Om

Ingen info ännu.

Presentation

Visar inlägg från januari 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Segling-en känsla av stor frihet,men också under ett stort ansvar

   Vi lämnade Tistlarna ganska tidigt på morgonen,denna perfekta natthamnen längst ut i den södra skärgården. Ett bra läge om man inte vet om man skall gå söderut,västerut eller norröver. Anholt ca 10 timmars gång i nästan rak sydlig riktning eller 243gr. väst till Läsö Österby. Det blev norröver då havet låg som en spegel och jag vägrar att gå med motor hela vägen. Det hade varit varmt några dagar och värmen skulle komma att kulminera detta dygn. Det hade varit solgångsvind under gårdagen och sjöbrisen vred sig mot nordväst och ökade under eftermiddagen. Efter ett par timmars motorgång kunde man skönja ett markant blått streck i väster,sjöbrisen, detta fenomen som beror på att luften stiger över land. Man kunde redan se moln över land som säkerligen skulle resultera i kraftiga åskväder på eftermiddagen.

   Det blev en perfekt segling norröver,slör som gick över i dikt bidevind när vinden efter hand vred mot nordväst. Att tränga sig in i en hamn i detta fina väder var inte att tänka på. Även naturhamnarna var proppfulla så vi beslöt att ligga på svaj. Detta innebär att man måste vara säker på hållbotten,man måste vara bättre förberedd, så på sjökortet hade jag markerat vilka vikar som är lämpliga. Att gå upp i mörkret på natten och flytta en båt som håller på att dragga är otrevligt riskfyllt och inte populärt bland besättningen.

   Vinden mojnade och vi kastade dragg i en vik med bra skydd och med bra avstånd till land. På grund av det fina vädret låg det fullt av båtar längs klipporna. Barn badade eller körde med sina dingar med aktersnurror. En fullständig idyll i aftonsolen, ingen anade att det om ca 6 timmar skulle ovädret vara över oss.

     Min barometer sjönk,snabbare än vanligt,man kunde också se en grå strimma i väster."There will be a change in the weather,a change in the sea" kom jag genast att tänka på. Jag kollade draggen genom att lägga in backen och dra på,det verkade bra. Hängde ut en extra tyngd som löpte efter dragglinan. Nu kunde man inte göra mer. Väderleksrapporten klockan 2150  talade om en intensiv åskfront som skulle nå västkusten under morgondagen. Barometern hade sjunkit ytterligare,inte bra. Erfarenhetsmässigt så vet inte SMHI hastigheten på dessa fronter,de kan stanna upp och bli liggande, för att sedan ta sats och braka in mot kusten. Det hade varit rekordtemperaturer lite varstans i Sverige och Göteborg toppade med 32 grader. Temperaturerna över Jylland var betydligt lägre. Jag var mentalt förberedd på att det kanske skulle bli förflyttning under natten. Vinden skulle öka på syd så jag hade valt ut en hamn norröver. Man skulle kunna ta sig dit för enbart riggen om detta skulle bli nödvändigt.

   Klockan 0200 kom vinden. Det började skramla  och tjuta  i riggen. Vinden var het och byig och det var fortfarande över tjugo grader varmt. Det var verkligen oro i lufthavet. Klockan tre gick min vindmätare tidvis upp mot 16 -18 sekundmeter och halvmörkret lystes upp av blixtar på avstånd. Vinden kom från ostsydost så båtarna som låg invid land hade börjat få problem. Klockan 0300 blåste det upp mot 24m/s,full storm och draggarna för båtarna invid land höll inte så allting var en enda röra. Jag hade tagit enslinjer som jag kollade för att se när vi skulle börja dragga. Min hustru stack upp huvudet ur ruffluckan och undrade vad som stod på . Jag förklarade att vi skulle nog vara tvungna att ge oss iväg,vilket naturligtvis inte var så populärt. Skulle draggen hålla? Nej,den hade börjat släppa,vindpressen var för stor. Jag var fullt påklädd med regnställ och sele så det var bara att jobba på,upp med draggen och rätt kurs ut ur viken. Vi gjorde ca 5 knop för bara riggen och vi lämnade en vik där båtägare kämpade för livet med att hålla båtarna från land. Nu var vädret över oss,blixt och dunder, med vindtoppar upp mot 32 m/s. Vädret som SMHI hade sagt skulle komma under dagen var redan över oss klockan tre på natten.

   Den  hamn jag sett ut som reserv var orienterad mot norr så det var lätt att förtöja med bredsidan utefter  en annan båt. Klockan var nu sju på morgonen och det var fullt ståhej i hamnen med båtägare som la spring kors och tvärs. Det fanns inget annat att göra än att fendra av ordentligt och krypa till kojs för att sova vidare.

   Jag talade sedan med "Trossen" efteråt. De hade haft en mycket intensiv natt med ca 200 telefonsamtal. Man hade naturligtvis  varit tvungna att prioritera och klara av de som låg värst till. De berättade att vindstyrkan under några minuter varit uppe i orkanstyrka och det är då saker går sönder. Jag har haft tur,tre rejäla åskfronter under årens lopp har bara resulterat i att en aktersnurra hamnade i vattnet. En kastby tog tag i gummibåten och la den upp och ner med motorn under vattnet.Jag fick aldrig igång den efteråt. Hör jag att man pratar om en åskfront vid Jyllands ostkust så går jag idag in i en hamn med ordentliga möjligheter till förtöjningar och gärna eluttag. Man har blivit bekväm.

   När man går igenom sina bilder så dyker minnen upp från händelser som man aldrig glömmer. Denna gång förändrades vädret totalt inom ett dygn. Det är kanske därför jag tycker det är så roligt med väder,för man är aldrig riktigt säker på hur det blir.

 

   Klockan är 1710 och det är bara -1gr.

   God middag

   Pelle

Olof Palme-världen var hans arena

Riksdagsvalet 1968 blev en väldig triumf för Erlander och det socialdemokratiska partiet. Med över 50% av valmanskåren bakom sig kunde landsfadern med gott samvete dra sig tillbaka. Han hade med tiden utvecklats till en gestalt av Per Albins mått,en ledare som respekterades i långt vidare kretsar än bara den socialdemokratiska. Elanders efterträdare skulle utses av partiet i oktober 1969 och det fanns i praktiken bara en kandidat,den sedan länge designerade arvtagaren Olof Palme.

                               

Olof Palme var född i högre ståndsmiljö,i en bankirfamilj. Mamman var från Lettland och tillhörde den tyskbaltiska adeln. Olof hade tagit studenten i överklassläroverket i Sigtuna och han hade studerat vid Bachelor of Arts i USA, därefter tagit en jur.kand.i Sverige. Han var också fänrik i kavalleriets reserv. Jag har läst Henrik Berggrens biografi över Olof Palme,"underbara dagar framför oss" som har fått mycket bra kritik.Jag kan rekommendera denna bok.

                              

Han tillhörde i flera avseenden partiets dåvarande högerflygel. Han lär ha varit helt odogmatisk och fylld av ett humanitärt patos och ingen ifrågasatte hans intelligens,men många ifrågasatte hans motiv. Hans brillianta debatteknik och slagfärdighet gjorde att han skaffade sig många fiender.Tingsten hånade honom och talade om "högreståndsidealism". Hans bakgrund bidrog också till en viss misstänksamhet,även inom de egna leden.

Palme och hans regering tillträdde den 14 oktober. Palmes starkaste intresse efter tillträdet var fortfarande utrikespolitiken och så skulle det förbli. Inrikespolitiskt tjafs var inte hans grej. Kjell-Ove Feldt skriver att han var direkt ointresserad av ekonomiska spörsmål. Hans klotter på ett papper i riksdagen är också riksbekant:" Löntagarfonder och annan skit,nu har vi baxat dem ända hit".

Engagemanget för tredje världen och Vietnam hade intensifierats under år 1968. Internationellt upplevdes Palme som en fortsättning på Hammarskjölds gärning och respekten var större ute i världen än i hemlandet. Sveriges anseende har aldrig stått högre än under hans första statsministerperiod 1969-1976.

                           

Veckan före jul inledde USA bombningar av den nordvietnamesiska huvudstaden Hanoi. Det var terrorbombningar i avsikt att knäcka befolkningens motståndsvilja genom död och förintelse. Dagen före julafton gjorde Palme ett uttalande för TT som även sändes i radio. Detta tal har blivit hans mest kända retoriska prestation." Man bör kalla saker och ting vid dess rätta namn.Det som nu pågår i Vietnam är......"

Uttalandet väckte ett enormt uppseende i USA och den övriga världen. President Nixon kallade Palme:"That Swedish asshole"och resultatet blev att de diplomatiska förbindelserna bröts. Sveriges nye ambassadör förklarades icke välkommen till Washington.

                          

I september 1973 gjorde militären i Chile en kupp som "sponsrades" av USA:s CIA. Palme tog  klar ställning mot militärjuntan och därmed hade han med stor säkerhet hamnat på CIA:s lista över obekväma statsöverhuvuden. Sedan 1949 har USA genomfört 34 mordförsök på utländska ledare. Så man kan inte utesluta att CIA hade Palme på sin dödslista.

Skotten på Sveavägen 1986 kom att innebära slutet på välfärdsepoken. Skottet vid Fredrikstens fästning var också inledning till den karolinska stormaktens avveckling.

I morgon skall socialdemokraternas VU presentera något slags förslag till lösning av ledarkrisen. Alla måste inse att socialdemokratins storhetstid är över. Att nostalgiskt luta sig mot svunna tider kommer inte att fungera,allt har sin tid.

 

Klockan är 1420 och det är -1gr.och vackert vinterväder.

God middag

Pelle

                          

                             

 

 

Gustav Möller-välfärdens arkitekt

   Regeringen Erlander hade överlevt valet 1948 med ett nödrop. Den närmaste tiden blev besvärlig. De hårda debatterna kring valet hade medfört att regeringens kompetens beträffande skatterna ifrågasattes. Den våldsamma kampanjen från Ohlin,Tingsten och de borgerliga tidningarna fortsatte. Samtidigt skedde förändringar i ledarskiktet. Ernst Wigfors lämnade finansministerposten nöjd med att ha hindrat Möller att bli landets ledare. De ursinniga attackerna från Ohlin och den nye högerledaren tvingade socialdemokratin på defensiven i allt som verkade planhushållning och antydde socialism.

    Möller kunde inregistrera en framgång då den lagstadgade betalda semestern på två veckor förlängdes till tre veckor. Stödet till arbetslöshetskassorna hade också ökat. Men Möllers dagar i maktcentrum var ändå räknade. Ett förslag om fria resor för barn och mödrar fälldes i riksdagen genom avhopp från partvänner inklusive den gamle Möllerfienden Per Edvin Sköld. Då regeringen på inrådan av Sköld sköt upp genomförandet av sjukförsäkringen hade inte Möller något annat val än att avgå i protest och Erlander beviljade avgången.

   Möllers avpollitering väckte stor uppmärksamhet samt oro i de grupper han värnat om. Men nu hade han helt förlorat fotfästet i de kretsar som motarbetat honom sedan Per Albins död. Två år därefter desavouerade partigruppen i Stockholms läns landsting genom att inte nominera honom till hans gamla plats i riksdagens första kammare. Möllers fortsatta öde blev tragiskt men utspelades utanför allmänhetens insyn. En post som ordförande i partiförlaget Tiden blev hans sista uppdrag. Han var gift med journalisten Else Kleen och de lämnade villan på Djurgården och flyttade till en blygsam våning på ett familjehotell i Västerort. När hon avled 1968 var han glömd av de flesta. Hans slutliga öde var att,86 år gammal,ensam och glömd bli liggande i lägenheten avmagrad och döende. Han skickades mellan sjukhus som inte hade plats för honom och ingen visste vem han var eller hade varit. Han dog i en sjukhuskorridor.

Så dog den svenska välfärdens främste arkitekt. Socialdemokratin lät sina åldrande kämpar försvinna,man brydde sig inte längre. Man hade inte tid med omtanke eller vanlig medmänsklighet. Man blir upprörd och ställer sig frågan: är det på samma sätt idag?

Maktspelet är nu i full gång och man kan bara ana vilket ränksmideri som slutligen skall leda fram till en ledare för ett parti som har sett sin storhetstid.

 

Klockan är 1400 och det är -3gr.

God middag

Pelle

"Vår Tage"-några tillbakablickar

Tage Erlander var akademiker och byråkrat. Han var lundensare och filosofie kandidat i statskunskap,statistik och nationalekonomi. Dessutom hade han varit statssekreterare hos Möller i Socialdepartementet. Han var värmlänning och i stort sett okänd. Enligt Göran Hägg framstår han i dagböckerna som pessimistisk,hypokondrisk och ångestladdad. Men han var också slagfärdig,genomskådande och cynisk.

                             

Socialdemokratin skulle nu inträda i sin storhetstid. Möllers utopiska linje var:"grundtrygghet för alla" vilket skulle komma att segra. Detta var en stor triumf för socialministern efter nederlaget i maktkampen. Sjukhusvården blev gratis. Alla heltidsarbetande fick,oberoende av inkomst,drygt existensminimum. Detta kostade naturligtvis så det skulle dröja till juli 1950 innan detta kunde träda i kraft i sin helhet. Grundtrygghetsmodellen präglade också den tredje av de stora reformerna, nämligen barnbidraget.

Det krävdes rejäla skattehöjningar för att täcka de nya utgifterna. Den folklige Möller blev naturligtvis efter ledarstriden regeringens mest populära medlem och framstod för en bred opinion som alla goda gåvors givare vars reformer motvilligt accepterades långt in i det borgerliga lägret. Hans förslag skapade det starkt utjämnande skattesystem som skulle råda under lång tid. Förmögenhetsskatt och arvsskatt infördes.

Samtidigt fattades flera beslut om att öka bostadsbyggandet samt att få ner hyrorna. Detta var ett statsingrepp i näringslivet,ren socialism,varför de borgerliga bjöd motstånd. När 1948 års riksdag närmade sig ökade de politiska  motsättningarna.

Världsläget hårdnade. Europas delning i ett väst-och ett östblock blev mer definitiv. I februar tog kommunisterna makten i Tjeckoslovakien med hjälp av Sovjet och oppositionen kvästes. Socialdemokraterna skärpte tonen mot kommunisterna och Erlander utkämpade våren 1948 en hätsk debatt med kommunistledaren Sven Linderot. Men kommunistskräcken bidrog ändå till att misskreditera all socialism. Folkpartiets ledare Beril Ohlin stod socialdemokratin nära i planeringsfrågor men han var antisocialist.

                              

Valdeltagandet blev rekordhögt. Kommunisterna gick tillbaka.Folkpartiet fördubblade sin styrka i andra kammaren och det såg ut som om Ohlin skulle bli vår näste statsminister ,men socialdemokraterna gick bara marginellt tillbaka så Tages regering satt kvar. Detta var året 1948.

Socialdemokratins storhetstid sträcker sig fram till mitten på 80-talet så mycket återstår att beskriva.

Jag skriver denna blogg naturligtvis för det analyseras och skrivs mycket i dagarna. Det kanske är så att Socialdemokratin har gjort sitt jobb,partiet krackelerar för man vet inte hur man skalla formulera framtiden ,samtidigt som man vill leva kvar i det förgångna.

 

Klockan är 1530 och det är -3gr.och lugnt och klart.

God middag

Pelle

 

Det var en gång för mycket länge sedan.

Strax efter midnatt natten till den 6 oktober bröt Per Albin upp från Operakällaren där han spelat kort med några norska ministrar. Han tog spårvägen ut till Bromma. När han klivit av vagnen hemma vid Ålstensgatan drabbades han av hjärtinfarkt,segnade ned och dog. Han hade helt dominerat svensk politik sedan 1932.Han påminner om de karismatiska ledarna som styrt Europa och världen under samma tid.

                                  

Budskapet om Per Albins död var oväntat och chockerande. Medan de offentliga sorgemanifestationerna pågick utbröt en diskret men skoningslös maktkamp bakom kulisserna i partiledningen. Enligt historiebeskrivningen så verkade den självklare arvtagaren vara Möller,på höjden av sin bana och välfärdens arkitekt. Men mot sig hade han Wigfors som ansåg Möller var totalt ekonomiskt ansvarslös. Sköld missunnade Möller varje ytterligare upphöjelse.

Dagarna efter dödsfallet utkristalliserades ett mönster där i stort sett alla motarbetade Möller som trodde att hans utnämning var självklar. Han var totalt ovetande om de bysantinska hovintriger som pågick bakom hans rygg. De gamla hierarkerna ville inte heller släppa fram de yngre karismatiska ledarna som Sträng och Nilsson.

I detta ögonblick nämns namnet Tage Erlander som hade gjort ett gott arbete som konsult under Möller. Han hade ingen maktbas och var nästan okänd för allmänheten. Detta sågs som en fördel av de övriga maktspelarna,som inte unnade varandra det som de var eniga om att beröva Möller.

Avhoppen till Erlandersidan blev allt tätare allteftersom timmarna gick och det blev tydligt vartåt vinden blåste. Fredagen den 11 oktober,fem dagar efter Per Albins frånfälle kunde Tage Erlander utses till partiledare och statsminister. Palatskuppen var fullbordad.

                             

Erlander som av kollegerna och allmänheten uppfattades som en kompromisskandidat och övergångslösning i avvaktan på en stark man av traditionellt snitt skulle komma att bli kvar på sin post i 23 år. Han blev vår "längste statsminister",den person efter Gustav Vasa som längst innehaft den verkliga makten i vårt land.

Enligt pressen skall det idag hållas ett pressmöte kl 1500 i Oscarshamn där Juholt kanske har något att säga. För socialdemokratin öppnar sig nu ett "svart hål" som på något sätt skall fyllas.

 

Klockan är 1210 och det snöar fortfarande.

God middag

Pelle

Äldre inlägg