Hur kunde bildade människor luras till att förfölja och förinta oskyldiga personer? Det är viktigt att dessa händelser på 1600-talet inte glöms bort,särskilt idag med Quick-skandalen som har likheter med dessa processer. I sverige nådde häxjakten sin kulmen mellan åren 1668 och 1676,då nära 300 människor offrades.
Häxorna ansågs tillhöra en sekt som stod i förbund med djävulen. De skulle ha skrivit kontrakt med hin håle och signerat det med sitt eget blod. Detta var det grövsta brottet man kunde bli anklagad för. Hade en person väl dömts som häxa,överlevde hon sällan. Erkände hon brändes hon på bål. Alla vet att under tortyr erkänner människor vad som helst bara för att få ett slut.(Quick erkände och berättade rysliga detaljer om styckning,mm. Berättelserna var så detaljrika att domstolarna trodde på sagorna,men det var bara skräckfantasier under inflytande av starka droger)
Det fanns en bok på denna tid som hette "Häxhammaren". I den fanns anvisningar om hur häxor kunde spåras och bestraffas. Bokens författare hade fått i uppdrag av påven Innocentius VIII som hade stiftat en "bulla",en lag,om förföljelse och bestraffning av personer som ägnade sig åt häxkonster. De försummade sin katolska tro och de orsakade missväxt,sjukdom och ond bråd död.
Vad skulle de stackars människorna tro i byarna? Påven som stod närmast gud,klok och beläst kunde omöjligen ha fel,så de tog till sig dessa läror och en skräckens tid började.(Idag tror vi blint på våra experter,professorer,chefspsykologer och jurister och på grund av dersas utlåtanden dömdes Quick för åtta mord,ingen ifrågasatte hans sagor,inte ens försvarsadvokaten)
Det var naturligtvis mest kyrkan som ägnade sig åt häxjakten,men sedan tog de världsliga domstolarna över. I början av 1600-talet skrev många kungliga domare böcker om djävulsläran och alla började ställa in sig i ledet. Det var bra att få fram syndabockar för pest,svält och dålig ekonomi. Det var verkligen en skräckens tid. Kritiken mot staten kunde överflyttas till häxorna,- staten och kyrkan var överens.
De fanns människor på denna tid som hävdade att de kunde se på en person om hon var häxa. De drog fram genom byarna och pekade ut folk.(Idag har vi psykologer och terapeuter som med vissa läror som grund kan peka ut folk som seriemördare-och vi tror på detta)
I mars 1675 kom en häxutpekare till Uppsala,en så kallad "vispojke". Han kunde känna igen en häxa på ett märke som djävulen satt i deras pannor. Han pekade ut nio kvinnor,men som väl var trodde inte domaren på honom. Han åkte sedan till Stockholm och där hade han bättre tur,vilket ledde till att åtta kvinnor avrättades år 1676. I de flesta fall var vittnena barn som sett något de inte förstått. De kanske haft någon mardröm på natten om att de blivit bortrövade. De berättade detta för sina föräldrar som i sin tur anmälde saken för prästen.Prästen styrde sedan den vettskrämde pojken in i de rätta tankebanorna och pojken höll naturligtvis med. Han hade blivit betydelsefull.(Quick erkänner att han under inflytande från chefspsykologen hittade på historierna för han blev då en betydelsefull person."Man måste ha något att komma med på Säters sjukhus")
Bevisföringen var enkel och ett sätt var vattenprovet. Man band samman händer och fötter och sänkte ner den anklagade på djupt vatten. Sjönk hon var hon oskyldig,flöt hon skyddades hon av djävulen.( Man vallade Quick på den eventuella mordplatsen som han innan hade fått tips om hur den skulle se ut. Fullproppad av mediciner snurrade Quick runt och beskrev på vilken sten han satt när han skar sönder kroppen. Detta blev det avgörande beviset för en fällande dom,han kände igen mordplatsen)
Även om kyrkan startade den vansinniga förföljelsen så drog de sig ur den ganska snart,men det tog längre tid för de världsliga domstolarna att inse det absurda i häxjakten.
Idag finns det kloka och energiska människor som arbetar för en resning i Quick-härvan. Fem mord av åtta är nu avskrivna,men det återstår tre att reda ut.
Klockan är 0610 och det är +12gr.
God morgon
Pelle
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS