa i detta som jag hoppas att invånarna begriper- och även media.

   Hur skall man kunna övertyga och göra det begripligt för göteborgarna att de endast har Vägvalet och SD att välja på om de vill sätta stopp för Västlänken. Det kanske är på det viset att man inte vill lämna sitt vanliga parti för man bryr sig inte, Västlänken, and so what? Vägvalet är i dag ett politiskt parti med ett brett program, de har också sitt sunda förnuft i behåll, till skillnad från vissa andra partier som helt tappat fokus. Moderaterna förstår jag mig inte på.


  
                         

   Kanske denna bild, en av mina favoriter, kan övertyga vissa tvivlare. Det är när allt kommer omkring en fråga om pengar, mycket pengar som försvinner- och allt skall betalas och ingen slipper undan.


   Det är nu fråga om ett praktiskt arbete, nämligen att före september nå ut till så många som möjligt och det krävs spinndoktorer som begriper sig på hur vi människor tänker och känner. Vi får ta lärdom av det stora landet i väster och deras presidentval. Helt klart är, det gäller att framställa motståndarens förslag i en så ofördelaktig dager som möjligt- och detta borde inte vara svårt- och alla medel är nu tillåtna. Motståndaren har ekonomiska resurser så de kan köpa expertis, observera för våra skattepengar. De kan tillverka glättade broschyrer, beställa TV-tid och utrymme i press och vi betalar. (Detta är orättvist)

   Vi tar ofta del av händelser i världen där människor protesterar mot orättvisor, de offrar även sina liv för ett bättre samhälle. Det är nu dags för göteborgarna att mentalt ställa in sig på en konfrontation. Men först valet i september som skall vinnas med demokratiska metoder. Man skall aldrig ge upp, det är den sista kryssen in i mål som kan vara avgörande för om allt arbete som tidigare lagts ned skall ge resultat. När den sista valsedeln räknats. då vet vi. Ställer man upp för en sak så innebär detta att det gäller hela vägen ända till valet i september.


   Klockan är 1730 och det är +20gr.

   God kväll

   Pelle



Axel Oxenstierna och den stora oredan.

   När Axel Oxenstierna kom hem till Sverige från Tyskland så genomfördes den första genomgripande revisionen av förvaltningen och det behövdes verkligen. Tillståndet var bedrövligt, på sina håll jämmerligt. Det var faktiskt värre än i Göteborg 400 år senare.

   
                                                                                      

   Amiralitetets räkenskaper befann sig i ett tillstånd av så stor förvirring att det var omöjligt att granska dem. Domböckerna gav exempel på grova olagligheter. Det var till och med på tal om att ställa hela kollegiet under åtal. Disciplinen var usel i själva rådet. Närvaron var inte det enda problemet. Läckorna från kansliet och rådets sammanträden var otaliga och detta kunde Oxenstierna på inga villkor tolerera. Under åren i Tyskland hade Axel råkat ut för ryktesspridning om hans person som undergrävde de svenska förhandlarna och talesmännen. Rådsprotokollen visade att Oxenstiernas oro var befogad.

   För att komma till rätta med den bristande lojaliteten införde kanslern nya beslutsregler. Alla viktiga beslut skulle godkännas och undertecknas av samtliga medlemmar i rådet. Herrarna måste gemensamt försvara och ta ansvar för besluten.

   Men det fanns inget slut på missförhållandena. Märkliga affärer dök upp som inte fanns redovisade. En fransman hade erbjudit sig att bärga det förlista örlogsskeppet "Wasa", och han förmådde kronan att arrendera ut alla landets krut-och salpeterbruk på 20 år. Nya svindlande affärer avslöjades. Han hävdade att han behärskade en hemlig metod att rena koppar från andra metaller och knappt en månad senare skrev rådet kontrakt. Han fick kontraktet på 20 år. Det visade sig att vissa rådsmedlemmar hade ett hemligt avtal med honom som garanterade delad vinst.

   Det blev inget med bärgningen av "Wasa", ingen förädling av metaller och något guld och silver syntes inte till. Så kanslern ansåg att kontrakten skulle kasseras. Den 10 augusti väckte han frågan i rådet och han skrädde inte orden. "Hade man icke dragit konsideration till riksmarskens och riksamiralens personer, hade man länge sedan bort draga Mazalet för en rätt, att svara för den oreda häri finnes" Rådsmedlemmarna teg och skämdes.

   Skojaren Mazalet "skuddade stoftet av fötterna" och försvann ur i historien. Kanske flydde han till Norge. Han lade beslag på 530 daler svenskt silvermynt och det silver som man utvunnit den senaste månaden. Sedan kom han aldrig mer tillbaka.

   För fyrahundra år sedan fanns det således också slarv och dåligt ansvar hos de som hade makten. Bedragare och skojare (affärsmän) såg möjligheterna att tjäna pengar och med talets gåva pratade man omkull rådsmedlemmarna. Som gisslan delade man med sig av "vinsten". Mutor och korruption heter det i dag och processerna i Göteborg har pågått länge.

   Man måste kunna utkräva ansvar. Axel Oxenstierna ställde herrarna mot väggen, han hade kraft och pondus, men kanske började åldern ändå att ta ut sin rätt.

   I Göteborg har vi demokrati så vi kan rösta bort de politiker som slarvar, mörkar delar av ekonomin och uppträder på det stora hela lättsinnigt och arrogant. Att beställa rostiga spårvagnar av skojare i Italien bör man inte tolerera. Det är mycket viktigt att vi har en grävande journalistik som sätter blåslampa i baken på makthavarna. Finns inte den så har vi snart en bananrepublik med korruption och svinn av våra skattepengar.


   Källa: Gunnar Wetterberg


   Klockan är 0630 och det är +10gr.

   God morgon

   Pelle


 

Axel Oxenstierna- en klok rikskansler.

   När Karl IX dog var Axel Oxenstierna 28 år gammal. Under övergången till Gustav Adolfs regering steg han fram som den ledande mannen i rådskretsen. Han var klok och gjorde de rätta sakerna vid rätt tidpunkt. Den nye kungen behövde hjälp och förvaltningen behövde utbildad personal. Utan adelns hjälp skulle det inte gå att få upp Sverige ur svackan som uppstått. Oxenstierna var väl insatt i de flesta stora adelssläkterna och erbjöd den vacklande kungamakten en förankring. Högadelns äldre generation var tilltufsad och skrämd. Den yngre generationen måste hitta sin plats och här var Axel Oxenstierna den främste.

  
                               


   Staten behövde diplomater och förhandlare som behärskade språk, rättsväsendet behövde jurister som var skolade i romersk rätt och naturligtvis de inhemska lagarna och sedvänjorna. Den högsta statsstyrelsen krävde begrepp om krigskonsten, teologisk utbildning och som behärskade teorier om makten och dess utövning. Men detta var inte tillräckligt, man behövde vänner, förbindelser och stöd. När Oxenstierna erhöll sin kanslerfullmakt den 6 januari 1612 så befann sig det svenska riket i botten. Det var utgångspunkten för Gustav Adolfs regering och för Axel Oxenstierna första tid som rikskansler.

   Oxenstierna inledde sin karriär med att ordna upp den framtida organisationen. Alla de höga rådsämbetena nybesattes inom något år. Axel skrev ett betänkande till änkedrottningen "om rikets farliga ställning och utblottade tillstånd". Han började sin skrivelse med orden. "Först är allmänt veterligt, att alla våra grannar är våra fiender". Detta var klokt gjort att försäkra sig om änkedrottningens stöd. Men läget skulle bli ännu dystrare. Danskarna gjorde en framstöt mot Älvsborgs fästning. Det hela började i dystra färger i en molltonart.

   Axel Oxenstiernas styrka var redan från början det systematiska sättet att angripa och reda ut svårigheterna. Var sak hade sin tid, det ena gav ofta det andra. Han släppte inte taget förrän problemet var löst. På våren 1612 var det krigen som överskuggade allt annat. Det danska kriget var mest bekymmersamt och kriget gick riktigt dåligt. Svenskarna förmådde inte hålla danskarnas legoknektar stången. I början av maj månad inledde danskarna belägringen av Älvsborg och efter två veckor kapitulerade försvararna. Katastrofen var ett faktum.

   Nu följer en tid av diplomati. Axel Oxenstierna lyfter upp problemet på en högre nivå. England var bekymrat av att danskarna fick för stor makt så det blev aktuellt med medling. Så det blev ett möte i Knäred. Delegationerna leddes av vartdera rikets kansler. Bakom förhandlarna fanns kungarna på nära håll.

   Oxenstierna gav nu prov på den skicklige förhandlarens arbetsmetoder och till slut lyckades man komma fram till en uppgörelse. Men kung Christian fick bland annat behålla Älvsborg, vilket skulle bli en förfärlig ekonomisk historia.

   Nästa blogg kommer säkerligen att handla om Älvsborgs lösen.


   Vem kommer att kliva fram i Göteborg, tar på sig ansvaret och röjer upp? Någon som är klok, som kan inse att staden är på väg ner i en avgrund. Ett ekonomiskt bottenlöst hål som vi får betala av i åratal framöver. Det kanske är så, att när katastrofen väl är ett faktum så vaknar människan och frågar sig, hur kunde det bli på det här viset? Då är de ansvariga borta och ingen vet.


   Klockan är 0610 och det är +7gr.

   God morgon

   Pelle

 

Det hela är en fråga om makt.

   Människan har i alla tider befunnit sig i ett tillstånd av skräck, rädsla och ovisshet. Maktens män och kvinnor vill ha det på det viset, för människan måste kunna styras och kontrolleras. Självständiga och orädda människor är svåra att hantera, därför måste de på något sätt marginaliseras. De föses in i facket rättshaverister, betraktas som obotliga individualister eller stollar. Maktens män och kvinnor har experter som klarar sånt, som vet hur orden skall hanteras. Fårskocken måste fås att springa åt samma håll, allt för att undvika ett befarat kaos- och att makten  glider iväg.

   Muhammeds krigare stormade fram över Arabiens öknar och spred skräck och fasa. Valet var för människan att godta den nya läran eller att missta huvudet. Det romerska imperiet regerade världen på sin tid och krigen vid rikets gränser var ständigt återkommande. Men så hände något, människan hade fått en tro, ett mål som makten inte kunde bemästra, kristendomen hade gjort sitt intåg. Kan man inte besegra en fiende så är det näst bästa alternativet att ingå en pakt med densamme. Religionen blev nu den nya maktfaktorn.

   Guds sändebud på jorden, dessa präster som dundrade från predikstolen, de som hade tolkningsrätten av Guds ord, och som talade om synd och helvete. Syftet var inget annat än att sätta skräck i människorna. Naturligtvis kunde man erbjuda en lösning på problemet, gör som vi säger så må det gå dig väl och himmelriket kommer att öppna sina portar. Fårskocken skulle springa åt rätt håll, det skulle råda balans och lugn i riket.

   Men så inträffar detta att människorna inte längre tror på skärselden och helvetet. Prästerna börjar tala för tomma kyrkor, makten håller på att glida iväg. Fåren springer åt alla håll. Stabiliteten håller på att krackelera, något nytt måste till.

   Klimatet och koldioxiden blir den nya religionen, ett fantastiskt koncept. Människan är syndaren på grund av sitt leverne. Hon släpper ut avgaser och bidrar till att jordens temperatur stiger, isarna smälter, orkanerna blir kraftigare och skyfallen slår alla rekord, risk finns för att jorden går under. När en dansk professor knackar på dörren till maktens boning så möts han med orden: Tack, vi är inte intresserade för vi har redan löst problemet, det är människan som är orsaken till klimatförändringarna. Men professorn får till slut rätt. I dag arbetar ett hundratal forskare inom CERN med solen och den kosmiska strålningen som är orsaken till variationerna i klimatet.

   Maktens män och kvinnor lyssnar naturligtvis inte på dessa upptäckter för man vill inte släppa detta underbara maktinstrument som klimatet innebär. Blir det varmare så innebär det att människan syndat, hon har använt bilen för mycket och inte lyssnat på predikanterna. Blir det kallare så kan vi tacka miljövännerna som drivit frågan hårt och metodiskt. Det hela är ett perfekt koncept- och koldioxiden följer temperaturen som den alltid har gjort sedan tidernas begynnelse.

   Miljöpartiet segrar i Göteborg och framtiden ser ljus ut för alla klimatprojekt som tex vindsnurror i hamninloppet. Men man har gjort ett litet misstag. Västlänken är inte ett klimatsäkert projekt, så denna borde utgå enligt alla förutsägelser, men den kanske har fått dispens eller?

   Vi lever i dag i en komplicerad värld som kräver en viss samordning av alla beslut som tas, den ena handen måste veta vad den andra gör för annars så kan makten försvinna.


   Klockan är 1100 och det är +13gr.

   God morgon

   Pelle 




Äldre inlägg