Konstitutionen höll samman en nation med en befolkning utan en gemensam kultur och historia bakåt i tiden. Det var starka antimonarkistiska stämningar som säkrade en republik men till slut så ansåg man att det var nödvändigt med en president och valet blev då George Washington. Han ansåg att det inte skulle behövas några politiska partier i USA för ledarna skulle styras av högre värden än snäva egenintressen.
Den amerikanska revolutionen hade medfört sina egna motsättningar. Tidiga förhoppningar om att den nya ordningen skulle leda till en allmän samhällelig pliktkänsla hotades av en framväxande individualism som enbart var inriktad på egen ekonomisk vinning. Den viktigaste skiljelinjen gick i synen på hur konstitutionen skulle tolkas mellan stat och individ. Författningen gav ett begränsat utrymme för den federala makten att agera. Besluten låg på delstaterna och de individuella rättigheterna skulle alltid värnas. Många ansåg att det var underförstått att den federala makten måste använda de medel som krävdes för att uppnå för nationen viktiga mål. Detta är en debatt som aldrig har avslutats, den pågår än idag.
Den amerikanska revolutionen genomfördes av pragmatiska ideologer. De ville inte slå fast en absolut sanning. Principerna vartill för att tänjas. Som fundament för demokratin har konstitutionen varit den sammanhållande kraften för USA som nation. USA har gått i spetsen för en större rörelse mot demokratin än Europa. För undanträngda klasser i de europeiska länderna framstod därför Amerika som ett möjligheternas land.
De demokratiska ideal som finns i USA har uppfattats som kontroversiella när de kopplats samman med tron på en amerikansk exceptionism som ger det egna landet en särskild upphöjd position i världen, som vi benämner världspolis. Det finns en religiöst färgad exceptionalism som går tillbaka ända till de första pilgrimerna och idén om ett nytt Jerusalem för ett av Gud utvalt folk. En politisk exceptionalism är något helt annat. Intimt sammanvävt med den amerikanska drömmen har exceptionalismen fungerat som en positiv kraft, men den har också uppfattats som ett rättfärdigande av expansion, som att landet har ett ödesbestämt uppdrag att fullfölja. Kritiker har sett ett maktpolitiskt egenintresse i samband med att USA tidigt utvidgade sitt territorium västerut och senare stärkt sitt inflytande i andra delar av världen. "Indian Removal Act" banade väg för en tvångsförflyttning av tiotusentals indianer från sydöstra USA till nya territorier västerut. Flera tusen indianer gick under när de tvingades ut på den mödosamma marschen västerut som fick namnet "Tårarnas väg".
Alexis de Tocqueville förskräcktes av behandlingen av ursprungsbefolkningen. Han utgav två böcker 1835 och 1840 med titeln "Democracy in America". Indianerna hade inte bara drivits bort, de hade även förintats när den nya nationen bredde ut sig åt väster. Tocqueville dömde ut slaveriet som ondskefullt. Han befarade att USA:s demokrati bar fröet till en egen form av despoti, en ny form av tyranni.
Källa: Lennart Perhson
Klockan är 1030 och det är +13gr.
God morgon
Pelle
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS