Blogg

   Konstitutionen höll samman en nation med en befolkning utan en gemensam kultur och historia bakåt i tiden. Det var starka antimonarkistiska stämningar som säkrade en republik men till slut så ansåg man att det var nödvändigt med en president och valet blev då George Washington. Han ansåg att det inte skulle behövas några politiska partier i USA för ledarna skulle styras av högre värden än snäva egenintressen.

   Den amerikanska revolutionen hade medfört sina egna motsättningar. Tidiga förhoppningar om att den nya ordningen skulle leda till en allmän samhällelig pliktkänsla hotades av en framväxande individualism som enbart var inriktad på egen ekonomisk vinning. Den viktigaste skiljelinjen gick i synen på hur konstitutionen skulle tolkas mellan stat och individ. Författningen gav ett begränsat utrymme för den federala makten att agera. Besluten låg på delstaterna och de individuella rättigheterna skulle alltid värnas. Många ansåg att det var underförstått att den federala makten måste använda de medel som krävdes för att uppnå för nationen viktiga mål. Detta är en debatt som aldrig har avslutats, den pågår än idag.

   Den amerikanska revolutionen genomfördes av pragmatiska ideologer. De ville inte slå fast en absolut sanning. Principerna vartill för att tänjas. Som fundament för demokratin har konstitutionen varit den sammanhållande kraften för USA som nation. USA har gått i spetsen för en större rörelse mot demokratin än Europa. För undanträngda klasser i de europeiska länderna framstod därför Amerika som ett möjligheternas land.

   De demokratiska ideal som finns i USA har uppfattats som kontroversiella när de kopplats samman med tron på en amerikansk exceptionism som ger det egna landet en särskild upphöjd position i världen, som vi benämner världspolis. Det finns en religiöst färgad exceptionalism som går tillbaka ända till de första pilgrimerna och idén om ett nytt Jerusalem för ett av Gud utvalt folk. En politisk exceptionalism är något helt annat. Intimt sammanvävt med den amerikanska drömmen har exceptionalismen fungerat som en positiv kraft, men den har också uppfattats som ett rättfärdigande av expansion, som att landet har ett ödesbestämt uppdrag att fullfölja. Kritiker har sett ett maktpolitiskt egenintresse i samband med att USA tidigt utvidgade sitt territorium västerut och senare stärkt sitt inflytande i andra delar av världen. "Indian Removal Act" banade väg för en tvångsförflyttning av tiotusentals indianer från sydöstra USA till nya territorier västerut. Flera tusen indianer gick under när de tvingades ut på den mödosamma marschen västerut som fick namnet "Tårarnas väg".

   Alexis de Tocqueville förskräcktes av behandlingen av ursprungsbefolkningen. Han utgav två böcker 1835 och 1840 med titeln "Democracy in America". Indianerna hade inte bara drivits bort, de hade även förintats när den nya nationen bredde ut sig åt väster. Tocqueville dömde ut slaveriet som ondskefullt. Han befarade att USA:s demokrati bar fröet till en egen form av despoti, en ny form av tyranni.

   Källa: Lennart Perhson

   Klockan är 1030 och det är +13gr.

   God morgon

   Pelle

   Sommaren 1776 samlades kongressen i Philadelphia för att anta självständighetsförklaringen, en nation med egna mål skulle uppstå. I det nya samhället skulle var och en bedömas efter sina meriter, inte efter börd. Thomas Paine förklarade detta i skriften "Common Sense", han skrev: "Dygden är inte ärftlig".

   Självständighetsförklaringen innebar inte bara en frigörelse från det brittiska imperiet. Det blev inledningen för en utveckling mot politisk demokrati och ett ekonomiskt system som gynnade framväxten av en bred medelklass. Dessa idéer om demokrati och republikanism hade lätt att få fäste i USA som saknade feodala traditioner. En modern kapitalism formades, en marknadsekonomi etablerades och ett konsumtionssamhälle började växa fram. Benjamin Franklins vision förverkligades i USA när de gamla sociala strukturerna från Europa kollapsade och arbetet lyftes fram som en given drivkraft. De gamla aristokratiska idealen om att goda samhällsmedborgare av högre klass inte skulle arbeta för sitt uppehälle dog snabbt ut. De var de som arbetade hårt och strävade uppåt som förtjänade att bli belönade. Här gjorde man ingen skillnad mellan "vanligt folk" och "fint folk". Men man pratade inte om jämlikhet i den mening att välståndet skulle fördelas lika. Alla skulle ha en chans och en möjlighet till framgång, vilket på denna tid var en revolutionerande tanke i Europas klassamhällen.

   Men de tretton staterna, de gamla kolonierna, gick bara samman i en konfederation utan någon sammanhållande ledning. Det fanns ingen president eller någon exekutiv makt överhuvudtaget. Det var som om viljan att ta största möjliga avstånd från den brittiska monarkin omöjliggjorde en effektiv politisk modell.

   Mot denna bakgrund fick man till slut ihop en kompromiss. När konferensen avslutades den 17 september hade alla motsättningar långt ifrån övervunnits. Det var Benjamin Franklin som drev arbetet mot en uppgörelse och hans avslutningstal betraktas idag som historiskt. Han förklarade "att han inte helt stod bakom konstitutionen i sin nuvarande form, men förslaget var så nära perfektion som det gick att uppnå. Med några få undantag satte delegaterna sin namnteckning på dokumentet med inledningsorden: "We the people of the United States". Makten kom från folket, inte från en monark eller någon annan form av autokrat som ansåg sig ha Guds uppdrag.

   Det fanns en skamfläck på författningen nämligen den oförsvarbara legitimeringen av slaveriet. Benjamin Franklin valde att blunda för denna fråga i en naiv optimism. Sanningen var nog den att han insåg att det aldrig hade lyckats att få med sydstaternas plantageägare.

   Med olika tillägg är konstitutionen fortfarande i kraft och är därmed inne på tredje århundradet.

   Klockan är 0940 och det är +13gr.Sommaren har kommit tidigt i år.

   God morgon

   Pelle

   När vattnet strömmar åt fel håll över Stilla havet och transporterar värme till Sydamerika istället för mot Australien händer det saker som påverkar hela världen. Det regnar i öknar, värmen stiger i Alaska och torkan ökar i Indien. Det hela handlar om storskaliga väderfenomen som ständigt återkommer. Dessa pendelrörelser har döpts till El Nino och La Nina, gossebarnet och flickebarnet.

   Vad är det som händer egentligen? Det handlar om oscillationer, svängningar i vädersystemen, med regelbundna och oregelbundna perioder. Dessa vädersystem påverkar även oss här i Sverige, då lågtryck tar andra banor och högtryck biter sig fast med rekordvärme eller stark kyla på vintern. Naturligtvis skyller fanatiker detta på människan och koldioxiden när det regnar för mycket eller när stormarna blir lite kraftigare.

   Men det finns en intim koppling mellan hav och atmosfär. Det är en meteorologisk dans som spelas upp där hav och atmosfär interagerar. Havet reagerar mycket långsammare än atmosfären på temperaturförändringar. Men naturen arbetar ständigt på att jämna ut olikheter. Utbytet av värme mellan hav och atmosfär sker vid vattenytan. Vid El Nino är havsytan vid Stilla havets ekvator varmare än normalt. Det gäller enorma värmemängder som överförs. Man har till exempel beräknat att jordens atmosfär blev 0,3 grader varmare under El Nino år 97-98. Detta kan jämföras med den globala uppvärmningen på 0,7-0,8 grader under de senaste hundra åren. Så allt hänger ihop när det gäller väder och klimat.

   Man måste därför fråga sig vad dessa fenomen betyder beträffande den globala uppvärmningen. Den ökade El Ninofrekvensen under perioden 1980-2000 sammanföll ganska väl med den kraftigaste globala uppvärmningen. Men det kan naturligtvis vara tvärtom, att den globala uppvärmningen påverkar El Nino och La Nina. Men vad kommer först hönan eller ägget?

   Vi vet att kosmisk strålning, sol och molnbildning över världshaven påverkar vårt klimat med istider och värmeperioder, om detta råder inget tvivel. Hur mycket påverkar då människans utsläpp av koldioxid klimatet?

   För några år sedan fick jag chans att prata väder med en erfaren meteorolog (han var inbjuden som gästartist på piano under en konsert). I pausen dök naturligtvis koldioxiden upp som ett diskussionsämne,hur dessa utsläpp påverkar den globala uppvärmningen. Han uttryckte sig ungefär så här: "Det är bra med en fin miljö, det skall vi värna om, men koldioxidens påverkan på vädret, tja, det är nog som att hälla ut en liter mjölk i Vänern".

Klockan är 1130 och det är +13gr.

God morgon

Pelle

   Franklin var en mångsysslare med stora talanger på en rad olika områden. Driven av en stor nyfikenhet genomförde han experiment som gav nya kunskaper om elektricitet. Men han har gått till historien som en stor statsman, en amerikansk upplysningsfilosof vars politiska insatser banade väg för USA:s självständighet och den konstitution som fortfarande styr nationen. Han var den som med tiden blev alltmer övertygad om att kolonierna måste bryta sig loss från Storbritannien.

   Esaias Tegnér höll ett högtidstal vid universitetet i Lund 1817. Han talade om framtiden, om den grånande dager för det gamla Europa och hur solen höll på att gå upp västerut i den nya världen. Amerika framstod som mänsklighetens hopp. Den nya världen idealiserades och Amerika skulle rentav kunna bli det nya romarriket. Denna exeptionalism som senare satt sin prägel på USA:s historia hade således slagit rot redan under  kolonialtiden. Benjamin Franklin har beskrivits som "den förste amerikanen" för han symboliserade en framväxande nation.

   Hans bakgrund och klasstillhörighet var inte betydelsefull. Det var genom strävsamt slit, sina egna initiativ och sin förmåga att ta tillvara de möjligheter som erbjöds som han lyckades. Han var verkligen en "self-made man". Den nya världen öppnade sig för den driftige. Franklin var en pragmatiker som utgick från uppfattningen att Gud lämnat världen åt människan att förvalta den på bästa sätt. Filosofin var att det var upp till den enskilde individen att skapa sina egna framgångar, samtidigt som det fanns en skyldighet att hjälpa andra och att som individ verka för samhällets bästa.

   Franklin tog tydligt ställning för den vanliga enkla människan mot överhetens pretentioner och privilegier. Han stod för det sunda förnuftet och han betraktades som en förebild då han själv följde de levnadsregler han rekommenderade till andra. Franklin blev framför allt ett riktmärke för en ny samhällsklass av hantverkare, affärsinnehavare och andra näringsidkare. Strävsamhet var en dygd som inte kunde överskattas.

   Benjamin Franklin hade en vision där "the middling people" skulle göra Amerika starkt och mäktigt. Han var övertygad om att den gamla klassbundna samhällsordningen inte kunde föras vidare till den nya världen. I den amerikanska drömmen skulle det hårda arbetet leda till ständiga förbättringar generation till generation. Det var denna drivkraft man hade framför sig när man sökte sig till Amerika.

   När vi idag läser om USA-imperiets strävan efter världsherravälde så måste vi ställa oss frågan, var det detta som var Benjamin Franklins vision? Jag tror inte det, för han menade att det fanns en skyldighet att hjälpa andra och att man skulle verka för samhällets bästa, så något har blivit fel.

   Amerika har gått vilse, men man anser sig vara på rätt väg för man har Gud på sin sida, och därmed kan alla handlingar försvaras. Man behöver inte be om tillåtelse av världssamfundet för att agera då man alltid befinner sig på rätt sida. USA har aldrig bett om ursäkt för att ha massakrerat indianernas hästar, att förgiftat Vietnams marker, att utövat tortyr, att sugit ut andra länders naturresurser.

   Noam Chomsky säger:

   "Om man hade tillämpat Nürnbergprinciperna skulle samtliga amerikanska presidenter efter andra världskriget ha hängts".

   Källor: William Blum och Lennart Pehrson

   Klockan är 0940 och det är +15gr.Sommaren är här.

   God morgon

   Pelle

   USA:s målsättning är kontroll över världens oljereserver. Denna tysta strid har pågått länge men kommit i skuggan av Irakkriget. Över 100 miljarder fat olja finns under Kaspiska havets botten och efter Sovjetunionens fall 1991 såg Washington och dess allierade en möjlighet att slita naturresurserna ur Moskvas grepp. De multinationella oljegiganterna slog ner som gamar och USA handlade snabbt för att stödja de auktoritära regimerna i de postsovjetiska staterna vid Kaspiska havet, Tadzjikistan, Kazakstan, Azerbajdzjan och Georgien. Nu har också Ukraina lagts till USA:s intressesfär.

   Ryssland och Iran såg naturligtvis den amerikanska inblandningen som ett allvarligt hot. Året 1997 arbetade ett mäktigt amerikanskt konsortium med att utforska alternativa oljevägar till Kaspiska havets resurser. Oljeföretag som Amoco, Unocal, Exxon och Pennzoil  investerade miljarder dollar i Azerbajdzjan. Detta innebär ett kraftigt politiskt stöd för den korrupta regimen rapporterade New York Times. Redan under Clintons tid som president arbetade man att få till stånd en oljeledning från Kaspiska havet, bortom Moskvas kontroll. Man räknade med 2,6 miljoner fat per dag år 2005. Men det visade sig vara svårt att komma åt Kaspiska havets olja, det projekt som skulle innebära slutet för Moskvas monopol  på dessa resurser, det går inte att dra oljeledningar hur som helst.  Det vi pratar om är en kvantitet som är åtta gånger större än de idag kända amerikanska reserverna.

   Bushadministrationen satte igång projektet "Kaspisk utpost", där USA kraftigt skulle öka Kazachstans och Azerbajdzjans militära kapacitet. "Kaspisk utpost" innebar en elitstyrka enligt mönster från amerikanska flottan och det är nu Blackwater kommer in i bilden med sina guldkantade kontrakt. Erfarna ryska analytiker sa: "En ny rond i det stora spelet". Den amerikanska strategin var att försöka rita om den gamla Sovjetunionens geopolitiska karta och ersätta Ryssland som den dominerande makten för de gamla Sovjetstaterna. Washingtons Kaspiska-utpostprojekt innebar att tillsammans med den USA-stödda GUUM-alliansen utöva kontrollen över den stora majoriteten postsovjetiska stater och därmed inringa Ryssland. Ordföranden i ryska parlamentets utrikesutskott sa: "Ryssland kommer alltid att motsätta sig utländsk militär närvaro inom gränserna för Kaspiska havsregionen". Detta är naturligtvis inget annat än en ren självbevarelsedrift. Hur hade USA reagerat om det hade varit det motsatta förhållandet, tänk på Cuba-krisen.

   När vi nu genom våra media kan följa "det stora spelet", med fokus på Ukraina, så är det inget annat än ett schackspel som gäller kontrollen över dessa enorma resurser. John Kerry, Carl Bildt och CIA-chefen pendlar mellan Kiev och Geneve för att ha kontroll över händelserna, ingenting får gå snett. Ukraina är emellertid en mindre bricka i detta spel om oljan där det är likgiltigt för USA om det är gamla nazister som styr och ställer. Folket, demokratin och deras önskemål är helt enkelt inte prioriterat. Det allvarliga är att på andra sidan schackbrädet sitter Putin, en hårding, som med hjälp av en klok utrikesminister kan bli en svår match att klara av, för han släpper inte oljeresurserna till USA. Under tiden demoniserar den västliga pressen Putin och skrämmer Europa  om en möjlig okupation av de Baltiska staterna.

   Klockan är 0850 och det är +11gr.

   God morgon

   Pelle