Om

Ingen info ännu.

Presentation

Visar inlägg från mars 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Att göra upp med det förflutna.

   Historia kan skrivas som en försvarsskrift (apologi). Den kan också göras till en kritisk vidräkning över det förflutna. Det eftersovjetiska Rysslands människor ställdes inför utmaningen att ersätta den sovjetiska historiebilden med en kritisk analys, men så blev det inte. Hur skall då människorna kunna försonas med det förflutna i form av den sovjetiska diktaturen? Frågan dog under Vladimir Putins första presidentperiod.

 
                    


   I Tysklands Berlin finns inte bara det främsta muséet om judisk historia i Europa, där finns också en stor minnesplats över förintelsen. Att med ett jättelikt monument visa den största förbrytelsen som begåtts i nationens namn är unikt i historien. Vi måste komma ihåg att Rysslands väg under 1900-talet var lika katastrofal som den tyska. Den allt överskuggande frågan för medborgarna i Ryssland, att göra upp med det förflutna, kan skrivas Gulag. Med ordet Gulag som symbol blir Sovjetunionens historia ett koncentrationslägrens historia. Antalet avlidna politiska fångar under sovjetperioden uppskattas till 20-25 miljoner. Många sköts. Resten dog i fångläger.

   Hjärnan bakom demokratiseringen var Alexander Jakovlevs som tillsammans med Andrej Sacharov var ansvariga för organisationen "Memorial" som bildades 1988. Syftet var att åstadkomma att det ryska folket skulle genomgå en uppgörelse med det förflutna. Botemedlet var kunskap om Stalins metoder. Endast på detta sätt kunde demokratin få rotfäste. Medborgarna måste vaccineras mot den ryska sjukan, nämligen att sätta sin tillit till en stark man.

   Alexander Jakovlev fick president Boris Jeltsin att tillåta publicering av handlingar ur Stalins personliga arkiv. De maktstrukturer som hade befästs under Stalin var intakta under Jeltsin, rotade i sociala, politiska och psykologiska traditioner och vanebeteenden. Dessa maktstrukturer var farliga för demokratin av den orsaken att de framstod som normala. Stalins arkiv skulle få människorna att öppna sina ögon. Allt det onda som redovisades skulle innebära en möjlighet till förändring. Denna verksamhet förvandlades under Putin regim efter år 2000 till en ropandes röst i öknen. Putin var inte intresserad av demokrati. En bestående effekt av Stalins regim blev en tigande och konformistisk befolkning, för vilken undergivenhet och passivitet blev en social norm. Under Putins regim återvände således ryssarna till tystnadens rike. Det blev inte något fullföljande av Gorbatjovs uppgörelse med det sovjetiska förflutna, så Gulag ligger kvar landets historia.

   Den postsovjetiska historien har präglats av ett formlöst politiskt liv och stor osäkerhet om värden och normer hos medborgarna i den Ryska Federationen, Ukraina och Vitryssland. Osäkerheten bottnar i att man inte haft en radikal uppgörelse med det odemokratiska och korrupta arvet från den sovjetiska epoken.

    
                                     


   "USA och EU vägrar förstå Ryssland, samtidigt som ryssarna inte fattar hur överkänsliga många ukrainare är för ryskt imperiebyggande"- skrev Henry Kissinger i Washington Post. Han tillägger att den europeiska utrikespolitiken har bidragit till att förhandlingsläget försvårats. Detta uttalande stöder en grupp statsvetare i USA, Ukraina och Ryssland. Det fordras en helt ny politik om man skall kunna hantera Vladimir Putin-pojken som aldrig gav upp i ett slagsmål. Den bild väst har fört fram stämmer precis med  Putins beskrivning som han förmedlat till det ryska folket, vi har hällt bensin på den pyrande elden, men  vem som agerat är faktiskt ointressant, men det har varit naiv klumpig diplomati.


   Källa: Kristian Gerner genom historiska media.


   Klockan är 0740 och det är +1gr.

   God morgon

   Pelle

Ryssland under Putin

   Moskva, Röda torget, en sen kväll i maj 2003. Beatlen Paul McCartney har konsert. Mitt i föreställningen får han en begäran från "a very special person". Det var Vladimir Putin som ville höra "Back in the USSR". Nästan två år senare, i sitt tal till nationen den 26 april 2005, förkunnade president Putin att Sovjetunionens sammanbrott var den största geopolitiska katastrofen under 1900-talet. Putins deklaration blev allmänt känd i hela världen. Sovjetunionens sammanbrott var " en nationell tragedi i enorm skala. Detta var ett av Putins få utspel i presidentvalskampanjen inför hans omval för en andra period, han fick 70 procent av rösterna. Många ryssar ville resa tillbaka till Sovjetunionen med Putin som ledare.


                         


   Under Putins tid som president 2000-2008 återknöt Ryssland också till den gamla ryska ortodoxa traditionen. Den ortodoxa kyrkan fick under Putin en framträdande roll i samhällslivet. Med polisiära medel oskadliggjordes potentiella utmanare till Putin. Mäktiga företagsledare och ägare av massmedia förhindrades att etablera sig som ny makthavande klass. Den nya maktapparaten var stadsbyråkratin med FSB som hård kärna.

   Putin stod för att bevara det ryska imperiet. Bakom patriotismen och personkulten fanns ett samhälle där lag och rätt hade svårt att göra sig gällande. Obekväma journalister försvann eller helt enkelt sköts ner på öppen gata.

   Putins strävan som president var att återupprätta Sovjetunionen fast under namnet Ryssland. Den politiska och ekonomiska jargongen var nu inte längre marxistisk. Den blev amerikaniserad. Ideologin var inte socialistisk utan patriotisk och av liknande snitt som den amerikanska motsvarigheten. Allt detta innebar att Putins Ryssland inte bara ville återvända till de sovjetiska rötterna utan även hade målsättningen att framstå som en modern, västerländsk stat.

 
                            


   Putins förtrogna Valentina Matvenko säger i en intervju i en rysk tidskrift, att ryssarna tack vare Putin fått det autokratiska styre som de var vana vid och ville ha. Hon förklarade att den "ryska mentaliteten behöver en herre, en tsar, en president, med ett ord: en boss".

   Det ryska folket hade 1991 för andra gången blivit offer för en "falsk idé". Förra gången var det den utopiska socialismen, kommunismen, nu var det den ekonomiska determinismen. När det sovjetiska kommunistsystemet kollapsade blev kapitalismen en lika förödande ideologi för det ryska samhället som den gamla läran. Sovjetstaten hade förstört sin egen infrastruktur och alla band av solidaritet mellan människorna. I det tomrum som uppstod tog rövarbaronerna över, oligarkerna som tömde landets alla tillgångar.

   
                          


   Vladimir Putin uppträdde också i rollen som den andlige ledaren. Han biktade sina synder, han framträdde som den ortodoxa kyrkans trogne tjänare och beskyddare. Han förvandlades i sina propagandafoton till en ekon. Den 19 december 2007 rapporterades att en religiös sekt i byn Bolsjaja Elnja hade förkunnat att Vladimir Putin var en reinkarnation av aposteln Paulus.


   Källa: Kristian Gerner-Historiska Media


   Tidigare bloggar


   Vladimir Putins omättliga girighet                       2012-12-11

   Putin-pojken som aldrig gav upp i ett slagsmål    2012-12-08

   Kursks förlisning-en förödande katastrof             2012-12-07

   Vladimir Putin-en ligist träder fram                     2012-12-05

   Putin-mannen som ingen kände till                     2012-12-03


   Klockan är 0800 och det är +1gr.

   God morgon

   Pelle

  

Triumviratet vs Putin

   Triumviratet, USA, Nato och EU är rörande eniga om att Putin måste till varje pris motarbetas. Han är ett hot mot Europa och mot USA:s strävan mot världsherravälde, därför passar det alldeles utmärkt att demonisera honom för det förenklar den politiska situationen. Putin är mycket riktigt en buse, uppvuxen i krigets Leningrad, där bara de starkaste överlevde nazisternas terror. Mina bloggar om Putin målar inte precis upp någon vacker bild av denna nya tsar. Men låt oss försöka vara rättvisa och logiska i vår bedömning av Ukraina-affären. När USA talar om demokratiska värden och frihet för människor så klingar det väldigt falskt. Vill påminna om USA:s stöd till Augusto Pinochet vid militärkuppen 1973. Vi har diktaturerna i Brasilien, Uruguay, Bolivia och Argentina. Vi har Etiopien och Uganda, listan kan göras mycket lång. Det ingår i det dagliga utrikespolitiska jobbet för John Kerry att hela tiden flytta fram USA:s positioner. Ryssland är omringat av Natobaser med missiler som kan nå Moskva på några minuter. Nu har USA fått hjälp av Carl Bildt som håller på med lobbyarbete för att jämna vägen för ett EU-medlemskap och kanske ett eventuellt medlemskap i Nato.

     
                                   

   Putin har varit väldigt klar med vad han anser om sitt revirs gränser. "Det får vara nog med Natobaser, vi måste dra en gräns för västs ständiga försök att förändra styrkeförhållandena till USA:s och Natos fördel". Men man har ändå varit väldigt medveten om att försöka tillskapa en situation i Ukraina som skulle kunna bli till fördel för triumviratet, med andra ord man drar sig inte för att provocera Putin.

   Vi i västerlandet älskar revolutioner där grymma korrumperade diktatorer störtas och folket tar makten. Ryssarna talar om en fascistisk kupp som delvis är rätt. Ukrainas liberala och vänsterorienterade opposition är mycket svag, det är nazisterna som är de drivande och som intagit den ledande rollen. Det är nu Carl Bildt kommer in i bilden som ett mellanled, med USA och EU i ryggen. För det är väl ingen som tror att Carl Bildt skulle samtala med en svag vänsterrörelse. Han har mandat att kunna utlova en förbättrad ekonomi om Janukovytj störtades. Nu kommer de paramilitära gatuhuliganerna i Pravyj Sektor in i bilden och sätter kraft bakom kravallerna. Vi vet att Tysklands, Polens och Frankrikes utrikesministrar organiserade förhandlingsarbetet mellan Janukovytj och oppositionen. Svenska organiserade nazister gjorde sig också besväret att resa till Ukraina för att hjälpa till.

   Därmed är det djupt tragiskt att fascistiska grupperingar med antisemitiska åsikter har fått sådan reell makt. Det är synnerligen bekymmersamt att europavänliga delar av Ukrainas befolkning finner sig i att ha fascister mitt ibland sig. Det har varit ökade attacker mot synagogor vilket föranledde en kontakt med Israel där man bad om hjälp.

   
                             

   Västmakterna framhåller Ukrainas "territoriella integritet" och motsätter sig utländsk inblandning. Men det är samtidigt dessa länder som har fört krig i ett otal länder för ett "högre mål" när det passar deras syften. Så vad skall Putin tro? Det finns mycket siffror som pekar på att banden mellan Ryssland och Ukraina är väldigt starka, men detta påverkar inte EU i sin politiska bedömning. Man tror att om Ryssland får mer kontroll så leder detta till mer förtryck. Men kommer ett större västerländskt inflytande leda till mer frihet och demokrati? Västmakterna har alltid med hög röst förkunnat demokratins förtjänster, men samtidigt har de stöttat diktatorer när det passat deras behov. Varför pratar man inte om demokrati när det gäller Saudiarabien eller Bahrain? Nej, för de är väldigt viktiga som allierade i kampen mot terrorismen.

   
                             

   Vi måste därför vara skeptiska när Carl Bildt talar om frihet och demokrati, han säger bara vad storebror John Kerry har lärt honom. Han leker med elden för Putin kan ilskna till, han är långsint, och han är pojken som aldrig slutade att slåss. De som då blir lidande i detta politiska spel är som vanligt de vanliga människorna,de som bara vill odla sin mark och ha fred. Sanktionerna kommer i dessa dagar som en störtflod över Putins rike. Men Putin är långsint så det blir nog inte mycket gas som levereras till vintern. Det är krig i sandlådan, men konsekvenserna kan, om det vill sig illa, bli förfärliga.


   Klockan är 0940 och det är +7gr.


   God morgon

   Pelle

Tyskland januari 1945-ett inferno.

   Efter Ardenneroffensivens misslyckande insåg man att regimen var dömd att gå under, nästan samtliga tyskar hade den uppfattningen. Ett undantag var Hitler och hans närmaste medarbetare, för dem gällde det bara att kämpa till slutet. De allierade bombade nu dag och natt då tyskt jaktflyg inte längre existerade. Skräckslagna människor flydde västerut för att försöka komma under amerikanarnas beskydd- och det var en kall vinter. Det var slut på slagorden och propagandan och människorna blev mer och mer hatiskt inställda till överheten. Men ingen vågade klaga så det hördes för SS:s dödspatruller var överallt.

 
                       

   Det är nu helvetet bryter loss på östfronten. Stormen bröt ut den 12 januari och den tyska civilbefolkningen flydde i vild panik. Röda armén stod vid Oder, det sista hindret före Berlin. Längs den 240 mil långa fronten var ryssarna ohyggligt överlägsna. Många tyskar begick självmord, cyanid fanns att tillgå överallt. Men överlevnadsinstinkten och fruktan för Röda armén var större än oron för kylan. Vintern var svår med temperaturer ned mot minus tjugo grader.

   Den ryska armén ryckte nu fram genom ett land vars folk hade utsatt dem för oerhörda lidanden, våldtaget, plundrat och mördat sig fram. Sovjetpropagandan uppmuntrade därför soldaterna till hämnd med maximal grymhet.

   
                                

   Att ta sig fram på isiga vägar i otillräckligt varma kläder innebar att många frös ihjäl. Under de första dagarna av invasionen kunde tusentals fly med de tåg som fortfarande gick västerut. Folkmassorna trängdes på perrongerna för att kanske komma med det sista tåget västerut. Gamla och barn trampades ihjäl, det var bara de starkaste som lyckades komma ombord på tåget. De som inte kom med hade inget annat val än att vandra i vinterkylan bort från Röda armén. Barn frös ihjäl och mammor vägrade släppa sina minsta även när de var döda.

  
                                 

   De som lyckades ta sig fram till Östersjökusten fick en möjlighet att fly med ett kryssningsfartyg "Wilhelm Gustloff". Fartyget lämnade hamnen den 30 januari med 8000 passagerare ombord. Fartyget torpederades av en rysk ubåt och förliste i det iskalla vattnet, ca 7000 människor omkom. Detta är den värsta katastrofen i sjöfartens historia. Det omkom fem gånger mer än vid Titanics undergång.

    
                                   


   SS-män hade samlat ihop 6500-7000 judar som de tvingade marschera österut. De bevakades under förflyttningen av 20 SS-män och ca 150 medlemmar av organisationen "Todt". Vakterna mördade drygt 2000 under den fem mil långa marschen från Königsberg till Palernichen, kropparna lämnades vid vägkanten. De sista 3000 fångarna skulle föras till ett nedlagt gruvschakt, varefter ingången skulle förseglas. Nu inträffade ett mycket sällsynt fall av medlidande när stenbrottets tillsyningsman vägrade, ingen skulle mördas på hans område så länge han levde. Traktens borgmästare, en fanatisk nazist, gav en grupp Hitlerjugendmedlemmar vapen och sprit att dricka och sände iväg dem med en grupp SS-män för att fullfölja dödandet.


                               

   Den 31 januari mejades judarna ner på stranden. En del drev man ut på isen med hugg och slag. Lik sköljdes upp längs Samlands strandlinje i flera dagar efteråt. En handfull judar överlevde i det kalla vattnet och lyckades ta sig upp på stranden och överleva tills Röda armén anlände. Några av dessa judar utgjorde sedan den hårda kärnan vid bildandet av staten Israel.

  
                              


   Nazismen är ondskan och bör bekämpas överallt. Det är en skam att den tillåts växa sig stå stark i Europa. Nazismen är det största hotet mot mänskligheten och det är oförlåtligt att vissa politiker tittar åt ett annat håll och låtsas som den inte existerar. Den finns i Ukraina, Ungern, Frankrike, Grekland och Italien. Syftet med dessa bloggar har varit att påminna om dessa vidrigheter som nazismen medför. Nazismen gör sig påmind även i Sverige dessa dagar och vi bör vara vaksamma.

   Tyskarna valde Hitler i ett demokratiskt val för de var rädda för kommunism, därför sa de inget när Hitler förde sitt utrotningskrig i öster. De var övertygade om att kriget skulle vinnas. Hitler hade lovat detta.


   Källa: Ian Kershaw-professor emeritus i historia


   Klockan är 0710 och det är +5gr.

   God morgon

   Pelle

Brottsplats Ukraina

   Offren samlades upp och drevs iväg till närmaste skog, där fick de klä av sig, de sköts ihjäl och slängdes därefter i  stora massgravar. Det ligger 1,5 miljoner judar begravda i Ukrainas jord. Det var främst mobila tyska förband som opererade med hjälp av lokalbefolkningen. Tyska officerare hade olika metoder. Somliga lät judarna ligga nakna i gropen, sköt dem, och lade sedan ännu ett lager ovanpå. Andra lät judarna stå nakna på gropens kant, sköt dem och såg till att kropparna föll rätt. Många levde när avrättningarna var över, men begravdes ändå, eftersom det av ekonomiska skäl var avsatt en kula per jude. Vittnen berättar om att de såg massgravarna blöda och röra sig flera dagar efteråt. Det finns i dag inte så många vittnen kvar som kan berätta, och inget förmedlas till nästa generation.

 
            


   Under 1942 ökade nazisterna sin kapacitet för massmord. Men i Ukraina byggde man inga läger eftersom området låg för nära fronten. Järnvägsnätet lämpade sig inte heller för att deportera stora mängder människor till lägren i Polen. Istället sköt man ihjäl ca 80 procent av de judiska offren i Ukraina.

  
                    

                                            Mördarna.

   En av de mest kända och omfattande massavrättningarna skedde i Babij Jar, i utkanten av Kiev. Här sköts 33 771 barn, kvinnor och män till döds och begravdes i en ravin.

 
        


   I Ukraina pågick dödandet fram till 1943, men redan i mars 1942 började tyskarna planera för att sopa undan alla spår av massmorden. SS-befälhavaren Paul Blobel fick i uppdrag under namnet "Aktion 1005" söka upp alla avrättningsplatser och utplåna alla bevis. Men man klarade inte av uppdraget innan Röda armén anlände i slutet av 1943. Det var NKVD, den sovjetiska hemliga polisen, som först rapporterade om folkmordet i Ukraina. De allierade hade sedan  1941 känt till massavrättningarna. Fortfarande ligger de judiska offren i omärkta massgravar på den ukrainska landsbygden.


                  

                      Svobodas nazister som Carl Bildt inte känner till.


   Den svenska regeringen ligger lågt beträffande de nazistiska krafterna i dagens Ukraina. Carl Bildt vägrar att prata om detta. Det politiska partiet Svoboda är inget annat än arvtagare till Jarislav Stetsko, 1940-talsnazisten som välkomnade de tyska nazisternas ockupation av ukrainska områden. I denna stund reses statyer över nazisten Stephan Banderas. (se min tidigare blogg "Nazisternas roll i Ukraina") Nazisterna har slagit rot i Ukraina, och de styr redan i Galizien. Väst tonar ner detta hot  då de har egna intressen i konflikten säger radiokorrespondenten Vladislav Savic. Detta är människor som hyllar mördarna från Babij Jar-och vi säger ingenting.


   Klockan är 0910 0ch det är +9gr.

   God morgon

   Pelle


Äldre inlägg