Om

Ingen info ännu.

Presentation

Visar inlägg från januari 2014

Tillbaka till bloggens startsida

1900-talets största politiska blunder.

   På morgonen hämtade en bil den tyske majoren Ewald von Kleist och han blev  körd till Winston Churchills lantställe. Vid framkomsten gick Kleist rakt på sak:" Rikskansler Adolf Hitler planerar just nu för en invasion av Tjeckoslovakien. Men han kommer inte att genomföra den om England avser att ingripa militärt".

   Det fanns många i Tyskland som insåg att Hitler skulle störta Tyskland i fördärvet och ville på detta sätt försöka få ett stopp på hans planer. Winston Churchill rapporterade genast uppgifterna till premiärministern Neville Chamberlain, men han blev inte det minsta imponerad. Hans ord lär ha varit:" Jag utgår ifrån att Kleist är våldsamt anti-Hitler och extremt angelägen att uppbåda sina vänner i Tyskland för att störta honom".

   Några dagar senare rapporterade den brittiske ambassadören från Berlin att han från säkert håll fått samma information som Kleist framfört till Churchill. Den tyska armén skulle mobilisera den 27 september, men England kunde genom ett kraftfullt uppträdande rädda Tjeckoslovakien. En vecka senare framförde ambassadrådet Theodor Kordt på den tyska beskickningen i London budskapet ännu en gång. Men Neville Chamberlain var övertygad om att samtliga hade fel, och att han hade rätt i sin bedömning av den politiska situationen.

   Neville Chamberlain hade ingen erfarenhet av internationella frågor, men han var fast besluten att greppa den brittiska utrikespolitiken. Hans storebror hade varit utrikesminister på tjugotalet och belönats med Nobels fredspris för sitt arbete med att försona Tyskland och Frankrike. Neville Chamberlain ville inte vara sämre, så han beslöt sig för ett personligt möte med Herr Hitler. Statssekreteraren och regeringens mest erfarna diplomat Robert Vansittard varnade Chamberlain på det bestämdaste, men Neville Chamberlain lyssnade inte, han hade bestämt sig.

   
                          

                                          Piece in our time.


   Tre veckor och lika många Hitlermöten senare återvände han hem med ett papper där han och Adolf Hitler lovade att deras länder aldrig skulle gå i krig mot varandra. I utbyte mot denna försäkran hade Chamberlain gett Hitler rätt att införliva den tjeckiska provinsen sudet landet med Tyskland. Göring lär ha frågat Hitler, vad ville mannen? Hitler hade skrattat och svarat: "Han ville ha min autograf".

   Klockan halv åtta på kvällen den 30 september stannade planet från München framför terminalbyggnaden och premiärministern steg ut framför surrande filmkameror och framförde den scen som symboliserar 1900-talets största politiska blunder. Hans ord var: "Här har jag avtalet med Herr Hitlers underskrift! Överenskommelsen som säkrar freden i Europa.

   Våren 1940 tvingades han att avgå. I ett sista brev skrev han: "Jag ångrar ingenting".

   Tyvärr så agerar ofta politiker på detta sätt, de erkänner aldrig ett misstag.

   Vi har i dag politiker i Göteborg som erhåller samstämmiga uppgifter från många, olika,seriösa håll om att Västlänken är ett dyrt dåligt trafikförslag. De ansvariga vill inte ta till sig dessa uppgifter, för de vet bäst själva. Liknelsen med Neville Chamberlains halsstarrighet är slående. Nu leder ett beslut om ett genomförande av Västlänken inte till en katastrof liknande andra världskriget, men i vilket fall till en mindre katastrof för Göteborgarna, och det kan vara nog så bekymmersamt. Våra politiker i dag kommer inte att vara i tjänst när den dagen kommer då Västlänken skall invigas. Ingen kommer att kunna ställas till svars för enorma överkostnader, en tidplan som spruckit och ett trafikförslag som redan är omodernt.

   Skall Västlänken bli Göteborgs största politiska blunder på 2000-talet?


   Källa: Daniel Rydén-Historiska Media 


   Klockan är 0930 och det är -2gr.

   God morgon

   Pelle



 

Berlinolympiaden 1936

   I dag fördömer vi Hitler och Nazityskland. Men när Hitler kom till makten 1933 och de närmaste åren möttes han av sympatiyttringar. Människorna såg inte ondskan, illviljan och all lömskhet. För att tydliggöra nazismens framväxt är det därför nödvändigt att betrakta den i sin samtid. I dag har vi facit och kan därför mycket lätt fördöma ett deltagande. Torgny Segerstedt genomskådade Hitler och hans anhang, men han stod mycket ensam. Många såg Hitler och nazismen som ett bålverk mot kommunismen, hotet från öster. Det var ordning och reda i Tyskland, arbetslösheten hade minskat och lönerna steg. Sverige betraktade Tyskland som en gammal kulturnation som måste respekteras.

    
                         

   Reportagen från Berlin registrerar också tidsandan, vi ser det som vi vill se. Vad noteras av politikernas villfarelser, Goebbels propaganda och förförelsekonster? Nazisternas politiska ritualer, symboler, parader och hälsningsceremonier? Många uppfattade nog allt detta som kanske befängda men inte som något hotfullt.

    
                      

                                    Välkända glada ansikten.


   Många anser det som ett stort svek att förlägga de olympiska spelen till Peking. Berlinolympiaden blev en propagandatriumf för Tyskland, Kinas spel blev också en framgång och affärsmännen i väst kände sig lugnare. Den billiga arbetskraften fanns kvar samtidigt som diktaturen höll medborgarna i ett fast grepp. Skall en internationell idrottstävling få skänka glans över diktaturer?

   Nu måste man komma ihåg att det tyska folket hade valt Hitler i ett demokratiskt val. Detta är ställt utom allt tvivel. Tyskland var en demokrati som således inte kunde bojkottas,för hur skulle det sett ut? Vad anser kineserna om demokrati? Många anser att demokrati inte skulle fungera i detta land med 1,3 miljarder invånare. De förstår sig inte på denna styrelseform efter hundratals år med kejserligt styre.

    
                         

                                                  Heil Hitler


   Skall de som utövar idrotten gå i spetsen för en bojkott medan politiker och affärsmän trevar sig fram? Nej, det kan inte vara riktigt. De verkliga förlorarna är utövarna av idrotten, så idrottsmännen kan vi inte ha som några frontsoldater.

   Frågan om bojkott är inget annat än ett val om vad som känns moraliskt rätt. Nu blir det verkligen besvärligt. Är det moraliskt rätt att lägga spelen i Ryssland där tydligen inte arbetarna har fått betalt och även har utsatts för tortyr av polisen? Är det moraliskt rätt att lägga spelen i Kina som utnyttjar arbetskraften till bristningsgränsen? Är det moraliskt rätt att förlägga spelen till USA med sina fängelser över hela världen där tortyr bevisligen förekommer? Är det moraliskt rätt att ha ett sportsligt utbyte med Bahrain, en arabstat där inte kvinnorna har något att säga till om? Vi hamnar i en omöjlig situation. Ryssland är en nation med en annorlunda kultur, en mer råbarkad människosyn, totalt främmande för oss i Sverige men vi får nog betrakta Ryssland som en diktatur. Har man en KGB-chef som ledare kan vi nog bortse från demokrati. Är Ryssland ett hot mot världsfreden? Nej ,det kan vi nog slå fast att så är inte fallet.

   Vad hade hänt om världen bojkottat OS i Berlin 1936? Hitler hade gått miste om en propagandatriumf, men det hade inte ändrat hans utstakade väg mot krig och förintelse. Vad händer om vi bojkottat Ryssland, inte ett dugg. Men vi hade kanske känt oss lite moraliskt duktigare,för vi hade inte beblandat oss.


   Klockan är 1440 och det är -3gr.Snöar lite lätt då och då.

   God middag

   Pelle


Politikern och medborgaren

   En tjänsteman är länken mellan det politiska etablissemanget och medborgaren. Han har ansvaret att "landa" projektet som den politiska nämnden har fattat beslut om. Medborgaren förstår inte alltid innebörden av detaljplanen, han har svårigheter att tyda alla tecken och siffror. Detta resulterar i ilska, rädsla och han känner sig förd bakom ljuset av en konstig handling med ett konstigt språk. Ilskan tenderar att slå över till avsky mot ansvariga tjänstemän och politiker. Man organiserar sig i grupper där oftast andra, mer insatta, tar ledningen. Ledarna kanske också har ett helt annat mål framför sina ögon.

   Politikern utgår ifrån att ärendet sköts på ett fackmannamässigt sätt och bryr sig inte, det får andra ansvariga göra. Politikern kan alltid hävda att de demokratiska reglerna följts i vanlig ordning. Jag har aldrig, under mina 32 år i kommunens tjänst träffat på något "förakt" för medborgaren hos någon politiker, bara ett lättsinne, slöhet,underlåtelsesynder samt fantasilöshet. Avståndet till det konkreta är så stort att man orkar inte bry sig. Man tar lätt på om medborgaren har begripit innebörden i det beslutade förslaget.

   Det är en absolut nödvändighet att man förvissar sig om att budskapet gått fram, detta är en skyldighet. Trängselskatten och Backa får stå för politikernas fantasilöshet och slöhet. Medborgarna måste känna sig delaktiga i de förändringar som sker, på det viset bygger man upp ett förtroende mellan politikern och medborgaren. Backa var inget annat än en katastrof.

   Att ställa upp en friggebod på torget och svara på frågor från allmänheten är en helt annan sak. Politikern kan sitt program, är trevlig i största allmänhet, och levererar de svar som man tror medborgaren vill ha.

   När ett projekt innebär att två kvarter skall jämnas med marken och de boende måste lämna sina hem så krävs ett annat synsätt. Man måste ha förståelse för människorna som drabbas av detta beslut som för många kan innebära en tragedi. Man möts av, ilska, tårar och hyresgästerna förtränger beslutet, "detta kan helt enkelt inte vara sant". De begriper ingenting, och att bemöta dessa människor med nonchalans leder direkt till ett tjänstemanna-och politikerhat. Man måste ta sig tid att förklara varför beslutet ser ut som det gör. Man måste förklara att husen är så dåliga att ett bevarande inte är möjligt. Man måste med andra ord involvera medborgaren i planprocessen. Att utgå ifrån att brukaren ändå inte kommer att begripa är fel. Det är politikerns och tjänstemannens skyldighet att förvissa sig om att budskapet har gått fram.

   Ovanstående ord anser nog många är att slå in öppna dörrar, för detta begriper var och en. Men ändå syndas det hela tiden beträffande dessa  mänskliga begrepp.

   Trängselskatten och Västlänken har handlagts uselt. Backaborna har nonchalerats, därav detta politikerförakt. Tjänstemännen har inte begripit situationen och politikerna har utgått ifrån att allt skall fungera. Västlänken har varit för komplicerad, så man har bara glidit undan och hänvisat till gamla demokratiska beslut. Ilskan hos Göteborgarna har stigit i samma takt som bättre alternativ har presenterats. Göteborgarna vaknar och ställer frågor och politikerna svarar med att dra sig in i sina skal. Man nonchalerar andra, bevisligen, bättre förslag. Man sätter näsan i vädret och tillbakavisar seriösa tankegångar från garvade planerare med orden, detta vill vi inte ha, vi har experter i våran stab som kan bedöma detta. Köksbordsarkitekter har vi nog av.

   Så föds ett politikerförakt!

   Klockan är 1530 och det är -2gr.

   God middag

   Pelle

Syrien och den falska verklighetsbilden.

   Nästan all medierapportering ger en tillrättalagd bild av det treåriga kriget i Syrien- och tystnaden i debatten är påtaglig. Bilden av den elaka tyrannen och folket, mellan civila syrier som längtar efter demokrati och despoten som systematiskt torterar sina undersåtar krackelerar. Verkligheten är i dag en annan. Bilden skapades för tre år sedan och hängde ihop med den arabiska våren, där makthavarna i Tunisien, Egypten och Libyen fick gå. Detta kunde  i realiteten ske med hjälp av utländska krigsinsatser och spontana folkresningar. I Syrien startade det hela i mars 2011 som demonstrationer mot Assadväldet och att det rådde akut materiell nöd efter fem års torka och missväxt. Det är nu väpnade islamister ser sin chans att skapa sitt storrike med sharialagar, ett rike som skall inkludera även Irak. Stridsvana jihadister strömmade till från Irak, Libyen, Saudiarabien, Turkiet och Tjetjenien.  USA ville ha bort Assad och ingick en ohelig allians med al-Qaida som försågs med vapen. USA:s mål har alltid varit att splittra och söndra i dessa länder för att därigenom kunna tillskansa sig makt för att styra utvecklingen i sin riktning.

    
                            


   Nu har det inträffat att inhemska och utländska jihadistgrupperingar i sammanslutning med al-Qaida tagit över helt. Detta scenario kunde skönjas redan för ett par år sedan. USA tabbade sig med den kemiska attacken och därefter har det gått bakåt för imperiet. Nu har USA, Storbritannien m.fl. avbrutit sitt stöd till den "Fria syriska armén" (FSA) som styrs av jihadistgrupperna, de får också vapen från annat håll. Med andra ord så har USA inte längre något fotfäste i Syrien.

   Islamiska staten i Irak och Syrien är en extrem sunniislamistisk väpnad grupp som innehåller medlemmar från terrornätverket al-Qaidas syriska del, som i sin tur förenats med al-Qaidas avdelning i Irak. Gruppens arabiska namn al-Sham syftar på ett historiskt område som innefattar dagens Syrien, Libanon. Palestina och Israel.Gruppen är mycket brutal och deras ambitioner är ett rike med sharialagar som innebär piskrapp och avhuggna händer för vissa brott.

  
                         


   Enligt Syrian Observatory for Human Rights (SOHR) har 130 000 människor dödats av krigsrelaterade handlingar. Av dessa är en tredjedel civila, drygt en femtedel rebeller, däribland 6000 utländska jihadister-medan hälften utgörs av regeringssoldater. Att såväl regeringssidan som rebellerna har gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser i stor skala är noga belagt av FN,SOHR och andra organ.

   Den beska sanningen om Syrien får vi nog svälja. De som bär ansvaret för att miljontals syrier tvingats på flykt från sina hem finns på alla sidor. De olika grupperingarna bekämpar nu  också varandra lika ofta som regimen. Vapen- leveranserna kommer nu ifrån Iran till Assad och från Saudiarabien till jihadisterna. Framtiden gäller nu inte fred och demokrati, så Västvärldens framtidsförhoppningar har varit förträngda och inte minst i Sverige påtalande naiva. Det var inte länge sedan man kunde läsa i svensk press att det var enbart en tidsfråga innan den grymme despoten Assad skulle störtas, precis som Mubarak, Ben Ali och Gaddafi. I en artikel i New York Times kunde man för ett par dagar sedan läsa, att vi får noga acceptera att den onde Assad kommer att sitta kvar, men det finns värre grupperingar.

   Så det verkar som USA drar ett av de kortare stråna beträffande Syrien. Ju fler aktörer på plan desto svårare blir det att få slut på kriget. Islamisterna kan hålla på i evigheter, se bara på Afghanistan.

  
                       


   Den svenska pressen har många duktiga journalister men de måste hålla sig inom vissa ramar som bestäms från högre ort. Detta skiljer svensk press från mer fristående utländska tidningar som, Der Spiegel, Washington Post, New York Times Guardian m.fl. Att USA  haft en ohelig allians med terroristorganisationen al-Qaida har man vetat länge, men svensk press har här liggat mycket lågt, för det har gällt att hålla den officiella västliga linjen. Sverige är ett mycket försiktigt land och man får på inga villkor irritera det stora landet i väster.

   Tidigare bloggar i ämnet:


   Syriens och USA:s förlorade trovärdighet                          2013-12-13

   Syrien och det eviga kriget                                              2013-12-13

   Syrien och alla dessa lögner                                             2013-07-03

   Syrienkrisen-ett avgörande?                                             2013-05-09

   Spelet om Syrien- "Dirtier Than Ever"                                2013-04-29

   Syrien och al-Qaida                                                          2013-02-12

   Syrienkrisen och dess verkliga aktörer                               2012-08-03

   Syrien-"det folkliga upproret"                                            2012-07-22

   Syrien-ett väl genomtänkt maktspel                                  2012-07-17

   USA och Syrien-ett pokerspel med grymma insatser           2012-06-05

   Kriget i Syrien-en mycket komplicerad historia                   2012-06-04

   Vad händer i Syrien?                                                        2011-12-29


   Bevakningen av detta ärende har varit seriös. Det är inte alltid man får möjlighet att från första början följa utvecklingen av detta maktspel, med sina olika turer och förvecklingar.


   Klockan är 1520 och det är -2gr.Snöar lite lätt.

   God middag

   Pelle



 



Ukraina-en stat mellan öst och väst.

   Spelet om inflytandet i Ukraina ökar för varje dag som går. Imperier har alltid haft krig i gränsländer och Ukraina är ett sådant land där Ryssland och USA kämpar om inflytande. Estland gick med i Nato och är naturligtvis en nagel i ögat på Putin. Vad säger nu Putin om Ukraina?

  
                                    

   Vladimir Putin framhåller att Ryssland inte kommer att ingripa i den ukrainska konflikten." Vi anser att vi inte har någon rätt, att på något sätt, intervenera i vårt broderland, det vore oacceptabelt". Högt uppsatta personer nära Putin anser att protesterna är en konspiration som styrs av utländska krafter. Putin ger miljardlån och rabatterar naturgas, medan demonstranterna i Kiev anklagar Janukovytj för att sälja ut landet till Moskva. Landet är enligt expertis konkursfärdigt.

  
                       

                                            Vladimir Putin.

   USA hotar med sanktioner mot Ukraina samt att frysa deras tillgångar i USA om inte polisvåldet upphör mot demonstranterna. Västländerna håller med och fördömer naturligtvis användandet av våld. USA:s vicepresident Joe Biden har tagit kontakt med Janukovytj och ställt krav på en fredlig lösning.

  
                     

                                             Våldet ökar.

   En viktig skiljelinje i Ukrainsk politik går fysiskt mellan de västra och östra delarna i landet. I de ryskspråkiga områdena i öster är de ryssvänliga grupperna starka. De västvänliga och nationalistiska grupperna är starkare i väst. Så den stora frågan är hur är landet skall förhålla sig till Ryssland. Ett medlemskap till EU och en anslutning till Nato är för Jusjtjenko ett mål och hålls därför under armarna av väst. Ukraina är efter Israel och Egypten det land som får mest bistånd från USA. Varför gör man detta, vad har USA för mål?

    
                          

   Krim är en halvö på Svarta Havets norra kust som politiskt utgör en autonom republik inom Ukraina och invånarnas språk är till större delen ryska. Den 20 januari 1991 röstade ca 93 procent för republikens oberoende från Ukraina. I det Ukrainska presidentvalet den 21 november 2004 röstade 82 procent av befolkningen på Viktor Janukovytj och när amerikansk trupp landsattes i hamnen i Feodonja i juni 2006 gav detta upphov till stora demonstrationer i staden. Man ville inte ha amerikansk närvaro, ej heller ett eventuellt medlemskap i Nato. Detta var utan tvivel en klar signal.

   Ukraina är Europas näst största land med ett invånarantal på ca 45 miljoner invånare och ryska är modersmålet för ca 30 procent av befolkningen.

    
                      

                                         Viktor Janukovytj 

                                             .

   Man kan inte utesluta risken för ett inbördeskrig då motsättningarna är stora. Att ansluta detta land till USA:s maktsfär måste betraktas som i högsta grad "tyket". Ett Nato under magen på Sovjet är provokativt då Ukrainas kultur och rötter är under århundraden förknippat med Ryssland. Ukraina har ändå varit en del av det ryska imperiet. Jag anser att USA inte bör lägga sig i Ukrainas inre affärer. Hur kommer nu vår press att återge det som händer i Ukraina, kommer UD att diktera för chefredaktörerna vad som skall belysas vid en eventuell konflikt? Det gäller att läsa de flesta större utländska tidningarna för jag litar inte på den svenska pressen för den är inte helt fri.


   Klockan är 0930 och det är -6gr.

   God morgon

   Pelle

Äldre inlägg